RAMSAY, August


(1859–1943)


Finansman, pedagog, politiker


August Ramsay inledde sin bana som mate­matik­lärare och läroverksrektor, men övergick snart till olika uppdrag inom Finlands snabbt växande bank- och ­försäkringssektor. Han engagerade sig i kommunalpolitiken såväl i Helsingfors som i Esbo, företrädde sin ätt på lantdagen och valdes senare till riksdagsman. Några kortare perioder var han senator och minister. Med sina många skrifter strävade August Ramsay att främja turismen och sprida ­lokalhistorisk kunskap.

 

August Ramsay föddes i Dalsbruk i Dragsfjärd 1859 som medlem av den finländska adelssläkten Ramsay, som ursprungligen var bördig från Skottland. Hans levnadsbana kom att bli ytterst mångsidig med stora insatser på snart sagt alla livets områden. Han genomgick Svenska normallyceum i Helsingfors där han 17 år gammal blev student 1876.


 

August Ramsay var matematiskt begåvad. Redan i sista klassen författade han en lärobok i matematik som begagnades av skolans lägre klasser. Hösten 1876, ännu ej fyllda 18 år, blev han vikarierande lärare i matematik vid Svenska lyceum i Viborg, där han undervisade tre läsår. Han ägnade sig samtidigt åt studier vid universitetet och avlade 1880 filosofie kandidatexamen med matematik och fysik som huvud­ämnen. Därefter bedrev han med stipendium från Nyländska avdelningen i två års tid studier vid universitetet i Berlin. Där disputerade han 1881 på en avhandling i matematik och där blev han följande år också promoverad till filosofie doktor.


 

Sina första insatser gjorde August Ramsay på pedagogins fält. Han blev 1882 lärare i matematik vid det nygrundade Nya svenska läroverket i Helsingfors och fortsatte på 1880-talet att producera läroböcker i aritmetik, algebra och trigonometri. Han tillhörde också grundarna av Privata svenska flickskolan i Helsingfors och undervisade också i Helsingfors privata (Bööks) lyceum. Redan 1883 kallades han, endast 24 år gammal, till rektor för Nya svenska läroverket och kvarstod på denna post till 1895.


 

Som rektor blev Ramsay mycket omtyckt av både lärare och elever. Han var en skicklig pedagog och organisatör och ansvarade för skolans nybygge vid ­Kajsaniemi park, där skolan kunde flytta in läsåret 1887–1888. Han ömmade för elevernas hälsa och fysiska utveckling och lät bl.a. företa mätningar av luftens beskaffenhet i klassrummen. Han organiserade också gemensamma skolutfärder till olika delar av landet, bl.a. till Punkaharju och Imatra.­ Han lät också avskaffa de för­legade årsexamina med deras offentliga förhör och bidrog till att skolan som den första i Helsingfors upphörde med de s.k. ordningsnumren för eleverna (som placerade eleverna i rangordning enligt ­skolframgång, som primus, secundus etc.). Denna reform mötte till en början kritik, men några år senare följde de övriga skolorna efter. Under Ramsays rektorat företogs också en hel del andra moderniseringar av undervisningen, och Nya svenska läroverket (Lärkan) blev en föregångare bland huvudstadens skolor. Ramsay var under en följd av år sekreterare i Pedagogiska Föreningen i Finland.


 

August Ramsay hade redan 1892 utnämnts till försäkringsinspektör och bar i denna egenskap huvudansvaret för organiseringen av försäkringsinspektionen. Han utsågs 1895 till verkställande direktör för Städernas i Finland Hypotekskassa­ och lämnade då sin tjänst som rektor. Han blev snart känd som en duglig kraft i försäkringsbranschen och hans berättelser om försäkringsväsendet i Finland vann uppmärksamhet även utanför landets gränser. Han utnämndes till sekreterare och medlem i kommittén för utarbetande av en ny banklag och i kommittén för försäkring av sjömän mot olycksfall 1897–1898. Åren 1906–1907 verkade han som ordförande i kommittéerna för reformering av arbetarskyddslagstiftningen och arbetarolycksfallsförsäkringen.


 

August Ramsay representerade sin ätt i samtliga ståndslantdagar från 1885 och framåt. Han tog aktivt del i lantdagarnas utskottsarbete och var på 1890-talet ordförande i allmänna besvärsutskottet, i justeringsutskottet och medlem av bl.a. statsutskottet, samt i ordförande i järnvägsutskottet efter sekelskiftet. Han var fr.o.m. 1893 ledamot av riddarhusdirektionen i nära femtio år, en tid som dess ordförande. Under den s.k. första förtrycksperioden kallades August Ramsay i mitten av maj 1901 till chef för Kejserliga senatens handels- och industriexpedition, och lämnade då sin post som direktör i Hypotekskassan. Hans bana som senator blev emellertid kort. På sensommaren samma år vägrade han att promulgera den olagliga värnpliktslagen och avskedades i slutet av augusti från sitt ämbete. När valreformen genomfördes 1906–1907 utsågs Ramsay till ordförande i Nylands läns centralnämnd. Han ledde även den kommitté bestående av samtliga centralnämnders ordförande som föreberedde det nya val- och röstningssättet. Efter representationsreformen erhöll August Ramsay 1907 titeln verkligt statsråd.


 

Ramsay ägnade sig i början av 1900-talet åt undersökningar av förhållandena på industribrandförsäkringens område och utarbetade förslag till plan och stadgar för Industriidkarnas i Finland ömsesidiga brandstodsförening. När detta bolag grundades hösten 1902 utsågs han själv till dess verkställande direktör. Samma år blev han verkställande direktör även i firman J. C. Frenckell & Son och några år senare, 1904, i H. Borgströms tobaksfabrik Ab. Vid sidan av dessa hade Ramsay också många andra tunga uppdrag. Han var t.ex. ordförande i Finska pappersföreningen och ordförande i evangelisk-lutherska församlingarnas brandstodsbolag, och ingick även i direktionerna eller förvaltningsråden för Finlands industrikontor, Högfors bruk, Jordbrukarnas ömsesidiga olycksfallsförening, Skogsägarnas ömsesidiga brandstodsförening och Vattola träsliperi samt senare på 1920- och 1930-talen i bl.a. Ab Stockmanns, Ab Finska Sockers samt försäkringsbolaget Auras direktioner.


 

August Ramsay deltog också i kommunalpolitiken och var medlem av stadsfullmäktige i Helsingfors åren 1896–1913, de tre sista åren som dess viceord­förande. Tillsammans med handlandena K. H.  Renlund,­ M. Hallberg och Julius Tallberg tog han initiativ till elektrifiering av spårvägstrafiken i huvudstaden och medverkade tillsammans med dessa som koncessionär för det företag som genomförde reformen. Senare verkade han också som ordförande i Helsingfors Handelskammare och i Centralhandelskammaren 1917–1926. År 1914 förvärvade han Esbo gård, som tidigare varit i släkten Ramsays ägo, och började ägna sig åt jordbruk vid sidan av sina övriga uppgifter. Fr.o.m. 1920 var han medlem av kommunalfullmäktige i Esbo och var även dess viceordförande. I början av 1933 meddelade han att han skulle lämna alla sina kommunala förtroendeuppdrag. August Ramsay var också långvarig medlem av kyrkofullmäktige och kyrkorådet i Esbo samt verkade som nämndeman och erhöll 1925 härads­domartitel.


 

År 1919 uppställdes Ramsay i riksdagsvalet som kandidat för Svenska folkpartiet i Nyland. Han blev invald med över tre tusen röster och satt i riksdagen åren 1919–1921, då bl.a. Ålandsfrågan var aktuell. I april 1919 utsågs Ramsay till finans­minister i Kaarlo Castréns regering, som dock blev kortlivad och avgick redan i augusti. Senare var Ramsay elektor i tre presidentval. Som politiker företrädde han närmast handels- och industrikretsar och stod ganska främmande för partipolitiken. Han tillhörde sålunda ingen fraktion inom SFP och var en av dem som gav Väinö Tanners socialdemokratiska minoritetsregering ett erkännande vid ministärens fall 1927.


 

Våren 1913 hade August Ramsay inträtt på bankbanan i och med att han kallades till ny verkställande direktör för Förenings­banken i Finland. Samtidigt avsade han sig de viktigaste av sina uppdrag inom industrin. Hans första uppgift var att försöka reda upp de ekonomiska verkningarna av en stor försnillning i banken. Ramsay gjorde en stor insats vid sammanslagningen av Föreningsbanken med Nordiska Aktiebanken, en fusion som genomfördes 1919 när han själv avgick från tjänsten som direktör. Han lämnade dock inte helt bank- och finansvärlden, utan fortsatte som ordförande i den nya ­Nordiska Föreningsbankens förvaltningsråd. År 1920 utsågs han till ordförande i direktionen för Hypoteksföreningen, en syssla som han handhade till 1928. När den ekonomiska lågkonjunkturen rubbade förtroendet för Finlands Banks ledning och dess chefdirektör Otto Stenroth avgick, verkade August Ramsay som t.f.  chefdirektör åren 1923–1924.


 

På 1920- och 1930-talen ägnade sig August Ramsay åt skötseln av Esbo gård. Även som jordbrukare var han liksom i politiken framstegsvänlig och han gjorde en stor insats för att förbättra levnads- och arbetsvillkoren för sina anställda, bl.a. genom att låta uppföra moderna arbetarbostäder med elektricitet och rinnande vatten samt genomföra nyodlingar och skogsplanteringar m.m. Under hans ägarskap utvecklades Esbo gård till ett mönster­jordbruk som ofta fick tjäna som exempel på modernt finländskt jordbruk. Västankvarn jordbruksskola låg Ramsay speciellt varmt om hjärtat, men han kände också varmt för folkskoleväsendet i Esbo och andra nyländska institutioner, som t.ex. Mjölbolsta sanatorium och distriktssinnesjukhuset i Ekenäs, i vilka han var direktionsordförande.


 

August Ramsay intresserade sig ända sedan läraråren för fysisk fostran och intresserade sig för fotvandring samt rodd- och kanotsport. Han var med om att grunda Turistföreningen i Finland 1887 och gav ut flera turisthandböcker, bl.a. Vägvisare i Finland 1895. Han hyste ett stort intresse för kammarmusik och anordnade ofta musikaftnar i sitt hem. Men han ägnade sig också åt sina vetenskapliga intressen. Som matematiker var han allra bäst, men även historieforskningen fick senare i honom en ivrig utövare. Han bedrev hembygdsforskning och skrev ett lokalhistoriskt verk om Esbo och Esbo gård i två band. Han kallades till forskarmedlem i Finska Historiska Samfundet och var även hedersledamot av Genealogiska Samfundet­ i Finland. ”Mäktige Igust”, som han med beundran kallades, var aktiv och vid full vigör långt upp i åren. Han avled 84 år gammal i en hjärtattack, mitt under brinnande krig 1943 och blev begravd på kyrkogården invid Esbo kyrka.


 

August Ramsays insatser omfattade så gott som hela samhällslivet. Han kunde med fog kalla sig vetenskapsman, politiker, jordbrukare, läroverksrektor, direktör, bankman, försäkringsinspektör, författare o.s.v. Han var senator, minister, lantdagsman, riksdagsman, stadsfullmäktig, kommunalfullmäktig m.m. August Ramsay var entusiastisk, mångkunnig och framstegsvänlig och höjde sig över medelmåttan på vilket område han än rörde sig. Han företrädde en folklig aristokrati och var mycket lyhörd för andras behov. Detta gjorde honom mycket omtyckt av elever, kolleger, väljare, partikamrater och anställda. Ramsay erhöll under sin livstid ett stort antal titlar och utmärkelser, men betecknande för hans personlighet är att han torde ha uppskattat häradsdomar-titeln allra högst.


 

Redan 1911 utförde skulptören Felix ­Nylund på privat beställning en byst av August Ramsay. Föreningsbanken gav några år senare konstnären Eero Järnefelt i uppdrag att måla ett porträtt av ­Ramsay för placering i bankens direktionsrum. En medalj till hans ära präglades till 75-årsdagen­ 1934. Arbetet utfördes av skulptören Viktor Malmberg.


 

Lars-Folke Landgrén


 

August Ramsay, född 15.3.1859 i Dalsbruk i Dragsfjärd, död 23.7.1943 i Esbo. Föräldrar brukspatronen Alexander Wolter Ramsay och Emmy Beata Katarina Tham. Gift (1) med Julia (Jully) Maria Ekström 1883, (2) med Molly Alfthan 1921.


 

PRODUKTION. Diskussion af den analytiska funktionen, af hvilken binominalserien utgör ett element (1881); Några satser om irrationella tal (1882); Metersystemet, belyst af talrika exempel (1886); Lärobok i aritmetik för skolan och hemmet (1888); Lärobok i algebra (1889); På sommarfärd i kanot (1890); På sommarvandring (1891); Vägvisare i Finland (1895); Brandskydd,eldsläckning, brandförsäkring (1913); Esbo socken och Esbo gård I−II (1924, 1936); Om hemmans jordnaturer enligt reduktionstidens jordeböcker (1934).


 

KÄLLOR OCH LITTERATUR. G. von Bonsdorff och F. Jernström, Från självständighet till Lappo. Svenska folkpartiet II 1917−1929 (1984); V. Hoving, ­Wolter och August. Hufvudstadsbladet 14.5.1963; Min far. Kända män skildrade av sina barn. Utg. A. Lindfors (1948); Minnen kring August Ramsay. Hufvudstadsbladet 16.3.1959; Nya Svenska Läroverket i Helsingfors 1882−1932 (1932).


 

BILDKÄLLA. Ramsay, August. Oljemålning: Eero Järnefelt (1923?). SKS/Litteraturarkivet.

 

Publicerad i Biografiskt lexikon för Finland 2. Ryska tiden (2009).
Första webbpublicering i december 2014.
Artikelns permanenta identifikator för hänvisning:
URN:NBN:fi:sls-4724-1416928957330

 

Upp