CRICHTON, William


(1827–1889)


Företagare, skeppsbyggare


År 1862 övertog skotten William Crichton ledningen av ett verkstadsföretag och skeppsvarv i Åbo, som fick bära hans namn. Företagets framgång grundade sig på beställningar av ryska fartyg – särskilt örlogsfartyg för den kejserliga ryska marinen – vilket i sin tur var en följd av Crichtons exceptionella kontakter till de ryska militärmyndig­heterna. Dessa kontakter hade han skapat i sin tjänst hos den ryska krigsindustrin under Krimkriget trots att kriget fördes mot Storbritannien.

 

William Crichton föddes i staden Leith, numera Edinburghs stora import- och exporthamn. Hans far hade varit framgångsrik skeppsredare, och sönerna fick en mångsidig utbildning inom sjöfart och skeppsbyggnad. Även andra medlemmar i familjen hade framgång. Några av dem, bl.a. William Crichtons namne sir William Crichton, innehade höga befattningar i det ryska kejsardömet. När William Crichton 1850 fick anbudet att bli maskinkonstruktör vid den mekaniska verkstaden Cowie & Ericsson i Åbo, tvekade han inte. Han tänkte sig dock att senare flytta till S:t Petersburg, som då hyste en brittisk koloni på flera tusen personer.


 

William Crichtons arbete i Åbo blev inte långvarigt, eftersom han snart insjuknade. Efter att ha återhämtat sig reste han till Sverige på semester och bekantade sig samtidigt med Samuel Owen d.y:s familj. Owens äldsta dotter Anna blev Crichtons trolovade i Åbo 1852. Crichton övergick i tjänst vid Fiskars järnbruk med avsikt att öppna en filial för företaget i Helsingfors. Året därpå besökte han England för att anskaffa behövliga maskiner.


 

Stormaktspolitiken grusade dock Crichtons planer. Rysslands alltmer spända relationer med Storbritannien och Frankrike på grund av meningsbrytningarna om Balkan, vilka slutligen ledde till att Krimkriget bröt ut, gjorde det omöjligt att införa maskinerna till Åbo. Våren 1854 tänkte Crichton återvända till England men blev arresterad och förflyttad till S:t Petersburg för förhör. De inflytelserika släktingarna i Ryssland var nu till nytta. Crichtons släkting sir William, vars lojalitet inte ifrågasattes av ryssarna, övertygade dem till den grad om Crichtons ofarlighet att han erhöll platsen som ledande ingenjör vid Izhoraverken, en vapenfabrik och maskinverkstad i Kolpino invid S:t Petersburg. Crichton demonsterade senare sin lojalitet genom att bedriva ett slags industrispionage för rysk räkning.


 

I november 1854 förrättades vigsel mellan William Crichton och Anna Owen i S:t Petersburg, och med tiden fick paret tolv barn. Crichtons åttaåriga vistelse i Kolpino hade att göra med byggandet av örlogsfartyg för den ryska marinen. Under denna tid besökte han även England för att hålla sig underrättad om senaste nytt i branschen. I Ryssland uppskattades Crichtons insatser och han belönades med en ansedd orden.


 

År 1862 återvände Crichton till Åbo. Orsaken var att han erbjudits möjlighet att lösa ut hälften, d.v.s. David Cowies andel, av Ericssons och Cowies mekaniska verkstad. Anders Ericssons andel hade tidigare övergått till den kände affärsmannen Erik Julin i Åbo. Crichton var redan bekant med Julin från sina tidigare år i Åbo, liksom med dennes bror Johan Jacob von Julin. De nya ägarna ändrade verkstadens namn till Wm Crichton & Co, och William Crichton blev verkställande direktör.


 

Verkstaden hade tidigare byggt fartyg i samarbete med Gamla Varfsbolaget i Åbo (ombildat 1871 till Åbo Skeppsvarfs Aktiebolag). Crichton ville komma undan detta beroende och lät anlägga egna varv för sitt företag. Fartyg, ångare av trä och järn, blev Crichtonbolagets främsta produkt, även om man dessutom fortsatte med tillverkningen av bl.a. ångmaskiner och andra tidigare verkstads- och gjuteri­produkter. Omkring fyra femtedelar av beställningarna kom från Ryssland, resten från Finland. Den goda orderingången från Ryssland berodde på Crichtons goda ryska förbindelser, och dem hade han utan tvivel räknat med som garanter för framtiden. I mitten av 1870-talet hade Crichton redan över 400 anställda. När finansieringen av den snabba tillväxten medförde personliga risker för ägarna ombildades företaget 1874 till aktiebolag. Två tredjedelar av aktierna tillhörde Willian Crichton och resten handelshuset Julin. I slutet av 1870-talet förvärvade Crichton huvuddelen av aktierna i Åbo Skeppsvarfs Aktiebolag och blev verkställande direktör även för detta bolag.


 

År 1878, under kriget mellan Ryssland och Turkiet, byggde Crichtons varv sina första örlogsfartyg, sex torpedbåtar, för den ryska marinen. Delar av det behövliga kunnandet skaffade William Crichton via sina egna kanaler från England. Mot slutet av 1880-talet utgjorde den kejserliga marinens beställningar en allt större del av varvets verksamhet. Allt större torped­båtar, av över 100 tons dräktighet, låg snart på bäddarna. William Crichton fick likväl inte uppleva dessa, då han dog i april 1889.


 

Timo Herranen


 

William Crichton, född 29.11.1827 i Leith, Skott­land, död 10.4.1889 i Åbo. Föräldrar marinkaptenen George Crichton och Margaret Gifford Allen. Gift 1854 med Anna Elisabeth Owen.


 

KÄLLOR OCH LITTERATUR. N. von Knorring, Från Crichton till Åbovarven. Anteckningar om Åbovarvens historia (1995); E. Laine, Suomen vuoritoimi 1809−1884 III. Harkkohytit, kaivokset, konepajat (1952).


 

BILDKÄLLA. Crichton, William. Foto: Ateljé Maths Hansen. Museiverket.

 

Publicerad i Biografiskt lexikon för Finland 2. Ryska tiden (2009).
Första webbpublicering i december 2014.
Artikelns permanenta identifikator för hänvisning:
URN:NBN:fi:sls-4936-1416928957542

 

Upp