TIKKANEN, Johan Jakob 

(1857–1930) 

Professor i konsthistoria 

Johan Jakob Tikkanen var den förste professorn i konsthistoria i Finland. Hans perspektiv var europeiskt och genom sina konstvetenskapliga arbeten på tyska bidrog han till kännedomen om det tidiga italienska måleriet. Under hans tid och med bidrag av hans insatser blev konsthistorien en självständig vetenskap i Finland. 

Fadern Paavo Tikkanen var son till en hemmansägare från Kiuruvesi. Han blev student i Helsingfors, magister och doktor, känd finskhetsivrare och var med om att grunda tidningen Suometar, den fennomanska rörelsens huvudorgan för vilket han blev huvudredaktör. Han ingick äktenskap med filosofiprofessorn J. J. Tengströms dotter. Hustrun dog i tuberkulos efter att ha fött en son, som uppkallades efter morfadern. När sonen var 13 år insjuknade fadern Paavo Tikkanen i en obotlig mentalsjukdom och dog inom kort. Johan Jakob togs om hand av moderns släktingar, växte upp som svenskspråkig och lärde sig aldrig tala en felfri finska. Hans egen bakgrund gjorde att han senare höll sig utanför språkstriderna. 

Tikkanen avlade kandidatexamen 1880. Därefter företog han en tvåårig utlandsresa, som inleddes med studier vid konstakademin i München under våren och sommaren 1880. Förutom att han som konsthistoriker hade nytta av de praktiska konststudierna, visade sig färdigheten i teckning vara oumbärlig när han gjorde minnesanteckningar. 

Tikkanen slutförde sin doktorsavhandling Der malerische Styl Giottos 1884. Avhandlingen togs väl emot av tyska forskare, och boken har fortfarande internationellt rykte som en pionjärstudie. En evolutionistisk uppfattning om konstens organiska liv genomsyrar studien. Kort efter disputationen utnämndes Tikkanen till docent i estetik och konsthistoria. En fördjupad forskning hindrade honom inte från att också ta del i tidens konstliv, som han skrev om i dagspressen. Han blev en förkämpe för realismen, naturalismen och internationalismen. 

Under sin utlandsvistelse under 1880-talets senare hälft började Tikkanen allt mer intressera sig för bysantinsk och tidig medeltida konst. I Venedig lade han märke till de stora likheterna mellan genesismosaikerna i San Marcos förhall och miniatyrerna i den så kallade Cottonbibeln. En studie i ämnet som kom ut 1889 väckte stor internationell uppmärksamhet. Hans främsta arbete från 1890-talet behandlar medeltida psaltarillustrationer. Tikkanen utnämndes 1897 till extra ordinarie professor i konsthistoria vid Kejserliga Alexanders-universitetet. Senast vid denna tid kan man i Finland tala om konsthistoria som en självständig vetenskap bland andra. 

Vid sekelskiftet återvände Tikkanen till sitt tidigare ämnesområde, gester och ställningar i konsten. Bland hans andra studier kan särskilt nämnas historiken Finska konstföreningen 1846–1896. Utgående från föreningens tidigaste historia skapade Tikkanen en handbok i finländsk konsthistoria, som på ett sällsynt sätt har bevarat sitt värde som informationskälla. Under sina sista år slutförde han en allmän framställning i konsthistoria, Konsthistoria. Måleri och skulptur från fornkristna tider till våra dagar (1925). 

År 1919 donerade kammarherre Hjalmar Linder en professur i konsthistoria till universitetet. Den tjänsten hann Tikkanen inneha i sex års tid, 1920–1926, innan han gick i pension. Tikkanen var elev till professorn i estetik och nyare litteratur C. G. Estlander, men som konsthistoriker var han självlärd. Han hade primärt influerats av nya strömningar inom den tyska vetenskapen. Till sin grundåskådning var han positivist, och han var barn av en tid som influerats av Darwin och naturvetenskaperna. I Finland blev han en pionjär genom att lyfta fram visuella fakta som centrala inom konsthistorien, till skillnad från den tidigare kulturhistoriska inriktningen. Under närapå trettio års tid hann Tikkanen utbilda ett ansenligt antal konsthistoriker, utan att dock skapa någon egentlig skolbildning inom finländsk konsthistoria. 

Aimo Reitala 

Johan Jakob Tikkanen, född 7.12.1857 i Helsingfors, död 20.6.1930 i Helsingfors. Föräldrar filosofie doktorn, skriftställaren, huvudredaktören Paavo Tikkanen och Helena Maria Tengström. Gift 1885 med Augusta Emilia Westzynthius. 

PRODUKTION. Der malerische Styl Giottos (1884); Genesismosaiken von S. Marco in Venedig und ihr Verhältnis zu den Miniaturen der Cottonbibel (1889); Finska Konstföreningens uppkomst och tidigaste verksamhet. Finsk Tidskrift 39/1895; Finska Konstföreningen 1846−1896 (1896); Psalterillustration im Mittelalter. Die byzantinische Psalterillustration (1897); Die Beinstellungen in der Kunstgeschichte (1912); Madonnabildens historia och den kristna konstuppfattningen (1916); Konsthistoria. Måleri och skulptur från fornkristna tider till våra dagar (1925); Studien über die Farbengebung in der mittelalterlichen Buchmalerei. Utg. T. Borenius (1933). 

KÄLLOR OCH LITTERATUR. T. Carpelan och L. O. T. Tudeer, Helsingfors universitet. Lärare och tjänstemän från år 1828 II (1925); O. Sirén, Johan Jakob Tikkanen som konsthistoriker. Societas Scientiarum Fennica. Årsbok (1931/1932); S. Ringbom, Art History in Finland before 1920. The History of Learning and Science in Finland 1828−1918 15b (1986); J. Vakkari, Focus on Form. J. J. Tikkanen, Giotto and Art Research in the 19th Century (2007). 

BILDKÄLLA. Tikkanen, Johan Jakob. 1927. Uusi Suomis bildarkiv.

Publicerad i Biografiskt lexikon för Finland 2. Ryska tiden (2009).
Första webbpublicering i december 2014.
Artikelns permanenta identifikator för hänvisning:
URN:NBN:fi:sls-4838-1416928957444

Upp