RAPPE, Christoffer Johan 

(1719–1776) 

Landshövding, riksdagsman, friherre 

Christoffer Johan Rappe kom från Småland, men sedan han som 28-åring flyttat till Åbo stannade han i Finland och blev till slut landshövding i Åbo och Björneborgs län. Vid Åbo hovrätt och som landshövding fick han rykte om sig att vara en effektiv ämbetsman. Störst uppmärksamhet fick han som riksdagsman; under frihetstidens två sista decennier var han en av de mest synliga hattpolitikerna.

Christoffer Johan Rappe kom från en anspråkslös officersfamilj i Söraby i Kronobergs län. Han inskrevs som 17-åring vid Lunds universitet och inledde redan efter ett par år sin juridiska bana som auskultant i Göta hovrätt. Där avancerade han till vice häradshövding. År 1747 blev för Rappe en vändpunkt, eftersom han då utnämndes till assessor vid Åbo hovrätt, först extraordinarie och från 1748 ordinarie. Efter detta tillbringade han resten av sitt liv i Finland. Rappe skötte sina uppgifter effektivt. Då ständerna vid riksdagen 1755–1756 noterade att Åbo hovrätt skött sina ärenden väl, kan man förmoda att Rappe hade del i detta, eftersom han redan 1756 utnämndes till hovrättsråd. Den 10 augusti 1769 utnämndes Rappe till landshövding i Åbo och Björneborgs län, ett ämbete man lovat honom redan i början av 1760-talet. Två år senare upphöjdes han i friherrligt stånd. 

I likhet med många andra frihetstida ämbetsmän ägnade sig Rappe flitigt åt politiken. Han deltog i samtliga riksdagar 1746–1772 och blev känd som en ivrig företrädare för hattarna. I egenskap av skicklig stilist – J.J. Rousseau var hans förebild – författade Rappe vid riksdagarna ett stort antal skrivelser, propositioner och memorial och var en av de mest synligaste hattarna. 

Man har ansett att Rappes mest betydande prestation var det s.k. tjänstebetänkandet, om ämbetsmännens befordringsgrunder, som framlades på 1755–1756 års riksdag. Han talade där för anciennitet och förtjänst som den främsta grunden för befordran. Ständerna erhöll rätt att ingripa om någon i detta avseende lidit orättvisa. Ständernas välde var emellertid nära att leda till hans eget fördärv. Sedan mösspartiet kommit till makten inleddes under frihetstidens sista riksdag 1771–1772 en undersökning av lagligheten i utnämningen av Rappe till landshövding. I och med Gustav III:s statskupp lades dock utredningen ned, och Rappe fick behålla sin tjänst. 

Även som landshövding visade sig Rappe vara en man som fick mycket till stånd. Han organiserade arméns vargering (uppsättande av reservmanskap) och införde passevolans (att befälet mot ersättning svarade för truppens utrustning). I sina försök att förmå allmogen att inrätta fattigstugor i socknarna hade Rappe däremot lika litet framgång som de flesta av sina företrädare och efterföljare. Hans förslag att uppdela sitt län i två skilda län förverkligades inte av Gustav III då denne 1775 förnyade länsindelningen. 

Tillsammans med sin hustru Eva Catharina Linnerhielm, dotter till biskopen i Lund, ägde Rappe bland annat Buckila säteri och Raadelma enstaka hemman i Pikis. Makarnas stadigvarande bostad var ett stenhus i Åbo. År 1769 fordrade Rappe att Åboborna skulle förnya sin brandordning, utan resultat. I Åbo inträffade 1775 en häftig brand där fler än 150 hus brann ner till marken. Vid återuppbyggnadsarbetet krävde Rappe en reglering av stadsplanen. Enligt hans åsikt borde alla ritningar ha presenterats och godkänts innan byggnadstillstånd beviljades. För att förbättra brandsäkerheten och göra stadsbilden mera öppen föreslog han också, att stadshagen och områdena kring Kuppis måtte göras till park. 

I tidens ekonomiska anda deltog Rappe i olika företag. Han hade redan 1752 förvärvat Norrmarks säteri. På gården fanns både en kvarn och en såg, vars kapacitet var 1600 stockar om året. Han kunde med andra ord hänvisa till egna erfarenheter då han kritiserade Åboborna för slöseri därför att de använde sig av gamla metoder som gav endast två plankor per stock fastän fintandade sågar redan länge varit i bruk. Rappe försökte även utnyttja sin ställning som landshövding och sågägare då han motsatte sig Åbo akademis planer på att grunda en såg i Hinnerjoki. Han kunde dock inte lägga fram tillräckligt välgrundade argument, och akademin vann den mångåriga tvisten genom Kammarkollegiums och Kommerskollegiums utslag. Akademin fick grunda sin såg. 

Ilkka Teerijoki 

Christoffer Johan Rappe, född 13.1.1719 i Dädesjö, Söraby i Småland, död 20.9.1776 i Åbo. Föräldrar löjtnanten Erich Rappe och Hedvig Leijoncrona. Gift 1750 med Eva Catharina Linnerhielm. 

PRODUKTION. Se A.W. Westerlund, Åbo hovrätts presidenter, ledamöter och tjänstemän 1623−1923 (1923). 

KÄLLOR OCH LITTERATUR. M. Kuisma, Kauppasahojen perustaminen Suomessa 1700-luvulla (1721−1772) (1983); O. Nikula, Ur Christopher Johan Rappes brevväxling (1960); O. Nikula, Åbo stads historia 1721− 1809 I–II (1970−1971). 

Publicerad i Biografiskt lexikon för Finland 1. Svenska tiden (2008).
Första webbpublicering i december 2014.
Artikelns permanenta identifikator för hänvisning:
URN:NBN:fi:sls-4569-1416928957175

Upp