LAGUS, Wilhelm


(1821–1909)


Universitetsrektor, professor


Wilhelm Lagus var professor, universitetsrektor och kulturhistoriker. Hans mest betydande skrifter är en utgåva av H. G. Porthans brev till Matthias Calonius och ett återupprättande av Åbo akademis studentmatrikel 1640–1827, som hade förstörts i Åbo brand. Ur ett universitetshistoriskt perspektiv var bägge gärningarna av största betydelse.

 

Wilhelm Lagus var professor i orientaliska språk och sedermera i grekisk litteratur. I flertalet hågkomster om Lagus tid som prorektor och rektor för Kejserliga Alexanders-universitetet omnämns han som ”festarrangör”. Karakteristiken är träffande, om man tillägger att festligheterna framför allt var högtidliga sorge- och glädjefester ägnade att manifestera den betydelse kejsar Alexander II, tronarvingen, kejsarens närmaste rådgivare, samt diverse bemärkta personer i hemlandet hade för universitetet, och därigenom för hela det finska folket.


 

Lagus betonade Finlands självständiga utveckling under storfurstens särskilda beskydd. Han fortsatte således på den linje hans morfar, ärkebiskop Jacob Tengström, hade slagit in på som prokansler under brytningsåren 1808–1809 och som fortsatts av hans farbror, Anders Johan Lagus, professor och universitetsrektor, liksom av hans far, Wilhelm Gabriel Lagus, även han professor och universitetsrektor. Wilhelm Lagus historiskt betydelsefulla arbeten, som han författade efter pensioneringen, utgör milstolpar i universitetets historieskrivning och fortsätter kartläggningen av de gamla institutionerna i Åbo som hans morfar, farbror, far och andra nära släktingar hade lagt grunden för.


 

Wilhelm Lagus livsbana bestämdes i mångt och mycket av att han var son till adjunkten vid juridiska fakulteten, sedermera professorn och kanslirådet, Wilhelm Gabriel Lagus och Hedvig Maria af Tengström. Två av Wilhelm Lagus bröder, Knut och Robert, båda docenter i juridik, avled i unga år i lungsot. Den yngste brodern, Gabriel, blev gymnasielektor och rektor samt företrädde lärarna vid ståndslantdagen. Han var även diktare och skriftställare. Av systrarna var Karoline aktiv inom olika välgörenhetsföreningar, och Victorine undervisade i sång vid Blindskolan i Helsingfors.


 

Wilhelm Lagus var inspirerad av den tyska nyhumanismen, och studerade den grekiska kulturen i avsikt att förbinda den med den egna nationella kulturen. Han hade undervisats i hemmet, av bl.a. Georg August Wallin, den blivande upptäckts­resanden och professorn i orientalisk litteratur. Lagus var således van vid självständig förkovran, men under de sista skolåren var han inskriven vid Borgå gymnasium och fick privatundervisning av sin släkting J. L. Runeberg. Efter skolan skrev Lagus in sig vid Savokarelska avdelningen, där hans far var inspektor.


 

Lagus studerade klassiska språk, arabiska, hebreiska, historia, litteratur och estetik, blev filosofie magister 1844 och utsågs till ultimus magister. Vid sidan om sitt värv som extraordinarie bibliotekarie gjorde han en serie undersökningar rörande den grekiske biografiförfattaren Plutarchos, vilket renderade honom en docentur i grekisk litteratur 1846, och ett år senare blev han ultimus doctor. År 1848 sökte han adjunkturen i grekisk och romersk litteratur men kom i andra förslagsrummet. Han kom likaledes på andra plats då han sökte professuren i retorik och poetik med en ny avhandling om latinets utbredning i Romarrikets provinser.


 

Lagus kunde dock trösta sig med ett ansenligt reseunderstöd till södra Ryssland, Turkiet och Grekland, varifrån han fortsatte sin forskningsresa till Wien via Italien. Inspirerad av bl.a. Matthias Castrén försökte han i skyterna vid Svarta havet finna en förbindelselänk mellan det antika Grekland och det forntida Finland. Lagus samlade material i fyra års tid, men utgångshypotesen visade sig ohållbar. Han skrev ett arbete på ryska om Karl XII, en skrift på nygrekiska om hellenerna i södra Ryssland och en svenskspråkig studie i Artemisdyrkan på Krimhalvön. I de sistnämnda var Lagus långt före sin tid i sin kritik av antikforskningen, som han ansåg underskattade de orientaliska inslagen i den grekiska kulturen. Lagus var en föregångare till Eduard Meyer också när det gällde kilskriften som kunskapskälla för de tidiga kulturerna i Europa.


 

Då professuren i orientalisk litteratur oväntat lediganslogs, speciminerade Lagus med en avhandling om de turkiska språken. Tjänsten gick dock till Tengströms svärson, Herman Kellgren, medan Lagus erhöll professorstitel och årslön, vilket var välkommet eftersom han hade en familj att dra försorg om. Emellertid avled Kellgren redan hösten 1856, och Lagus fick professuren på basis av den tidigare ansökningsrundan. Dessutom erhöll han professuren i grekisk litteratur på tidigare meriter; allt som krävdes var en formell ansökan i samband med professor Nils Abraham Gyldéns pensionering 1866. Lagus pensionerade sig 1886, men fortsatte som föreståndare för universitetets mynt- och medaljkabinett till 1892. Han förde släkten Lagus östfinska traditioner vidare och var inspektor för Viborgska avdelningen i tretton års tid. Lagus promoverades till jubelmagister 1894 och tre år senare till jubeldoktor.


 

Professuren i orientalisk litteratur förutsatte undervisning i tre språk: arabiska, persiska och turkiska. Lagus fördjupade sig framför allt i de två förstnämnda och författade två lärokurser, en i arabiska och en i persisk grammatik, vardera banbrytande i sitt slag såväl i Finland som i Sverige. Vid tidpunkten för deras färdigställande var Lagus redan professor i grekisk litteratur. Därefter förflyttades tyngdpunkten för hans forskning allt mer över till Finlands lärdoms- och kulturhistoria. Delvis sammanhängde det nyväckta intresset med de festtal han höll i egenskap av rektor, men också med de lagtexter och Finska adelns gods och ätter som fadern lämnat efter sig vid sin död 1859. Lagus redigerade dessa och lät publicera dem, och därmed hade hans intresse för den svenska tiden väckts.


 

Åren som prorektor och rektor 1875–1884 krönte Lagus bana. Han arrangerade storslagna akademiska festligheter så gott som årligen: en solenn fest för kejsar Alexander II:s 25-årsjubileum som regent, en för kröningen av det nya regentparet och därtill en sorgefest över greve Alexander Armfelt. Armfelt hade i många år varit kejsarens och den kejserliga kanslerns närmaste rådgivare. Även Elias Lönnrots och J. V. Snellmans begravningar blev stora högtidligheter. Lagus skrev stilfulla inbjudningskort, beställde musik och höll tal, samt lät publicera talen på franska med tanke på det kejserliga hovet.


 

Lagus företrädde universitetet vid kröningen av kejsarparet Alexander III och Maria Fjodorovna i Moskva, samt vid festligheterna i S:t Petersburg med anledning av storfurst Nikolajs (senare Nikolaj II) myndighet. Lagus morfar, ärkebiskop Tengström, hade i tiden anklagats för att ådagalägga alltför stor underdånighet för storfursten. Även Lagus fick utstå spe med anledning av pompan och ståten vid festligheterna. Ärebetygelserna för kejsaren företogs emellertid med ärligt uppsåt, samtidigt som de hade politisk verkan, och som en följd härav växte universitetet och dess autonomi under såväl Tengström som Lagus. Wilhelm Lagus upprätthöll kontakter till andra universitet såväl personligen som brevledes. Han deltog i jubileerna för universiteten i Leiden och S:t Petersburg samt i vetenskapliga kongresser i Florens och S:t Petersburg.


 

Lagus företrädde sin släkt vid stånds­lantdagen 1882, 1885 och 1891 samt var medlem i flera utskott 1882–1885. Han ivrade för en höjning av anslagen till universitetsbiblioteket och för fler bibliotekarier samt avvisade misstankarna om diskriminering av kvinnliga studenter. Kort därpå avsade han sig utskottsarbetet och övergick till att skriva samt delta aktivt i ett flertal vetenskapliga, konstnärliga och allmännyttiga föreningar.


 

Särskilt Svenska litteratursällskapet kom att stå Lagus nära; han var medlem i sällskapet från dess grundande till dess han flyttade till Lojo, och därefter hedersmedlem och en produktiv författare. H. G. Porthans brevväxling med Matthias Calonius publicerades av sällskapet i tre volymer 1886 och 1902. Även student­matrikeln för Åbo akademi, som omfattar 15 000 personer, publicerades av sällskapet 1895 och ett kompletterande supplement 1906.


 

Under Krimkriget deltog Lagus, uppenbarligen med tanke på sina ogifta systrar, i grundandet av Finlands förening för skötsel av sårade och sjuka soldater, en föregångare till Finlands Röda kors. Lagus erhöll flera förtjänsttecken samt en gyllene snusdosa, prydd med briljanter och kejsarens monogram. Han upphöjdes i adligt stånd 1880 och erhöll tre år senare statsrådstitel.


 

Från början av 1850-talet presenterade Wilhelm Lagus sin forskning i dagspressen, samt delgav nyheter från universitetsvärlden, vilket gav honom synlighet som en distignerad vetenskapsidkare. Under sin långa karriär forskade och under­visade han i ett flertal språk och kulturer, var en nitisk rektor, lantdagsman och numismatiker, deltog aktivt i ett flertal före­ningar, och författade förutom de redan nämnda skrifterna ett stort antal uppsatser och minnestal. Han hölls vid god andlig vigör långt upp i åren, inte minst tack vare kvinnorna i släkten, som enligt tidens skick och bruk tog hand om vardagsgöromålen och den stora familjen.


 

Maija Väisänen


 

Jakob Johan Wilhelm Lagus, född 5.5.1821 i Åbo, död 2.4.1909 i Lojo. Föräldrar professorn i juridik, kanslirådet Wilhelm Gabriel Lagus och Hedvig Maria af Tengström. Gift med (1) Fredrika Kastalia Wickman 1850, (2) Kristina Wilhelmina Kunelius 1862.


 

PRODUKTION. De Homoeoteleutis quae vocantur disputatio (1843); Plutarchus vitae Ciceronis scriptor I−VI (1846−1848); Plutarchus Varronis studiosus (1847); Plutarchus Livii studiosus I−IV (1848); Plutarchus vitae Catonis censorii scriptor (1848); Den klassiska forntidens ställning till medeltiden I−XIV (1849); Studia latina provincialium (1849); Peri toon Helléenoon tees mesembrinées Rhoossias. Aten (1853); Lärokurs i Arabiska språket till universitets-ungdomens tjenst I−III, IV. Arabisk ordbok (1869, 1874, 1878); Strödda blad. Nytt och gammalt i historiska och humanistiska ämnen I−IV (1877, 1878, 1879); Erik Laxman. Hans lefnad, resor, forskningar och brefvexling (1880); Joh. Jac. Nordström (1880); Skalden Johan Henrik Kellgrens finska lefnadsminnen (1884); H. G. Porthans bref till M. Calonius I–II (1886); Numismatiska anteckningar I–II (1886, 1900); Musikaliska sällskapet i Åbo 1790−1890. Bidrag till dess historik (1890); Mathias Calonii bref till Henrik Gabriel Porthan åren 1793–1800 (1902); Från pojkåren och gymnasiet. Hågkomster upptecknade af W. L. (1904); Åbo akademis studentmatrikel ånyo upprättad af Wilh. Lagus. Förra avdelningen 1640−1740. Senare af­delningen 1740−1827 (1889−1891, 1892−1893, 1895). Se även T. Carpelan, Helsingfors universitets lärare och tjänstemän från år 1828 I−II (1925); Finlands författare 1809−1916 (1993).


 

KÄLLOR OCH LITTERATUR. P. Aalto, Oriental Studies in Finland 1828−1918. The History of Learning and Science in Finland 1828−1918 10b (1971); P. Aalto, Classical Studies in Finland 1828−1918. The History of Learning and Science in Finland 1828−1918 10a (1980); M. Klinge, Professorer (1990); M. Klinge et al., Kejserliga Alexanders Universitetet 1809−1917 (1989); Det svunna Grekland. Finska reseskildringar från tiden före massturismen. Red. B. Forsén & E. Sironen (2006); G. Synnerberg, Wilhelm Lagus (1910).


 

BILDKÄLLA. Lagus, Wilhelm. SLS/Historiska och litteraturhistoriska arkivet.

 

Publicerad i Biografiskt lexikon för Finland 2. Ryska tiden (2009).
Första webbpublicering i december 2014.
Artikelns permanenta identifikator för hänvisning:
URN:NBN:fi:sls-4781-1416928957387

 

Upp