CARLSTEDT, Birger


(1907–1975)


Konstnär


Birger Carlstedt var en av de viktigaste finländska modernistiska konstnärerna och en pionjär inom den abstrakta konsten. Som målare var han personlig och samtidigt sökande, han följde med sin tid, experimenterade och betonade internationalismen. I sin konst ger Carlstedt prov på såväl expressionistiska och surrealistiska som kubistiska och konkretistiska uttryckssätt. Från 1950-talet höll sig Carlstedt till den konkretistiska skolan.

 

Birger Carlstedt kom från en välbärgad affärsmannafamilj. Redan som ung tog han intryck av samtidens internationella strömningar och bekantade sig som 16-åring med konstlivet i Paris. Sina första egna utställningar höll han i Turin och Milano. I sin tidiga produktion intresserade sig Carlstedt för en integrering av arkitektur, inredningskonst och bildkonst, respektive inredning och bildkonst enligt de idéer som odlades inom Bauhaus och gruppen De Stijl. Sina första abstrakta kompositioner målade han 1926–1928 när han gick i Finska konstföreningens ritskola och i Centralskolan för konstflit.


 

Carlstedt fick möjlighet att pröva de nya internationella idéerna då han 1929 ritade inredningen till Café-restaurant-bar Chat Doré i Helsingfors som drevs av hans mor. Han strävade efter en geometrisk komposition och funktionalism. En förebild var kaféet L’ Aubette i Strasbourg, som hade inretts av Theo van Doesburg, Jean (Hans) Arp och Sophie Taeuber-Arp 1926–1928. På den tiden förmådde den finländska allmänheten och kritikerna inte ännu uppskatta det konkretistiska formspråket med enbart färg och form, och när modern 1933 sade upp hyreskontraktet förstördes inredningen så när som på några stolar. Carlstedts separatutställning i Helsingfors konsthall 1932 blev också föremål för hård kritik. Inom det finländska konstlivet stärktes de konservativt fosterländska idéerna, och man saknade förmåga att uppskatta den internationella abstrakta konsten.


 

Carlstedt övergav abstraktionen och återgick till realismen, enligt egen utsago av ekonomiska skäl. Först omkring 1950 återgick han till sitt konkretistiska måleri, efter att en tid ha använt sig av kubistiska kompositionsprinciper. Hans tidiga nonfigurativa målningar från 1920- och 1930-talet och de kubistiska målningarna från 1940-talet utgjorde ändå en grogrund för hans senare abstrakta formspråk.


 

Också senare betonade Carlstedt samverkan mellan arkitektur och bildkonst. Väggmålningen i matsalen på Ahlströms pappersfabrik i Kauttua, som Carlstedt utförde 1947–1949, var fortfarande till stor del figurativ. Den kom dock att bli en impuls för honom att övergå till ett fullständigt abstrakt uttryckssätt. Tävlingen om väggmålningen var också av stor betydelse för hela den finländska modernismen, eftersom man där för första gången accepterade ett halvabstrakt konstverk på en offentlig plats.


 

Senare på 1950-talet var Carlstedt med om att grunda den finländska gruppen Espace. Liksom sin internationella förebild strävade gruppen efter att upphäva gränsen mellan arkitektur och bildkonst. Till dem som omfattade denna strävan hörde också konkretisterna Sam Vanni, Lars-Gunnar Nordström, Ernst Mether-Borgström samt Anitra Lucander och Jaakko Somersalo. De arkitekter som hörde till gruppen var Kaj Englund och Aarno Ruusuvuori.


 

Som kosmopolit hade Birger Carlstedt under hela sin konstnärsbana goda förutsättningar att följa strömningarna inom den internationella konsten. Carlstedt hade bekantat sig med den konkretistiska konsten på sin resa till Paris 1930–1931. Bland annat är ”Cirkel och trianglar” (1932) och ”Kubistiskt stilleben” (1932) inspirerade av resan. Hans tidiga konstnärsbana präglas av osäkerhet om den stilmässiga inriktningen och på 1930-talet återgick Carlstedt till ett figurativt uttryck. Då han målade nonfigurativa kompositioner utförde han samtidigt också expressionistiska målningar som skiljer sig från den abstrakta konstens klarhet.


 

Under följande konstnärliga skede fortsatte Carlstedt sökandet efter en egen uttrycksform. I produktionen från den tiden ingår bland annat expressionistiska arbeten som var inspirerade av en resa till Nordafrika 1937, såsom ”Mwamba Goor” (1939) och ”Vilande negerkvinna” (1938), surrealistiska målningar som ”Meditation” (1945) och ”Melodi ur fjärran” (1946), ”Oktoberkväll” (1945), som betonar livets obönhörlighet, samt kubistiskt inspirerade arbeten som väggmålningen ”Från morgon till kväll” (1947–1949) i Kauttua. Men också i de expressionistiska och surrealistiska arbetena kan man se det strukturella och en sval intellektualism – drag som hänvisar till Carlstedts konkretistiska period. De avsiktligt främmande och exotiska motiven gav Carlstedt möjlighet att fokusera på kompositionen, de bågformiga linjerna och ytorna. Ofta grundade sig kompositionerna på det gyllene snittets princip.


 

På 1940-talet var Carlstedt inte längre ensam på samma sätt som han varit som tidig konkretist. Tillsammans med Edwin Lydén, Ole Kandelin, Otto Mäkilä och Arvid Broms lade Carlstedt grunden för en förståelse av det nya uttryckssättet. Också Halmstadgruppen, som bestod av svenska surrealister, var bekant för finländarna; den hade framträtt i Helsingfors konsthall så tidigt som 1934.


 

På 1940- och 1950-talet deltog han flitigt i grupputställningar i Finland, de nordiska länderna och Paris, och höll separatutställningar på bl.a. Galerie Hörhammer, Salon Strindberg, i Konsthallen och i Helsingfors sparbanks lokaliteter. I en retrospektiv utställning i Konsthallen 1957 presenterades de olika perioder som Carlstedt genomgått under sin karriär. Han delade själv in utställningens arbeten i tre grupper: från åren 1929–1935, 1939–1949 och nonfigurativa arbeten från 1950–1955.


 

Den utställning som Carlstedt höll i Stockholm 1946 bidrog också till att han övergick till ett abstrakt uttryck. På utställningen presenterades hans figurativa arbeten, bl.a. stilleben. Otto G. Carlsund, en internationell pionjär inom den konkretistiska konsten, uppmärksammade i positiva ordalag den grundläggande konstruktiva karaktären hos Carlstedts verk. Efter utställningen blev Carlstedts uttryck alltmer avskalat för att vid övergången till 1950-talet bli helt abstrakt.


 

Den sista period som presenterades på den retrospektiva utställningen var 1950–1955. Gränsen kunde lika väl dras vid slutet av Carlstedts konstnärliga bana, så total hade hans övergång till den abstrakta konsten varit. Övergången från figurativ till nonfigurativ konst var för Carlstedt en logisk utveckling. Också de figurativa kompositionerna fungerar enligt samma principer som den konkreta konsten, färgfälten är ytmässigt uppbyggda och saknar djupdimension. Bågformerna som skär in i varandra och skapar rörelse, diagonalerna samt illusionen om rörelse finns såväl i Carlstedts figurativa kubistiska kompositioner som i de abstrakta kompositionerna från 1950-talet. Formerna skär in i varandra med precisa avgränsningar.


 

Utmärkande för Carlstedts verk från 1950-talet är att de är uppbyggda kring en mittpunkt, såsom verken ”Paysage étrange” (1950) eller ”Två kompositioner” (1950). Färgytornas transparens har framhävts och kompositionen är uppbyggd kring bågformiga ytor. Den målade ytan indelas i fält med hjälp av diagonaler. I årtiondets början följer Carlstedts produktion ett tema som domineras av en dynamisk vridrörelse, såsom i ”Komposition” (1952–1953), ”Composition tournante” (1953) och ”Jeux” (1953). En liknande vridrörelse finns också i den väggmålning han utförde i tv-huset i Böle 1961. Formerna som utgör verkens motiv är ofta fyrkanter, parallellogram, cirklar och ovaler, som genomskärs av ett antal bågformer.


 

En rik och egensinnig färganvändning utmärker Carlstedts konst. Hans färgpalett begränsas inte till några få rena färger åt gången, såsom ofta hos de internationella konkretisterna, utan han utnyttjar hela färgspektret för att skapa olika nyanser. Antalet nyanser som ingår i ett verk kan vara stort. I kompositionen strävade Carlstedt alltid efter balans: oberoende av rörelseillusionen återfinns tyngdpunkten alltid inom bildytan. Illusionen om rörelse baserar sig på formernas inbördes spänningar. Carlstedt betonade helhetsintrycket och i hans verk medverkar de enskilda färgerna, färgkombinationerna och formerna till en balanserad helhet.


 

Kärnan i Carlstedts konst ligger i den inre ordningen, balansen och i den matematiska kompositionen. På så sätt går han tillbaka på konstnärer som Piero della Francesca, Paolo Uccello, Masaccio, Leonardo da Vinci, Rafael och Albrecht Dürer lika väl som på de internationella konkretisterna från 1940- 0ch 1950-talen. Carlstedt själv karakteriserade sitt konstnärliga skapande som ett samspel mellan intuitiva och spontana infall och en förnuftsmässig kontrollerande ordning.


 

Marja Sakari


 

John Birger Jarl Carlstedt, född 12.7.1907 i Helsingfors, död 3.10.1975 i Helsingfors. Föräldrar affärsmannen John Wilhelm Carlstedt och Amanda Josefina Lindström. Gift med (1) Ingegärd Jacquette af Forselles 1932, (2) Inga Hjördis Beatrice Roos 1941, (3) pianisten France Marguerite Ellegaard 1949.


 

VERK. Representerad i konstmuseet Ateneum, Helsingfors; Amos Andersons konstmuseum, Helsingfors; Svenska Kulturfonden; Helsingfors stads konstmuseum; Samling Bäcksbacka, Helsingfors; Gösta Serlachius konstmuseum, Mänttä; Alvar Aalto-museet, Jyväskylä; Moderna museet, Stockholm; Nationalmuseum, Stockholm; Skissernas museum, Lund; Musée des Beaux-Arts, Paris; Galerie Maeght, Paris. Inredningen till Chat Doré (1929), Unionsgatan, Helsingfors; monumentalmålningen ”Från morgon till kväll” (1947–1949), A. Ahlströms personalmatsal vid Kauttua pappersbruk; bildväv (1958), Kronoby kyrka; väggmålning (1959), Träsk folkskola, Houtskär; väggmålning (1961), Reklam-tv-huset i Böle, Helsingfors; gobelängarrangemang (1961–1964), Aubusson-fabrikerna, Frankrike; intarsiavägg (1963–1964), M/S Ilmatar; altarväv (1964), Roparnäs kyrka, Vasa; reliefen ”Samhällsmaskineriet” (1965), Svenska social- och kommunalhögskolan, Helsingfors.


 

KÄLLOR OCH LITTERATUR. Urklippssamling, Central­arkivet för konst, Helsingfors. B. von Bonsdorff, Villa Carlstedt. En krögar- och konstnärsfamilj med sommarnöjen (2007); Birger Carlstedt. Rumskompositioner. Red. L. Kasvio (1992); T. Karjalainen, Uuden kuvan rakentajat. Konkretismin läpimurto Suomessa (1990); Kymmenen taiteilijaa (1962); utställningskataloger, Amos Andersons konstmuseum med text av C. J. af Forselles (1967) och B. von Bonsdorff (1975).


 

BILDKÄLLA. Carlstedt, Birger. Foto: Trond Hedström, ca 1960. Centralarkivet för bildkonst.

 

Publicerad i Biografiskt lexikon för Finland 3. Republiken A–L (2011).
Första webbpublicering i december 2014.
Artikelns permanenta identifikator för hänvisning:
URN:NBN:fi:sls-5387-1416928957993

 

Upp