ERIK AV POMMERN 

(1381/1382–1459) 

Konung av Norge, Danmark och Sverige 

Erik av Pommern blev som barn adopterad av drottning Margareta och uppfostrades till hennes arvinge. Krönt till kung av Sverige och Danmark på ett allnordiskt möte i Kalmar 1397 regerade han tillsammans med Margareta fram till hennes död 1412, och därefter ensam. I Sverige utbröt uppror på 1430-talet, som understöddes av de tyska hansestäderna. Erik försökte flera gånger få tillbaka den svenska tronen, men 1439 uppsade de svenska stormännen honom tro och lydnad för sista gången. I Danmark avsattes Erik samma år och drog sig tillbaka till Gotland. År 1448 överlämnade han Gotland åt Danmark och återvände till Pommern.  

Erik av Pommern växte upp i Stolp där hans far hade gift sig med den mecklenburgska prinsessan Maria. Valdemar Atterdag var hennes morfar och detta fick en avgörande betydelse för den unge Eriks eller Bogislavs framtid. I Danmark och Norge var successionen allvarligt hotad när den unge kung Olof plötsligt dog utan arvingar i augusti 1387. Hans mor Margareta lät då utropa sig till regent, samtidigt som hon hade förbindelser med de oppositionella stormännen i Sverige. Hennes närmaste manliga släkting var nämligen kung Albrekt av Mecklenburg, som hon förde krig emot. Hon bestämde sig då för att göra den unge systerdottersonen i Pommern till arvinge. 

Förmodligen före slutet av 1388 reste den sjuårige Bogislav med sin syster Katarina till Danmark. Också flickan adopterades nämligen av Margareta, som således övertog bägge barnens uppfostran. Den lille Bogislavs namn ändrades till det mera nordiskt klingande Erik. Fastän barnen stannade hos Margareta avskars inte förbindelserna till föräldrarna. De förefaller åtminstone ha träffat sin far innan han dog 1392. 

Margareta uppfostrade Erik till kung och han blev tidigt insatt i maktutövningen. Han besteg tronen 1396, då han uppnått den lägre myndighetsåldern, femton år. Året därpå, den 17 juni, kröntes han på ett allnordiskt möte i Kalmar. De följande åren tillbringade Erik tillsammans med Margareta, och på senhösten 1400 övertog han formellt maktutövningen. I praktiken innehade Margareta den reella makten. 

För att säkerställa successionen måste Erik gifta sig. Först skickades en delegation till Frankrike. Då den inte hade någon framgång kontaktades i stället det engelska kungahuset. Där fanns Henrik IV:s och Mary de Bohuns dotter Filippa. Hon anlände till Danmark 1406. Efter giftermålet tillbringade Erik största delen av sin tid i Sverige och började också agera mera självständigt i förhållande till Margareta. Åren 1407–1409 bodde det unga paret huvudsakligen på Kalmar slott. Margaretas död i oktober 1412 gjorde Erik till härskare i alla de nordiska rikena. 

Under de första åren som ensam härskare hyste Erik storslagna utrikespolitiska planer. Han lämnade regeringsbestyren åt sin drottning och gjorde en nästan tvåårig utrikesresa genom Tyskland, Polen och Ungern till Jerusalem. Han planerade ett giftermål mellan sin arvinge, den unge pommerske hertigen Bogislav, och en polsk prinsessa. Målet, som aldrig förverkligades, var att förena Polen med de nordiska rikena. 

Erik av Pommern har beskrivits under sitt besök hos den tyske kejsaren. Han var attraktiv, blond med en vacker kropp, rödblommigt ansikte och lång smal hals. Han hade god fysik och kunde hoppa upp på en häst utan att använda stigbyglarna. 

I juli 1426 inledde Erik krigshandlingar mot Holstein. Bakgrunden var en konflikt om Sönderjylland. Lübeck och de andra mäktiga hansestäderna ingrep, och på hösten 1426 var ett nordeuropeiskt storkrig ett faktum. Under de första krigsåren var Erik framgångsrik, men efter 1430 förvärrades situationen. Eriks trupper måste dra sig tillbaka från Sönderjylland under 1431 och Lübecks handelsblockad mot Sverige effektiverades. I augusti 1432 måste Erik gå med på vapenstillestånd. 

Kungaparet tycks inte ha bott tillsammans i några längre perioder efter Margaretas död. Eriks utrikespolitik hade gjort att han mestadels vistades i Danmark, medan Filippa hade gjort täta resor i Sverige. 

Både Erik och Filippa stödde birgittinerna, och de besökte Vadstena kloster tillsammans första gången 1413. Filippa återvände flera gånger och blev också antagen som ”syster utanför”. I januari 1430 återkom Filippa, kanske åtföljd av Erik, till Vadstena för att vara med om invigningen av klosterkyrkan. Hon dog där den 6 januari. Hon hade varit allmänt uppskattad och en mycket duglig regent. Det tycks ha varit hon som i praktiken styrde Sverige, och under Eriks utrikesresor ökade hennes ansvar ytterligare. Erik vägrade efter hennes bortgång att gifta om sig och levde i stället tillsammans med en viss Cecilia, som förmodligen hade varit drottningens hovdam. 

Erik var religiöst lagd. Han gjorde pilgrimsfärder, och under ett av sina besök i Vadstena gick han till fots de sista femton kilometrarna från Skänninge till klostret. Han lovade också att bygga färdigt klosterkyrkan och ett nytt birgittinkloster på Lolland. Samtidigt ledde hans kyrkopolitik till konflikter med den svenska kyrkan. Han försökte påverka tjänstetillsättningarna och ge kyrkliga tjänster som belöningar åt sina anhängare. Konflikten kulminerade i en strid om tillsättandet av en ny ärkebiskop i Uppsala. Innan den löstes utbröt Engelbrekts uppror och Erik förklarades avsatt. 

Upproret 1434 fick omfattande stöd i Sverige, och de upproriska ockuperade de sydliga landskapen. Erik, som hade försökt minska hansestädernas makt, måste göra eftergifter för att förhindra att de stödde upproret. Han rustade en flotta i Danmark och anlände till Stockholm i november. Förhandlingarna med upprorsledaren Engelbrekt, som inleddes på Helgeandsholmen, ledde till ett stilleståndsfördrag och man beslöt om ett nytt möte i september 1435 för en rättegång. Överenskommelsen fullföljdes inte, och i stället ingick Eriks ombud och svenskarna ett nytt avtal i Halmstad den 3 maj 1435. Erik skulle regera i enlighet med landslagarnas konungaed, beskattningen skulle reformeras och mildras. 

Erik var inte beredd att hålla Halmstadsöverenskommelsen fastän den ratificerades av det svenska rådet. I stället slöt han fred med hansestäderna i juli 1435. Han rustade på nytt för att kunna segla till Stockholm. I början av september inleddes nya förhandlingar. Erik lyckades öka sina befogenheter och blev inte heller bunden av det svenska rådet i sin maktutövning. Erik utnyttjade sin seger över de oppositionella stormännen omedelbart och satte in sina egna anhängare som fogdar. Det ledde till nya oroligheter, och den 11 januari uppsade en rådsförsamling i Arboga kungen åter-igen tro och lydnad. Också i Norge utbröt ett uppror. Svenskarna anföll också Skåne, Halland och Blekinge. Erik tvingades än en gång att förhandla. 

Den svenska oppositionen skakades av inre maktkamper, och först hösten 1439 uppsade rådet formellt kung Erik tro och lydnad för sista gången. Samma åtgärd hade det danska riksrådet vidtagit redan under sommaren. Erik hade då dragit sig tillbaka till Gotland. Under ett decennium framåt hade Erik sin huvudbas på Gotland och intrigerade därifrån för att kunna återfå sina kronor. Samtidigt bedrev han en omfattande kaperiverksamhet på Östersjön. 

År 1448 anföll svenskarna Gotland och belägrade Visborg. Erik tog då kontakt med den danske kungen och överlämnade slottet till Danmark. Sedan seglade han tillbaka till sitt barndomshem, slottet Dariowo. Han blev ca 77 år gammal och avled år 1459. 

Erik av Pommern har bedömts synnerligen negativt i Sverige speciellt av den samtida propagandan. Erik strävade emellertid till att bryta den tyska dominansen på Östersjön och försökte i sin politik att minska Hansans inflytande. 

Lena Huldén 

Bogislav, fr.o.m. 1388 Erik, konung av Danmark och Norge 1389−1437, Erik (XIII) av Pommern, konung av Sverige 1396−1437, född 1381 eller 1382 i Pommern, död 3.5.1459 i Rügenwal (sedermera Dariowo), Pommern. Föräldrar hertigen av Pommern-Stolp Vartislav VII och Maria, dotter till hertigen av Mecklenburg Heinrich I och prinsessan Ingeborg av Danmark. Gift 1405 med Filippa dotter till konungen av England Henrik IV och Mary de Bohun. 

KÄLLOR OCH LITTERATUR. G. Carlsson, Arboga möte. Historisk tidskrift 1936; G. Carlsson, När blev Erik av Pommern myndig. Historisk tidskrift 1951; G. Carlsson, 1413 års skattebok. Historisk tidskrift 1953; A.E. Christiansen, Kongemakt og aristokrati. Epoker i middelalderlig dansk statsoppfattelse indtil unionstiden. København (1945); A.E. Christiansen, Erik af Pommerns danske kongemakt. Scandia XXI (1951−1952); K. Erslev, Danmarks Historie under Dronning Margrethe og Erik af Pommern 2. Kjøbenhavn (1901); B. Fritz, Hus, land och län. Förvaltningen i Sverige 1250−1434 I–II. Stockholm (1972−1973); C.T. Holbøll, Dronning Margrete. København (1968); K. Kumlien, Karl Knutssons politiska verksamhet 1434−1448. Stockholm (1933); M. Linton, Drottning Margareta – fullmäktig fru och rätt husbonde – studier i kalmarunionens förhistoria. Stockholm, (1971); J.E. Olesen, Rigsråd, kongemagt, union. Studier over det danske rigsråd og den nordiske kongemagts politik 1434-1449. Skrifter udgivet af Jysk selskab for historie 36. Aarhus (1980); S. Rosborn, Erik av Pommern – unionsfyrste og sørøver. Margrete 1. Nordens Frue og Husbond. Kalmarunionen 600 år. København (1996); S. Suvanto, Ruotsin valtaneuvosto ja Suomi vuosina 1434−1441 (1979). 

BILDKÄLLA. Erik av Pommern. Sköld. Teckning. H. Hildebrand, Sveriges medeltid. Kulturhistorisk skildring II. Stockholm (1884–1898).

BLF original
Publicerad i Biografiskt lexikon för Finland 1. Svenska tiden (2008).
Första webbpublicering i december 2014.
Artikelns permanenta identifikator för hänvisning:
URN:NBN:fi:sls-4001-1416928956607

Upp