LINDER, Ernst


(1838–1868)


Publicist, lantdagsman


Ernst Linder var känd för sina liberala åsikter, som han förfäktade vid lantdagarna 1863–1864 och 1867. Linder grundade den finskspråkiga tidningen Päivätär, och utmärkte sig därutöver som nationalekonomisk skriftställare.

 

Ernst Linder, ibland kallad ”den äldre” till skillnad från sin son, generalen Ernst Hjalmar Linder, hann med mycket under sitt korta liv. Han var publicist, politiker och nationalekonom. Ernst Linder fick en speciell uppfostran, och förkovrade sig på egen hand särskilt i jordbruk. Han besökte aldrig någon skola, utan undervisades i hemmet av en informator. Han var vetgirig och kunde via målmedvetna självstudier skaffa sig en god boklig bildning. Redan i unga år medverkade Linder i Svenska Familjejournalen och i den liberala tidningen Wiborg 1859. Han var tillsammans med Leo Mechelin initiativtagare till den liberala veckotidningen Barometern, vars huvudredaktör han var under de fyra månader tidningen utkom hösten 1861. Därefter gick den upp i det nya liberala flaggskeppet Helsingfors Dagblad.


 

Ernst Linder tillhörde den krets av unga liberaler, vilka av J. V. Snellman kallades ”de blodlöse”. I samma krets ingick även hans äldre bror Constantin Linder, sedermera senator och ministerstatssekreterare. Ernst Linder deltog också i den ungliberala oppositionen mot det så kallade januariutskottet och i det manifest som utfärdades den 10 april 1861. Han ut­pekades av samtiden som en av ledarna för en gatudemonstration som då ägde rum i Helsingfors. Ungliberalerna uppfattade sammankallandet av utskottet i lant­dagens ställe som en konstitutionsstridig handling från storfurstens eller kejsarens sida, och först ett förklarande påbud av den 24 april lugnade stämningarna.


 

Det är mot denna bakgrund grundandet av Barometern skall ses. Den var ett organ som från oppositionens sida skulle följa med händelserna i storfurstendömet hösten 1861 inför utskottsmötet i februari 1862. Barometern skulle också rapportera om valet av medlemmar till detta inofficiella möte mellan representanter för de fyra stånden.


 

Som huvudredaktör gjorde Ernst Linder sin tidning Barometern till ett språkrör för den liberala rörelsen, som efter en veritabel valkampanj segrade i utskottsvalen hösten 1861. I tidningens spalter presenterades bland annat storfurstendömets grundlagar och alla de 52 frågor som skulle behandlas av januariutskottet. Under höstens lopp behandlade Linder och hans främsta medarbetare Leo Mechelin och Karl Fogelholm i tidningen en hel del frågor som tidigare varit tabu i den finländska pressen, bland annat censurfrågan. Linder var också den förste att explicit lägga fram några av de centrala liberala krav som senare skulle återkomma i Helsingfors Dagblads spalter, bland dem kravet på återkommande periodiska lantdagar, eller ”riksdagar”, en term som Linder konsekvent använde.


 

Sedan Barometern efter endast 17 nummer lagts ned i december 1861 fortsatte Ernst Linder sin publicistiska bana genom att skriva artiklar i Helsingfors Dagblad. I skyddstullsfrågan tog han utifrån sitt intresse för nationalekonomiska frågor parti mot protektionismen inom bland annat jordbruket och krävde att tullarna skulle slopas. Han medverkade också i Åbo Underrättelser. Bland hans signaturer märks E. L., -d-r, -er, och -t-r. Lantdagsåret 1863 grundade Ernst Linder den liberala tidningen Päivätär, ett organ som riktade sig till den finskspråkiga publiken i huvudstaden. Den utkom 1863–1864 regelbundet en gång i veckan, med start i september 1863, strax innan ständermötet öppnades.


 

Ernst Linder deltog i lantdagen 1863–1864 och 1867, i båda lantdagarna som representant för ätten Möllersvärd. Särskilt ivrigt förfäktade han sina liberala åsikter i konstitutionella och ekonomiska frågor. Han var medlem av lantdagens ekonomieutskott och en av de främsta förkämparna för näringsfrihetens principer. I språkfrågan var Linder fennoman i så måtto att han stödde kravet på finskans likställdhet med svenskan, utan att dock förneka den svensktalande befolkningens rätt till sitt språk och sin kultur. Linder skrev 1863–1864 ett otal artiklar i olika ämnen, vilka publicerades också i andra tidningar än Päivätär, t.ex. i Helsingfors Dagblad, Åbo Underrättelser och Suometar. Det gällde artiklar i myntfrågan, i frågan om utvidgad handels- och näringsfrihet, om slopad jordskatt, om reglerandet av de ortodoxa trosbekännarnas rättigheter, med mera.


 

Efter lantdagen 1863–1864 och nedläggningen av Päivätär vid utgången av 1864, drog sig Ernst Linder småningom bort från rikspolitiken. Efter ingånget äktenskap 1865 förvärvade han 1866 sitt födelsegods, Åminne gård i Pojo, där han bosatte sig. I Pojo tog han del i kommunalpolitiken och blev till exempel 1867 vald till vice ordförande i kommunfullmäktige. Hans intresse för bank- och myntfrågan kom till uttryck i skriften Om penningar och banker, som han gav ut 1867.


 

Den svåra missväxten 1867 ledde till det stora hungeråret 1868 då skaror av hungrande människor drog bort från de svårast drabbade nordliga länen för att finna mat i södra Finland. Samtidigt bröt en allvarlig tyfusepidemi ut våren 1868. Ernst Linder sökte hjälpa de hungrande genom att i Åminne inrätta en sjukstuga för vård av tyfusoffren, men smittades själv och avled hastigt i tyfus i maj 1868. Han lämnade efter sig hustrun och en endast tre veckor gammal son (Ernst Linder d.y.). Den unga änkan Maria (född Lavonius) flyttade senare med sonen över till Sverige. En biografi över Ernst Linder d.ä. författad av rektor Bernhard Estlander gavs ut 1925.


 

Lars-Folke Landgrén


 

Christoffer Alexander Ernst Linder, född 1.1.1838 i Reval, död 13.5.1868 på Åminne i Pojo. Föräldrar överstelöjtnanten Carl Anton Linder och Helena von Brevern. Gift 1865 med Maria Amelie Albinia Lavonius.


 

KÄLLOR OCH LITTERATUR. B. Estlander, Ernst Linder d.ä. en märkesman inom den liberala rörelsen i Finland (1925); L.-F. Landgrén, För frihet och framåtskridande. Helsingfors Dagblads etableringsskede 1861−1864 (1995).


 

BILDKÄLLA. Linder, Ernst. SLS/Historiska och litteraturhistoriska arkivet.

 

Publicerad i Biografiskt lexikon för Finland 2. Ryska tiden (2009).
Första webbpublicering i december 2014.
Artikelns permanenta identifikator för hänvisning:
URN:NBN:fi:sls-5224-1416928957830

 

Upp