von HAARTMAN, Lars


(1919–1998)


Professor i zoologi


Friherre Lars von Haartman, ägare till släkt­gården Lemsjöholm, ägnade sin vetenskapliga verksamhet åt ornitologin och blev en internationellt erkänd auktoritet inom sitt område. Hans synnerligen mångsidiga produktion behandlade fågelfaunan, förändringar inom den och orsakerna härtill samt fåglarnas häckningsbiologi, beteende och populationsbiologi. Dessutom var von Haartman diktare, essäist, konstkritiker och konstnär.

 

”L von H” eller ”Lars von”, såsom han kallades inom ornitologiska kretsar, härstammade från kultursläkten Haartman, som på många sätt haft inflytande över det finländska samhället. Hans härstamning var djupt rotad i släktgodset Lemsjöholm i Villnäs. Bland hans förfäder fanns ”Hans förskräcklighet” Lars Gabriel von Haartman, vice ordförande för senatens ekonomiedepartement och den mest inflytelserike mannen i Finland vid mitten av 1800-talet. Lars von Haartmans farfar, August von Haartman, var intresserad av naturen och i synnerhet av fåglar, liksom också fadern, ägaren av Lemsjöholm Lars Gabriel von Haartman. I familjens hembibliotek fanns böcker av Charles Darwin och andra klassiker inom biologin. Under skoltiden företog von Haartman utfärder tillsammans med klasskamraterna Göran Bergman och Eric Fabricius. Alla tre blev med tiden berömda ornitologer.


 

Typiska drag för Lars von Haartman som forskare var ett djupt engagemang i förening med en aldrig sinande flit, ett anammande av den biologiska utvecklingsläran som baserade sig på en omfattande beläsenhet samt förmåga att noggrant åtskilja enskildheter och att behärska stora helheter. År 1937 inledde han en serie arbeten som behandlade de faktorer som bestämmer den regionala fördelningen av fågelarter. Lars von Haartman blev filosofie kandidat 1943, licentiat 1945 och disputerade på skärgårdsfåglar 1945 med avhandlingen Zur Biologie der Wasser- und Ufervögel im Schärenmeer Südwest-Finnlands.


 

Redan tidigt insåg von Haartman hur människan åstadkom förändringar i landskapet som påverkade fåglarnas liv, och 1941 inledde han forskningar om den svartvita flugsnapparen på släktgårdens domäner. I sina omfattande verk har han beskrivit den svartvita flugsnapparens trohet mot boplatsen och dess rasutveckling, dess populationsbiologi samt anskaffningen av föda och födans beskaffenhet. Dessutom publicerade han talrika smärre undersökningar om artens polygami, dess anpassning till häckande i hål och bestämning av kullarnas storlek. Tidigare hade bara amerikanskan Margaret Morse Nice och engelsmannen David Lack publicerat noggranna artmonografier baserade på färgringmärkning.


 

Åren 1954–1985 svarade von Haartman för Finska Vetenskaps-Societetens fenologiska observationsserie, som beskriver fåglarnas flyttningstider, lövsprickningen, växternas blomningstider m.m. Med hjälp av häckningskort kombinerade han dessa uppgifter med insamlandet av häckningsuppgifter över fåglarna. Detta material, kompletterat med andra iakttagelser, utgör grunden för hans omfattande arbete om häckningsbiologin för 96 sparvfåglar och också för hans skildringar av olika fågelarters häckningsbiologi i det encyklopediska uppslagsverket Nordens fåglar i färg (1959–1967).


 

Sin akademiska bana inledde von Haart­man som assistent i zoologi vid Helsingfors universitet 1944. Han var äldre forskare vid Statens naturvetenskapliga kommission 1962–1968 och innehade en personlig extraordinarie professur i zoologi vid Helsingfors universitet 1968–1984. Som forskartyp var von Haartman en ensamvarg. När han 1958 var generalsekreterare för en internationell kongress i ornitologi i Helsingfors, arrangerade han i praktiken ensam hela kongressen. Hans prestige i internationella ornitologiska kretsar kulminerade när han 1982 skötte ordförandeskapet för den 18:e internationella ornitologkongressen i Moskva.


 

Porträttet av Lars von Haartman skulle förbli ofullständigt om man inte nämnde hans konstnärliga intressen och prestationer. Han målade tavlor och verkade i många år som konstkritiker i Hufvudstadsbladet. Han var också ordförande för föreningen Bokvännerna 1970–1980 och publicerade fem diktsamlingar samt essäsamlingen Av samma blod. Haartmans stil är koncis, exakt och personlig; beklagligtvis förblev hans mästerligt skrivna produktion tämligen knapp. Hans övertygelse hade sina rötter i hans liv som biolog, i visioner om livets härstamning från otaliga släktled och i arvsmassans förvandlingar under förändrade livsbetingelser på jorden. Han var materialist så till vida att han ansåg att den materiella grunden för andligt liv var baserad i hjärnan. I en radiodiskussion fastslog han grunderna för tillvaron med ett citat av Epikuros: ”Där döden finns, finns inte vi, och där vi finns, finns inte döden.”


 

Som föreläsare var von Haartman ypper­lig. Han livade upp sina framställningar med eleganta teckningar på svarta tavlan och hämtade sitt faktainnehåll från ämnen han suveränt behärskade. Hans långa, gängliga, något kutryggiga gestalt och nasala röst gav närmast ett intryck av en engelsk lord.


 

Henrik Wallgren


 

Lars Arvid Axel von Haartman, född 24.3.1919 på Lemsjöholm i Villnäs, död 28.10.1998 i Helsingfors. Föräldrar godsägaren, friherre Lars Gabriel von Haartman och Hellen Maria Kumlin. Gift 1964 med textilkonstnärinnan Brita Maria Fortelius.


 

PRODUKTION. Zur Biologie der Wasser- und Ufer­vögel im Schärenmeer Südwest-Finnlands (1945); Der Trauerfliegenschnäpper I–III (1949–1954); Über ungepaarteMännchen in Grenzpopulationen der Kleinvögel (1952); Territory in the Pied Flycatcher Muscicapa hypoleuca. Ibis 98/1956; Adaption in hole-nesting birds. Evolution 11/1957; Nordens fåglar i färg, I–VII. Malmö (tills. med andra, 1959–1967); The Nesting Habits of Finnish Birds I. Passeriformes (1969); Population Dynamics. Avian Biology, I. New York (1971); samt drygt 100 vetenskapliga artiklar 1937–1995. Diktsamlingar: Reskamraten (1960); Svarta segel (1969); Vinterljus (1977); In memoriam (1990). Essäer: Av samma blod (1964); Mina bibliotek, Resa bland böcker. Bokvännens bok V (1984).


 

KÄLLOR OCH LITTERATUR. G. Bergman & O. Järvinen, Lars von Haartman 70 years. Ornis Fennica 66/1989; O. Hildén, Lars von Haartman 60 years. Ornis Fennica 56/ 1979; M. Soikkeli, Suomen lintutieteen johtotähti, professori, vapaaherra Lars von Haartman in memoriam. Linnut 34 /1999; T. Stjernberg & H. Wallgren, Lars von Haartman (1919–1998) in memoriam. Blätter aus dem Naumann-Museum 18 (1999); H. Wallgren, Lars von Haartman. Minnestal hållet vid Finska Vetenskaps-Societetens sammanträde den 15 mars 1999. Sphinx 1998–1999.


 

BILDKÄLLA. von Haartman, Lars. Uusi Suomis bildarkiv.

 

Publicerad i Biografiskt lexikon för Finland 3. Republiken A–L (2011).
Första webbpublicering i december 2014.
Artikelns permanenta identifikator för hänvisning:
URN:NBN:fi:sls-5315-1416928957921

 

Upp