Skriv utTENGSTRÖM, Robert
(1823–1847)
Publicist, studentledare, docent
Den i unga år avlidne filosofen, estetikern och studentledaren Robert Tengström var kanske den mest framstående begåvningen bland studentungdomen i sin generation. Efter hans bortgång följde det förtidiga frånfället också av hans svågrar, professorerna Matthias Alexander Castrén och Herman Kellgren. Då även svågern, doktor Paavo Tikkanen, insjuknade i unga år, blev den intellektuellt betydande familjekretsens inflytande kortvarigt.
Robert Tengström var äldste son till filosofiprofessorn Johan Jakob Tengström och hans hustru i första giftet, Sofia Magdalena af Tengström. Han var också den ende av parets söner som nådde vuxen ålder. Tengström växte upp i en mångsidig kulturell miljö; Lördagssällskapet, som också kallades ”Tengströms krets”, spelade en betydande formativ roll för tidens unga opinionsbildare. Sällskapsklubben besöktes bland annat av de för den unge Tengström betydelsefulla J. L. Runeberg, som var professor Tengströms andra hustrus svåger, och J. V. Snellman, professorns mest lovande elev och presumtive efterföljare. I den omfattande brevväxlingen mellan Snellman och J. J. Tengström omtalas även ”filius” (Robert) och dennes samförstånd med den tankevärld som Snellman formulerade i sin tidning Saima på 1840-talet.
Robert Tengström blev student 1839 och skrev i enlighet med familjetraditionen in sig vid Norra Österbottens studentavdelning. Samma år företog han tillsammans med sin blivande svåger, docent M. A. Castrén, en etnografisk forskningsresa till ryska Karelen, och åhörde året därpå Castréns entusiastiska föreläsningar om Kalevala. Åhörarna grundade även ett ”finskhetsförbund”, vars eldsjäl Tengström sägs ha varit. Senare karakteriserade professor Tengström sin son som fennomansk ”selot”, alltså fanatiker. Robert Tengström mottog sin magisterkrans vid promotionen 1844; det sades att ”fennomanins lejon” då för första gången ”röt till”, särskilt i en dikt som förebådade Z. Topelius europeiska och finsk-ugriska revolution. Vid denna tid hade Tengström redan vistats och studerat en tid i Berlin och bekantat sig med den tyska filosofiska och samhälleliga debatten. Hösten 1844 höll han vid studentavdelningens fest på H. G. Porthans dag anförandet ”Finska folket såsom det skildras i Kalevala”, i vilket han granskade Kalevala som en enhetlig episk framställning av Finlands folk. Anförandet trycktes 1845 i nationens publikation Joukahainen II.
Tengström hade disputerat för magistergraden om G. W. F. Hegels rättsfilosofi, handledd av sin far, och fick 1846 doktorsgrad och docentur på basis av två avhandlingar om Hegels konstfilosofi, Doctrina philosophiae Hegelianae de essentia artis pulchrae och De metaphysica pulchri indole. Han promoverades i sin frånvaro till doktor sommaren 1847, då hans far var promotionsförrättare.
Tengström hade redan på hösten 1846 rest först till Herman Kellgren i Leipzig, och sedan i dennes sällskap till Berlin, därifrån vännerna i april 1847 via Holland och Belgien reste vidare till Paris. I Paris vistades vid denna tid också andra finländare, bland andra docenten Fredrik Cygnaeus, som även han hörde till den Tengströmska kretsen. Senare anlände ytterligare två medlemmar i Lördagssällskapet, J. J. Nordström och J. V. Snellman. Den politiska situationen i Frankrike väckte Tengströms och Kellgrens synnerliga intresse: det tycktes dem att de befann sig invid en vulkan. Kellgren reste i början av september 1847 vidare till London. Tengström, som stannat i Paris, insjuknade i tyfus i slutet av september. Han fick god vård av de finländska läkarna C. D. von Haartman och J. W. Pipping, tillfrisknade, men insjuknade på nytt och avled den 13 november. Kellgren, som hade skyndat tillbaka till Paris, var närvarande vid Tengströms jordfästning på Montparnasse tillsammans med nämnda läkare och några skandinaver. Gravstenen stod ännu kvar vid millennieskiftet – men i dåligt skick.
Som ett resultat av Tengströms och Kellgrens finskhetsiver utgavs 1845 Finsk Anthologi, eller samling af valda skaldestycken af Finska författare från äldre till nyare tider, jemte korta karakteristiker och biografiska notiser I, som innehöll översättningar till svenska av s.k. nyare folkdiktares alster, och vars ambitiösa målsättning var att presentera Finlands hela tvåspråkiga litteratur. Samma år utgavs även Fosterländskt Album I–II (del III utgavs 1847 med K. K. Tigerstedt som tredje redaktör), en tämligen omfattande antologi med översättningar till svenska av finsk, estnisk och annan folkdiktning, samt forskning rörande finska språket och den finska nationen. Tengströms och Kellgrens finskhetsintresse byggde vid denna tid på det som åstadkommits under det föregående årtiondet, särskilt Elias Lönnrots skrifter, och de fick också impulser av M. A. Castréns forskning. Tack vare inflytandet från Snellman och från utlandet var deras världsåskådning dock i färd att politiseras. För Tengströms del hann denna utveckling ändå inte komma till uttryck i hans offentliga verksamhet.
Tengström reste sommaren 1846 till Kuopio, i första hand för att träffa Snellman och Josephine Kellgren, vars bror Herman Kellgren i sin tur var förlovad med Tengströms syster Sofi. På återresan stannade Tengström några dagar hos Runebergs i Borgå, varvid Runeberg överräckte manuskriptet till dikten ”Vårt land” till Tengström. Till följd av Tengströms framträdande ställning bland ungdomen såg Runeberg förmodligen honom som studenternas ledare, och ville försäkra sig om att dikten genom honom skulle nå ut till allmänheten trots den laddade stämning som rådde sedan det allmänpolitiska läget skärpts våren 1846. Tengström bad Runeberg om tillstånd att få publicera dikten i Fosterländskt Album, och fick det. Man förhandlade också om en tonsättning, och dikten publicerades i det tredje albumet med noterna till Runebergs egenhändiga tonsättning som bilaga.
Robert Tengströms systers sonson, professor Gunnar Castrén, publicerade 1903 i Svenska litteratursällskapets skriftserie en essä om Tengström och 1945 en bok om Herman Kellgren. Båda publikationerna innehåller omfattande urval av Tengströms brev.
Matti Klinge
Johan Robert Tengström, född 24.5.1823 i Åbo, död 13.11.1847 i Paris. Föräldrar professorn Johan Jakob Tengström och Sofia Magdalena af Tengström.
PRODUKTION. De metaphysica pulchri indole (1846); Doctrina philosophiae Hegelianae de essentia artis pulchrae (1846); Finsk Anthologi, eller en samling af valda skaldestycken af Finska författare från äldre till nyare tider (1845); Fosterländskt album I–III (1845, 1847); Finska folket såsom det skildras i Kalevala (1845). Se även Finlands författare 1809–1916 (1993).
KÄLLOR OCH LITTERATUR. G. Castrén, Robert Tengström (1903); J. Krohn, Suomalaisen kirjallisuuden vaiheet (1897).
Publicerad i Biografiskt lexikon för Finland 2. Ryska tiden (2009).
Första webbpublicering i december 2014.
Artikelns permanenta identifikator för hänvisning:
URN:NBN:fi:sls-4617-1416928957223