BLOMSTEDT, Yrjö 

(1871–1912) 

Arkitekt, seminarielektor 

Yrjö Blomstedt blev arkitekt 1895, då den finländska arkitekturen var stadd i snabb utveckling. I den tidigt avlidne Blomstedts fåtaliga byggnadsverk syns en tydlig påverkan från art nouveau, även om han framför allt fascinerades av karelianismen och intresset för folkkulturen. Blomstedt verkade både som arkitekt och som lärare i teckning och slöjd vid seminariet i Jyväskylä.

Yrjö Blomstedt framstår som urtypen inom den spirande nationalromantiken och karelianismen kring sekelskiftet. Redan som ung arkitektstuderande entusiasmerades han av Kalevala och Karelen. I ett bidrag i Karjalan kirja (1910, Karelen-boken) redogör han för hur han bestämde sig för att företa en studieresa till ryska Karelen. Skulptören Emil Wikström hade väckt en ”oemotståndlig lust” hos honom att bege sig till Karelen för att undersöka och samla material om arkitektur och dekorationer. Detta skedde uppenbarligen i Sääksmäki i Tavastland sommaren 1893. Yrjö Blomstedt kände Wikström genom sin kusin, konstnären Väinö Blomstedt, som besökte Sääksmäki då Wikström var i färd med att planera sin karelskt inspirerade villa Visavuori. Det var enligt Blomstedt det första försöket att tillämpa en karelsk byggnadsstil inom träarkitekturen. 

Blomstedts övergripande mål var att skapa en nationellt finsk byggnadsstil. Han strävade till att engagera kolleger för projektet och arbetade för sitt mål såväl privat som offentligt. År 1903 påpekade Blomstedt i tidskriften Rakentaja, som vände sig till arkitekter och byggmästare, att det var viktigt att få arkitekter, konstnärer, fotografer och övriga att beskriva, fotografera och studera detaljerna i hus byggda i folklig stil. Han ansåg det viktigt att utgå från allmogens byggnadsskick istället för att omvandla detta enligt samtidens internationella stilriktning. 

Sökandet efter finskhetssymboler var hos Blomstedt förknippat med en allmän respekt för folket och det folkliga. Inspirerad av den engelska Arts and crafts-rörelsen motsatte han sig industriellt producerade stilimitationer. Blomstedts program var folknära och inriktat på folkets sedliga uppfostran. År 1904 förde han med Eliel Aspelin (Aspelin-Haapkylä) en offentlig debatt kring den elitistiska framtoningen hos Finska handarbetets vänner. De produkter föreningen saluförde var enligt Blomstedt lyxvaror, och den tjänade följaktligen inte längre det finska folkets sak. År 1907 började Blomstedt sympatisera med tidskriften Päivä och dess kulturfinska linje. 

Yrjö Blomstedts och Victor Sucksdorffs resa till Karelen sensommaren 1894 är idag ett stycke arkitekturhistoria; resan var ett utslag av det större intresse tidens arkitekter visade för den karelska arkitekturen. Blomstedt och Sucksdorff företog sin studieresa med hjälp av medel från Finska fornminnesföreningen och Överstyrelsen för allmänna byggnaderna. Ett av resans resultat var de omkring 150 fotografier och 500 teckningar, som presenterades i tidningsartiklar och föredrag genast efter resan och som med tiden donerades till Finska fornminnesföreningen. Meningen var att materialet skulle kompletteras genom nya resor till Olonets (Aunus) i Karelen; resorna blev dock aldrig av. Fornminnesföreningens stöd till projektet minskade i takt med att publikationsprojektet blev alltmer omfattande, och Sucksdorff och Blomstedt blev till slut tvungna att själva axla en del av det ekonomiska ansvaret. 

Efter stora ansträngningar publicerades hela materialet 1900 och 1901 i Karjalaisia rakennuksia ja koristemuotoja (Karelska byggnader och dekorationsformer). Något som fjärmade folklivsforskarna från arbetet var Blomstedts tolkningar av materialet, där han i sin text blandade Kalevala- och Karelenromantiken med dess Kalevala-citat med tolkningar av litteraturen rörande folkkonsten och den typologiska metoden. Boken blev föremål för kritik och var ingen försäljningssuccé. 

Boken gav upphov till en omfattande debatt om den var brukbar för arkitekturen, och tillämpningen begränsades till enstaka experiment. Arkitekturen i Finland hade vid början av 1900-talet tagit en ny riktning, och boken behövdes inte längre som stöd i det praktiska planeringsarbetet. Man kan ändå se den som det viktigaste utslaget av karelianism inom arkitekturen. 

Blomstedt prövade karelska motiv redan 1895 i ritningar till en villa för hovrättsnotarien Oskar Rewell från Vasa. Planen förverkligades inte, men ritningarna finns bevarade, och av dem framgår att den rikligt utsmyckade stockvillan något påminde om Emil Wikströms första villa på Visavuori. Efter Karelenresan betraktades Blomstedt som expert på karelsk arkitektur och utsmyckning; han ritade tavelramar åt Victor Westerholm och planerade 1898 musikestraden i Björneborg. Beställaren hade bett Blomstedt föreställa sig hur en ”gammal karelsk musikestrad” kunde ha tett sig. 

Hösten 1895 kompletterade Blomstedt sina studier i Sordavala seminarium och planerade samtidigt musikestraden i Vakkosalmi park och utsiktstornet på Kuhavuori, vilka bägge färdigställdes 1896. När Blomstedt undervisade i seminariet i Raumo 1896–1898 hade han en gemensam planeringsbyrå med Onni von Zansen, hans studiekamrat vid Polytekniska institutet. Från denna tid härstammar uppenbarligen Blomstedts artikel i Suomen Teollisuuslehti 1898, där han skissar upp planer på en läskedryckskiosk i Raumo för apotekare Fröberg. 

År 1898 fick Blomstedt andra pris i Finlands allmänna slöjdförenings möbeltävling med ett förslag som tillämpade former hämtade från karelska föremål och karelska dekorationsmotiv. I sina senare arbeten tillämpade Blomstedt fritt den moderna stilens former – art nouveau – på samma sätt som bl.a. arkitekterna Herman Gesellius, Armas Lindgren och Eliel Saarinen. Ett exempel är Jyväskylä seminariums byggnad för handarbets- och slöjdundervisningen, Villa Rana, byggd i sten. 

Blomstedt, som var lärare i teckning och manlig slöjd i Jyväskylä seminarium från 1898 fram till sin död, befann sig i en nyckelposition när man i början av 1900-talet började tillämpa den internationella så kallade estetiska rörelsens principer i finländsk konstfostran. Han förnyande undervisningen och införde art nouveau och den finländska nationalromantikens ideal i undervisningen i teckning, handarbete och slöjd. 

Inom konstpedagogiken handlade det bl.a. om att överge geometriska mönster och litograferade mönsterblad av konstverk. I stället använde man sig av föremål ur naturen som modeller. Blomstedt var också med om att förnya och främja handarbets- och slöjdundervisningen i folkskolorna och i handarbets- och hemslöjdsskolorna. 

Den inhemska variant av art nouveau som tillämpades av Blomstedts elever spred sig snart i landsbygden, liksom det etnologiska forsknings- och insamlingsarbetet. I Jyväskylä engagerade Yrjö Blomstedt sina seminarister för att samla in folkliga föremål, i synnerhet utsmyckade träföremål för seminariets museum. Man samlade textilier i form av små provbitar eller ritade av deras mönster. Det etnografiska museet vid Jyväskylä seminarium grundades 1900 på Blomstedts initiativ och i enlighet med hans planer. 

Ritva Wäre 

Yrjö Oskari Blomstedt, född 9.3.1871 i Helsingfors, död 6.12.1912 i Jyväskylä. Föräldrar rektorn Kaarlo Blomstedt och Ida Wilhelmina Lindqvist. Gift med Paula Lovisa Forsman 1899. 

VERK. Villa Oskar Rewell, Vasa (1895−1896, ej uppförd); utsiktstornet på Kuhavuori och dansbanan i Vakkosalmi park, Sordavala (1896); Sordavala; musikestraden för Björneborgs sångfest (1898); sångestraden i Jyväskylä (1898); handlanden Gabriel Grönlunds villa 1901, Raumo skärgård (1901); handarbets- och teckningssalarna vid Jyväskylä seminarium (1902); kyrkan i Uurainen (1904−1905); Äänekoski kyrka (1907); samskolan i Jyväskylä (1908). 

PRODUKTION. Venäjän Karjalan kalmistoista ja hautapylväistä. Suomen Museo III−IV (1895); Kansanomaisia näytekokoelmia kansa-, käsityö-, kutoma- ja talouskouluihin sekä seminaareihin. Suomen Teollisuuslehti (1989); Karjalaisia rakennuksia ja koristemuotoja. Kuvasto (med V. Sucksdorff) (1900); Karjalaisia rakennuksia ja koristemuotoja. Kuvakeräyksiä keskeisestä Venäjän-Karjalasta (tills. med V. Sucksdorff) (1901); Veistostöitä Aunuksesta. Kotitaide 1902; Moniaita mietteitä Pietarin Kotiteollisuusnäyttelyn johdosta. Kotitaide 1902; Näkökohtia kansanrakennusaiheiden keräys- ja tutkimustavasta. Rakentaja 1903. 

KÄLLOR OCH LITTERATUR. Y. Blomstedt-Ojoinen, Karjalaisten rakennus- ja puukoristeista. Vienankarjalaisesta vaikutuksesta Gallénin, Vikströmin ja Sparren taiteellisessa tuotannossa. Karjalan kirja II (1910); R. Wäre, Rakennettu suomalaisuus. Nationalismi viime vuosisadan vaihteen arkkitehtuurissa ja sitä koskevissa kirjoituksissa. Finska Fornminnesföreningens Tidskrift 95/1991. 

BILDKÄLLA. Blomstedt, Yrjö. Foto: Ateljé Daniel Nyblin. Museiverket.

Publicerad i Biografiskt lexikon för Finland 2. Ryska tiden (2009).
Första webbpublicering i december 2014.
Artikelns permanenta identifikator för hänvisning:
URN:NBN:fi:sls-4716-1416928957322

Upp