RAMSTEDT, Gustaf John 

(1873–1950) 

Språkforskare, diplomat 

Språkforskaren G. J. Ramstedt var en av de klarast lysande stjärnorna inom finländsk humanistisk forskning, en forskare som från fattigdom och ogynnsamma förhållanden nådde vetenskapens främsta led. Inom den altaiska språkforskningen var han en rese, som skrev den första vetenskapligt grundade koreanska grammatiken. Ramstedt var i tio års tid Finlands chargé d’affaires i Fjärran Östern och gjorde en betydelsefull insats för landets relationer till Japan.

Gustaf Johan Ramstedt var född i Ekenäs, blev student 1892 och studerade latin, grekiska och hebreiska vid universitetet i Helsingfors, med avsikt att beträda prästbanan. Snart tog intresset för språkvetenskap överhanden, och efter licentiatexamen övergick Ramstedt, uppmuntrad av Otto Donner, som var professor i sanskrit och komparativ lingvistik, till att studera de altaiska språken. Meningen var att samla in nytt och mer tillförlitligt material om muntliga språkformer som skulle kasta nytt ljus över de inbördes förhållandena mellan de så kallade altaiska språken. Det behövdes nämligen en fast grund för en jämförelse av den ur finsk synpunkt viktiga uraliska språkfamiljen och de altaiska språken. Ramstedt företog sålunda 1898–1912 sju forskningsresor av grundläggande natur till Mongoliet, kalmuckernas områden i södra Ryssland och Östturkestan samt till Kaukasien och gränsen mot Afghanistan, där han återupptäckte de så kallade mogulerna, d.v.s. ättlingarna till Djingis Khans forntida armé och deras arkaiska, för vetenskapen nästan okända språk. 

Jämförande observationer av materialet gav anledning till vittgående slutsatser som gjorde Ramstedt till en föregångare inom en ny vetenskap, jämförande altaisk språkforskning, samt till skapare av en mongolistik baserad på det talade språket. Han hävdade nämligen att materialet utvisade att de turkiska, mongoliska och tungusiska språken hade utvecklats ur ett gemensamt urspråk. Utifrån etymologiska studier inkluderade han senare även koreanskan i denna språkfamilj, efter att i Japan ha intresserat sig för det koreanska språkets ursprung. Inom den altaiska språkforskningen är Ramstedt en oomtvistad rese, som formulerat ljudhistoriska lagbundenheter som blivit allmänt accepterade. Tesen om ett gemensamt ursprung har dock sedan 1956 kommit att omprövas. Likheterna i lexikon och morfologi mellan språken i fråga tenderar man sålunda att tolka som lån som övertagits under en lång tid av samexistens. Mellan turkiskan och tungusiskan kan man för övrigt inte påvisa just någon annan gemenskap än den språktypologiska. Hela begreppet språksläktskap har fått en ny innebörd. 

Ramstedts stora kalmucklexikon är klassiskt och representerar alltjämt det enda ingående försöket att kartlägga låneelementen i mongoliskan. Hans berömda koreanska grammatik är den första vetenskapligt grundade beskrivningen i sitt slag. Bland dem som fört Ramstedts livsverk vidare inom altaistiken är professorerna Nikolaus Poppe och Pentti Aalto de mest framstående. 

Strax efter att Finland blivit självständigt fanns det inga inhemska diplomater, varför man skickade ut universitetets professorer för att representera landet. Som chargé d’affaires i Fjärran Östern 1919–1929 verkade Ramstedt för att upprätta kommunikations- och handelsförbindelser med Japan. Tack vare sin anspråkslösa natur och sin snabbt förvärvade japanska lyckades han skapa ett nätverk av viktiga kontakter, vilket gav honom en särställning i diplomatkåren. Den egentliga uppgiften bestod ursprungligen i att observera bolsjevikernas verksamhet i östra Sibirien och trakten av Vladivostok, men Ramstedts rapporter verkar inte ha tillfredställt utrikesministeriet. De kaotiska förhållandena i Kina gynnade inte heller ingångsättandet av några större projekt – många tråkigheter hade redan orsakats av tvisten kring Finlands konsul i Shanghai samt av Kinas krav på ett likställdhets- och reciprocitetsavtal. Ramstedt klandrades även för att, om än förtjänstfullt, ha handlat på eget bevåg och utan ministeriets fullmakt, när han hjälpte finländska sjömän som råkat i svårigheter i Sovjetrysslands hamnar i Fjärran Östern. 

Till slut blev det en process om ouppsåtlig dubbellön, och frågan väcktes om Ramstedt överhuvudtaget hade kompetens som yrkesdiplomat. Han hade de facto åtagit sig uppdraget som chargé d’affaires, inte som ambassadör, då han hade tänkt att anställningen skulle vara i högst två år, varefter han skulle återgå till sin professur i Helsingfors. Han återvände också till hemlandet 1923, när ambassaden lades ner, men reste tillbaka till Japan efter jul, några månader efter att den omfattande så kallade Stora Kanto-jordbävningen hade drabbat landet. Att goda relationer uppstod mellan Finland och Japan är i hög grad Ramstedts förtjänst. Till effektiviteten bidrog hans sätt att arbeta, vilket påminde mer om den deltagande observation en etnograf och filolog utför i fält än om den konventionellt diplomatiska modellen. 

G. J. Ramstedt var sedan skolåren ivrigt verksam inom olika nykterhetsorganisationer. Stenografi (Melins system), esperanto, trädgårdsskötsel och diktning – nykterhets- och festdikter, översättningar av japanska tanka-dikter samt av finska sånger till esperanto – räknas till hans särintressen. Han var bland de första esperantisterna i landet. Med sina kunskaper i esperanto etablerade han många viktiga kontakter i Japan. 

Harry Halén 

Gustaf John Ramstedt, född 22.10.1873 i Ekenäs, död 25.11.1950 i Helsingfors. Föräldrar maskinisten Gustaf Adolf Ramstedt och Edla Matilda Holmberg. Gift 1897 med Ida Olivia Alexandra Josefsson. 

PRODUKTION. Raittius-runoja (1894); Bergtscheremissische Sprachstudien (1902); Über die Konjugation des Khalkha-Mongolischen (1903); Das Schriftmongolische und die Urgamundart. Phonetisch verglichen. Suomalais-Ugrilaisen Seuran aikakauskirja 21 (1903); Mogholica. Beiträge zur Kenntnis der Moghol-sprache in Afghanistan. Suomalais-Ugrilaisen Seuran aikakauskirja 23 (1905); Kalmückische Sprachproben I. Kalmückische Märchen I−II (1909, 1919); Zwei Uigurische Runeninschriften in der Nord-Mongolei. Suomalais-Ugrilaisen Seuran aikakauskirja 30 (1913); Zur Mongolisch-Türkischen Lautgeschichte I−III. Keleti Szemle 15−16. Budapest (1914−1915); Zur Frage nach der Stellung des Tschuwassischen. Suomalais-Ugrilaisen Seuran aikakauskirja 38 (1922); Remarks on the Korean Language. Juhlakirja Yrjö Wichmannin kuusikymmenvuotispäiväksi (1928); Kalmückisches Wörterbuch (1935); A Korean Grammar (1939); Sju resor i östern 1898−1912 (1961); Studies in Korean Etymology I−II (1949, 1953); Lähettiläänä Nipponissa (1950); Einführung in die Altaische Sprachwissenschaft I−III, utg. P. Aalto (1952, 1953, 1966); Nordmongolische Volksdichtung I−II, utg. H. Halén (1973−1974); Paralipomena of Korean Etymologies. Red. S. Kho (1982); Cumucica & Nogaica. Red. E. Gürsay-Naskali och H. Halén (1991). Se även K. E. Henriksson, Sprachwissenschaftliche Veröffentlichungen von G. J. Ramstedt. Studia Orientalia 14/1950. 

KÄLLOR OCH LITTERATUR. Gustaf John Ramstedts arkiv 1893−1950, Nationalbiblioteket; G. J. Ramstedts arkiv, Riksarkivet; Gustaf Ramstedts arkiv, Finska Litteratursällskapet; Vetenskapliga anteckningar, Suomalais-Ugrilainen Seuras arkiv; dokument från Ramstedts tid som diplomat, Utrikesministeriets arkiv. P. Aalto, Oriental Studies in Finland 1828−1918. The History of Learning and Science in Finland 1828−1918 10b (1971); P. Aalto, G. J. Ramstedt and Altaic Linguistics. Central Asiatic Journal XIX (1975); H. Halén, Altain huiput siintelee. Matka-arkku. Suomalaisia tutkimusmatkailijoita (1989); H. Halén, Biliktu Bakshi. The Knowledgeable Teacher. G. J. Ramstedt’s Career as a Scholar (1998). 

BILDKÄLLA. Ramstedt, Gustaf John. Uusi Suomis bildarkiv.

Publicerad i Biografiskt lexikon för Finland 2. Ryska tiden (2009).
Första webbpublicering i december 2014.
Artikelns permanenta identifikator för hänvisning:
URN:NBN:fi:sls-5133-1416928957739

Upp