BRANDER, Signe 

(1869–1942) 

Fotograf 

Signe Brander var en av de första kvinnliga fotograferna i Finland, och som kulturhistorisk dokumentalist intar hon en särställning inom denna grupp. Brander är speciellt känd för sina Helsingforsmotiv, men hon fotograferade också bl.a. herrgårdar och krigsskådeplatser i Finland. Fastän uppdragen var kulturhistoriska återspeglar många fotografier samtidigt en önskan att också berätta någonting om människornas liv vid denna tid.

Signe Brander föddes på Runsa gård i Parkano. Hennes far, Ernst Brander, var överforstmästare i Vasa län och blev 1873 tullförvaltare i Gamlakarleby, dit familjen flyttade. Signe var det femte av familjens sju barn. Modern Jenny Amanda Carolina, född Rääf, kom från Södertälje. Signe gick i skola i Gamlakarleby, och efter faderns död flyttade hon med sin mor till Helsingfors. Hon utbildade sig till teckningslärare vid Centralskolan för konstflit, men blev inte lärare. Hon gifte sig heller aldrig. 

Den konstnärligt begåvade Signe Brander ägnade sig åt målning, men fotografering kom att bli hennes gebit. Detta var inte helt ovanligt vid slutet av 1800-talet, då många kvinnor var ateljéfotografer. Det rentav rekommenderades för unga konststuderande kvinnor, eftersom man ansåg att fotografering var lämpligare för dem än den ”riktiga höga konsten”. Signe Brander var först ateljéfotograf, 1896–1898 i Nyslott och 1904–1906 i Helsingfors. Hennes Helsingforsateljé hette Heliko. Det är inte helt klart var hon gick i lära för att bli fotograf, men det var troligtvis i Daniel Nyblins ateljé, där hon var verksam en tid. 

Ateljéfotograferingen och de så kallade visitkortsfotografierna tillfredsställde inte Signe Brander. Hon ville hellre ägna sig åt landskaps- och miljöfotografering och kallade sig gärna för kulturhistorisk fotograf. Redan 1898 hade hon fotograferat landskapsmotiv vid Punkaharju, och hennes första Helsingforsmotiv är från 1905. Brander blev snart känd för sina stadsbilder, och då Helsingfors fornminnesnämnd 1906 blev varse att det gamla Helsingfors snabbt höll på att försvinna för att ge plats åt det nya, beslöt man anlita Signe Brander för att fotografera motiv som nämnden valde ut. Fotograferingen inleddes i de äldsta stadsdelarna, varifrån man fortsatte till Arkadia, Eira, Berghäll och övriga stadsdelar. 

Åren 1907–1913 tog Signe Brander fler än 900 fotografier av Helsingfors enligt Fornminnesnämndens direktiv. Den ursprungliga avsikten var att låta fotografera bara de rivningshotade byggnaderna. Det frångick man ganska snart. Branders fotografier ger en mångsidig bild av Helsingfors i början av 1900-talet; de dokumenterar inte bara byggnader utan också typiska stadsvyer och ger en inblick i stadsbornas, framför allt arbetarnas, liv. Samtidigt som fotografierna är dokument enligt direktiv framträder Branders eget förhållande till staden och till bildkompositionen tydligt. 

Då Fornminnesnämnden omvandlades till Nämnden för Helsingfors stads museum fortsatte Signe Brander sitt arbete som museets fotograf. År 1913 uppstod det dock så allvarliga meningsskiljaktigheter mellan fotografen och nämnden att arbetsförhållandet upphörde. Beslutet att avskeda Brander var inte enhälligt; i protokollets marginal kan man läsa kommentaren ”Dåligt beslut!” Beslutet baserade sig uppenbarligen till stor del på den överdrivna självständighet och egensinnighet man ansåg att Signe Brander ådagalade. 

Fotograferingen av Helsingfors var inte Signe Branders enda uppgift under dessa år. Sommaren 1907 reste hon omkring och fotograferade slagfält och minnesmärken från finska kriget för generalmajor Hugo Schulmans bok Striden om Finland 1808–1809, som gavs ut till hundraårsminnet av kriget. En del av dessa fotografier sålde Brander till Statens historiska museum (Finlands nationalmuseum) och de publicerades också som vykort. Även i dessa bilder framträder tydligt ett intresse för vanliga människors liv, för Brander har fotograferat också bönder och lantbruksarbetare. 

Signe Brander påbörjade 1910 sitt tredje stora projekt, att fotografera de finländska herrgårdarna. Man vet inte med säkerhet vem som gav henne detta uppdrag, men man har ansett det möjligt att det var Fornminnesnämndens sekreterare Karl Konrad Meinander, amanuens vid dåtida Statens historiska museum, senare intendent vid Nationalmuseet. Meinander uppskattade hennes fotografier och köpte både bilder och negativ av henne. Herrgårdsprojektet pågick i 20 år och resulterade i närmare 2 000 bilder, av både exteriörer och interiörer. En del av dem publicerades i Herrgårdar i Finland (1928–1929). Brander fotograferade också byggbeståndet i Vichtis för Kaarle Soikkelis historik över socknen. 

Signe Branders hälsa började försämras på 1930-talet: hon blev blind på ena ögat och fick försvagad syn på det andra. År 1941 togs hon in på Stengårds sjukhus, men då Helsingfors bombarderades evakuerades patienterna till Nickby. Eftersom Nickby var ett mentalsjukhus, har man ibland antagit att Branders sjukdom var av psykisk natur, men så förhöll det sig troligen inte. År 1942 svalt drygt hundra människor ihjäl i Nickby. Uppenbarligen dog också Brander av undernäring och vitaminbrist. Hon begravdes i likhet med de andra patienterna i en massgrav. 

Signe Branders Helsingforsmotiv visades för första gången i större utsträckning vid en utställning i villa Hagasund 1909. År 1973 ordnade Helsingfors stads museum utställningen ”Signe Brander som fotograf i Helsingfors” i Amos Andersons konstmuseum. Utställningen utgjorde upptakten till ett tilltagande intresse för Brander och hennes fotografier. 

Riitta Konttinen 

Signe Viola Brander, född 15.4.1869 i Parkano, död 17.5.1942 i Sibbo. Föräldrar domaren, överforstmästaren och tullförvaltaren Ernst Gabriel Gustaf Brander och Jenny Amanda Carolina Rääf (Resin). 

VERK. Helsingfors stadsmuseum; Museiverket, Helsingfors; Amos Andersons Konstmuseum, Helsingfors; Järnvägsmuseet, Hyvinge. 

KÄLLOR OCH LITTERATUR. J. Alanco, Signe Brander (examensarbete, Konstindustriella högskolan, 1992); R. Pakarinen & J. Alanco, Signe Brander 1869−1942. Helsingin valokuvaaja (2005); M. Karjanoja, Rinnastuksia Signe Branderin kuviin Helsingistä (1983); H. Sinisalo & R. Tähtinen, Suomen valokuvaajat 1842−1920 (1996); V. Stockman-Lindholm, Signe Brander. Kulturhistorisk fotograf. Finskt Museum 1973. 

BILDKÄLLA. Brander, Signe. Museiverket.

Publicerad i Biografiskt lexikon för Finland 2. Ryska tiden (2009).
Första webbpublicering i december 2014.
Artikelns permanenta identifikator för hänvisning:
URN:NBN:fi:sls-4717-1416928957323

Upp