OBOLENSKIJ, Ivan Michajlovitj 

(1853–1910) 

Generalguvernör, generaladjutant, furste 

Efter mordet på generalguvernör Nikolaj Bobrikov utsågs den högättade Ivan Obolenskij till hans efterträdare. Under storstrejken krävde Obolenskij å ena sidan bruk av maktmedel, men stödde sig å andra sidan på de konstitutionella och lovade godta den av socialdemokraterna krävda allmänna och lika rösträtten. På grund av sin vacklande hållning råkade Obolenskij i onåd i S:t Petersburg och tvingades avgå efter strejken.

Ivan Michajlovitj Obolenskij ansåg i början av sin tid som generalguvernör i Finland att det inte var nödvändigt att göra eftergifter för landets befolkning, eftersom sådana skulle uppfattas som svaghetstecken hos de makthavande. Sålunda hölls den under Bobrikovs tid utfärdade ”diktaturförordningen” i kraft fram till storstrejken. I likhet med sin föregångare ansåg Obolenskij det nödvändigt att hålla sig med så många ryska soldater som möjligt i Finland för att trygga den ryska makten. Finlands generalguvernör hade samtidigt varit överbefälhavare för de i Finland förlagda ryska trupperna, men i maj 1905 upplöstes militärdistriktet i Finland mot Obolenskijs önskan och förenades med militärdistriktet i S:t Petersburg. Av trupperna i Finland bildades 22:a armékåren med generallöjtnant Anton von Saltza som befälhavare. Relationerna mellan den civila och den militära ledningen var dåliga och bidrog sedermera till ordningsmaktens kollaps under storstrejken. 

Under Bobrikovs tid hade man fattat beslut om att Finland skulle erlägga de s.k. militärmiljonerna till den ryska statskassan som ersättning för att landet inte behövde bidra med egna soldater. Obolenskij betvivlade inte att dessa medel tillkom Ryssland, och han krävde hösten 1904 att 4,23 miljoner mark skulle erläggas. Senaten i Finland hade kommit fram till ett betydligt lägre belopp, men den högre summan måste betalas till rikskassan i november 1904. 

Strejken i Ryssland, som började 20 oktober 1905 och helt överraskade regeringskretsarna, spred sig längs järnvägen till Finland sedan den inletts av järnvägsarbetarna vid banan i S:t Petersburg. Obolenskij jämte stab begav sig till Skatudden och övernattade ombord på pansarskeppet Slava, medan de övriga garnisonerna var isolerade på grund av de avbrutna järnvägsförbindelserna. I början av strejken var Obolenskij ovillig att anhålla om hjälp av krigsmakten, eftersom han var övertygad om att inga allvarligare intermezzon skulle inträffa. Efter några dagar var han dock beredd att överföra trupper till Skatudden. Han föreslog också att den civila ryska befolkningen skulle flyttas bort från Helsingfors för att man fritt skulle kunna bombardera staden. Generallöjtnant von Saltza avslog dock flera gånger bägge förslagen. Under strejken var Obolenskij och von Saltza även fortsättningsvis av olika åsikt om de behövliga åtgärderna, varvid von Saltzas mer realistiska synpunkter i regel segrade. 

För att få ett slut på strejken underhandlade Obolenskij med representanter för samtliga partigrupperingar. Samtidigt som han förhandlade med socialdemokraterna och lovade dem allmän och lika rösträtt i utbyte mot deras lojalitet – men däremot inte en grundlagsstiftande nationalförsamling vilket de också krävde – inledde han samarbete med de konstitutionella. Gammalfinnarna överlät fältet åt dessa, som under ledning av Leo Mechelin presenterade sitt åtgärdsprogram för Obolenskij. Strejken kunde sålunda avblåsas med politiska medel, vilket kan anses ha varit Obolenskijs förtjänst, eller snarare en följd av hans obeslutsamhet. Sannolikt hade en truppinsats inte lett till ett slut på strejken utan enbart till blodbad. Enligt historikern Osmo Jussila var en följd av strejken ett ryskt–konstitutionellt ”äktenskap”. Den gammalfinska senaten tvingades avgå och en konstitutionell senat trädde i stället. 

Generalguvernör Obolenskij råkade under strejken i onåd hos regeringskretsarna i S:t Petersburg och nödgades anhålla om avsked från sitt ämbete 22 november 1905. Efter detta deltog han inte längre i det offentliga livet utan levde resten av sitt liv som privatman. 

Kristiina Kalleinen 

Ivan Michajlovitj Obolenskij, född 14.11.1853, död 12.3.1910 i S:t Petersburg. Föräldrar fursten Michail Alexandrovitj Obolenskij och prinsessan Olga Sturdza. Gift 1879 med Aleksandra Topornina. 

KÄLLOR OCH LITTERATUR. O. Jussila, Nationalismi ja vallankumous suomalais-venäläisissä suhteissa 1899−1914 (1979); A. Kujala, Vallankumous ja kansallinen itsemääräämisoikeus. Venäjän sosialistiset puolueet ja suomalainen radikalismi vuosisadan alussa (1989); P. Luntinen, Sotilasmiljoonat (1984). 

BILDKÄLLA. Obolenskij, Ivan Michailovitj. Foto: Ateljé A. Pasetti. Museiverket.

Publicerad i Biografiskt lexikon för Finland 2. Ryska tiden (2009).
Första webbpublicering i december 2014.
Artikelns permanenta identifikator för hänvisning:
URN:NBN:fi:sls-4696-1416928957302

Upp