TIKKANEN, Märta


(1935– )


Författare


Märta Tikkanen har i sina böcker behandlat kvinnans bundenhet vid man, barn, älskare och föräldrar och hennes längtan efter frigörelse och självförverkligande. Hon fick tidigt en viktig roll för kvinnorörelsen i hela Norden och hennes böcker har översatts till många språk. Tikkanen var även pionjär med att dokumenterande beskriva ett familje­liv präglat av barn med syndromet MBD.

 

Märta Tikkanen föddes i Helsingfors 1935 som dotter till skolmannen och historikern Gösta Cavonius och lärarinnan Margit Stadius. Hon avlade filosofie kandidatexamen vid Helsingfors universitet 1958 och arbetade därefter både som journalist och som lärare; 1972–79 var hon rektor för Helsingfors svenska arbetarinstitut. Som kolumnist har hon skrivit i såväl svensk- som finskspråkiga tidningar. År 1963 gifte hon sig med konstnären och författaren Henrik Tikkanen.


 

Märta Tikkanens episka diktcykel Århundradets kärlekssaga från 1978, en skildring av ett äktenskap där mannen är alkoholist, har ofta uppfattats som författarens första inlägg i den s.k. Tikkanenska äktenskapliga dialogen mellan Märta och hennes man. Boken fungerar som ett drypande ironiskt svar på Henrik Tikkanens självbiografiska roman Mariegatan 26, Kronohagen som utkom året innan, där han beskriver hustrun i termer av uthållighet, styrka och allt genomsyrande kärlek.


 

Men Märta Tikkanen hade egentligen själv startat dialogen redan 1970 med debutromanen Nu imorron och dess fortsättning Ingenmansland två år senare – båda med självbiografisk bakgrund. Den första romanen är dedicerad ”Till min diskmaskin av märket Constructa” och handlar om småbarnsmamman Fredrika, uppkallad efter Fredrika Runeberg, som gör sig av med sin alkoholiserade och opålitliga man genom att skicka iväg honom med en annan kvinna – för att få en vecka i lugn och ro för sig själv och sitt skrivande. Men mötet med skrivmaskinen förverkligas inte eftersom barnen blir sjuka och hustrun grips av en häftig svartsjuka. Också i fortsättningen vantrivs Fredrika i sin vardagstillvaro och är inte bara fången i en roll som ”passoppmaskin” utan också i en uppfattning om tvåsamhetens välsignelse, trots att hon längtar efter att mannen skall se henne som hon är under ytan, att han skall se något nytt i henne på ett annat plan än det erotiska. Hon hoppas att de någon gång skall kunna leva jämställt, bredvid varandra, i dialog – men båda böckerna uttrycker en insikt om att passion och jämställdhet inte går att förena.


 

I Århundradets kärlekssaga, som hon tillägnat sin make, spinner Märta Tikkanen alltså vidare på samma teman. I Mariegatan 26 hade Henrik Tikkanen talat om deras förhållande som en århundradets kärlekssaga och Märta ironiserar över detta uttryck i sina beskrivningar av alkoholisthustruns helvetiska tillvaro, utan att lämna bort några förnedrande detaljer. I denna bok saknas fascinationen över den totala tvåsamheten, men beskrivningarna av äktenskapets eländen blandas trots allt med längtan, nostalgi och uppflammande kärlek. Språket i boken är typiskt för Märta Tikkanen; i sin rytm balanserar det mellan prosa och lyrik och har också ett drag av talspråk.


 

Märta Tikkanen hade redan tre år tidigare, 1975, väckt stor uppmärksamhet i könsrollsdebatten med romanen Män kan inte våldtas. Boken handlar om den ensamstående modern Tova som blir våldtagen på sin 40-årsdag och om hennes hämndaktion, som till en början riktas mot den man som våldtagit henne men mot slutet av boken också mot hela det patriarkala samhället. Genom denna roman fick Tikkanen en viktig roll för kvinnorörelsen i hela Norden. År 1979 samlade en grupp norska kvinnor ihop pengar till ett alternativt litteraturpris åt henne, kallat Nordiska kvinnors litteraturpris, i protest mot att Nordiska rådets litteraturpris, som hade instiftats 1962, bara hade delats ut åt manliga författare.


 

I bok efter bok har Tikkanen behandlat de bojor som binder kvinnan och hennes längtan efter frigörelse och självförverkligande. Allra starkast kommer detta tema kanske fram i romanen Rödluvan från 1986. Henrik Tikkanen hade dött två år tidigare, och Märta Tikkanen utgår i sin bearbetning av den traditionella folksagan från ett nytt perspektiv. Boken beskriver en flickas utveckling från barn till vuxen, och huvudpersonen Rödluvan gör det som hennes egen mamma aldrig vågade – hon går den spännande och våldsamma Vargen till mötes för att själv kunna släppa taget. Också i denna roman känner man igen den fragmentariska prosalyriska stilen, typisk för Tikkanen.


 

I Sofias egen bok 1982 återkommer också motiv kring kvinnans roll i hemmet och bristen på djupare kommunikation mellan hustru och man, men fokus ligger på ett annat och alldeles specifikt problem. Sofias egen bok handlar om Märta och Henrik Tikkanens yngsta dotter Sofia, som visar sig lida av MBD. I denna dokumentär­roman skriver Märta Tikkanen om de svårig­heter som Sofia råkar ut för på grund av sin störning och om hur dessa påverkar hela familjen och relationerna inom den. Hon beskriver sina skuldkänslor som mor då det blir uppenbart att Sofia inte är som andra barn och den lättnad som diagnosen slutligen medför. Tikkanens syn på sin dotter präglas av en stark optimistisk tro på att Sofia, trots sina svårigheter, kan leva ett meningsfullt och utvecklande liv. Boken, som också innehåller ett kapitel där doktor Katarina Michelsson beskriver syndromet MBD, blev mycket omtalad och fick en viktig informativ funktion i början av 80-talet då allmänheten inte ännu var särskilt insatt i problem av denna typ. År 1998 gav Tikkanen dessutom ut en fortsättning, Sofia vuxen med sitt MBD.


 

Sedan de tidiga böckerna i början av 70-talet har Märta Tikkanen utvecklats mot ett mera indirekt sätt att närma sig de livserfarenheter hon vill beskriva. I Storfångaren (1989), som utspelar sig på Grönland, och Arnaía kastad i havet (1992), där hon använder sig av den antika myten om Odysseus väntande hustru Penelope, beskriver Märta Tikkanen relationen till en ny man. Och precis som i hennes andra böcker återkommer hon i romanen Personliga angelägenheter 1996 till kärlekens nödvändighet och omöjlighet.


 

År 2004, 20 år efter makens död i leukemi, återvände Märta Tikkanen i bokform till sitt äktenskap, fortfarande starkt personligt men nu i icke-fiktiv form, med verket Två. Scener ur ett konstnärsäktenskap. Boken slutar med de ofta citerade orden: ”Jag saknar honom ofta. Inte ett ögonblick har jag önskat honom tillbaka.” Detta är typiskt för den slagfärdiga stilkonst Tikkanen blev känd för redan tidigt i sitt författarskap.


 

Som en pendang till Två kan man se Emma & Uno. Visst var det kärlek (2010), där hon skildrar sin mormor Emmas konfliktfyllda äktenskap med den alltmer frånvarande morfadern, folkhögskolepionjären Uno Stadius. Boken är en delvis fiktionaliserad levnadsbeskrivning, där författaren lever sig in i mormoderns hårda kamp för en dräglig tillvaro för sig själv och de många barnen och för kärleken, trots allt, till mannen.


 

De flesta av Märta Tikkanens böcker har översatts till finska liksom till många andra europeiska språk samt till japanska.


 

Katarina von Numers-Ekman


 

Märta Eleonora Cavonius, från 1958 Ginman, från 1963 Tikkanen, född 3.4.1935 i Helsingfors. Föräldrar professor Gösta Cavonius och lärarinnan Margit Stadius. Gift med (1) medicine licentiaten Leif Ginman 1958, (2) författaren Georg Henrik Tikkanen 1963.


 

PRODUKTION. Nu imorron (1970, ny uppl. 1981); Ingenmansland (1972); Vem bryr sig om Doris Mihailov (1974); Män kan inte våldtas (1975, ny uppl. 2005); Århundradets kärlekssaga (1978, ny uppl. 1997); Våldsam kärlek (1979); Mörkret som ger glädjen djup (1981, ny uppl. 2002); Sofias egen bok (1982, ny uppl. tills. med K. Michelsson, 1998); Du tror du kuvar mig liv? Finländska kvinnors lyrik genom tiderna (tills. med T. Forsström, 1984); Henrik. Red. M. Tikkanen (1985); Rödluvan (1986, ny uppl. 1988); Önskans träd (1987); Storfångaren (1989); Arnaía kastad i havet (1992): Personliga angelägenheter (1996, ny uppl. 1997); Sofia vuxen med sin MBD (1998); Två. Scener ur ett konstnärs­äktenskap (2004, 3 uppl. 2005); Emma & Uno. Visst var det kärlek (2010).


 

KÄLLOR OCH LITTERATUR. L. Larsson, Att fånga texten mitt i livet. Om Märta Tikkanen. Nordisk kvinnolitteraturhistoria IV. På jorden. 1960−1990. Höganäs (1997); M. Mazzarella, Från Fredrika Runeberg till Märta Tikkanen. Frihet och beroende i finlandssvensk kvinnolitteratur (1985).


 

BILDKÄLLA. Tikkanen, Märta. Foto: Stefan Bremer. Söderströms förlag.

 

Publicerad i Biografiskt lexikon för Finland 4. Republiken M–Ö (2011).
Första webbpublicering i december 2014.
Artikelns permanenta identifikator för hänvisning:
URN:NBN:fi:sls-5053-1416928957659

 

Upp