BJÖRKMAN, Bengt Magnus

(1745–1824)

Bruksägare, grosshandlare

Bengt Magnus Björkman var en grosshandlare från Stockholm som 1783 kom i besittning av ett större antal bruk i Finland. Till dem hörde Antskog, Fiskars, Koskis, Kimo, Orisberg och Oravais järnbruk samt Orijärvi koppargruva och Kärkelä kopparbruk. I slutet av svenska tiden uppförde Björkman en stor anläggning för raffinering av koppar vid Orijärvi gruva.

Bengt Magnus Björkman föddes 1745 som son till en värmländsk brukspatron. Fadern Johan Björkman flyttade till Småland med sin familj medan Bengt Magnus ännu var liten. Som ung begav sig Björkman till Stockholm där han blev bodbiträde. Affärslyckan stod honom bi, och hans förmögenhet växte i takt med att hans verksamhet vidgades. Liksom sin några år äldre bror Lars avancerade han snart till grosshandlare.

Såsom mången annan storborgare blev Björkman skeppsredare och idkade en omfattande utrikeshandel. Hans fartyg exporterade i huvudsak järn och trävaror och importerade salt och lyxartiklar, samt säd under nödåren. Under de ekonomiskt osäkra åren vid 1700-talets slut bibehöll Bengt Magnus Björkman sin förmögenhet genom att placera i jord och järnbruk. Han köpte talrika jordegendomar kring Stockholm samt järnbruk i olika delar av riket.

Björkman och den stockholmske grosshandlaren Arvid Hasselgren var agenter för handelshuset jan och Carl Hasselgren i Amsterdam. När ägaren till Finlands största brukskoncern på 1760-talet, Robert Finlay, gick i konkurs 1771 var Hasselgrens handelshus bland hans största fordringsägare och bruken kom i holländsk ägo. I praktiken övervakade agenterna i Stockholm brukens verksamhet. Den 16 december 1783 köpte Björkman bruken och blev ägare till såväl Antskog, Fiskars och Koskis i södra Finland som Kimo, Oravais och Orisberg i Österbotten. År 1792 köpte han dessutom Grönsinka masugn i Gästrikland i Sverige. Rikets järnproduktion var noga reglerad, och man fick inte öka den egna produktionen utan lov. Björkman utvidgade verksamheten vid sina österbottniska bruk genom att köpa upp smidesrättigheterna till flera svenska stångjärnshammare. Hans period var de österbottniska brukens blomstringstid.

Efter att Antskog bruk på 1760-talet förlorat rätten att hämta malm från Dannemora i Uppland för sitt vallonsmide hade dess hammarsmedja avvecklats. År 1779 anhöll Björkman och Arvid Hasselgren om att i stället få bygga två tyska hammarsmedjor vid Fiskars. Under ledning av värvade mästare från Dalarna byggdes de nya smedjorna redan följande år. Efter en nästan sekellång paus började man åter framställa stångjärn på Fiskars.

År 1783 hade förutom järnbruken tre fjärdedelar av Orijärvi koppargruva i Kisko och Kärkelä kopparbruk i Karislojo övergått i Björkmans ägo. Den återstående fjärdedelen av Orijärvi köpte han redan 1784. Orijärvi var på 1700-talet Finlands mest betydande koppargruva. När Björkman fick den i sin ägo såg gruvan till en början ut att sina. År 1788 beviljades produktionsanläggningen därför tio års skattefrihet. Björkman förnyade och rationaliserade brytningen och raffineringen av kopparn. Reningsanläggningen för råkoppar, som 1782 byggts vid Antskog, flyttades 1788 till Kärkelä, där det redan fanns två hyttor.

Till Björkmans lycka steg priset på koppar i höjden på 1790-talet. På grund av den allt gynnsammare marknaden för koppar och kolkrisen som den starka skogsavverkningen förorsakat minskade Björkman brukens järnproduktion samtidigt som han utvidgade sina reningsanläggningar för koppar. År 1798 beslöt han att upp höra med stångjärnssmedjorna i Koskis och istället utvidga raffineringen av Orijärvis koppar. År 1802 stängde han också masugnen i Fiskars och en stångjärnssmedja. Både på Koskis och i Fiskars byggdes nya kopparhyttor i stället för de gamla anläggningarna. För att råmaterialet skulle räcka till för alla förädlingsanläggningar för koppar, började man vid Orijärvi bryta malm dygnet runt. Under Björkmans tid växte Finlands tidigare ringa kopparproduktion till en betydande industrigren.

Björkman planerade att uppföra två stora huvudbyggnader för bruken i Finland. Till centrum för anläggningarna i södra Finland valde han Fiskars, men han hann inte påbörja byggnadsarbetet innan Finska kriget bröt ut. Till centrum för bruken i Österbotten valde Björkman Orisberg. Där stod arbetet på huvudbyggnaden halvfärdigt då ryssarna 1808 ockuperade Finland. Också vid Grönsinka lät Björkman utöver fyra andra byggnader uppföra en stor huvudbyggnad.

När Finland 1809 hade förenats med Ryssland stod industriföretagens ägare inför ett vägskäl. Det var nämligen inte längre tillåtet för svenskar att äga finländska fabriker. Bengt Magnus Björkman beslöt sig för att stanna i Stockholm och överlåta bruken åt sina söner. Den äldsta av dem, Bengt Ludvig, fick de sydfinska och Lars Magnus de österbottniska. Den tredje sonen Axel Ulriks andel blev Grönsinka.

Av de söner som flyttade till Finland hade Lars Magnus framgång som brukspatron. Han adlades på grund av sina militära och ekonomiska förtjänster 1834 med namnet Björkenheim. Bengt Ludvig förorsakade å andra sidan stora bekymmer för sin far. Som affärsman var han slösaktig och som brukspatron orimligt sträng. Han lät uppföra en ståtlig huvudbyggnad i Fiskars som ritades av Charles Bassi och kompletterades av Carl Ludvig Engel. Björkman flyttade in i byggnaden med sin familj när endast två våningar var färdiga. Den tredje våningen höll han som vinterträdgård och idkade bl.a. harjakt där. På grund av sin häftiga och stränga natur var den unge Björkman illa omtyckt bland sina arbetare. År 1819 bestraffade han en arbetare så strängt att han själv tilldömdes ett skamstraff. Ett år senare gjorde han sig på nytt skyldig till misshandel av en arbetare. Den här gången avled offret och patronen dömdes till ett års fängelse.

Under sin tid som husbonde hade Bengt Ludvig Björkman försummat skötseln av sina bruk och hamnat i ekonomiska svårigheter. Bengt Magnus Björkmans mått var rågat, han gick inte med på att ge sonen kredit. När denne satt av sin dom i Åbo tog fadern åter hand om Fiskars brukskoncern och sålde den till apotekaren John Julin den 15 november 1822.

Georg Haggrén

Bengt Magnus Björkman, född 4.9.1745 i Fösked, Värmland, död 4.5.1824 i Stockholm. Föräldrar brukspatronen Johan Björkman och Maria Öhman. Gift 1789 med Ulrika Magdalena Lewin.

KÄLLOR OCH LITTERATUR. C.G. Björkenheim, Slägten Björkman från Vermland och de som härstamma från denna (1913); G. Nikander, Fiskars bruks historia (1929).

BILDKÄLLA. Björkman, Bengt Magnus. Beskuren silhuett. Museiverket.

Publicerad i Biografiskt lexikon för Finland 1. Svenska tiden (2008).
Första webbpublicering i december 2014.
Artikelns permanenta identifikator för hänvisning:
URN:NBN:fi:sls-5146-1416928957752

Upp