KELLGREN, Herman 

(1822–1856) 

Professor, orientalist, diktare 

Herman Kellgrens bana inneslöt många oavslutade projekt. Vid sitt frånfälle innan han fyllt fyrtio hade han gått från att vara nationalromantisk diktare och finsk språkforskare till att bli landets första sanskritist, för att slutligen efterträda G. A. Wallin som professor i orientalisk litteratur.

Finlands kulturella och akademiska liv präglades vid mitten av 1800-talet av ouppfyllda eller bara delvis uppfyllda löften. Till den illustra skaran av i förtid döda hör Herman Kellgren, vid sidan av Matthias Alexander Castrén, Georg August Wallin, Johan Jakob Nervander, Fabian Collan och Robert Tengström. 

När Kellgren inledde sina studier vid universitetet, dominerade nationalromantiken och det första nationella uppvaknandet, och den unge studenten tog dem snabbt till sig. Efter magisterexamen väckte Kellgren uppseende med sina dikter och översättningar, som publicerades i tidningar som Saima och i diktkalendrar. Språket i publikationerna var då ännu svenska, men pojken från Kuopio kunde också finska, och dryftade det finska språkets betydelse i artiklar och översatte finsk och estnisk folkdiktning. Redan under studietiden knöts han till kretsen kring sin blivande svärfar, filosofiprofessorn Johan Jakob Tengström. I Kuopio umgicks han och hans kamrat Robert Tengström också med Johan Vilhelm Snellman, som då vid 1840-talets mitt var skolrektor och tidningsredaktör i staden. Uppmuntrad av Snellman började de unga vännerna planera en publikation som ett forum för den fosterländska entusiasm som besjälade dem. Planerna resulterade i Fosterländskt Album som kom ut i Helsingfors med tre volymer 1845–1848. 

Redan 1843 gjorde Kellgren en kort studieresa till universitetet i Berlin, och i mars 1846 möjliggjorde ett universitetsstipendium en flerårig studieresa. Först gick färden till Leipzig, där han bodde hos sanskritprofessorn Hermann Brockhaus, studerade sanskrit och invigde sin intresserade värd i Kalevala. Vistelsen i Leipzig varade sju månader. Därefter avreste han med Robert Tengström till Paris för att fortsätta sanskritstudierna för den berömde Eugène Burnouf. Tiden i Paris och besöken som företogs på biblioteken i London och Oxford inspirerade, men stämningen förtogs av Tengströms plötsliga död i tyfus i mars 1847. Först i september 1848 återvände Kellgren hem, men var då full av framtidsplaner. Följande år ingick han äktenskap med sin bortgångne väns syster, Sofia Tengstöm. 

I juni 1849 blev Kellgren docent i sanskrit vid Helsingfors universitet. Sanskrit var nyckeln till den jämförande språkforskningen, som hade fötts ett trettiotal år tidigare, och Kellgrens tanke tycks ha varit att tillämpa metoderna på de finsk-ugriska språken. En professur framstod dock som osannolik och docenturen räckte inte till för försörjningen. Tillsammans med sin vän och svåger Paavo Tikkanen köpte Kellgren ett tryckeri och började ge ut en ny tidning, Suometar, där han fick fortsätta utöva sin talang som redaktör. Universitetet stod dock i första rummet, och så småningom övertogs företaget helt av Tikkanen. 

När Wallin dog 1852, stod det redan klart för Kellgren att han inte hade stort hopp om att kunna försörja sig som kännare av sanskrit. Vid denna tid var det fortfarande möjligt att på kort tid tillägna sig en ansenlig kompetens på andra områden, och därför beslöt Kellgren att försöka bli professor i orientalisk litteratur. Detsamma tänkte Wilhelm Lagus, som forskade i klassisk grekiska. Båda anhöll om uppskov för att skaffa sig behörighet. Kellgren reste till Petersburg och Leipzig, Lagus till Wien. Våren 1854 presenterade de var sin avhandling, som redan då ansågs tämligen blygsamma, men ändå godkändes som lärdomsprov. Efter en lång dispyt förklarades Kellgren vara den något mer kompetenta sökanden. Hans tid som professor blev emellertid kort. Han avled oväntat vid 34 års ålder. 

Klaus Karttunen 

Abraham Herman August Kellgren, född 21.1.1822 i Kuopio, död 25.6.1856 i Helsingfors. Föräldrar apotekaren Johan August Kellgren och Maria Magdalena Nylander. Gift 1849 med Anna Sofia Tengström. 

PRODUKTION. Die Grundzüge der finnischen Sprache. Mit besonderer Rücksicht auf den ural-altaischen Sprachstamm. Berlin (1847); Mythus de ovo mundano, Indorumque de eodem notio, Specimen academicum (1849); Om den heliga bäcken Wöhhanda i Liefland (1849); De cosmogonia Graecorum, ex Aegypto profecta (1850); Nala och Damaynti. En indisk dikt ur Mahâbhârata från originalet öfversatt och med förklarande noter försedd (1852); Om affixpronomen i Arabiskan, Persiskan och Turkiskan; samt Ibn-Mâliks Allâmîja med textkritik och anmärkningar (1854); Grammatik der Osmanischen Sprache von Fu’ad-Efendi und Gävdät-Efendi d. Z. Mitglieder des Türk. Ministeriums des öffentlichen Unterrichts (1855); Fosterländskt album I−III (1845−1847, tillsammans med R. Tengström och K. Tigerstedt). 

KÄLLOR OCH LITTERATUR. Abraham Herman August Kellgrens arkiv, Nationalbiblioteket. P. Aalto, Oriental Studies in Finland 1828−1918. The History of Learning and Science in Finland 1828−1918 10b (1971); G. Castrén, Herman Kellgren. Ett bidrag till 1840- och 1850-talens kulturhistoria (1945); K. Karttunen, From the Early Days of Finnish Indology II. Akten der Konferenz. Bopp-Symposium 1992 der Humbolt-Universität zu Berlin. Heidelberg (1994); K. Karttunen, Herman Kellgren. A Bibliography. Studia Orientalia 67 (1991); M. Klinge. Studenter och idéer. Studentkåren vid Helsingfors universitet 1828−1960. I 1828−1852 (1969). 

BILDKÄLLA. Kellgren, Herman. Litografi. SLS/Historiska och litteraturhistoriska arkivet.

Publicerad i Biografiskt lexikon för Finland 2. Ryska tiden (2009).
Första webbpublicering i december 2014.
Artikelns permanenta identifikator för hänvisning:
URN:NBN:fi:sls-4774-1416928957380

Upp