FORSELLES, Sigrid af


(1860–1935)


Skulptör


Sigrid af Forselles var en av Finlands första kvinnliga skulptörer. Hennes få föregångare hade tvingats ge upp sina ambitioner, eftersom de inte kunde försörja sig på sin konst. Inte heller Sigrid af Forselles erbjöds vare sig några arbetsmöjligheter eller en tillräckligt inspirerande atmosfär i hemlandet, och hon verkade därför under större delen av sitt liv utomlands. I af Forselles produktion finns ett drag som klart skiljer henne från andra 1800-talsskulptriser: hon åtog sig stora monumentaluppdrag. Färdigheterna för detta hade hon inhämtat framför allt genom studier för Auguste Rodin.

 

Sigrid af Forselles föddes våren 1860 i Lampis som andra barnet i Jacob Henrik Alexander af Forselles och Emilie Waenerbergs familj. J. H. A. af Forselles hade flyttat till Lampis från Helsingfors för att bli direktör för Evois forstinstitut, och familjen bodde tillfälligtvis i några rum som man hyrde i Lill-Evois, eftersom institutets byggnader inte ännu var färdiga. Sigrids tidigaste uppväxtmiljö var Tavastlands skogar, och de år hon tillbringade där grundlade hos henne ett livslångt intresse för djur och natur.


 

J. H. A. af Forselles utnämndes 1870 till överdirektör i Forststyrelsen, och familjen flyttade tillbaka till Helsingfors. Sigrid sattes i en tysk flickskola och sändes efter det för ett år till en pension i Vevey i Schweiz för att ”fullborda sin uppfostran”. Hon orkade dock inte intressera sig för skolgången och pensionslivet, och skolkamraterna mindes efteråt att hon formade djur av sina smörgåsar. Först då hon 1876 kunde börja studera i Finska konstföreningens ritskola kände hon att hon hamnat rätt.


 

Från första början var Sigrid af Forselles intresserad särskilt av bildhuggeri, som vid denna tid inte undervisades vid konstskolorna i Finland. Först under sitt sista år i ritskolan kunde hon få en inblick i de första grunderna i modellering, då hon under några månader fick privat­undervisning av Robert Stigell, som återvänt till hemlandet från Paris. På hösten samma år reste Sigrid af Forselles till Paris för att fortsätta sina studier efter att ha lyckats övertala sina föräldrar. Hon skrev in sig på Académie Julian och studerade där 1880–1882. Det blev dock en besvikelse för henne då det visade sig att det inte heller där ordnades någon undervisning i skulptur för kvinnor.


 

Efter att ha tillbringat sommaren 1882 i hemlandet återvände Sigrid af Forselles till Paris och hyrde tillsammans med två andra kvinnliga konststuderande en egen ateljé, dit de inbjöd skulptören Alfred Boucher som sin lärare. Efter att ha vunnit Rompriset reste dock läraren till Italien. Då han reste rekommenderade han sina elever hos den tidens ledande skulptör i Paris, Auguste Rodin, under vars ledning Sigrid af Forselles sedan studerade till 1886. Under en del av tiden fungerade af Forselles som sin mästares assistent vid arbetet på det stora monumentalverket ”Borgarna i Calais”.


 

Rodins undervisningsmetod skilde sig från den gängse akademiska bl.a. genom att han inte använde sig av antika förebilder utan genomgående av levande modeller. Målsättningen var att fånga det försvinnande ögonblickets flyktighet och fräschör. I ytbehandlingen strävade man inte efter en omsorgsfull finish, utan efter ett levande intryck. Detta syns tydligt i Sigrid af Forselles tidiga verk ”Ungdom”, en bronsbyst av en ung flicka, som hon 1885 deltog med på vårsalongen i Paris. Debut på Salongen hade hon gjort redan året innan.


 

Särskilt lärorikt blev färdigställandet av ”Borgarna i Calais”, eftersom varje assistent fick till uppgift att av lera forma någon av gestalterna i monumentet. Rodin bad också att Sigrid af Forselles skulle medverka i ett annat stort projekt, ”Helvetesporten”, men hon avböjde då hon ansåg att det inte skulle ge henne nya insikter.


 

Sigrid af Forselles planerade redan vid denna tid, mitten av 1880-talet, en stor relief­svit, som det skulle räcka gott och väl tjugo år att fullborda. På grund av detta projekt ansåg hon det nödvändigt att resa till Italien, och hon verkade därför i Florens 1887–1891. Till sitt förfogande hade hon Wladimir Swertschkoffs stora ateljé på Via Lungo il Mugnone, där hon helt gick upp i sin uppgift. En stad fylld av konstskapelser som Florens var för Sigrid af Forselles en inspirerande miljö. För besökare berättade hon att hon där kunde känna närvaron av gamla mästares andar. Särskilt intresserad var hon av ungrenässansens bildhuggarkonst, av Lorenzo Ghiberti, Luca della Robbia och Donatello. Med blicken ständigt riktad på det storverk hon själv hade under arbete fördjupade hon sig i deras sätt att hantera relief.


 

Detta storverk, Sigrid af Forselles viktigaste arbete, beskriver mänsklighetens kamp, utveckling och slutliga befrielse. Det har en starkt ideell och religiös karaktär och omfattar fem stora reliefer, som bildar en tematiskt sammanhängande svit. Fyra delar finns numera i Berghälls kyrka i Helsingfors (”Fångenskapen”, ”Bergspredikan”, ”På hemväg”, ”Hemkomsten”); den första delen i sviten, ”Människornas kamp”, finns i konstmuseet Ateneum.


 

Sigrid af Forselles fortsatte arbetet på sin svit också efter att hon återvänt till Paris i början av 1890-talet, och de två första delarna (”Människornas kamp” och ”Fångenskapen”) kunde vid sekelskiftet 1900 ses i salongen på Marsfältet. Mot­tagandet var gott, de tidigare lärarna Rodin och Boucher ansåg verken lyckade och konstnärinnan gjordes till ”Associée de la Société Nationale des Artistes Français”, hon godtogs med andra ord som medlem i Frankrikes ledande konstnärsorganisation. Den tredje reliefen (”Bergspredikan”) ställdes ut 1902 och kort därefter också de två sista (”På hemväg” och ”Hemkomsten”). I Finland sågs sviten i sin helhet 1908 i Helsingfors på den s.k. andra utställningen för kvinnliga konstnärer. Svitens delar förblev sedermera i Finland, men de göts aldrig i brons utan har bevarats enbart i gips.


 

Även om de stilistiska utgångspunkterna för ”Människornas kamp” finns i den realistiska traditionen och Rodins impressionistiska materialbehandling, verkar Sigrid af Forselles starka andliga övertygelse i bakgrunden. Också de flesta av hennes övriga verk är av filosofisk eller religiös art. Redan under 1880-talet i Paris hade hon kommit i kontakt med spiritismen, ockultismen och teosofin, och på 1890-talet umgicks hon i konstnärkretsar där man intresserade sig för samma frågor. Till dessa kretsar hörde bl.a. Magnus Enckell och den franska skulptören Madeleine Jouffray, af Forselles studiekamrat från tiden hos Rodin. Sigrid af Forselles och Madeleine Jouffray hade en gemensam ateljé i Paris, där de levde ett materiellt sett mycket anspråkslöst, rentav fattigt liv, men andligt och konstnärligt sett uppenbarligen desto rikare.


 

Sigrid af Forselles hade debuterat i Finland 1884 men efter det ställde hon sällan ut i sitt hemland. Detta berodde åtminstone till viss del på den kritik som hon i början av sin karriär hade fått, även om det fanns undantag; den då ledande tidningen Helsingfors Dagblad hade varit mycket positivt inställd och ansett henne vara en intressant och talangfull konstnär. Eftersom Sigrid af Forselles under större delen av sitt liv bodde utomlands, i Frankrike och Italien, och huvudsakligen deltog i utställningar där, t.ex. flera gånger på Salongen i Paris, förblev hon relativt okänd i Finland. Hon besökte förhållandevis sällan sitt hemland, blev främmande för finländska förhållanden och trivdes uppenbarligen inte särskilt bra i landet. Vid sekelskiftet 1900 bodde hon dock i Helsingfors en längre tid som sällskap åt sin mor, som blivit änka. Vid denna tid försökte hon sig på något nytt: av lera formade hon olika stora och olikformade glaserade urnor och vaser som hon prydde med reliefer och inristningar. Motiven för dekorationerna var hämtade dels från växtvärlden, dels från Bibeln (”Jakobs dröm”, ”Kristus och apostlarna”, ”David spelar för Saul”). Med en av urnorna deltog hon i en utställning för kvinnliga konstnärer som ordnades i London 1900 och fick bronsmedalj.


 

Efter att ha fullbordat sin stora relief­svit bodde Sigrid af Forselles till en början huvudsakligen i Paris, men på hösten 1911 beslöt hon att flytta tillbaka till Florens och skaffade där en rymlig ateljé i ett villaområde utanför Porta Romana. Också under första världskriget bodde hon i Italien, men efter kriget började hennes hälsa vackla. Gradvis förnam hon uppenbarligen hemlängtan och planerade för en längre vistelse i Finland. Resan hann dock inte förverkligas, då Sigrid af Forselles hastigt avled i Florens i januari 1935.


 

Riitta Konttinen


 

Sigrid Maria Rosina af Forselles, född 4.5.1860 i Lampis, död 16.1.1935 i Florens. Föräldrar över­direktören vid Forststyrelsen Jacob Henrik Alexander af Forselles och Emilie Sofie Jacquette Waenerberg.


 

VERK. Huvudverk en stor relief, en allegorisk skildring av människosläktets historia, av vilka fyra delar finns i Berghälls kyrka i Helsingfors och en i Konstmuseet Ateneum, Helsingfors. Representerad i Åbo konstmuseum.


 

KÄLLOR OCH LITTERATUR. H. Westermarck, Tre konstnärinnor. Fanny Churberg, Maria Wiik och Sigrid af Forselles (1937).


 

BILDKÄLLA. af Forselles, Sigrid. Helena Westermarck, Mina levnadsminnen (1941).

 

Publicerad i Biografiskt lexikon för Finland 2. Ryska tiden (2009).
Första webbpublicering i december 2014.
Artikelns permanenta identifikator för hänvisning:
URN:NBN:fi:sls-4737-1416928957343

 

Upp