DONNER, Otto


(1835–1909)


Professor, senator


Otto Donner, Finlands förste extraordinarie professor i sanskrit och komparativ lingvistik var sekelskiftets mest betydelsefulla organisatör av vetenskaper med betydelse för det finsknationella uppvaknandet och forskningen i Asiens kulturer. Bakgrunden var ursprungligen den finsksinnade liberalens önskan att via forskningen göra Finland känt ute i världen. Hans politiska bana nådde sin höjdpunkt under åren 1905–1908, när han var chef för ecklesiastikexpeditionen.

 

Otto Donner var son till Karlebys ledande skeppsredare och affärsman och via sitt första äktenskap lierad med motsvarande släkter i Jakobstad och Vasa. Sålunda ekonomiskt oberoende hade han möjlighet att framträda som mecenat i vetenskapliga sammanhang. Vid universitetet studerade han finska språket och modern litteratur samt på egen hand sanskrit. Målet var en jämförande undersökning av de finsk-ugriska språken, ett arbete som M. A. Castrén hade påbörjat. Om detta vittnar även doktorsavhandlingen (1863), som jämför indiska och finska föreställningar av skapelseberättelsen med varandra. Avhandlingen rönte hård, men berättigad kritik av August Ahlqvist.


 

Eftersom man inte kunde få undervisning i sanskrit i Finland reste Donner till Berlin för att där fortsätta sina studier i såväl sanskrit som komparativ lingvistik. Där publicerade han arbetet Das Personalpronomen in den Altaischen Sprachen I: Die Finnischen Sprachen (1865). Det blev den enda delen i ett storstilat forskningsprojekt i komparativ lingvistik. Donner studerade läsåret 1867–1868 indologi för Rudolf Roth och kunde efter att ha tilldelats universitetets Alexandersstipendium företa en studieresa till Tübingen samt Paris och London, centrala lärosäten inom hans ämnesområde. Resultatet blev en undersökning av indiska dödskulter och offerritualer. Undersökningen, som grundade sig på flera dittills okända skriftliga källor, publicerades i Berlin 1870 och håller till stora delar alltjämt måttet. Tack vare den studien och på professor Wilhelm Lagus initiativ – och trots Ahlqvists protester – blev Donner först docent och sedan extraordinarie professor i sanskrit och komparativ lingvistik vid Helsingfors universitet. Professuren innehade han 1875–1905.


 

Donner utnyttjade Castréns idéer och hans undervisning gav resultat. Många senare språkforskare inledde nämligen sina studier och studerade för Donner med utgångspunkt i hans ämnen. Bland dem kan nämnas E. N. Setälä, forskare i finska språket, Heikki Paasonen, ostjakforskare, Artturi Kannisto, vogulforskare, Kai Donner, hans egen son och samojedforskare, G. J. Ramstedt, professor i altaisk språkvetenskap samt Julio Reuter, som efterträdde Donner som professor och blev den förste indologen av internationell klass i Finland.


 

Det mest anmärkningsvärda i Donners verksamhet var att han samlade de andliga och materiella resurserna när det gällde vetenskaper med betydelse för det finsknationella projektet och forskning i Asiens kulturer, att han organiserade omfattande fältverksamhet och att han stödde sina forskarkolleger. Finsk-ugriska­ sällskapet, ett samarbetsorgan som instiftades 1883, var Donners diplomatiska mästarprov: ordförande blev friherre Herman Molander, som var chef för senatens finans­expedition, och vice ordförande blev Donners kritiker Ahlqvist. Själv var han sekreterare, d.v.s. den som kom med uppslag till verksamheten och upprätthöll den samt skaffade finansiering. Hans förmåga att ordna finansiering främjades av den kännedom han fått om affärsvärlden hemifrån och av hans egen verksamhet i styrelser för ett flertal olika företag.


 

För att höja de nationella vetenskapernas internationella anseenden utvidgade han sällskapets verksamhet till att omfatta även kulturerna i Turkiet och i Kina. Hans vittomfattande strävanden utmynnade bland annat i finansieringen av den Asienexpedition, som 1906–1908 skulle komma att stå under Gustaf Mannerheims ledning. Enligt flera bedömningar gav expeditionens fältstudier det bästa forskningsresultat som finländsk vetenskap överhuvudtaget kunde förete före den ryska revolutionen.


 

År 1866 föreslog Donner för Finska Litteratursällskapet att Kalevala-eposet skulle ges ut i nytryck. Även detta förslag hade stor bärvidd: det blev verklighet 70 år senare. Donner var kurator för Viborgs nation och på hans uppmaning började studenterna 1874 insamla ett etnografiskt material som senare kom att bilda stommen i Finlands nationalmuseum. Han var också en av grundarna av Finska forn­minnesföreningen.


 

Som sansat finsksinnad studentpolitiker blev Donner lantdagsman i prästeståndet åren 1887–1905. Först företrädde han universitetet, senare blev han invald av lärarna och prästerna i Åbo län. Donner förblev liberal men gick över till de svensksinnade när språkstriden eskalerade. År 1885 blev Donner fullmäktige i Finlands Bank, och 1905 utnämndes han till senator som chef för ecklesiastikexpeditionen i Leo Mechelins senat.


 

Enligt samtida vittnesbörd rörde sig Otto Donner lika naturligt inom vetenskapen, politiken, samhället och ekonomin som i vilken som helst annan miljö. På Norra kajen 12 i Helsingfors lät han bygga ett ståtligt stenhus i nyrenässansstil. Huset stod färdigt 1899. Pengarna lär ha kommit från Donners maka Louise, som hade avlidit 1884. Hon var änka efter Otto Donners bror Anders, som hade fört de donnerska köpmannatraditionerna vidare. Hennes far var Peter Malm, en rik skeppsredare och företagare inom såg- och varvsbranschen i Jakobstad. Hon var dotterdotter till handelsrådet Herman Höckert från Vasa. Med sin maka fick Donner åtta gemensamma barn samt en styvson, brorssonen Anders Severin Donner, som blev professor i astronomi.


 

Sitt andra äktenskap ingick Donner med Minette Munck. Hon var allmän kransbinderska 1869 och dotter till den tidigare vicekanslern vid universitetet. Familjen fick ytterligare tre barn, och hemmet på Norra kajen 12 blev en samlingsplats för några av de mest tongivande kretsarna i Helsingfors.


 

Maija Väisänen


 

Otto Donner, född i Gamlakarleby 15.12.1835, död 17.9.1909 i Helsingfors. Föräldrar kommerse­rådet Anders Donner och Olava (Olivia) Mathilda Dahlström. Gift med (1) Hilda Rosina Louise Malm 1862, (2) Wilhelmina (Minette) Sofia Charlotta Munck 1887.


 

PRODUKTION. Indernas föreställningar om verldsskapelsen jemförda med Finnarnes (1863); Das Personalpronomen in den Altaischen Sprachen I. Berlin (1865); Öfversigt af den Finsk Ugriska språkforskningens historia (1872); Vergleichendes Wörterbuch der Finnisch-Ugrischen Sprachen I−III (1874, 1876, 1888); Der Mythus von Sampo (1871); Om Finnarnes forna boningsplatser i Ryssland (1875); Akkadiskan (Sumeriskan) och de Altaiska språken (1876); Die Samojedischen Sprachen und die Finnisch-ugrischen (1881); Die gegenseitige Verwandtschaft der finnisch-ugrischen Sprachen (1879); Om ständernas rätt till deltagande i skollagstiftningen (1881); Finlands statsförfattningsrätt enligt Regeringsformen, Förenings- och Säkerhetsakten samt av dem beroende författningar (1882); Suomalaisten ja Mordvalaisten yhteinen sivistyskanta ennen heidän eroamistaan toisistansa (1882); Släkten Donner i Finland (1891); Die uralaltaischen Sprachen (1901). Se även T. Carpelan & L. O. T. Tudeer, Helsingfors universitets lärare och tjänstemän från år 1828 II (1922).


 

KÄLLOR OCH LITTERATUR. Donnerska arkiven 1858−­1933, Nationalbiblioteket; Otto Donners arkiv, Riksarkivet; Otto Donners arkiv, Finska Litteratursällskapets litteraturarkiv. P. Aalto, Oriental studies in Finland 1828−1918. The History of Learning and Science in Finland 1828−1918 10b (1971); K. R. Donner & T. Kaukoranta, Otto Donners literarische Tätigkeit. Suomalais-ugrilaisen seuran aikakauskirja 28 (1913); O. Donner, Min tid. Minnen och intryck från ett långt liv (1949); A. Kannisto, Otto Donnerin satavuotispäivänä. Memoria saecularis Ottonis Donner 1935. 15.12 (1936); K. Karttunen, From the early days of Finnish indology. Studia Orientalia nr 55/1984; M. Klinge et. al., Helsingfors Universitet 1640−1990 II. Kejserliga Alexanders-Universitetet 1809−1917 (1989); I. Rautio, Donnerin tarkoitus. Helsingin Sanomat 6.9.1998; E. N. Setälä, Otto Donner in memoriam. Suomalais-ugrilaisen seuran aikakauskirja 27 (1911−1912); E. N. Setälä, Otto Donner. Muistopuhe. Acta Societas Scientiarum Fennica 38 (1913).


 

BILDKÄLLA. Donner, Otto. SKS/Litteraturarkivet.

 

Publicerad i Biografiskt lexikon för Finland 2. Ryska tiden (2009).
Första webbpublicering i december 2014.
Artikelns permanenta identifikator för hänvisning:
URN:NBN:fi:sls-4670-1416928957276

 

Upp