SACKLÉN, Lars 

(1724–1795) 

Borgmästare, kommerseråd 

Som borgmästare i Björneborg vakade Lars Sacklén i fyra årtionden över stadens utveckling. Hans inflytande märktes överallt, och han har gått till historien som en av de främsta borgmästarna i Björneborg. Han representerade också staden vid samtliga riksdagar 1751–1789. Han förnyade lantbruket på Torsnäs rusthåll, som han köpt, och anlade en blomstrande glasfabrik där.

Lars Sacklén föddes i Virmo som son till kyrkoherden Lars (Laurentius) Sacklinius. Han gjorde en snabb karriär: liksom sina äldre bröder gick han i Åbo skola och skrevs 1739 in vid Åbo akademi. Redan 1744 blev han auskultant vid Åbo hovrätt och tre år senare utnämndes han till häradshövding i Vemo och nedre Satakunda härad. Han tycks inte ha trivts med sitt arbete, för redan efter ett par år sökte han ämbetet som borgmästare i Björneborg. Han fick mindre än en tiondedel av stadens röster, men då vikarierande borgmästaren i Raumo, som hade fått flest röster, drog tillbaka sin ansökan, sattes Sacklén av landshövdingen i första förslagsrummet, före två andra kandidater som hade fått fler röster. 

År 1750 blev Sacklén av kungen utnämnd till borgmästare, och björneborgarna behövde inte vara missnöjda. Borgmästaren var måhända sträng, men utförde sitt uppdrag med ungdomlig iver. Hans strävan var framförallt att stimulera stadens näringsliv, och han försvarade ivrigt stapelrätten för såväl Björneborg som Raumo. Han avvärjde Åbobornas försök att erövra marknaden i Sastmola, och han verkade för städernas rätt att bedriva utrikeshandel. Vid köpmännens sida krävde han stränga åtgärder för att få slut på bondeseglation och olaga köp av mark. Han ville ha garantier för fortsatt verksamhet vid fårgården och tobaksmanufakturen i Björneborg, och investerade sina egna tillgångar i en modernisering av sistnämnda manufaktur. För att värna om sina privilegier gick han på alla möten som skråväsendet i staden anordnade. Han deltog i mötena för att ”upprätthålla lag och ordning”, men bevakningen gillades inte alltid av hantverkarmästarna. 

Sacklén bidrog även på andra sätt till att främja näringslivet i trakten. Han grundade den första boden i Björneborg som specialiserade sig på försäljning av tobak och glas. På sina ägor tog han i bruk de senaste jordbruksmetoderna, i likhet med en del andra jordbrukare i trakten ur ståndspersonsklassen. Han deltog även i utdikningen av Lattomeri kärr, ett projekt som initierades av professor Johan Kraftman och som har haft stor betydelse för jordbruket i Björneborgstrakten. På mark som han anskaffat i Torsnäs anlade han i början av 1780-talet ett glasbruk. 

Glasbruket var framgångsrikt, delvis beroende på att Sacklén lockade dit erfarna glasblåsare från andra bruk. Det var dock råmaterialet som var utslagsgivande. I närheten av bruket fanns det en ovanligt fin, vit sand. Sacklén kunde därmed producera högklassigt glas, från början av 1790-talet ett glas som bara aningen skiftade i grönt. Han sålde det till ett pris som var fördelaktigt men ändå garanterade en god förtjänst. Sacklén jämförde sina fabriksvaror med det böhmiska glaset och hävdade att hans glas ibland såldes som böhmiskt glas i Stockholm. 

För sina insatser för näringslivet mottog Sacklén kommerseråds titel 1783. Hans inflytande gjorde sig emellertid gällande även på andra områden i staden. Som vän av ordning kunde han inte acceptera de tecken på religiös väckelse som visade sig i Björneborgstrakten, speciellt inte lekmannapredikanter. Borgmästaren skyggade för kvinnors framträdande som predikanter och krävde att konventikelplakatet från år 1726 skulle iakttas. Däremot hade församlingens kyrkoherdar av släkten Lebell i honom sitt stöd i de flesta angelägenheter. Sacklén bekostade på 1760-talet utbildningen av stadens första barnmorska och bidrog till fattigvårdens förbättrande. I början av 1760-talet föreslog han överraskande att gudstjänsterna på svenska kunde avskaffas, i tanken att de snarast utgjorde ett missbruk av prästerskapet i de fall där åhörarna var för få. 

Sacklén fick snart en aktad ställning. Björneborgarna var redo att välja honom till sin riksdagsrepresentant 1751, för att därefter sju gånger förnya hans fullmakt. Sacklén hörde inte till borgarståndets märkesmän, men i hattpartiet verkade han på ett kraftfullt sätt till förmån för sin hemstad. Det påstods att han var motståndare till Gustav III och att han på magistraten i Björneborg hade föredragit några brev skrivna av mot kungen konspirerande Anjalamän. Han klarade sig emellertid undan åtal och var vid sin sista riksdag 1789 kungens ödmjuke tjänare. 

Lars Sacklén kunde med tillfredsställelse se tillbaka på sin verksamhet i Björneborg. Invånarantalet hade under hans tid mer än fördubblats, handeln hade utvidgats och förhållandena i staden hade förbättrats. Då Sacklén 1791 ansåg att han inte längre orkade utföra alla sina förpliktelser, bad han om och fick avsked från borgmästarämbetet. Han hade ingått äktenskap med Anna Maria Lagermarck kort efter sin ankomst till Björneborg. Den unga frun dog emellertid redan efter några år, och Sacklén gifte efter ett par år om sig med Eva Elisabet Jeansson. Hans andra fru dog i juli 1777, och Sacklén levde sina sista år som änkling. År 1792 publicerade han i Åbo Tidningar en nekrolog i flera delar över sin vän Johan Kraftman. 

Ulla Heino 

Lars Sacklén, född 11.10.1724 i Virmo, död 15.8.1795 i Björneborg. Föräldrar Laurentius Sacklinius och hans tredje hustru Margareta Kristina Göthe. Gift 1753 med Anna Maria Lagermarck, 1757 med Eva Elisabet Jeansson. 

KÄLLOR OCH LITTERATUR. M. Jokipii, Porin historia II (1958); E. Lehtinen, Suur-Ulvilan historia I (1967); A. Lähteenoja, Rauman historia III (1935); I. Mäntylä, Valitut, ehdollepannut ja nimitetyt. Pormestarien vaalit 20 kaupungissa 1720−1808 (1981); O. Nikula, Finländska borgare på 1700-talet (1978); A. Bergholm, Sukukirja. Suomen aateliuttomia sukuja II (1901). 

BILDKÄLLA. Sacklén, Lars. Oljemålning: möjligen E. Martin. Foto: J. Salo. Museiverket.

Publicerad i Biografiskt lexikon för Finland 1. Svenska tiden (2008).
Första webbpublicering i december 2014.
Artikelns permanenta identifikator för hänvisning:
URN:NBN:fi:sls-5153-1416928957759

Upp