ARNELL, Lars 

(1781–1856) 

Landshövding, publicist, sekreterare i Finska Hushållningssällskapet 

Två remarkabla levnadsbanor, en i Sverige och en i Finland, ryms i Lars Arnells biografi. I båda fallen kastades Arnell ur sadeln i karriär på grund av ekonomiska oegentligheter. Under sin tid i Finland hann han verka som översättare, tidningsman, bokhandlare och i två årtionden som initiativrik sekreterare i Finska Hushållningssällskapet, vartill kommer beaktansvärda insatser i utvecklandet av ångbåtstrafiken och trädgårdsodlingen. 

Överflyttningen till Finland 1827 hade föregåtts av en kometartad befordringsgång. Landshövding blev Arnell först i Jämtland 1817, sedan i Halland. År 1824 utnämndes han till statssekreterare i krigsexpeditionen. Året därpå försattes han efter högt leverne i konkurs. Skulderna uppgick till belopp som tvingade Karl XIV Johan att sluta protegera sin annars dugliga ämbetsman. Domen fastställdes till två års fästning, samt förlust av medborgerligt förtroende och utmärkelsetecken. 

Beviljad lejd gjorde det möjligt för Arnell att inte utstå straffet och han lämnade riket 1827 för överflyttning till Åbo, inbjuden av sin där bosatta syster. Åren 1826–1831 verkade han ytterst produktivt som skönlitterär översättare, ett för honom nytt område. Han översatte flera av samtidens litterära succéer, såsom Thomas Moores österländska versberättelse Lalla Rookh samt verk av bl.a. James Fennimore Cooper, Washington Irving, Alfred de Vigny och åtskilliga titlar av Walter Scott. Översättningarnas språkliga kvaliteter väckte en uppmärksamhet som bidrog till att han på sin nya ort kunde återinträda i ett aktat medborgerligt liv. År 1830 blev Arnell finsk undersåte. 

Bokförläggaren och boktryckaren C. L. Hjelt anlitade 1831–1840 Arnell för att redigera Åbo Underrättelser. Den nye redaktören angav som sin grundplåt ”77 utledsna prenumeranter”, vilka snabbt sexfaldigades genom talrika journalistiska reformer. Viktigast och varaktigast av dessa blev inriktningen på handel och sjöfart, med skeppslista och kursnoteringar. Stor vaksamhet i fråga om utnämningar och ordensförläningar samt modenytt röjer Arnells antecedentier som ämbets- och världsman. Jämsides med redaktionen förestod han Hjelts bokhandel. 

Arnell utsågs 1833 till sekreterare i Finska hushållningssällskapet. Vägen dit hade banats för honom av företrädaren C. C. Böcker. Hans annars flödande stilkonst nöjde sig med en tjänsteansökan på bara något dussin ord, vilket tyder på att han ansågs självskriven. ”Han hade vunnit det allmänna tänkesättet för sig genom sitt klara huvud, sina mångsidiga kunskaper, sin umgängesvana, sin överlägsna dialektiska och diplomatiska begåvning” (Svante Dahlström). Att han under sin tid som landshövding i Halland varit därvarande hushållningssällskaps ordförande torde ha varit det aboensiska sällskapet obekant. 

Under hans ledning sanerades sällskapets ekonomi efter Åbo brand och Böckers uraktlåtenheter. I god samverkan med Lars Gabriel von Haartman – Arnell hade en rar förmåga till betroddhet och protektion – förskaffade han sällskapet en ställning som statsmaktens organ i lantbruksfrågor; 1841 genomdrev han en stadgereform där insyn och mobilisering av dugliga män fick stå tillbaka för beslutseffektivitet och smidig byråkrati. Linneslöjden främjades stort under Arnells ledning, de Ahlmanska sockenskolorna reorganiserades, landets första djurläkare tillsattes, Mustiala lantbruksinstitut i Tammela grundades (1840) enligt Arnells plan. Det sistnämnda var ett viktigt led i strävan att göra storfurstendömet självförsörjande med avseende på yrkesutbildning. Efter svenskt exempel anordnades det första landsomfattande lantbruksmötet 1847, varom Arnell skrev en omfattande redogörelse, med exemplarisk betydelse både som innovationsspridare och opinionsbildare. 

Redan 1837 föreslog Arnell att en andra sekreterare skulle anställas, ”då jag förmärker mina kropps- och själskrafter småningom avtaga”. Med samma motivering bad han 1843 om avsked. Ansökan förnyades 1848, samt 1853, då han förklarade sig helt orkeslös. Under hans sjukledighet samma år uppdagades en brist i lantbruksinstitutets kassa. Sökt avsked beviljades 1854. Med hänvisning till Arnells förtjänster täcktes balansen på von Haartmans förslag ur sällskapets enskilda fond. Arnell undgick lagliga efterräkningar men dog som en bruten man. 

Till Arnells mångsidigt vakna medborgarskap hör även hans insatser till förmån för ångfartygstrafiken över Åbo från 1837 och det samtidigt ådagalagda intresset för trädgårdsodling; 1841 efterträdde han von Haartman som Finska trädgårdsodlingssällskapets direktionsordförande. 

Lars Arnells bana, präglad av ytterlig intelligens, duglighet och karisma i kamp med ett upprepat moraliskt tillkortakommande, har intresserat forskningen, som utmaning och som gåta. 

Clas Zilliacus 

Lars Arnell, född 13.1.1781 i Stockholm, död 6.9.1856 i Åbo. Föräldrar majoren Lars Larsson Arnell och Sofia Elisabet von Rosen. 

KÄLLOR OCH LITTERATUR. G. Cygnaeus, Finska Hushållningssällskapet 1797−1897 (1897); S. Dahlström, Lars Arnell. Bidrag till hans biografi (1948); S. Dahlström, Lars Arnell i lycka och olycka. Gamla Halmstads årsbok 1959; N. H. Pinello, Lars Arnell, såsom naturaliserad finsk medborgare och Åbo-bo. Små berättelser och tidsbilder af Kapten Puff III (1874); A. Öller, Ett kvarts sekel ur vårt litterära liv (1920). 

BILDKÄLLA. Arnell, Lars. Oljemålning av okänd konstnär. Museiverket.

Publicerad i Biografiskt lexikon för Finland 2. Ryska tiden (2009).
Första webbpublicering i december 2014.
Artikelns permanenta identifikator för hänvisning:
URN:NBN:fi:sls-4601-1416928957207

Upp