SÖDERMAN, Jacob


(1938– )


Justitieombudsman, minister, 
landshövding


Jacob Söderman blev redan vid 33 års ålder chef för social- och hälsovårdsministeriets arbetarskyddsavdelning och verkade samma år i en knapp månads tid som justitie­minister. Han var också riksdagsledamot för Finlands socialdemokratiska parti (SDP) och på nytt minister, tills han utnämndes till landshövding för Nylands län, riksdagens justitieombudsman och sedermera till Europeiska unionens första justitieombudsman. I den så kallade Juhantalo-affären fungerade han som åklagare vid riksrätten.


 

Jacob Södermans föräldrar var sjökaptenen Johan Söderman och läraren, filosofie magister Rakel Kezia Roos. Han blev student 1957 vid Åggelby svenska samskola, började studera vid den juridiska fakulteten vid Helsingfors universitet och blev juris kandidat 1962. Efter att 1963–1964 ha verkat som tf. kanslisekreterare vid Esbo köpingskansli var Söderman 1965–1967 överlärare vid Svenska social- och kommunalhögskolan och vicerektor 1966–1967. Karriären jämte planerna på en doktorsavhandling, som tydde på en forskarbana, avbröts dock då Söderman, som 1967 avlagt juris licentiatexamen, samma år blev chef för Finlands Svenska landskommuners förbund.


 

Söderman, som för den stora allmänheten var obekant och som bara i ett halvt års tid tjänstgjort som chef för social- och hälsovårdsministeriets arbetarskyddsavdelning och som regeringsråd, utnämndes 1971 till justitieminister i Ahti Karjalainens andra regering efter Mikko Laaksonen, som utnämnts till generaldirektör för Skatte­styrelsen. Äregiriga unga socialdemokratiska jurister hade då medvind ända fram till ministeruppdrag, även utan någon egentlig partikarriär. Söderman valdes till uppdraget av riksdagsgruppen; partiordföranden Rafael Paasio hade en annan kandidat.


 

När Karjalainens regering föll kort därefter hade Södermans period som minister varat i bara 29 dygn. Han hade dock i sina tal och skrivna inlägg hunnit komma med fler reformförslag än en vanlig minister på sex månader. Det mest sensationella av dessa var att avskaffa ämbetet som republikens president. Inom ministeriet tog han i bruk ett allmänt duande. Södermans rykte som en bohemisk radikal förstärktes också av författaren Anu Kaipainens artikel i Suomen Kuvalehti, ”Min vän Jacke”, vari hon konstaterade att Söderman var absolut rättrådig och alltid på den fattiges sida. Uttalandet säger kanske mer om skribenten än om objektet. Som mycket träffande har man betraktat europaparlamentarikern Lasse Lehtinens omdöme om Söderman som Finlands juristkårs Jörn Donner.


 

Söderman blev riksdagsman den 1 april 1972 från suppleantplats, sedan den långvariga riksdagsledamoten från Åbo och Björneborgs läns södra valkrets Sylvi Siltanen utnämnts till landshövding för länet. Tiden som riksdagsman varade i tio år; mot slutet av perioden var Söderman social- och hälsovårdsminister i Kalevi Sorsas regering. Söderman var inte speciellt uppskattad bland tjänstemännen på ministeriet. De beklagade sig över att han på söndagarna ringde runt till dem om viktiga ärenden för att hålla sig själv ajour och för att påskynda behandlingen av frågorna.


 

I riksdagen och statsrådet visade Söder­man sig vara en skicklig och intelligent politiker, men vid behov gick han också sin egen väg och höll ett visst avstånd till partiledningen, frånsett Sorsa. Han var trofast mot denne men hörde inte till ”pojkarna”, såsom Matti Ahde och Erkki Liikanen. Söderman motsatte sig avtalet med Europeiska ekonomiska gemenskapen (EEC), men placerade sig sedermera längre högerut inom partiet. Bland hans kända uttalanden finns konstaterandet att när man betraktar landskapet i Åbolands skärgård erinrar man sig att det inte skapats av någon kommunal organisation.


 

Söderman önskade sig nya uppgifter och utnämndes 1982 från ministerposten till landshövding för Nylands län efter den avpolletterade Kaarlo Pitsinki. Han trivdes dock inte i längden som landshövding; uppgiften var inte den optimala för honom. Söderman fick tillfälle att ådagalägga sin kapacitet som jurist, då han 1989 valdes till riksdagens justitieombudsman. Den stora allmänheten lärde känna Söderman genom hans synliga och effektiva verksamhet som åklagare vid riksrätten 1993. I det då aktuella målet dömdes den tidigare handels- och industriministern Kauko ­Juhantalo till villkorligt fängelsestraff för att ha krävt mutor.


 

Tjänsten som riksdagens justitieombudsman gav Söderman gott stöd, när han 1995 övertog den då i Bryssel inrättade tjänsten som Europeiska unionens (EU) justitieombudsman. Hans svåra och viktiga uppgift var att göra tjänsten och dess innehavare kända också i EU:s andra medlemsländer. Han strävade i synnerhet efter att enligt nordisk modell öka offentligheten och öppenheten inom EU:s förvaltning. Söderman innehade uppdraget till 2003 och har sedan dess verkat inom olika utvecklingsprojekt inom EU och Europa­rådet samt som en uppskattad rättspolitisk debattör.


 

Då han återvänt till Finland efter en i offentligheten synlig och uppskattad EU-karriär, blev Söderman ännu en gång riksdagsman. Han kunde nämligen från suppleantplats återta en stol i riksdagen när Tuula Haatainen utnämndes till biträdande stadsdirektör i Helsingfors 2007.


 

Åren 2002–2004 var Söderman den första medlemmen av konsistoriet vid Helsingfors universitet som inte kom från universitets egen krets men som rönte allmän uppskattning i skötseln av detta uppdrag.


 

Republikens president beviljade Söder­man 1995 storkorset av Finlands Lejons ­orden. Han hade redan 1993 erhållit storkorset av Chiles befriare Bernardo O’Higgins orden för sina insatser till förmån för demokratin i Chile. År 1998 promoverades han till politices hedersdoktor vid Åbo Akademi och 1999 till juris hedersdoktor vid Lapplands universitet.


 

Heikki Halila


 

Jacob Magnus Söderman, född 19.3.1938 i Helsingfors. Föräldrar sjökaptenen Johan Sanfrid Söderman och filosofie magistern Rakel Kezia Roos. Gift 1958 med tullinspektören Raija Immonen.


 

KÄLLOR OCH LITTERATUR. A. Blåfield & P. Vuoristo, Kalevi Sorsan suuri rooli (1985); K. Korte, Ministerit tulivat ja menivät (1992); K. Sorsa, Kansankoti ja punamulta (2003).


 

BILDKÄLLA. Söderman, Jacob. Foto: Kari Pekonen, 1985. Uusi Suomis bildarkiv.

 

Publicerad i Biografiskt lexikon för Finland 4. Republiken M–Ö (2011).
Första webbpublicering i december 2014.
Artikelns permanenta identifikator för hänvisning:
URN:NBN:fi:sls-4901-1416928957507

 

Upp