ERKKO, Eero


(1860–1927)


Publicist, lantdagsman, minister


Eero Erkko hade som tidningsman och politiker stort inflytande under det ryska väldets sista årtionden och självständig­hetens första år. Han grundade dagstidningen Päivälehti och blev huvudredaktör för Helsingin Sanomat, som under hans tid blev en av landets främsta tidningar. Erkko var lantdagsman och beklädde flera olika poster i landets regering.

 

Även om Eero Erkko av naturen var försonlig och fredlig tvingade omständigheterna honom att utkämpa många hårda strider. Han stod i främsta ledet när de unga inom finska partiet på 1880-talet revolterade och valde en annan väg än partiets gammalfinska grundare. Kampen mot förryskningen pågick alltjämt när en hård kraftmätning vidtog mellan det ungfinska partiets höger- och vänsterflygel, mellan så kallade ”svalor” och ”sparvar”. När Finland blev självständigt fördes en kamp om statsskicket.


 

Eero, från början Erik, Erkko var född i Orimattila socken i Tavastland. Han inledde sin skolgång i elementarskola i Viborg, där brodern, Johan Henrik Erkko, var lärare och sedermera föreståndare. Eero Erkko avlade studentexamen 1880, och sökte sig sedan till universitetet i Helsingfors, inspirerad av äldste brodern och andra upplysta lärare. Modern hade tidigt gått bort och fadern var alkoholiserad.


 

Erkko planerade först att studera matematik men under värnpliktstiden beslöt han sig för att i stället börja studera juridik. Han led dock brist på medel och studierna fortskred inte i önskad takt. Liksom mången annan som avbrutit studierna gled Erkko snart in på publicistbanan. Han deltog aktivt i samhälleliga aktiviteter redan under studietiden och var utpräglat finsksinnad. Vid denna tid fick ungdomens kulturella och ideologiska strävanden sin näring av realismen, naturalismen, darwinismen och positivismen.


 

Som 26-åring blev Erkko huvudredaktör för tidningen Keski-Suomi i Jyväskylä. På så sätt kom han att stå i spetsen för en radikal front i språkstriden och en religionsfientlig front på kulturens område. Även om tidningens hårdaste angrepp gällde det gammalfinska partiet fick även de lokala myndigheterna många gånger sin beskärda del.


 

Redan på 1880-talet föresvävade det ­Erkko och hans meningsfränder att de skulle grunda en egen tidning i Helsing­fors. De kunde dock inte uppbåda det ekonomiska stöd de väntade sig och fick lov att inleda verksamheten med så gott som tomma händer. Erkko blev den förste huvudredaktören för tidningen Päivälehti, grundad 1889. Eftersom det från tidningens synpunkt var viktigt att synas och inhämta aktuell information sökte sig Erkko till offentliga förtroendeuppdrag. År 1894 blev han lantdagsman i ståndslantdagen, där han företrädde borgarståndet, och representant för Helsingfors prosteri vid kyrkomötet i Åbo. Detta fick en avgörande inverkan på hans liv: han förlovade och gifte sig raskt med den tolv år yngre Maissi Holländer från Åbo.


 

Även om Päivälehti till en början höll en låg profil gav myndigheterna noga akt på den konstitutionella linje som ungfinnarnas språkrör gjort till sin. Under ofärdsåren blev tidningen en nagel i ögat på generalguvernör Nikolaj Bobrikov. Päivälehti blev föremål för tiotals tryckfrihetsåtal och indrogs för tre månader 1899. Följande år avsatte Bobrikov Erkko från huvudredaktörsposten. Erkko ledde motståndet mot förryskningen, d.v.s. kagalens underjordiska publikationsverksamhet efter 1900. Det fortsatta motståndet ledde till att Erkko landsförvisades 1903. Sommaren 1904 indrogs Päivälehti för gott.


 

Under landsförvisningen var Erkko en samlande kraft bland de finnar som emigrerat till Förenta staterna. Efter att ha rest runt på olika håll på kontinenten bestämde sig Erkko för att slå sig ner i New York, där han grundade veckotidningen Amerikan Kaiku, som tog upp frågor som berörde de finska emigranterna i Nordamerika. Därutöver hörde ett boktryckeri och en bokhandel till Erkkos verksamhet. Han var med om att grunda amerika­finländarnas centralförbund (Amerikansuomalaisten keskusliitto), som upprätthöll förbindelser med hemlandet. År 1905 återvände Erkko tillsammans med sin familj till Finland.


 

Redan innan landsförvisningen hade Erkko varit med om att grunda ungfinska partiet 1894. Fram till dess hade tidningen och den politiska rörelsen varit liktydiga, redaktionen hade tjänat som partiets högkvarter. Arbetarnas ställning, jämlikhet mellan könen och religiös tolerans var frågor som utformade de ungas linje på 1890-talet.


 

Helsingin Sanomat följde i Päivälehtis kölvatten och började utkomma i början av oktober 1904. Eftersom det föreföll oklokt att ge sig in i politiken eller journalistiken strax efter landsförvisningen verkade Erkko några år i ledningen för ett eget företag i båtbyggeribranschen. Men redan 1906 blev han återigen styrelseordförande i aktiebolaget Sanoma. Efter att ha avstått från detta uppdrag blev Erkko på nytt huvudredaktör för Helsingin Sanomat. Han fortsatte på denna post under återstoden av sitt liv, med avbrott för de år då han ingick i regeringen.


 

Det ungfinska partiet förnyade sitt program 1906. Faran för splittring överskuggade redan det partimöte som antog det nya programmet, men den undveks genom kompromisser. Partiorganet Helsingin Sanomat företrädde partiets vänsterfalang. Där förekom vid sidan av Erkko bärande krafter som K. J. Ståhlberg, Emil Nestor Setälä och Santeri Ivalo.


 

Erkko valdes in i den första enkammarlantdagen 1906 och behöll sin plats där till 1919. Han drev på sociala reformer och arbetarfrågan. Under nästan alla dessa år ledde han ungfinska partiet, där ”svalorna” och ”sparvarna” alltsedan sommaren 1908 hade varit inbegripna i en hård inre kraftmätning. Parterna var oense om medverkan i senaten, inställningen till undfallenhets­politiken mot förryskningsåtgärderna och många andra frågor. Erkko sökte stöd för vänstern inom sitt parti genom att föreslå valförbund med agrarförbundet, som dock visade sig samarbetsovilligt. Under början av 1910-talet var Erkko upptagen av striden mellan de två flyglarna inom partiet. Han kämpade för att partiet skulle förbli funktions­dugligt.


 

När det gällde att besluta om maktlagen, liksom regeringsformen och andra fundament för den självständiga republiken efter 1917 stod Erkko i främsta ledet inom sitt parti. Han påverkade dock i högre grad opinionen via sin tidning Helsingin Sanomat och dess ledarspalt. Tidningen tystnade strax efter inbördeskrigets utbrott och började igen utkomma den 13 april 1918. Erkko och Santeri Ivalo tillbringade största delen av inbördeskriget i fängelset på Skatudden. Efter inbördeskriget anlitades Erkkos sakkunskap i riksdagens grundlagsutskott och som socialminister, kommunikationsminister och handels- och industriminister.


 

Tvisten om regeringsformen inleddes genast efter inbördeskriget. I denna kamp kunde Erkko med lätthet välja sida; som Ståhlbergs vapendragare kämpade han hårt för republiken mot anhängarna­ av monarkin. Helsingin Sanomat var för sin del ett självskrivet språkrör för det republi­kanska statsskicket.


 

Efter uppdraget som minister återvände Erkko 1920 till Helsingin Sanomats redaktion på Ludvigsgatan och gick helt in för att utveckla sin tidning. Med hjälp av en moderniserad utrikesredaktion och många andra reformer fördubblades tidningens upplaga på kort tid. Efter vinter- och fortsättningskriget råkade dock tidningen in i ekonomiska och andra svårigheter. Det var emellertid ­lättare än tidigare för Erkko att genomföra reformer eftersom han nu var ordförande i tidningsbolagets styrelse och dessutom hade blivit bolagets störste aktieägare. När Erkko slutligen märkte att hans krafter började sina, bad han sin äldste son Eljas Erkko, då i utrikesministeriets tjänst, att överta hans post i tidningens redaktion.


 

Keijo K. Kulha


 

Erik Erkko, Eero, född 18.5.1860 i Orimattila, död 14.10.1927 i Helsingfors. Föräldrar hemmans­ägaren Juhani Eerikinpoika Eerakkala och ­Maria Kustaantytär Kyöstilä. Gift 1894 med Maria ­Aurora (Maissi) Holländer.


 

PRODUKTION. Amerikan albumi. Kuvia Amerikan suomalaisten asuinpaikoilta. Brooklyn N.Y. (1904); Muistelmia Kuban matkalta kesällä 1903. Brooklyn N.Y. (1903); Muistelmia Päivälehden ­perustamisesta (1918).


 

KÄLLOR OCH LITTERATUR. K. K. Kulha, Sanasotaa ja sovittelua. Helsingin Sanomain poliittinen linja itsenäistymisestä talvisotaan (1989); M. Niiniluoto, Tapahtui Päivälehden aikaan (1989); S. Zetterberg, Eero Erkko (2001).


 

BILDKÄLLA. Erkko, Eero. Foto: Ateljé Daniel Nyblin. Museiverket.

 

Publicerad i Biografiskt lexikon för Finland 2. Ryska tiden (2009).
Första webbpublicering i december 2014.
Artikelns permanenta identifikator för hänvisning:
URN:NBN:fi:sls-4195-1416928956801

 

Upp