KANDELIN, Ole


(1920–1947)


Konstnär


Ole Kandelin var den förste finländske konstnären som uppnådde ett helt nonfigurativt uttryckssätt. Under sin korta karriär hann han gå från surrealism till kubism; från lyrisk abstraktion närmade han sig konkretismen.


 

De moderna avantgardistiska konststilarna kom först så småningom att slå rot i efterkrigstidens Finland, trots att den konstnärliga återuppbyggnaden vid den här tiden redan hade en typ av officiellt program i form av kubistisk, berättande monumentalitet. Ett exempel på denna allmänt vedertagna 1940-talsmodernism är de av Lennart Segerstråle utförda kubistiska och orfistiska ”Finlandia-freskerna” (1943) i Finlands Banks vestibul. Modernismens genombrott skedde dock i samband med att den abstrakta, totalt nonfigurativa stilen uppenbarade sig inom den finska bildkonsten. Även om det skulle komma att dröja ytterligare ett decennium innan den nya konststilen var helt etablerad i Finland, fanns det pionjärer både före och efter andra världskriget: Edwin Lydén, Birger Carlstedt och Ole Kandelin. Med sina för samtiden djärva målningar kom dessa tre att bana väg för en ny syn på konsten.


 

Ole Kandelin var den förste finländske bildkonstnären som uppnådde ett helt nonfigurativt uttryckssätt. Hans minnesutställning i Helsingfors konsthall 1948 visade vilka möjligheter den abstrakta konsten kan inrymma. En av konsthallens salar var förbehållen Kandelins abstrakta verk, i övriga salar visades hans surrealistiska och symbolistiska målningar. Utställningen väckte intresse för den nonfigurativa konsten och fungerade i likhet med de omfattande utländska utställningarna av ny konst som vägvisare för 1950-talets konstnärsgeneration.


 

Kandelins studier vid Fria konstskolan 1938–1939 och 1942–1943 hjälpte honom att ta till sig modernismens olika strömningar. Han började måla systematiskt redan vid sexton års ålder, de tidiga målningarna bestod av surrealistiska och kulissaktiga landskap och änglafigurer. Kandelin befriades från militärtjänstgöring efter att ha insjuknat i tuberkulos 1941 och kunde ägna all sin energi åt måleriet.


 

Kandelin sökte ständigt nya uttryckssätt och hann avverka många olika konstinriktningar, från surrealism till kubism, från lyrisk abstraktion till konkretism. Vistelsen vid Hessleby sanatorium i Sverige 1945–1946 gav honom ett behövligt avstånd till den inskränkta finländska konstvärlden. Bekantskapen med den franska modernismen samt konstböckernas illustrationer och den svenske konstnären Sigurd Nyberg gav Kandelin mod att helt anamma den nonfigurativa konststilen.


 

Efter sanatorievistelsen målade Kandelin i över ett halvt år i Göteborg, Uppsala och Stockholm. Han arbetade på i en osannolik takt och åstadkom ungefär en målning per dag. Kandelin ansåg sig kunna lyfta den finländska konsten ur dess dåvarande svacka och verkar inte, sin sjukdom till trots, ha saknat vare sig självsäkerhet eller mod. ”All min tid har gått åt till att experimentera, jag har inte haft tid över för någonting annat. Om jag kunde sätta dessa intentioner i verket, skulle man i Finland få se något extraordinärt”, menade han. Ole Kandelin fäste även uppmärksamhet vid problematiken kring samspelet mellan arkitektur och bildkonst: ”Det är märkligt att den finländska bildkonsten är så pass föråldrad, medan exempelvis arkitekturen är av internationell klass. Hur skulle det se ut, om man på en stor väggyta i ett modernt hus hängde någon gammalmodig naturalistisk målning …”


 

Kandelins karriär var kort, men desto intensivare. Övergången till abstrakt konst innebar att han endast hade kons­tens egna verktyg att stödja sig på: formstrukturer, färgharmonier och dynamiska kompositioner. Kandelin var framför allt influerad av Pablo Picassos, Alexander Archipenkos och Jean Arps arbeten och idéer. I Kandelins måleri kan man även skönja influenser av den abstrakta kons­tens pionjär Wassily Kandinsky och den luftiga poesi och de organiska former som genomsyrar dennes verk. Även Joan Mirós mångdimensionella arbeten från 1920-talet återspeglas i Kandelins konst. Titlarna på hans verk ger endast subtila referenser, om ens det, till tavlans motiv. ”Fuga”, ”Möte”, ”Komposition” och ”Nattlig vandring” är samtliga från 1946. Bland Kandelins sista verk kan nämnas ”Konstruktion”, ”Konkretion” och ”Abstraktion”. I de sistnämnda närmar sig Kandelin konkretismen.


 

Från 1942 framåt, och även under sin vistelse i Sverige, deltog Ole Kandelin i ett flertal samlingsutställningar. Mottagandet var positivt, även om uppmärksamheten främst kom att fästas vid hans tidiga surrealistiska verk. Separatutställningar höll Kandelin på Strindbergs konstsalong i Helsingfors 1944 och på Louis Hahnes konstsalong i Stockholm 1946. Ole Kandelin avled 1947, endast tjugosex år gammal.


 

Marja Sakari


 

Ole Kandelin, född 22.11.1920 i Borgå, död 23.1.1947 i Helsingfors. Föräldrar guldsmeden Einar Kandelin och Helmi Järvinen. Gift med Vuokko Lähde.


 

VERK. Representerad i: konstmuseet Ateneum, Helsingfors; Amos Andersons konstmuseum, Helsingfors; Samling Bäcksbacka, Helsingfors stad; Diedrichsens konstmuseum, Helsingfors; konstmuseerna i Åbo, Tavastehus och Imatra; Sara Hildéns konstmuseum, Tammerfors; Museet för modern konst, Tammerfors; Borgå Museum; Keski-Suomen museo, Jyväskylä; Moderna museet, Stockholm.


 

KÄLLOR OCH LITTERATUR. C. J. af Forselles & L.-G. Nordström, Kymmenen taiteilijaa (1962); T. Karjalainen, Uuden kuvan rakentajat. Konkretismin läpimurto Suomessa (1990); E. Kruskopf, Ole Kandelin 1920–1947. Målningar, akvareller, teckningar. Utställning i Amos Andersons konstmuseum 25.2.– 9.4.1978 (1978); L. Lindgren, Elävä muoto. Traditio ja modernisuus 1940- ja 1950-luvun suomalaisessa kuvanveistossa (1962); Ars. Suomen taide 6/1990; Ole Kandelin 1920–1947. Abstraktionen, blomman och döden (2008).


 

BILDKÄLLA. Kandelin, Ole. Centralarkivet för bildkonst.

 

Publicerad i Biografiskt lexikon för Finland 3. Republiken A–L (2011).
Första webbpublicering i december 2014.
Artikelns permanenta identifikator för hänvisning:
URN:NBN:fi:sls-4180-1416928956786

 

Upp