PAULAHARJU, Samuli


(1875–1944)


Skriftställare, amatöretnolog, professor


Samuli Paulaharju var lärare vid dövstumskolan i Uleåborg och samlade under sina resor i Finland, Karelen, Lappland och Finnmarken en stor mängd folklore. Dessutom tecknade och fotograferade han föremål och byggnader, människor och deras omgivning samt tillvaratog föremål.

 

Ett omfattande folkloristiskt insamlings- och forskningsarbete fick sin början med den nationalromantiska strömningen i början av 1800-talet. Ett stort antal samlare rörde sig i de av finnar bebodda trakterna både innanför och utanför Finlands gränser. Resultatet utgör en unik samling folkminnen, som skapat grunden för den etnologiska forskningen på olika områden i Finland. Bland dessa insamlare fanns det också några storsamlare, som ensamma tillvaratagit en stor mängd kunskap. Till de främsta bland dessa hör Samuli Paulaharju, torparsonen från Kurikka.


 

Samuli Paulaharju utexaminerades som folkskollärare 1901 från seminariet i Jyväskylä och avlade fem år senare dövstumslärarexamen. Samma år, 1906, avlade han också examen som möbelsnickarmästare. Efter att i några år ha verkat som folkskollärare i Nykyrka på Karelska näset anställdes Paulaharju 1904 som lärare i dövstumskolan i Uleåborg, en tjänst som han innehade till sin pensionering 1935. Han var föreståndare för det historisk-etnologiska museet i Uleåborg 1908–1924. År 1943 tilldelades han professors titel.


 

Paulaharju skötte sin lärartjänst samvetsgrant, men den räckte inte till för att tillfredsställa hans energi och entusiasm. Redan som seminarist blev han via lektor Yrjö Blomstedt intresserad av traditionsforskning och inledde sitt etnologiska samlande 1900 med att samla folklore i Olonetskarelen (Aunus). I över fyrtio års tid företog Paulaharju varje sommar insamlingsresor i olika riktningar. De sträckte sig till Karelska näset, Mellersta Finland, Österbotten, östra och norra Karelen, Vita­havskarelen, Olonetskarelen, Ingermanland, Lappmarken i Finland och på Kolahalvön, Finnmarken i Norge och finnmarkerna i Sverige.


 

Paulaharju var en mångsidig samlare. Han samlade in muntlig tradition, han tecknade och fotograferade föremål och byggnader, människor och deras omgivning och samlade fornfynd. Både som tecknare och fotograf var han noggrann och skicklig. Hans återgivningar ger uttryck för såväl en strävan efter noggrannhet och sanningsenlighet som ett konstnärligt åskådningssätt, en önskan att avbilda varje objekt så verklighetstroget som möjligt. Som intervjuare hade han förmågan att få människor att öppna sig och berätta om ömtåliga och även smått hemliga ting, om trolldom och olika slags trosföreställningar. Intresset för människan och hennes liv, respekten för varje intervjuobjekt och hans eller hennes livserfarenhet var den strategi med vilken Paulaharju vann framgång i sitt forskningsarbete. Som en trogen kamrat och medarbetare på sina insamlingsresor hade han med sig sin hustru Jenny, vars insats Samuli Paulaharju även offentligt gav erkänsla åt. Detta insamlingsarbete var en storartad prestation, som givit Paulaharju en bestående plats i den finska etnologins historia.


 

Förutom att Paulaharju var samlare spred han också kunskap om traditioner. Som författare hade han en omfattande och mångsidig produktion. Efter ett verk om byggnadskick i Nykyrka, utgivet 1906, publicerade han flera andra böcker, artiklar och radioföredrag. Han utvecklade en personlig litterär stil, där folkets röst framträdde vid sidan av författarens och där frågorna presenterades såväl vetenskapligt exakt och åskådligt som konstnärligt. Som författare var Paulaharju noggrann och grundlig, i hela sin omfattande produktion. Han filade omsorgsfullt på sina texter och ville inte lämna ifrån sig något som enligt hans mening var halvfärdigt. Hans arbeten har givits ut i nya upplagor och därigenom vunnit läsare bland nya generationer.


 

Samuli Paulaharjus folkloristiska och etnologiska samlingar i Finska Litteratursällskapets folkdiktsarkiv omfattar över 65 000 anteckningar och 4 000 sidor etnologiska berättelser. Om hans prestationer som insamlare kan också nämnas att han 1902–1917 samlade in sammanlagt 45 000 dialektala ord och uttryck i sin hembygd Kurikka, ett material som är deponerat hos Forskningscentralen för de inhemska språken. Material som insamlats av Paulaharju finns också hos Museiverket och i Nordösterbottniska museet i Uleåborg.


 

Veli-Matti Syrjö


 

Samuli Paulaharju, född 14.4.1875 i Kurikka, död 6.2.1944 i Uleåborg. Föräldrar torparen, smeden Jaakko Paulaharju och Kaisa Sofia Reinikka. Gift med (1) Kreeta-Liisa Isokorpi 1895, (2) dövstumlärarinnan, författarinnan Jenny Olivi Simelius 1919.


 

PRODUKTION. Kansatieteellinen kuvaus asuinrakennuksista Uudellakirkolla Viipurin läänissä (1906); Matkakertomuksia Karjalan kankahilta (1908); Kuvauksia Hailuodosta (1914); Kuva tuolta, toinen täältä kautta Suur-Suomen (1919); Kolttain mailta (1921); Kainuun mailta (1922); Lapin muisteluksia (1922, svensk övers. Lappmarksminnen. Stockholm 1977); Vanhaa Lappia ja Peräpohjaa (1923, 2 uppl. 1963, svensk övers. Hågkomster från nordliga nejder. Stockholm 1975); Syntymä, lapsuus ja kuolema (1924); Vanha Raahe (1925); Taka-Lappia (1927); Ruijan suomalaisia (1928, svensk övers. Finnmarkens folk. Stockholm 1973); Suomenselän vieriltä (1930); Härmän aukeilta (1932); Seitoja ja seidan palvontaa (1932); Tunturien yöpuolta. Vanhoja tarinoita (1934); Ruijan äärimmäisillä saarilla (1935; svensk övers. På Finnmarkens yttersta öar. Luleå 1982); Kiveliöitten kansaa. Pohjois-Ruotsin suomalaisseuduilta (1937, svensk övers. Ödebygdsfolk. Från Nordsveriges finskbygder 1966); Sompio. Luiron korpien wanhaa elämää (1939); Rintakyliä ja larwamaita. Kurikan wanhaa elämää (1943). Se även V. Aakula, Samuli Paulaharjun kirjallinen tuotanto (1947).


 

KÄLLOR OCH LITTERATUR. Samuli Paulaharjus arkiv, Uleåborgs landskapsarkiv; Finska Litteratursällskapets arkiv, Helsingfors. M. Harju, Samuli Paulaharju. Ruijanrannan reppuherra (1989); R. Koskimies, Elävä kansalliskirjallisuus III (1949); M. Paulaharju, Paappani Samuli Paulaharju, kiertäjä, kerääja, kertoja (1999).


 

BILDKÄLLA. Paulaharju, Samuli. 1928. SKS. Kirjallisuusarkisto.

 

Publicerad i Biografiskt lexikon för Finland 4. Republiken M–Ö (2011).
Första webbpublicering i december 2014.
Artikelns permanenta identifikator för hänvisning:
URN:NBN:fi:sls-5228-1416928957834

 

Upp