WAHL, Paul 

(1797–1872) 

Affärs- och industriidkare, kommerseråd 

Det handelshus Paul Wahl grundade i Viborg hade vid mitten av 1800-talet vuxit till en betydande trävaruexportör. Handelshuset ägde ett flertal sågar och även skogsegendom vid Saimen, med Warkaus bruk som centrum. Wahls mest betydande industrianläggningar vid Kymmene älv var belägna i Anjala och Kotka. Handelshusets egendom delades senare upp mellan A. Ahlström Aktiebolag och W. Gutzeit & Co.

Från mitten av 1800-talet fram till sågindustrins blomstringstid på 1870-talet var Viborg centralort för den finländska handeln med trävaror. Köpmännen i Viborg ägde sågar i Savolax och exporterade trävaror via hamnen i Viborg främst till England och Tyskland. Många av de stora handelshusen i Viborg ägdes av antingen ryssar eller tyskar. Paul Wahl hörde jämte Hackman & Co till de sistnämnda. 

Paul Wahls far, teologiedoktorn och konsistorialrådet August Gottfried Wahl, var kyrkoherde i den tyska församlingen i Viborg. Han hade kommit till Finland från Alstedt i Weimar i början av 1780-talet. Paul Wahl var yngst av fyra syskon. Den äldste brodern var överste och avled 1829 i kriget mot Turkiet. Den ena av systrarna var gift med en general. Några affärsmän fanns det inte bland Paul Wahls närmaste släktingar. 

Paul Wahl gick i Kreisschule i Viborg. Skolan fungerade enligt tysk modell och motsvarade en katedralskola. År 1812 skrevs han in i den tredje klassen vid Viborgs gymnasium. I gymnasiets matrikel beskrivs han som väluppfostrad och duktig i ritning och kalligrafi men i övrigt som en medelmåttig elev. Wahl avbröt emellertid gymnasiet redan 1813 då han fick plats som praktikant i handelshuset Hackman. Paul Wahl var sedan praktikant, kontorist och delägare hos Hackman & Co i över trettio år. Det enda avbrottet inträffade i början 1820-talet då han vistades några år i S:t Petersburg där han studerade bankverksamhet i baron A. F. von Ralls bankirrörelse. 

Hackman & Co var det största handelshuset i Viborg och utgjorde därför den bästa tänkbara praktikantplatsen för en blivande affärsman. Paul Wahl behandlades som en familjemedlem i det hackmanska hemmet och företaget. Han blev särdeles god vän med den några år yngre Johan Friedrich Hackman d.y. Kyrkoherde August Wahl var i sin tur Marie Hackmans ständige diskussionspartner efter att hon blivit änka. Det var således ingen större överraskning att Marie Hackman 1829 gjorde Wahl till delägare i handelshuset, i samband med att sonen Johan Friedrich blev det. Följande år förvärvade Paul Wahl även rätten att driva en egen handelsrörelse; vid sidan av sitt delägarskap i Hackman utövade Wahl nämligen också en omfattande egen affärsverksamhet. År 1834 köpte han Warkaus bruk tillsammans med dåtidens mest kände affärsman Erik Johan Längman. Förutom järnmanufakturen hörde också en såg, en kvarn och en textilmanufaktur till brukskomplexet. Manufakturerna i Varkaus övergick helt i Wahls ägo 1846. 

Från 1840-talet var Paul Wahl verksam som skeppsredare. Som delägare i Hackman & Co ägde han en andel i det första finländska ångfartyget, Ilmarinen. Wahls flotta växte snabbt ännu på 1860-talet trots att han under Krimkriget försökt sälja alla sina fartyg. Wahls fartyg var mindre än de flesta av de övriga handelshusens fartyg; de transporterade metallsmiden och andra järnvaror, men även sågvaror, som i allmänhet transporterades av större fartyg. Man exporterade trävaror och importerade smör, salt, kaffe och andra matvaror. Paul Wahl & Co:s rederiverksamhet var som livligast på 1870-talet, efter att Paul Wahl d.ä. redan avlidit. 

Inte mycket är känt om Paul Wahls personlighet. Det finns biografier över de övriga storköpmännen i Viborg, över de Hackmanska köpmännen rentav flera, men Wahl omnämns bara i marginalen i övriga levnadsskildringar. I Tigerstedts Huset Hackman beskrivs Wahl som alert, livlig och kvicktänkt. I Ruuths verk om Viborgs historia skildras Paul Wahl som en framgångsrik affärsman och en god musikant. 

I och med att Wahl var delägare i Hackmans handelshus hörde det till hans uppgifter att sköta det sedvanliga kontorsarbetet under sträng uppsikt av Marie Hackman, men också att övervaka sågarna och deras inköp av råvaror. Också övervakningen av skeppningen i Uuras hamn sköttes av Wahl. Hackman & Co ägde nästan 20 vattensågar i Savolax och Karelen, så i egenskap av övervakare av dessa blev Wahl väl insatt i skogsbruket och industriverksamheten vid Saimen. 

Delägarskapet av Hackman & Co upplöstes 1848. Orsaken till detta har ansetts vara meningsskiljaktigheter mellan Hackman och Paul Wahl om skogsaffärer, men detta torde knappast vara fallet. Det var nog snarare fråga om att det inte längre ansågs lämpligt att vara delägare i ett konkurrerande företag samtidigt som Wahls egen affärsverksamhet expanderade. Ägarstrukturen i Hackman & Co förändrades ändå med anledning av Marie Hackmans död vid samma tid. Johan Friedrich Hackman och Paul Wahl upprätthöll sin vänskap även i fortsättningen och samarbetade även många gånger. 

År 1850 grundade Paul Wahl ett eget handelshus, Paul Wahl & Co. Hans fyra söner och en av hans svärsöner blev hans affärskompanjoner. Som företag var Paul Wahl & Co en kopia av Hackman & Co. Företagets centralort var Viborg, och därifrån sköttes grosshandeln. Den viktigaste delen av verksamheten utgjordes av trävaruhandeln. Det tiotal sågar som fanns vid Saimen, bland dem landets största vattensåg Miettula i Puumala, sköttes också från Viborg. Tiden från grundandet av Wahls handelshus fram till Krimkriget i mitten av 1850-talet kan med fog betecknas som vattensågarnas gyllene era. Kärnan av industriverksamheten kom att förläggas till Warkaus bruk, men handelshuset införskaffade också andra bruk i östra Finland. I Varkaus byggdes förutom de tidigare nämnda manufakturerna också ett snickeri och ett varv och för järnmanufakturen ett valsverk för stål där man tog i bruk puddelprocessen. En tredje industri anlades vid mynningen av Kymmene älv, i Anjala och Kotka. Dit koncentrerades det wahlska handelshusets ångsågsverksamhet. Sågen Hietanen i Kotka var flaggskeppet; den grundades först efter Paul Wahls död. Före Krimkriget var Paul Wahl & Co ett av de främsta rederierna i Viborg. Vid denna tid ägde handelshuset fem fartyg. 

Wahl hade inte många kommunala förtroendeuppdrag. Han omnämns som stadsäldste 1845, men några andra dylika uppdrag hade han inte. Han stod emellertid i spetsen för den tyska församlingens kyrka, vilket föll sig naturligt för sonen till den tidigare kyrkoherden. Wahl hade däremot ett stort antal förtroendeuppdrag inom affärslivet. Bland dessa kan nämnas att han var grundande delägare i Nordiska Aktiebanken och medlem av dess styrelse. Eftersom han bedrev export hade han livliga kontakter till utlandet och han var såväl Hamburgs och Bremens som Sveriges vicekonsul i Viborg. 

Handelshuset Paul Wahl & Co:s verksamhet varade i ungefär sextio år. Paul Wahl ledde själv företaget när det var som mest framgångsrikt, under de första tjugo åren. Ledningen för företaget fördelades mellan Paul Wahls tre söner. Den fjärde sonen, Alexander, hade avlidit en kort tid före sin far. Den äldste sonen, Friedrich, ledde affärerna i Viborg. Paul Wahl d.y. övergick till att leda Warkaus bruk och Carl Wahl skötte såg- och exportverksamheten i Kotka. Bröderna var goda affärsmän, men alla avled inom ca tio år efter faderns död. 

Efter att Paul Wahls tre söner dött fortsatte bolagets verksamhet ännu i ett kvartssekel. Man kunde med skäl kalla släkten och familjeföretaget vid denna tid för Finlands ”Buddenbrooks”. Någon skicklig affärsman som skulle ha skött företaget fanns inte längre bland släktingarna, men trots detta var nästan hela släkten upptagen på lönelistorna. Företaget fortsatte som ett öppet bolag och ägarskapet fördelades på ett stort antal släktingar som inte hade några realistiska möjligheter att sälja sin andel. Företaget tömdes på alla rörliga medel, och i det solida företaget kunde utdelningen fortskrida ända fram till början av 1900-talet. Då upphörde bankerna att ge kredit och på deras begäran omvandlades bolaget 1909 till aktiebolag. 

Någon enighet om ägarandelarna kunde man dock inte nå, och när detta till slut skedde kunde man inte komma överens om den fortsatta verksamheten. Konflikten utvecklades nästan till ett krig. Den kulminerade till slut i en försäljning av bolagets egendom där parterna delades i två grupper, gutzeitare och ahlströmare. Till slut delades egendomen mellan A. Ahlström Aktiebolag och W. Gutzeit & Co. Det senare övertog produktionsanläggningarna i södra Finland, t.ex. sågen Hietanen i Kotka. Ahlström tog i sin tur över Warkaus bruk och den därtill hörande stora skogsegendomen. Den fabrik där man tillverkat elapparatur i Viborg och elverket övergick i det tyska AEG-företagets ägo. 

Kai Hoffman 

Carl August Paul Wahl, född 30.12.1797 i Viborg, död 19.12.1872 i Viborg. Föräldrar kyrkoherden August Gottfried Wahl och Auguste Behaghel von Adlerskron. Gift med (1) Amalia Elisabet Frankenhaeuser 1824, (2) Therese Friederike von Seck 1847, (3) Augusta Wilhelmina Schönjann 1855. 

KÄLLOR OCH LITTERATUR. Warkaus bruk, Handelshuset Paul Wahl & Co.:s arkiv i Jyväskylä landskapsarkiv. H. Hornborg & I. Lundén Cronström, Viborgs Gymnasium 1805–1842. Biografisk matrikel (1961); V. Hoving, Osakeyhtiö Enso Gutzeit 1872–1958 I–II (1958); J. W Ruuth, Wiborgs stads historia I (1906); Ö. Tigerstedt, Huset Hackman 1790–1879. En wiburgensisk patriciersläkts öden I (1940). 

BILDKÄLLA. Wahl, Paul. Museiverket.

Publicerad i Biografiskt lexikon för Finland 2. Ryska tiden (2009).
Första webbpublicering i december 2014.
Artikelns permanenta identifikator för hänvisning:
URN:NBN:fi:sls-4962-1416928957568

Upp