KAIRAMO, Alfred Oswald


(1858–1938)


Senator, lantdagsman


Oswald Kairamos liv och verksamhet kan delas in i tre perioder. Den första, fram till 1890-talet, ägnades åt botanisk forskning, framför allt i Lapplands växtgeografi. Från sekelskiftet engagerade sig Kairamo i det gammalfinska partiets verksamhet och deltog i grundläggningen av kooperationens olika verksamheter. Under den tredje perioden var Kairamo senator och lantdagsledamot, regeringens representant i Estland, ordförande för statsrevisorerna och ledamot av talrika statliga kommittéer.

 

Alfred Oswald Kairamo var son till Alfred Kihlman, lärare och industriman med stort inflytande. Efter att ha avlagt studentexamen vid Svenska normal­lyceum riktade Oswald in sig på en akademisk bana och avancerade snabbt. År 1880 blev han extraordinarie amanuens vid universitetets botaniska museum, tre år senare filosofie licentiat och doktor, och 1885 utnämndes han till docent i botanik. Kairamo placerades ändå med knapp marginal i andra förslagsrummet när den egentliga professuren tillsattes 1892. Det blev ett hårt slag för honom. Fastän han blev extraordinarie professor 1897, lämnade han snart universitetsvärlden och övergick helt till politiken; sin professur lämnade han 1903.


 

Kairamo ägnade sig i första hand åt forskning i ekologi. Hans doktorsavhandling behandlar sporsäckssvampar och hans följande arbeten växtfenologi. Som botanist deltog han i den stora Kola­expeditionen 1887 och gjorde en resa till området runt Archangelsk och Petjora. Han undersökte frosten och nattfrosten i Finland samt den lappländska växtgeografin. Vidare utredde han den nordliga träd- och skogsgränsfrågan samt polarområdets ekologi.


 

Kairamo deltog i det offentliga livet redan på 1890-talet. Han anslöt sig till den finsknationella rörelsen, vars målsättning var att rubba den svenskspråkiga dominansen i affärslivet och stärka den finska landsortsbefolkningens ekonomiska ställning genom kooperation och ekonomisk-sociala reformer. Kairamo deltog aktivt i finska partiets organisationsverksamhet och i utformandet av partiets agrarprogram 1905–1906. Han betonade vikten av att höja folkets bildningsnivå och främja lantbruksundervisningen.


 

I den så kallade undfallenhetssenaten var Kairamo chef för jordbruksexpeditionen 1903–1905. Detta var vid denna tid en viktig post, eftersom lantbruket fortfarande var Finlands huvudnäring. Enligt egen utsago var Kairamo den första senator som använde finska under sessionerna. Under sin tid som senator ökade Kairamo statsbidraget till sällskapet Pellervo och såg till att statslån beviljades för grundandet av mejerier, samt att undervisning i kooperation bedrevs i de statliga lantbruksskolorna.


 

Efter sin tid som senator fortsatte Kairamo sin offentliga verksamhet. Medan ett flertal aktivt verkade för Finlands självständighet hörde Kairamo till dem som i sin besvikelse över den socialistiska revolutionen ville begränsa rösträtten och stödde en tvåkammarlantdag samt monarki.­


 

Kairamo var en föregångare inom lantbrukskooperationen i Finland. Han deltog i grundandet av sällskapet Pellervo och var vice ordförande i sällskapets direktion 1899–1903. Han deltog också i grundandet av Andelskassornas centrallånefond och var ordförande i dess förvaltningsråd 1901–1903. Den motståndsanda som kooperationsidén gav uttryck för blev för Kairamo en motvikt till hans medlemskap i den så kallade undfallenhetssenaten.


 

Om Hannes Gebhard, den finska andelsverksamhetens fader, har det sagts att han var statssocialist medan Kairamo var liberal. Skillnaden framgår tydligt av Kairamos uttalande om Andelskassornas centrallånefond: ”Enligt min mening kan det inte vara fråga om annat än att staten till en början ger rörelsen ett så effektivt stöd att den småningom reder sig på egen hand.” En liknande syn tillämpade Kairamo för statsbolagens del under 1920-talet, då han föreslog att de statliga företagen skulle börja följa privatföretagens principer.


 

Det har hävdats att gammalfinnarna tog sig ur partiets utrikespolitiska undfallenhetsinriktning med hjälp av koopera­tionen. Man har då tänkt sig att Kairamo befann sig någonstans mitt emellan ett konservativt och kapitalismfientligt, agrar-nationalistiskt tänkesätt och ett mera liberalt, industriellt och internationellt tänkesätt. Bland annat var han med och grundade skogsindustriföretaget Kajaanin Puutavara Oy, som dock kritiserades för att olagligt ha förvärvat mark­områden.


 

Samma spänning mellan ideologi och affärsverksamhet framträdde också i Centralandelslaget Hankkijas verksamhet, som Kairamo aktivt deltog i och som motarbetade privat jordbrukshandel. Kairamo gjorde sin viktigaste insats i Hankkijas förvaltning 1908. Då hade den ideologiskt reglerade ekonomiska verksamheten drivit andelslaget till konkursens brant, men Kairamo förhandlade personligen fram ett tilläggslån från affärsbanken Kansallis-Osake-Pankki för att rädda Hankkija. Krisen ledde till att Kairamo blev ordförande i Hankkijas förvaltningsråd och medförde ett genombrott för det företagsekonomiska tänkandet inom Hankkija. Linjen var speciellt tydlig på 1920-talet, då Kairamo tillsammans med Taavi Arola, som han efterträtt som vd, ledde in Hankkija på lönsamhetens spår. Detta uppnåddes genom att man höll sig till partihandeln och begränsade de egna lagren och det egna distributionsnätet samt i högre grad stödde sig på andelshandlarna. Med dessa metoder utvecklades Hankkija också under 1920–1940-talen till en lönsam affär.


 

Kairamo påverkade utvecklingen inom Hankkija också genom att förlägga andelslagets försöksverksamhet till sin egen hemgård i Ellilä, Hattula. Ur detta utvecklades senare Hankkijas stora växtförädlingsanstalt, som har haft avgörande betydelse för förädlingen av spannmålsväxterna i Finland. På sitt lantgods ägnade sig Kairamo framför allt åt trädgårdsskötsel, odling av äppelträd och experiment med utländska trädslag som nyttoträd i skogen. Kairamo gjorde också en viktig insats när lagstiftningen om frövaru- och jordbrukshandeln förnyades på 1910-talet.


 

Divergensen mellan Kairamo och Hannes Gebhard aktualiserades ännu i mitten av 1920-talet. Då hade äggrossisten Munakunta stora ekonomiska svårigheter och ville få understöd av andra andelslag inom Pellervo. För Kairamo betydde kooperation inte att andra andelslag skulle stödja olönsam affärsverksamhet. Hans tänkesätt betonade medlemmarnas makt, ansvar och ekonomiska risktagning. I subventionerna såg han tecken på ett smygande förfall. Kairamos tankar blev dock aldrig verklighet, för vid slutet av 1920-talet­ växte jordbrukarnas politiska makt så till den grad, att den statliga stödpolitiken blev en viktig del av de kooperativa företagens verksamhet.


 

Liksom sin far var Kairamo konservativ men eftertänksam och fördomsfri. Framförallt var han en realiteternas man, som var noggrann även i småsaker, något han säkert kunde dra nytta av under sina åtta år som statsrevisor. I Hankkijas kretsar ansåg man Kairamo vara kantig och rättfram, men av allt att döma ekonomiskt klartänkt och så till den grad bestämd, att han alltid fick sin vilja igenom.


 

Martti Häikiö


 

Alfred Oswald Kihlman, fr.o.m. 1906 Kairamo, född 4.10.1858 i Jakobstad, död 29.7.1938 i Hattula. Föräldrar överläraren, professor Alfred Kihlman och Hilda Augusta Wilhelmina Forssell. Gift 1897 med folkskollärarinnan Anna Brusila.


 

PRODUKTION. Zur Entwicklungsgeschichte der ­Ascomyceten (1883); Anteckningar om floran i Inari Lappmark (1885); Beobachtungen über die periodischen Erscheinungen des Pflanzenlebens in Finnland (1883); Redogörelse för en naturvetenskaplig expedition till det inre af rysk-lapska halfön 1887 (1887); Die Expedition nach der Halbinsel Kola im Jahre 1887. Vorläufig geschildert (1890); Pflanzenbiologische Studien aus Russisch-Lappland. Ein Beitrag zur Kenntniss der regionalen Gliederung an der polaren Waldgrenze (1890); Bericht einer naturwissenschaftlichen Reise durch Russisch-Lappland­ im Jahre 1889 (1890); Nattfrosterna i Finland 1892 (1893); Nattfrosterna i Finland 1893−1894 (1895); Herbarium Musei Fennici. Editio secunda I (tillsammans med Th. Saelan och Hj. Hjelt) (1889); Pflanzenphänologische Beobachtungen in Finnland 1895 (1900); Suuntaa tiedustelemassa. Havaintoja kertoili kansallismielinen (1903); Torpparit ja sosialistit (1907); Suomen suhteet ulkomaihin (1918). Se även T. Carpelan & L. O. Th. Tuder, Helsingfors universitets lärare och tjänstemän från år 1828 I (1925); S. Sola & L. O. Th. Tuder, Helsingfors universitets lärare och tjänstemän från år 1828 I–II. Supplement (1940).


 

KÄLLOR OCH LITTERATUR. M. Häikiö, Satoa ja katoa Hankkijan saralla. Hankkijan ja Noveran ­historia 1955−1992 (1997); E. Häyrén, Alfred Oswald­ Kairamo såsom vetenskapsman. Minnesteckning. Societas Scientiarum Fennica. Årsbok 18 (1940); M. J. Kotilainen, Alfred Oswald Kairamo. Muistoesitelmä. Archivum Societatis Zoologicae Botanicae Fennicae Vanamo 14:2 (1961); M. Kuisma, Kansan talous. Pellervo ja yhteisen yrittämisen idea 1899−1999 (1999); P. Leino-Kaukiainen, Suomalaiskansallinen kokoomus (1994); K. Rikkinen, Suuri Kuolan retki 1887 (1980).


 

BILDKÄLLA. Kairamo, Alfred Oswald. Foto: Ateljé Apollo. Uusi Suomis bildarkiv.

 

Publicerad i Biografiskt lexikon för Finland 2. Ryska tiden (2009).
Första webbpublicering i december 2014.
Artikelns permanenta identifikator för hänvisning:
URN:NBN:fi:sls-4773-1416928957379

 

Upp