HEDVIG ELEONORA 

(1636–1715) 

Sveriges drottning 

Karl X Gustavs gemål Hedvig Eleonora blev tidigt änka och var regent två gånger. Hon har setts som en svag och vacklande spelbricka i förmyndarregeringen, men å andra sidan som en balanserande kraft som strävade efter att främja rikets utrikespolitiska intressen. Hedvig Eleonoras roll i kungafamiljen blev betydande på grund av det praktfulla hov som hon upprätthöll och hennes höga ålder.

Drottning Hedvig Eleonora var länge ihågkommen närmast för den förment bristfälliga uppfostran hon gav sin son Karl XI. Det har hävdats att drottningen var mera mån om tronföljarens hälsa än om hans undervisning; till och med Karl XI:s läs- och skrivsvårigheter har modern ställts till svars för. Hedvig Eleonora var emellertid viktig på sin tid eftersom hon var regent två gånger och också uppfostrade sin sonson Karl XII. Allmogen hörde ofta hennes namn i de förordningar som lästes i kyrkorna. De utfärdades nämligen i Hennes Kungliga Majestäts Änkedrottning Hedvig Eleonoras och rikets gode mäns, det vill säga riksrådens namn. 

Hedvig Eleonora föddes 1636 på slottet Gottorp som dotter till hertig Fredrik III av Holstein-Gottorp och Maria Elisabeth av Sachsen. Själv använde hon namnet Leonore. Hon blev drottning 1654 när hon dagen efter sin adertonårsdag ingick äktenskap med den svenske kungen Karl X Gustav. Efter dennes fruktlösa frieri till sin kusin drottning Kristina var äktenskapet med Hedvig Eleonora helt och hållet en politisk affär, eftersom det förenade Sverige med Holstein-Gottorp, som länge hade legat i konflikt med Danmark. Riksdagen visade sin glädje och belåtenhet genom att med en extra skatt bidra till kostnaderna för bröllopsfestligheterna. Hedvig Eleonora bröt aldrig kontakten med hemlandet, vilket påverkade hennes utrikespolitik och avspeglade sig på förhållandena i Sverige. Trots det politiska syftet och makarnas åldersskillnad blev äktenskapet, som ingicks 24 oktober 1654, harmoniskt. Kristina hade avsagt sig kronan och lämnat Sverige i juni samma år. Parets enda barn, den blivande kung Karl XI, föddes 1655. 

Äktenskapet blev inte långvarigt, då Karl X Gustav dog redan i februari 1660. Ett dygn före sin död dikterade han sitt testamente för att trygga sin ”kära makas”, sin sons och sitt rikes framtid. Den döende kungen överlämnade riket till sin unga maka och en förmyndarregering, som bestod av fem av rikets högsta herrar. Drotsen, amiralen, kanslern och skattmästaren hade en röst var liksom kungens bror, arméns överbefälhavare Adolf Johan, men drottningen hade två röster. 

Kungens testamente orsakade förvirring i riksdagen. Omvandlingen av styrelseskicket och bildandet av förmyndarregeringen fick vänta till efter kungens begravning, men drottningen blev ombedd att genast vara närvarande vid riksrådets möten och använda sina två röster. Stånden angav som orsak för beslutet drottningens personlighet och uppfostringsansvar. Samtidigt försäkrade stånden att inte en enda befallning eller ett enda brev skulle lämnas utan drottningens och riksrådets sigill och underskrift. Drottningen gick med på att ta emot den makt som riksrådet erbjöd henne. Ett par dagar senare fattade riksrådet beslut om fred enligt det förslag som först kungen och sedan drottningen tillsammans med riksrådet hade framlagt. Riksdagen stadfäste 1 mars 1660 att kronan skulle gå i arv till Karl X Gustavs son. 

Rikets förvaltning fick sin slutliga form i oktober 1660, när en förmyndarregering tillsattes i Sverige enligt kungens testamente. Kungens bror Adolf Johan var dock inte med i denna regering. Detta har allmänt tolkats som riksrådets och speciellt Per Brahes förtjänst, medan man har betraktat den 24-åriga Hedvig Eleonora mest som ett föremål för den politiska kampen och som Brahes redskap. Å andra sidan finns det i samtida källor belägg för att man uppskattade drottningens färdigheter; dokumenten stöder inte heller uppfattningen att drottningen skulle ha misslyckats i sin uppfostran av sin son. Förmyndarregeringen varade till 1672, då Karl XI blev myndig. 

Verksamheten under Hedvig Eleonoras förmyndartid har tolkats på två sätt. Å ena sidan har hon ansetts vara svag och vacklande samt passiv, med undantag av de sista åren. Å andra sidan har hon setts som en balanserande kraft som såg som sin uppgift att främja utrikespolitiska intressen, speciellt genom att gynna Frankrike, och att bevara kronan åt sonen. Drottningen deltog regelbundet i förmyndarregeringens verksamhet, till dess att Karl XI befriade henne från allt ansvar när han blev regent. 

Drottningens förhållande till sin svärdotter har kastat en skugga över hennes eftermäle, för när Karl XI hade gift sig med den danska prinsessan Ulrika Eleonora 1680 ville änkedrottningen fortfarande vara rikets första kvinna. Hedvig Eleonora var den starkare av kvinnorna och Ulrika Eleonora dog redan 1693. Den gamla änkedrottningen blev förmyndare för Karl XII och fyra år senare, 1697, åter medlem i en förmyndarregering. Hedvig Eleonora var en erfaren kvinna som inte tyngdes av sina 61 år, och hon var aktiv i utrikespolitiken mot Danmark till förmån för Holstein-Gottorp. Hennes kontakter till det gamla hemlandet tilltog ytterligare när hennes sondotter Hedvig Sofia gifte sig med sin kusin hertig Fredrik IV av Holstein-Gottorp. 

Hedvig Eleonora levde ett långt liv och dog först 1715 efter en två veckor lång sjukdomstid. Hon hann uppleva många decennier i svensk politik, från sin make Karl X Gustavs framgångsrika krig till sin sonson Karl XII:s nederlag i Poltava. De sista åren av hennes liv skuggades dock av kungens frånvaro, även om farmodern och sonsonen alltid hade en nära relation till varandra. Riksrådet fick 1711 en befallning av kungen att göra greve Carl Gyllenstierna tillgänglig för drottningen alltid när denna så önskade, eftersom ”vi alltid gärna uppfyller vår kära farmors önskemål”. Fyra år senare uppfyllde Karl XII sin farmors sista önskan när han äntligen återvände till sitt rike. 

Hedvig Eleonoras verkliga politiska inflytande och betydelse har tillsvidare inte utretts grundligt, eftersom den svenska historien enligt gammalt mönster har setts som ett resultat av vad Per Brahe, Magnus Gabriel De la Gardie, Herman Fleming, Bengt Oxenstierna och andra stormän åstadkom. Drottningens betydelse för reduktionen eller enväldet har inte utretts och inte heller hennes relation till Karl XII:s politik. 

För den finländska riksdelen förblev Hedvig Eleonora mer okänd, även om hon hjälpte hundratals flyktingar under det stora nordiska kriget genom att ge hemlösa skydd i sina slott. Hennes mycket stora egendomar sträckte sig inte till Finland. Hon fick Gripsholms, Strömsholms och Eskilstuna län som livgeding samt Vadstena län som donation. Hon skaffade sig också fler egendomar genom att av Magnus Gabriel De la Gardie köpa Drottningholm och jakobsdal, vilket hon till minne av sin döde sonson döpte om till Ulriksdal. Reduktionerna berörde inte drottningen direkt, även om hon indirekt försökte påverka besluten i riksdagen. 

Hedvig Eleonora gynnade i hög grad konsten och arkitekturen. Hon lät bygga Drottningholm och Strömsholm samt förskönade Gripsholm och Ulriksdal. I Torneå uppkallades kyrkan efter henne. Hon favoriserade särskilt hovarkitekterna Nicodemus Tessin d.ä. och d.y. samt alldeles speciellt den tyska målaren David Klöcker, som hade kommit till Sverige för att ta tjänst hos drottning Maria Eleonora. Klöcker återvände till Sverige 1661 från en studieresa utomlands och adlades 1674 med namnet Ehrenstrahl. Konstverk och andra målningar som föreställer de svenska kungarnas bedrifter illustrerar också i dag stormakten och den enväldiga kungamakten. Drottningen ägnade sig gärna åt balett- och teaterföreställningar på slottet, som under hela hennes livstid var rikets kulturcentrum. 

Hedvig Eleonora begravdes två år efter sin död 1715, i Riddarholmskyrkan i Stockholm. Gustaf Cederströms historiemålning Stenbocks kurir har i hög grad påverkat drottningens eftermäle. Målningen visar änkedrottningen, som har erbjudit sin stol till en utmattad kurir och som stående lyssnar vördsamt på dennes rapport. Motivet är helt fingerat. Hedvig Eleonora förekommer också på en stor målning av J.F. Höckert som skildrar branden på Stockholms slott 1697. Där leder Hedvig Eleonora ett liktåg som flyr från slottet med Karl XI:s lik. På båda dessa målningar framställs drottningen idealiserande, som kungahusets målmedvetna ledare. 

Anneli Mäkelä-Alitalo 

Hedvig Eleonora, drottning av Sverige 1654−1660, född 23.10.1636 på slottet Gottorp, död 24.11.1715 i Stockholm. Föräldrar hertig Friedrich III av Schleswig-Holstein-Gottorp och Maria Elisabeth, dotter till kurfursten av Sachsen, Johann Georg I. Gift 1654 med konungen av Sverige Karl X Gustav, son till pfalzgreven Johan Kasimir och Katarina, dotter till konung Karl IX av Sverige. 

KÄLLOR OCH LITTERATUR. Grönbladska samlingen, Riksarkivet. R. Fåhraeus, Sveriges historia till våra dagar. Karl XI och Karl XII. Stockholm (1921); Historiska handlingar 7. Stockholm (1870); Historiska handlingar 15. Stockholm (1895); L.O. Lagerqvist, Sveriges regenter från forntid till nutid. Stockholm (1997); A.A. Stiernman, Alla Riksdagars och Mötens Besluth. Stockholm (1728−1729). 

BILDKÄLLA. Hedvig Eleonora. M.J. Crusenstolpe, Huset Tessin under enväldet och frihetstiden. Första delen (1883).

Publicerad i Biografiskt lexikon för Finland 1. Svenska tiden (2008).
Första webbpublicering i december 2014.
Artikelns permanenta identifikator för hänvisning:
URN:NBN:fi:sls-4882-1416928957488

Upp