BREMER, Ulrika Fredrika


(1746–1798)


Köpmansänka, skeppsredare, 
industriidkare


Ulrika Fredrika Bremer, född Salonius, är en av de genom tiderna mest betydande kvinnliga affärsutövarna i Finland. Lagstiftningen på hennes tid, d.v.s. på 1700-talet, tillät en änka ur borgerskapet att ta över sin makes burskap. Ulrika Fredrika Bremer utnyttjade denna möjlighet och blev mycket framgångsrik i sin hemstad Åbo.

 

Ulrika Fredrika Salonius bägge föräldrar tillhörde släkter som rotat sig i Åbo. Hennes mor, Hedvig Magdalena Wittfoth, var dotter till Gustaf Adolf Wittfoth, som var köpman i Åbo, och Catharina Havemann. Hennes far, Eric Gustaf Salonius, var född i Letala som son till kyrkoherden där och flyttade till Åbo 1712 för att studera juridik. Efter att ha varit häradshövding i Pikis och Halikko blev han 1747 assessor vid hovrätten. Ulrika Fredrika blev föräldralös redan som barn; hennes far dog 1748 och hennes mor fyra år senare. Modern hade då hunnit gifta om sig med assessorn Carl Gustaf Tollstedt. Sitt ekonomiska sinne hade Ulrika Fredrika Salonius efter den Wittfothska och den Havemannska släkten.


 

Ulrika Fredrika Salonius gifte sig 1767 med Jacob Bremer. Han var en av de mest framstående köpmännen i Åbo och hade blivit änkling 1766. Bruden var 21 år och fästmannen redan 56. Han hade 1727 flyttat till Åbo från Västerås för att bli biträde i en handelsbod som ägdes av hans halvbror. Tio år senare grundade han ett eget företag. År 1741 gifte han sig med Margareta Pipping, som var dotter till rådmannen Josef Pipping, och fick på så vis en nära anknytning till borgerskapet i Åbo. Bremers andra maka blev Ulrika Fredrika Salonius; hennes morbror Hans Henrik Wittfooth var för sin del gift med Margareta Pippings syster Barbara Pipping.


 

Redan i bouppteckningen efter den första hustrun 1767 beräknades Jacob Bremers förmögenhet uppgå till ett värde av en miljon koppardaler. Bremer var köpman och den störste skeppsredaren i Åbo. Han var delägare i Åbo sockerfabrik och även i de bägge tobaksfabrikerna, ett segelmakeri, pappersbruket i Järvenoja, glasbruket i Åvik, Kuppis tegelbruk, sågarna i Koski och Luvia samt i Ostindiska kompaniet. Dessutom ägde han affärsfastigheter och flera säterier, frälsehemman och rusthåll.


 

Äktenskapet varade i 18 år, och Ulrika Fredrika Bremer var endast 39 år när hon blev änka. Hon övertog handelshuset och drev verksamheten ända fram till sin död 1798. Hon assisterades av Jacob Bremers söner i det första äktenskapet, Josef Bremer och Reinhold Bremer, och av sin egen son Carl Fredric Bremer, som skulle komma att överta handelshuset efter moderns död. Josef Bremer hade blivit grosshandlare 1770, medan hans far ännu var i livet, och Reinhold Bremer erhöll burskap samma år som fadern dog, 1785.


 

Ulrika Fredrika Bremer nöjde sig alltså inte med att njuta av avkastningen från den enorma förmögenhet hon ärvt. En orsak till hennes aktiviteter var förmodligen att hon märkte att hennes styvsöner var obalanserade och obegåvade. Josef Bremer hamnade i ekonomiska svårigheter och drabbades till slut, när han var brukspatron i Tykö, av sinnessjukdom. Reinhold klarade sig någorlunda väl, men var ogift. Ulrika Fredrika Bremers egen son Carl Fredric hade studerat fyra år i Hamburg. Inte heller han var särskilt företagsam. Trots att han efter moderns död fick en stor förmögenhet upphörde han inom några år med affärsverksamheten. Hans senare skeden i livet har skildrats av dottern Fredrika Bremer, och det verkar som om även han hade stora psykiska problem.


 

Åbo sockerfabrik hade från 1785 förvaltats av dödsboet, men 1790 övertog Ulrika Fredrika Bremer ensam fabriken. Efter hennes död togs fabriken igen över av dödsboet, tills hennes son Carl Fredric Bremer köpte den 1800. Ulrika Fredrika ärvde sin makes andel i Åviks glasbruk. Arvingarna till den andre ägaren, Jakob Reinhold Depong, sålde 1792 sin andel till Ulrika Fredrikas son Carl Fredric Bremer, som 1797 också köpte sin mors andel. Genom sin make ärvde Ulrika Fredrika Bremer också en andel i pappersbruket i Järvenoja, och hon ledde också verksamheten vid bruket under några år i början av 1790-talet.


 

Ulrika Fredrika Bremer övertog även sin avlidne makes talrika fartygsandelar. Jacob Bremers rederiverksamhet hade varit mycket lönsam eftersom han hade varit delägare i de största fartygen på utrikes fart. Han hade under sin livstid varit verksam inom 21 olika skeppsbolag, och ännu på sin dödsbädd var han delägare i sju olika fartyg. Dessutom hade han ensam ägt brigantinen Ekenäs som gått av stapeln 1782. Ulrika Fredrika Bremer fortsatte aktivt sin makes rederiverksamhet och skötte i egenskap av huvudredare om utrustandet av fartygen, vinstutdelningen och företagets korrespondens, bl.a. i samband med byggandet av Storfursten av Finland som blev klar 1764, fregatten Mars som gick av stapeln 1780 och fregatten Finland som blev klar 1782. År 1792 köpte hon tillsammans med sin son Carl Fredric Bremer brigantinen Vigilantia som byggts i Gamlakarleby.


 

Handelshuset Bremers framgångsrika historia fortsatte under Ulrika Fredrika Bremers målmedvetna ledning. Henrik Gabriel Porthan beundrade henne mycket. I ett brev till Matias Lagus i december 1798 berättade han att dödsboets förmögenhet i bouppteckningen efter Ulrika Fredrika Bremer hade vuxit till en summa av 14–15 tunnor guld, motsvarande en och en halv miljon silverdaler. Den ende sonen Carl Fredric flyttade 1804 till Stockholm, vilket innebar att familjens band till Åbo och Finland bröts. Med sig tog han dottern Fredrika, som fötts 1801 och som kom att bli en av Sveriges mest uppburna författare – men nästan helt utan minnen av hemlandet.


 

Kirsi Vainio-Korhonen


 

Ulrika Fredrika Salonius, fr.o.m. 1767 Bremer, född 24.4.1746 i Åbo, död 1.4.1798 i Åbo. Föräldrar hovrättsassessorn Eric Gustaf Salonius och Hedvig Magdalena Wittfooth. Gift 1767 med Jacob Bremer.


 

KÄLLOR OCH LITTERATUR. T. Carpelan, Åbo i genealogiskt hänseende på 1600- och början af 1700-talet (1890); O. Nikula, Åbo stads historia 1721−1809 I−II (1972); J. Tengström, Tal Ulrika Fredrica Bremer (1798); A. Vuorinen, Turku kauppakaupunkina Ruotsin vallan loppukautena I−II (1959−1966).


 

Publicerad i Biografiskt lexikon för Finland 1. Svenska tiden (2008).
Första webbpublicering i december 2014.
Artikelns permanenta identifikator för hänvisning:
URN:NBN:fi:sls-5154-1416928957760

 

Upp