AHLFORS, Lars


(1907–1996)


Professor i matematik


Lars Ahlfors var en av den finländska funktionsteoretiska skolans adepter. Redan som 21-åring blev han världsberömd. Framgångarna och prisen duggade tätt. Under kriget lämnade han sin professur vid Helsingfors universitet och flyttade först till Zürich och därifrån till Harvard. I Amerika fortsatte han sin lysande forskargärning och blev den ledande funktionsteoretikern under 1900-talet.

 

Lars Ahlfors mor dog vid förlossningen, vilket sonen ansåg fick en avgörande inverkan på hans liv. Hans far, som var professor vid Tekniska högskolan, var beskyddande men sträng. Redan tidigt syntes tecken på att Lars var ovanligt begåvad. Han ägnade sig åt huvudräkning redan innan han 4 år gammal lärde sig läsa, och som skolgosse studerade han med framgång differential- och integralkalkyl med hjälp av böcker han funnit i sin fars bibliotek. Knappt 17 år fyllda avlade han studentexamen med höga betyg vid Nya svenska samskolan. För att förkovra sin finska tillbringade Ahlfors under studietiden en sommar i Kangasala. Genom en tidningsannons hade han erbjudit sig att undervisa villkorister (elever med villkorligt underkänt betyg) i matematik, men när sådana saknades gav han i stället lektioner i tyska och cellospel.


 

När Ahlfors på 1920-talet studerade vid Helsingfors universitet hade den funktionsteoretiska skolan sin blomstringsperiod. Senare då han rörde sig ute i världen lyfte han ofta fram den stora betydelse som hans lärare Ernst Lindelöf och Rolf Nevanlinna hade haft för hans utveckling som matematiker. Efter att ha blivit filosofie kandidat 1928 reste Ahlfors på hösten med Nevanlinna till Schweiz, dit denne hade kallats för att upprätthålla en ledig professur vid Tekniska högskolan i Zürich. Senare betonade Ahlfors betydelsen av denna resa, som förde honom från periferin till Europas mitt.


 

Vid sina föreläsningar i Zürich behandlade Nevanlinna aktuella frågor inom funktionsteorin, bland vilka Denjoys berömda hypotes från 1907 kan nämnas. Det blev en stor sensation när Ahlfors i Zürich lyckades bevisa att hypotesen var riktig. Den okände 21-årige kandidaten blev i ett slag känd bland matematiker. Efter återkomsten till Finland publicerade Ahlfors resultatet i sin doktorsavhandling 1930, och han blev doktor 1932. Femtio år senare promoverades han till jubeldoktor vid filosofiska fakulteten i Helsingfors.


 

Ahlfors gifte sig 1933 med Erna Lehnert, som var född i Wien och som hade flyttat med sina föräldrar till Sverige och vidare till Finland. Ungefär ett halvt sekel senare skrev Ahlfors att detta var den lyckligaste och viktigaste händelsen i hans liv. Den temperamentsfulla, evigt unga Erna stod sin man mycket nära.


 

Inom kort stod det klart att Ahlfors bevis för Denjoys hypotes inte hade varit någon enstaka lyckträff. Ahlfors tillförde på 1930-talet funktionsteorin nya topologiska och differentialgeometriska metoder och nådde med hjälp av dem betydande resultat. Den teori för värdefördelningen hos meromorfa funktioner som Nevanlinna skapat på 1920-talet fick av Ahlfors en geometrisk tolkning som öppnade nya perspektiv. Hans viktigaste publikation under denna period var det omfattande arbetet Zur Theorie der Überlagerungsflächen, som utkom 1935. Det är även med beaktande av Ahlfors senare produktion ett av hans huvudarbeten.


 

I matematik utdelas inte några Nobelpris, men Fields medalj är en motsvarande utmärkelse. Den delas ut vart fjärde år vid en internationell matematikkongress som anordnas av den internationella matematikorganisationen International Mathematical Union. De två första medaljerna utdelades 1936 till Ahlfors och amerikanen Jesse Douglas. I den internationella priskommitténs motivering sades att Ahlfors är en av de mest lysande representanterna för den berömda finländska skola som grundats av Ernst Lindelöf och som under trettio år har gett många värdefulla bidrag till vetenskapen och producerat så många framstående matematiker.


 

Ahlfors inledde sin bana som akademisk lärare vid Åbo Akademi som 22-åring, och han utnämndes 1933 till adjunkt i matematik vid Helsingfors universitet. Under läsåret 1935–1936 var han gästforskare vid Harvard. När han sedan erbjöds en tjänst som biträdande professor där, lämnade han sin tjänst vid Helsingfors universitet hösten 1936. När den hetsiga språkstriden var över grundades ett antal svenskspråkiga professurer vid universitetet, däribland en i matematik. Till denna tjänst kallades Ahlfors, som sålunda förmåddes att återvända till Finland 1938.


 

Ahlfors tid som professor vid Helsingfors universitet blev emellertid inte lång. Ahlfors, som av hälsoskäl befriats från vapentjänst, skötte sina professorsuppgifter vid ett universitet som fungerade på sparlåga, men han skickade sin familj till Sverige. Eftersom han sommaren 1944 förutsåg svåra tider för Finland meddelade han sitt intresse att flytta till Zürich och anslöt sig till sin familj i Sverige för att följa hur läget utvecklades. I förhållande till de stora skeenden som pågick väckte professorns emigration ingen särskild uppmärksamhet.


 

En tid hade flyktingfamiljen det svårt i Sverige, och Ahlfors tvingades rentav pantsätta sin Fieldsmedalj som var av guld. Från Zürich kom emellertid den efterlängtade räddningen när universitetet där erbjöd honom tjänst som biträdande professor. I ett Europa i krig var det inte lätt att resa, och Ahlfors anlände inte till Zürich ­förrän i mars 1945, varvid han avgick från sin professur i Helsingfors. I Zürich stannade Ahlfors inte länge, och han medgav också öppet att han inte hade funnit sig till rätta där. Den första chocken kom när han fick höra att hans undervisningsskyldighet omfattade deskriptiv geometri och att föreläsningarna skulle hållas från sju till nio på morgonen. Ahlfors gillade inte heller atmosfären i Zürich.


 

Efter kriget försköts tyngdpunkten inom den matematiska forskningen till Förenta staterna. När Harvarduniversitetet, som redan var bekant för Ahlfors, erbjöd honom en professur 1946, accepterade han denna utan att tveka och övervägde aldrig Zürichs fördelaktiga motbud. Harvard blev hans stadigvarande arbetsplats tills han gick i pension 1977, och även efter det stannade han i Boston som aktiv emeritus.


 

I Förenta staterna, där han blivit amerikansk medborgare, fortsatte Ahlfors en lysande karriär. Redan i det ovan nämnda arbetet från 1935 hade han noterat de kvasikonforma avbildningarnas betydelse i funktionsteorin. Strax före kriget blev dessa avbildningar föremål för stor uppmärksamhet, när tysken Oswald Teichmüller visade att de kastade nytt ljus över teorin för Riemannytor. Teichmüllers banbrytande arbete avbröts emellertid när han försvann på den tyska östfronten 1943. Teichmüllers arbeten är svåra att förstå, eftersom han sällan gjorde någon skillnad mellan hypoteser och bevisade resultat. Efter kriget var det därför inte klart i vilken utsträckning hans resultat var korrekta. Dessutom förhöll man sig reserverad till honom emedan han hade varit en hängiven nazist.


 

Tvivlen angående Teichmüllers storhet som matematiker undanröjdes när Ahlfors 1954 bevisade att Teichmüllers hypoteser och resultat var korrekta. Ahlfors definierade begreppet Teichmüllerrum, som snabbt blev ett viktigt forskningsområde inom funktionsteorin och senare fått stor betydelse inom fysiken. En omedelbar följd av Ahlfors arbete var att teorin för kvasikonforma avbildningar blev ett modeområde inom den komplexa analysen. Även i Helsingfors deltog matematikerna i kapplöpningen om att klarlägga denna teori. Beslutet att satsa på detta nya område, som snart blev betydande inom den matematiska forskningen i Finland, gjordes väsentligen för att utvecklingen hade startats av en före detta professor vid Helsingfors universitet. Ahlfors var länge det ledande namnet inom det breda område inom analysen som handlar om kvasikonforma avbildningar, Teichmüllerrum och Kleingrupper. År 2000 bedömdes teorin för kvasikonforma avbildningar vara det kanske viktigaste framsteget inom funktionsteorin på 1900-talet.


 

Ahlfors var ung när han inledde sin forskning. Men han fortsatte också länge att vara en vetenskapligt aktiv och inflytelserik banbrytare. När han vid den internationella matematikerkongressen 1978 som inbjuden talare höll ett av huvudföredragen hade det gått 50 år sedan han bevisade Denjoys hypotes.


 

År 1968 tilldelades Ahlfors Wihurifondens stora internationella pris. År 1981 mottog han i Jerusalem det ansedda Wolfpriset. Prismotiveringen avslutades med orden: ”Varje funktionsteoretiker som i dag är aktiv är i någon mån elev till Ahlfors.” Ahlfors var länge den ende matematiker i världen som mottagit både Fields me­dalj och Wolfpriset. Vid de internationella matematikerkongresserna brukar värdlandet utse sin mest ansedda matematiker till hederspresident. När kongressen hölls i Berkeley 1986, var det Ahlfors som valdes. Det var för honom en stor heder att få en så synlig ledarpost i de amerikanska matematikerkretsarna.


 

Utom åt matematiken hann Ahlfors också ägna sig åt musik, litteratur och bildkonst. Tillsammans med sin fru Erna stod han värd för ett flertal glada tillställningar.


 

Olli Lehto


 

Lars Valerian Ahlfors, född 18.4.1907 i Helsingfors, död 11.10.1996 i Pittsfield, Massachusetts, USA. Föräldrar professor Karl Axel Mauritz Ahlfors och Sievä Helander. Gift 1933 med Erna Martha Liesbeth Lehnert.


 

PRODUKTION. Collected Papers I–II. Boston (1982).


 

KÄLLOR OCH LITTERATUR. Commentationes in honorem Lars V. Ahlfors 80 annos nato (1988); E. Kas­kimies, Suuria suomalaisia tiedemiehiä (1947);
 Lectures in Memory of Lars Ahlfors. Bar-llan (2000); Olli Lehto, Lars V. Ahlfors. Muistopuhe Suomen Tiedeseuran kokouksessa tammikuun 20. p:nä 1997. Societas Scientiarum Fennica. Årsbok serie B (1998); O. Lehto, On the Life and Work of Lars Ahlfors. The Mathematical Intelligencer 20 (1999).


 

BILDKÄLLA. Ahlfors, Lars. Foto: Juha Jarva, Helsingfors universitets AV-central. Helsingfors universitets museum.

 

Publicerad i Biografiskt lexikon för Finland 3. Republiken A–L (2011).
Första webbpublicering i december 2014.
Artikelns permanenta identifikator för hänvisning:
URN:NBN:fi:sls-5313-1416928957919

 

Upp