Axel Kempe var född i Närpes i en prästfamilj, där föräldrarna ursprungligen kom från den västra rikshalvan. I sin egenskap av den förste föreståndaren för det akademibibliotek som skulle bli Finlands nationalbibliotek intar han en bestående plats i landets lärdomshistoria. Kempe var en långvarig och mångsidig universitetsman under Åbo akademis första tid.
Då regeringen utnämnde präster till de svenskspråkiga socknarna i södra Österbotten, flyttade medlemmar av flera prästsläkter över till Finland. En av dessa var Anders Månsson Kempe, som i början av 1600-talet tjänstgjorde som kaplan i Närpes, tills han blev kyrkoherde i Lappfjärd. Hans maka Anna var dotter till kyrkoherden Martin Warg i Torneå, som då hörde till svenska sidan.
I familjen Kempe föddes 1623 en son, som i dopet fick namnet Axel. Föräldrarna sände gossen som sjuåring till moderns morbror i Torneå, där han gick i skola i två år tills han flyttade till trivialskolan i Piteå. Axel gick senare i skola i Åbo innan han våren 1641 inskrevs som en av de första studerandena vid den nygrundade Åbo akademi, under namnet Axelius Andreae. Efter att ha fört ett rätt utsvävande studentliv – vilket konsistoriets protokoll klart visar – blev Kempe efter sex års studier magister i maj 1647. Efter detta fick han befattningen som akademins depositor med därtill hörande lilla arvode.
År 1650 utsågs Kempe till Åbo akademis förste bibliotekarie. I drottningens brev bestämdes hans årslön till 150 daler. Kempe tog sin nya uppgift på allvar och reste kort efter sin utnämning till sina hemtrakter i Österbotten för att samla penningar hos landskapets prästerskap och bokdonationer för akademins bibliotek. Insamlingen lyckades, för han återvände till Åbo medförande 35 böcker och något penningar. Några år senare införskaffade Kempe med Per Brahes hjälp i Stockholm sammanlagt 315 böcker, vilka tagits som krigsbyte i Böhmen och Mähren. År 1655 uppgjorde han på konsistoriets uppmaning Åbo akademis första bibliotekskatalog, Bibliotheca Academiae Aboensis sive Elenchus … Katalogen omfattade 34 sidor och 1 400 titlar.
Kempe avancerade på sin akademiska bana så att han 1654 vid sidan av sin egen befattning började sköta också akademins andra adjunkttjänst. De extra inkomsterna var välkomna, då han i januari samma år ingick äktenskap med dottern till kyrkoherden i hemsocknen, Agneta Holm. Lyckan varade dock inte länge, för hans maka avled i barnsäng redan två och ett halvt år senare.
Efter att två gånger förgäves ha försökt bli professor nådde Kempe sitt mål då han slutligen 1658 av kungen utnämndes till professor i politik och historia efter den berömde professorn Michael Gyldenstolpe (tidigare Wexionius), som var den förste innehavaren av denna professur. Samtidigt blev han inspektor för österbottniska nationen. Följande år ingick Kempe ett nytt äktenskap, denna gång med änkan Katarina Jacobsdotter.
Kempe skötte sin tjänst i sammanlagt 13 års tid. Hans vetenskapliga intressen riktade sig mera mot filosofiska och politiska frågor än historiska ämnen. I likhet med sin läromästare Wexionius-Gyldenstolpe författade han flera disputationer inom etik, politik och ekonomi. År 1662 slutförde Kempe en dissertationsserie i sju häften över temat dygder, Philosophia moralis sive ethica. Det första hade utkommit redan 1654. Ett annat betydande samlingsverk, som växte ut till drygt 500 sidor och som Kempe hade påbörjat redan 1662, omfattade 16 delar och behandlade politiken. Serien utkom 1667 under namnet Disputationes sive exercitationes politicae. En speciell uppståndelse förorsakade det fjortonde häftet, i vilket Kempe utredde rikets regeringsform. Överraskande nog förbjöd akademins vice-kansler, biskop Johannes Gezelius d.ä. arbetets distribution och anklagade professorn för att avslöja statshemligheter. Talan ledde dock inte till någon påföljd, eftersom konsistoriet förkastade åtalet.
År 1671 bytte Kempe fakultet, då han utnämndes till professor i juridik efter Olof Wexionius. Han skötte professuren ett par årtionden, men orkade inte längre publicera sig som tidigare, bitter och sjuklig som han var. Den enda dissertationen som publicerades med ett juridiskt tema behandlade frågor kring brott mot liv och excess i nödvärn. Under Kempes tid beslöt man att den juridiska fakultetens verksamhet skulle befordras genom att öka antalet lärare; redan 1673 verkade professorn i poesi, Petrus Laurbecchius, som gästande föreläsare inom fakulteten, tills Nils Ringius utnämndes till extraordinarie professor i juridik. Efter att ha förlorat sin maka i maj 1681 levde Kempe inte länge själv, utan avled i januari följande år i en ålder av 59 år.
Reijo Pitkäranta
Axel Kempe, född 3.1.1623 i Närpes, död 4.1.1682 i Åbo. Föräldrar kyrkoherden i Lappfjärd Anders Månsson Kempe och Anna Warg. Gift 1654 med Agneta Holm, 1659 med Katarina Jacobsdotter.
PRODUKTION. Bibliotheca Academiae Aboensis sive Elenchus ... Scriptorum & Librorum (1655); Philosophia Moralis sive Ethica (1654−1662); Disputationes sive exercitationes politicae (1667). Se även J. Vallinkoski, Turun akatemian väitöskirjat 1642−1828 I (1966).
KÄLLOR OCH LITTERATUR. M. Isotalo, Historian opetus Turun akatemiassa 1640−1713. Collegium Scientiae: Suomen oppihistorian kehityslinjoja keskiajalta Turun akatemian alkuaikoihin (1983); Consistorii Academici Aboensis äldre protokoller I–II (1884− 1887); A. Halila, Opin teillä oppineita (1980); I.A. Heikel, Helsingfors universitet 1640−1940 (1940); M. Klinge et al., Kungliga akademien i Åbo 1640−1808 (1988); A. Liljestrand, Juridikens studium vid Åbo universitet (1890); F.W. Pipping, De bibliothecariis Academiae Aboensi (1813–1817); T. Rein, Filosofins studium vid Åbo universitet (1908); A.A. Stiernman, Aboa Literata (1719) (övers. till finska 1990); G. Suolahti, Suomen papisto 1600- ja 1700-luvuilla (1919); J.J. Tengström, Chronologiska förteckningar och anteckningar öfver Finska universitetets fordna procancellerer samt öfver faculteternas medlemmar och adjunkter, från universitetets stiftelse inemot dess andra sekularår (1836).
Publicerad i Biografiskt lexikon för Finland 1. Svenska tiden (2008).
Första webbpublicering i december 2014.
Artikelns permanenta identifikator för hänvisning:
URN:NBN:fi:sls-4543-1416928957149