CEDERCREUTZ, Emil


(1879–1949)


Skulptör, författare, friherre


Skulptören Emil Cedercreutz har karakteriserats som europeisk världsman, patriot från Satakunda, förfinad aristokrat och apostel för sund jordbundenhet. Förutom som skulptör var han känd som illustratör och silhuettkonstnär. Han skrev också noveller, reseskildringar, berättelser och dikter.

 

Emil Cedercreutz föddes 1879 på Kjuloholm på Kyrkholmen i Kjulo träsk i Satakunda. Han var näst yngst i en syskonskara på fem, och växte upp på en gård som hade varit i släktens ägo sedan början av 1700-talet och som enligt legenden hade tillhört bonden Lalli, Sankt Henriks bane­man på 1100-talet.


 

Emil ärvde sin fars intresse för etnografi.­ Hans far hade donerat nästan hela den omfattande Säkyläsamlingen till Finska fornminnesföreningen, och fadern hade sin andel i att stugan från Säkylä som sammanställts för världsutställningen i Paris 1889 erhöll guldmedalj. Modern Louise Björkenheim ägnade sig åt välgörenhet och var hängiven frikyrkoanhängare. Hemmet uppmuntrade till aktiva samhällsinsatser i humanistisk anda.


 

Cedercreutz berättar i sin självbiografi Yksinäisyyttä ja ihmisvilinää (1939, Ensamhet och människovimmel) att han tidigt blev grundligt förtrogen med lantbruket och lärde sig respektera hembygden och folkkulturen. Vintertid läste man och ägnade sig åt andra fritidssysslor på Kjuloholm, om sommaren seglade man, gick på visit, cyklade och badade. Gästerna förde med sig en fläkt från stora världen. Farmodern friherrinnan Cedercreutz, som höll salong i Helsingfors för tidens unga intelligentia, introducerade ynglingen Emil i konstens värld. Tillsammans med sin farmor besökte han flera museer och sevärdheter på kontinenten.


 

Efter avslutad skolgång ägnade sig Emil Cedercreutz åt studier i juridik. Mer intresserad var han emellertid av att måla och att klippa silhuetter. Under sitt första studieår 1897 sökte han sig till Carl Janssons kvällskurs vid Finska konstföreningens ritskola och till universitetets ritsal i Helsingfors som elev till Fredrik Ahlstedt.


 

Tjugotre år gammal började Cedercreutz bedriva mer regelbundna konststudier. År 1900 var han den första eleven på en nyinrättad skulpturlinje och till en början enda elev till Viktor Malmberg. Sina fortsatta studier bedrev Cedercreutz som elev till Charles van den Stappen vid konstakademin i Bryssel 1902–1904. I den beundrade lärarens hem lärde han känna konstnärer och författare som ägnade sig åt samhälleliga motiv, exempelvis skulptören C. Meunier, känd för sina verk som föreställer olika typer av kroppsarbetare. Detta fick en bestående inverkan på Ceder­creutz skapande.


 

Vintern 1904–1905 studerade Cedercreutz i Rom, med stöd av ett statligt stipendium. Åren 1906–1913 bodde han i Paris; sina studier fortsatte han vid Académie Julian i omkring fyra års tid. Cedercreutz var kosmopolit, språkkunnig och en sällskapsmänniska. Liksom sin skandinaviska och europeiska vänkrets var han hemtam i Paris livliga nöjesliv. Att skulpturen ”Efter arbetet” höjdes till skyarna i både Bryssel och Paris gav en löftesrik start på hans internationella konstnärsbana. Cedercreutz ställde ut på Salongen i Paris salonger och han blev kallad till medlem av Société Nationale des Beaux-Arts 1907.


 

Cedercreutz tillbringade sina somrar nära Kjuloholm i det konstnärshem, Häste­bohus, som han låtit uppföra 1905. Från 1913 vistades han sommartid i Harjavalta. I Harjula byggde sig Cedercreutz 1916 ett ”Jordandens tempel”, som fick symbolisera samhörigheten mellan människa och natur och samtidigt blev ett slags hembygdsmuseum för hans etnologiska samlingar. Dessa består av ett brett och representativt urval ryor och etnografiska föremål. Den rika inredningen i hans andra konstnärshem i Harjula, uppfört 1914, numera omvandlat till museum, vittnar om hans stora fascination för vackra ting. I konstmuseet grundat 1956 finns en kollektion av konstnärens egna verk samt hans privata konstsamling (senare utvidgad genom olika donationer). En ny museibyggnad uppfördes på Emil Cedercreutz-stiftelsens initiativ 1971–1996.


 

Grunden för Cedercreutz idévärld bottnade dels i den kosmopolitiskt och individualistiskt inriktade kretsen kring tidskriften Euterpe, dels hos sekelskiftets tolstojanism och tiotalets monism. På 1910-talet var Cedercreutz för övrigt verksam inom Satakunda studentavdelning, tillsammans med vännen och författaren Maila Talvio. Under sina år ute i Europa hade Cedercreutz fått intellektuell inspiration av tankeströmningar som hyllade kroppsarbetet och som ledde till intresse för hembygdsfrågor och museiverksamhet, för folkkultur och agrarförhållanden. Och genom dem vidgades hans till jorden knutna tankevärld och arvet från barndomshemmet, en föreställningsvärld som dock kom att skakas av inbördeskriget. På 1920-talet inriktade han sig igen mot Europa och den internationella bildkonsten.


 

Cedercreutz var ekonomiskt oberoende; en del av sina offentliga verk överlät han som donationer. Ett sådant är ”Harvaren”, avtäckt 1920 i Björneborg. År 1928 inköpte Helsingfors stad skulpturen ”Moderskärlek” av konstnären, som hade specialiserat sig på att avbilda hästar: motivet är ett sto med ett föl. Cedercreutz utförde många porträttbyster och ett stort antal gravvårdar. I Mariehamn restes 1933 ”Mannen vid ratten”, ett monument över omkomna åländska sjömän.


 

I den konsthistoriska forskningen har Cedercreutz skulpturer behandlats ytligt och sparsamt. Den samhällskritiska realismen som en gång var en modern och internationell företeelse föstes åt sidan av modernismen, som ansåg den vara konservativ.


 

Cedercreutz lämnade efter sig ett mångsidigt livsverk. Hans skriftliga produktion – noveller, reseskildringar, berättelser, dikter – omfattar över fyrtio titlar. Bästa behållningen ger Typer I–II (1917, 1919), med beskrivningar av 1910-talets europeiska kulturpersonligheter i kåserier och essäer. Emil Cedercreutz var en mångfacetterad konstnär, en museiman och hembygdsentusiast, på sin tid bekant som silhuettklippare och populär illustratör av Arvid Lydeckens barnböcker och tidskrifter.


 

Liisa Lindgren


 

Emil Herman Robert Cedercreutz, född 16.5.1879 på Kjuloholm i Satakunda, död 28.1.1949 i Helsingfors. Föräldrar godsägaren, friherre Axel Fredrik Nicolaus Cedercreutz och Johanna Lovisa (Louise) Mariana Björkenheim.


 

VERK. Representerad i Emil Cedercreutz museum, Harjavalta; konstmuseet Ateneum, Helsingfors; Konstmuseerna i Tammerfors, Åbo och Lahtis; Gösta Serlachius konstmuseum, Mänttä; Satakunda museum, Björneborg; Österbottens museum, Vasa; Peuran museo, Rautalampi; Museet Ett hem, Åbo. Offentliga verk: ”Harvaren”, Björneborg (1912); ”Moderskärlek”, Fölskvären vid Kajsaniemigatan, Helsingfors (1928); ”Björnen”, Björneborg (1938); ”Plöjaren” (1929); ”Harjavalta” (1969); Bronsdörr (förstörd i en brand) samt en reliefserie (bortflyttad) för Jusélius mausoleum, Björneborg (1923–1930); Relieferna i Cygnaeus-skolan, Björneborg (1931); 77 gipsreliefer, Privata flickskolan vid Kyrkogatan, sedermera Vetenskapernas hus, Helsingfors (1925–1929, en del av relieferna har flyttats till Emil Cedercreutz museum i Harjavalta); ”Mannen vid ratten”, Mariehamn (1933).


 

PRODUKTION. Bilderbok för ung och gammal (1900); Häststudier i skulptur och klippning (1902); Silhouetter I–II (1916); På båda sidor om fronten (1918); Typer I. Kända (1917); Typer II. Okända (1919);
 Blomstervägen (1919); Starka människor (1920); Maata ja ilmaa. Sanoin ja kuvin (1920); Ur spalterna. Dikter (1921); I ödets gunga (1922); Yksinäisyyttä ja ihmisvilinää. Muistelmia (1939); Maahengen temppeli. Harjulan museon luettelo (1939); Det spanska blodet. Glimtar ur en familjekrönika (1942); När det skymmer. Dikter (1945); Cirkusliv i Norden (1946); Hämärän säteitä. Red. R. Kava (2000).


 

KÄLLOR OCH LITTERATUR. P.M. Granö, Emil Cedercreutz juhlavuosi 1979–Jubileumsår 1979 (1981); S. Hackzell, Emil Cedercreutz – europé i Satakunda. Ny syn på Ellen Key. Red. S. Hackzell. Nacka (2000); J. Ilvas, Emil Cedercreutz. Suomen ja maailman taide III. Kultakausi (1984); R. Kava, Emil Cedercreutz. Satakunnan eurooppalainen. Kuvanveistäjä kotiseutu- ja museomiehenä (1993); Emil Cedercreutz’ hästar. Red. R. Kava & P. Seppänen (1987); L. Lindqvist, Taiteilijakoteja (2006); P. Tuominen, Memento vivere –muista elää (2004).


 

BILDKÄLLA. Cedercreutz, Emil. Foto: Ateljé Apollo, 1907. SLS/Historiska och litteraturhistoriska arkivet.

 

Publicerad i Biografiskt lexikon för Finland 3. Republiken A–L (2011).
Första webbpublicering i december 2014.
Artikelns permanenta identifikator för hänvisning:
URN:NBN:fi:sls-4726-1416928957332

 

Upp