WOLFF, Eugen


(1851–1937)


Verkställande direktör, chargé d’affaires


Eugen Wolffs viktigaste insats inom Finlands näringsliv var grundandet av Ab Tornator, som utvecklades till ett betydande företag inom träförädlingsindustrin. I närmare tjugo års tid var Wolff företagets verkställande direktör. Han var också samhällsaktiv, inte minst under ofärdsåren, och tjänstgjorde efter självständigheten som Finlands chargé d’affaires i Stockholm.


 

Efter att ha avlagt studentexamen studerade Eugen Wolff språkvetenskap både i Finland och utomlands, varefter han i närmare tjugo år var prokurist vid företaget Hackman & Co i Viborg. Han lämnade tjänsten när Wolter Ramsay 1887 tillsammans med Wolff och dennes bror Reguel Wolff grundade Ab Tornator. Från 1900 var han bolagets verkställande direktör. Redan 1883 hade Wolff varit en av initiativtagarna till Finska ångfartygs Ab, följande traditionerna från fadern, skeppsredaren Carl Gustaf Wolff.


 

Under sina första verksamhetsår tillverkade Tornator trådrullar i Lahtis, men för att trygga tillgången på råvaror hade bolaget från början förvärvat skogshemman utmed Päijännes stränder. Fastän Tornators delägare haft för avsikt att begränsa sig till tillverkning av rullar, utvidgades verksamheten snabbt, och bolagets viktigaste enhet blev Tainionkoski tråd­rulle- och pappersfabrik vid Tainionkoski fors i Vuoksen. Wolffs roll i utvidgningen av företagets verksamhet var betydande framför allt i Tainionkoski. Han såg även i allmänhet gärna att företaget expanderade och spelade en framträdande roll i planeringen. Cellulosafabriken i Tainionkoski var den första fabrik i Finland där man byggde syratorn. I början av 1900-talet utvidgades dessutom företagets vattenkraftverk och en tredje pappersmaskin togs i bruk.


 

Vid Tainionkoski hade snart träsliperiets och sågens andel av företagets avkastning stigit och blivit viktigare än rullfabriken. Vid sågen var den huvudsakliga råvaran barrträd, medan andelen björk förblev relativt liten. Wolff önskade så långt möjligt vårda sig om de skogar som han köpt för Tornator, och värvade därför för företagets räkning många skickliga yrkesmän inom forstnäringen.


 

Vid sidan av sin affärsmannabana åtog sig Wolff också samhälleliga uppdrag bland annat inom stadsförvaltningen i Viborg. På 1880- och 1890-talen innehade han posten som Storbritanniens vice­konsul. Senare var han medlem i två viktiga deputationer: år 1899 i den stora deputationen som reste till S:t Petersburg för att vädja till kejsaren att upphöra med förryskningsåtgärderna, och 1918 i den deputation som bad västmakterna att erkänna Finlands självständighet. För sina aktiviteter i samband med den stora deputationen råkade han i onåd och var under ett par år landsförvisad.


 

År 1919 företrädde Wolff en tid det självständiga Finland som chargé d’affaires i Stockholm. Han avgick då som verkställande direktör för Ab Tornator, eftersom han inte fullt ut kunde leda företaget. Visserligen deltog han i företagets administration även efter detta, men den ålderstigne direktionsmedlemmen hade inte längre samma inflytande inom företaget som den nye verkställande direktören.


 

År 1919 såldes majoriteten av Ab Tornators aktier till staten; ungefär vid samma tid bedrev staten handel också med Enso-Gutzeits aktier. Eugen Wolff ansåg att staten skulle vara den bästa nya ägaren till Tornators industrianläggningar, eftersom den hade egna betydande intressen att bevaka; enligt honom ville staten få i sin ägo företagets rikliga skogstillgångar. En annan faktor bidrog dock mer till att affären kom till stånd, nämligen att majoriteten av Tornators aktier hade övergått i norsk ägo i samband med ekonomiska svårigheter 1908. Wolffs beslut att sälja sina aktier var överraskande med tanke på att anläggningarna i Tainionkoski till stor del var hans verk och ännu hade stor utvecklingspotential. Kanhända var det tyngst vägande skälet till att han avgick en önskan att vid sin höga ålder avhända sig det tunga ansvaret. Å andra sidan fortsatte han att vara verksam inom näringslivet även efter detta, och den höga åldern förminskade varken hans energi eller handlingskraft.


 

Eugen Wolff var intresserad av konst, och han var initiativtagare till föreningen Viborgs konstvänner som grundades i hans hemstad. Han ägnade sig också åt välgörenhet och han gjorde betydande donationer till många olika ändamål, bland annat till Vasa stads museum (i dag Öster­bottens museum) och till de anställda vid Ab Tornator.


 

Tanja Hellsten


 

Carl Oskar Eugène (Eugen) Wolff, född 2.11.1851 i Vasa, död 20.5.1937 i Viborg. Föräldrar kommerse­rådet Carl Gustaf Wolff och Natalia Strömstén. Gift 1878 med Adèle Julia Ekström.


 

KÄLLOR OCH LITTERATUR. J. Ahvenainen, Enso-­Gutzeit Oy 1872−1992, I. 1872−1923 (1992); A. B. Helander, Tornator-yhtiön vaiheita 1908−1932 (1975).


 

BILDKÄLLA. Wolff, Eugen. Suomen Kuvalehti 44/1931. Uusi Suomis bildarkiv.

 

Publicerad i Biografiskt lexikon för Finland 2. Ryska tiden (2009).
Första webbpublicering i december 2014.
Artikelns permanenta identifikator för hänvisning:
URN:NBN:fi:sls-5254-1416928957860

 

Upp