MELARTIN, Erik Gabriel 

(1780-1847) 

Ärkebiskop, professor, skolreformator 

Erik Gabriel Melartin var rektor för universitetet och professor i dogmatik när han, som den andra i ordningen, utnämndes till ärkebiskop i Finland. Han hade vunnit sina sporrar som rektor för Viborgs gymnasium och som chef för skolväsendet i hela Viborgs län. Melartin, som hyllade upplysningstidens pedagogiska idéer, ansåg det vara bättre att skolväsendet var underställt världslig expertis än att det stod under kyrkans överinseende. Som ärkebiskop ville Melartin vara kejsarens förtrogne – det skulle råda ett förbund mellan tronen och altaret. 

Erik Gabriel Melartin föddes i Kärkölä kapell i Hollola socken, där hans far var kaplan. Han kom från prästsläkt på både fädernet och mödernet. Det tidigare släktnamnet Melartopaeus hade fått sin korta form före 1700-talet. Sedan Melartin gått ut Borgå gymnasium började han studera för självaste Henrik Gabriel Porthan och fysikern Gustaf Gabriel Hällström, även den senare ryktbar utanför landets gränser. Filosofi blev Melartins favoritämne, tack vare hans inspirerande lärare, Gabriel Israel Hartman. Denne introducerade honom bland annat i Kants filosofi, vilken i hög grad kom att influera Melartins tänkande. 

Efter att Melartin förvärvat filosofie magistergraden, med matematik som huvudämne, stannade han kvar vid akademin i Åbo. Han blev kurator för Viborgs nation och även docent i grekiska språket. År 1805 utsågs han till överlärare i matematik och naturvetenskapliga ämnen vid ett tyskspråkigt gymnasium i Viborg. Det hade organiserats enligt moderna pedagogiska principer, närmast efter mönster från upplysningstidens skolor i Tyskland. Undervisningen var inriktad på realämnen, och lärarna var till största delen tyskar. Melartins pedagogiska talanger förde honom till ledningen för såväl gymnasiet som för skolorna i länet som helhet. När Viborgs län 1811 återförenades med Finland, uppstod en ”kulturkamp”: skolorna borde ha kommit att lyda under biskopen och domkapitlet, som traditionen i Finland bjöd. Melartin och hans meningsfränder ansåg däremot att kyrkligt huvudmannaskap inverkade menligt på skolornas utveckling. 

Sedan Melartin 1812 återvänt till akademin i Åbo blev han 1814 medlem av den första skolkommissionen. Kommissionen hade i uppdrag att organisera skolväsendet i ett Finland som inte längre var en del av Sverige. Kontakten med Viborg bibehölls, eftersom skolorna i Viborgs län 1814–1819 var underställda kommissionen. Melartin kallades också till den andra skolkommissionen. Han lade där fram ett förslag som innebar att skolorna skulle underställas en skolstyrelse bestående av universitetsprofessorer. Förslaget vann då inte bifall, men skulle, i lätt omarbetad form, bli verklighet 1870. 

Melartin avancerade även i teologiska fakulteten i Åbo, valdes till universitetsrektor i två repriser och utsågs slutligen till professor i dogmatik 1828, eller samma år som universitetet efter Åbo brand flyttades till Helsingfors. Efter att Finska Litteratursällskapet grundats 1831 valdes Melartin till sällskapets första ordförande. 

Erik Gabriel Melartin placerades i tredje förslagsrummet i biskopsvalet i Borgå 1820 och efter Jacob Tengströms död i andra förslagsrummet i valet av ärkebiskop 1833. Melartin bedömdes vara en persona gratissima och blev mycket riktigt den person som kejsaren utnämnde. Nikolaj I hade lärt känna Melartin redan under dennes tid som rektor och funnit honom villig att delta i fostran av folket till respekt för överheten och samhällsfreden. Denna inställning fick de unga präster som anslutit sig till väckelserörelserna känna följderna av, när biskopen med fast hand tog itu med väckelsemötena som hotade undergräva den rådande ordningen. Tack vare sina goda förbindelser kunde Melartin å andra sidan påverka sådana beslut i kyrkliga ärenden som fattades i regentens namn. 

Kyllikki Tiensuu 

Erik Gabriel Melartin, född 11.1.1780 i Kärkölä, död 8.7.1847 i Åbo. Föräldrar kapellanen Erik Melartin och Wendela Lyra. Gift 1810 med Natha-lia Sofia Sattler. 

PRODUKTION. De onomatopoëia lingueæ Graecæ (1804); E. G. Melartins betänkande öfver skol-anstalterna i Wiborgs län 1812. (1905); Tal om förhållandet mellan Catholismens och protestantismens anda (1830); Till det Högverdiga presterskapet i Åbo Erkestift (1834). 

KÄLLOR OCH LITTERATUR. E. Matinolli, Turun tuomiokapitulin matrikkeli (1976); A. Takolander, Erik Gabriel Melartin. Hans liv och verksamhet I−II (1926−1927). 

BILDKÄLLA. Melartin, Erik Gabriel. Oljemålning (detalj): J. Z. Blackstadius, 1840-tal. Finlands nationalmuseum. Museiverket.

Publicerad i Biografiskt lexikon för Finland 2. Ryska tiden (2009).
Första webbpublicering i december 2014.
Artikelns permanenta identifikator för hänvisning:
URN:NBN:fi:sls-4794-1416928957400

Upp