BOMANSSON, Karl August


(1827–1906)


Statsarkivarie


På Karl August Bomanssons initiativ öppnade senaten Statsarkivet, där allmänheten kunde studera dokument från förvaltning och rättsväsende. Statsarkivet bytte 1939 namn till Riksarkivet.

 

Karl August Bomanssons företrädare Edvard Grönblad (1814–1864) hade påbörjat en arkivvård som tjänade forskningen. Han hade arbetat vid Alexanders-universitetets bibliotek och med ett särskilt anslag anställts vid kejserliga senatens arkiv för att ordna och publicera dokument som belyste Finlands historia. Han hade katalogiserat de äldsta dokumenten om Finlands historia, som genom freden i Fredrikshamn flyttats över från Sverige. Det gällde fogderäkenskaperna som sträcker sig från 1500-talet till 1634. De har sedermera kallats ”blå serien” på grund av färgen på ryggar och pärmar. Grönblad hade tillika överflyttat de medel­tida pergamentblad man funnit i räkenskapernas pärmar till universitetsbiblioteket. Bomansson fortsatte Grönblads arbete, och det blev hans uppgift att lägga sista handen vid katalogiseringen av fogderäkenskaperna och att ställa det övriga arkivmaterialet till forskningens förfogande.


 

År 1853 anställde Grönblad den unge magister Bomansson och löjtnant O. Wasastjerna, som arkivbiträden. Den förstnämnde hade 1852 i Sverige publicerat en undersökning av folkresningen på Åland 1808. Bomansson upptäckte vilken allmän betydelse materialet i senatsarkivet hade för studiet av Finlands äldre historia och samhälle. När Grönblads katalog blev färdig 1856 försökte han övertyga senaten om att en särskild arkivtjänsteman behövdes för att arkivmaterialet från tiden före 1809 skulle göras tillgängligt för allmänheten. Utan framgång i sitt första försök vände sig Bomansson till generalguvernör F. W. R. Berg med en ansökan på svenska och i tysk översättning, där han framhöll att arkivet och en tjänsteman som var förtrogen med detta vore till nytta inte bara för forskningen utan också för utredningar av ägoförhållanden och andra frågor av privat karaktär. Sedan generalguvernören visat intresse för denna ansökan på hans eget modersmål, beslöt senaten att anställa en ”vetenskaplig amanuens” underställd senatsarkivarien.


 

På rekommendation av universitetets konsistorium anställdes Bomansson som amanuens i januari 1859. Den 23 februari publicerade han i Finlands Allmänna Tidning en kungörelse om att det var möjligt att använda senatens ”gamla arkiv”. Så öppnades arkivet för forskare. Följande år fick senatsarkivet, i praktiken indelat i ett tjänstearkiv till stöd för senatens egen verksamhet och i ”gamla arkivet” som amanuensen ansvarade för, en egen instruktion. I instruktionen förverkligades offentlighetsprincipen, arkivmaterialet kunde användas fritt med undantag av brev som inkommit till senaten eller sänts därifrån samt senatens protokoll.


 

Den 10 maj 1869 ändrade arkivet vid senaten namn till Statsarkivet och i slutet av samma år blev Bomanssons tjänstetitel ”arkivarie vid Statsarkivet”.


 

Härförinnan hade Bomansson disputerat på en avhandling om Ålands fornminnen och som docentspecimen publicerat ett kulturhistoriskt verk om hertig Johans tid. Han var med om att grunda historiska avdelningen vid Finska Litteratursällskapet och vidare Finska Historiska Samfundet, i vars serier han även bidrog med ett par artiklar på finska. Språkfrågan ledde ändå till att Bomansson lämnade samfundet. År 1883 blev Bomansson på grund av en ögonsjukdom tvungen att avgå från tjänsten som statsarkivarie och efterträddes av Reinhold Hausen.


 

Bomansson hade ända från början av sin karriär följt med den utveckling som skett inom arkivväsendet i Sverige och tillämpade den modell han hämtat därifrån på organiseringen av sitt eget arkiv. Han utökade arkivmaterialet genom att anskaffa privata dokumentsamlingar och fortsatte även själv att samla dokument på det sätt som var typiskt för finländska historieforskare på 1800-talet. I Riksarkivets samling Acta Historica ingår ett antal dokumentkopior som fått namn efter Bomansson. Arkivets pergamenturkunder har till stor del anskaffats av honom.


 

En fosterländsk inställning och hjälpsamhet gentemot unga forskare har betraktats som dominerande karaktärsdrag hos Bomansson.


 

Veikko Litzen


 

Karl August Bomansson, född 5.4.1827 i Saltvik, död 7.2.1906 i Helsingfors. Föräldrar landsfiskalen, fältkamreraren Johan Fredrik Bomansson (tidigare Boman) och Jakobina Fredrika Gylling. Gift 1892 med Anna Helena Kallström.


 

PRODUKTION. Finlands fornborgar I: Kastelholm (1856); Om Ålands fornminnen (1858); Hertig Johan och hans tid (1862); Finlands landskapsvapen, normaliserade och utgifna (1889); Skildring af folkrörelsen på Åland (1892).


 

KÄLLOR OCH LITTERATUR. M. Kerkkonen, Finlands Riksarkiv 1809−1917: det finska arkivväsendets historia från Fredrikshamnsfreden till självständigheten. Stockholm (1995); Y. Nurmio, Valtion­arkistomme perustamisajoilta. Historiallinen arkisto 53 (1950).


 

BILDKÄLLA. Bomansson, Karl August. Foto: Ateljé Nyblin, 1863. SLS/Historiska och litteraturhistoriska arkivet.

 

Publicerad i Biografiskt lexikon för Finland 2. Ryska tiden (2009).
Första webbpublicering i december 2014.
Artikelns permanenta identifikator för hänvisning:
URN:NBN:fi:sls-5196-1416928957802

 

Upp