MUNCK, Ruth 

(1886–1976) 

Sjuksköterska 

Friherrinnan Ruth Munck var den ena av de två sjuksköterskor som under första världskriget tjänstgjorde i Tyskland med de finländska jägarna. Inga kvinnor hörde till Kungliga preussiska jägarbataljonen 27. Trots detta har både Munck och hennes kollega Saara Rampanen undantagsvis införts i jägarmatrikeln och betraktats som jägare. 

När den första utbildningsperioden för finländska frivilliga i Tyskland, de s.k. Pfadfinderkurserna, hade avslutats sommaren 1915, började den egentliga ”stora värvningen”. Dittils hade främst studenter deltagit i utbildningen, men nu utvidgades den till att omfatta samtliga folklager, och allt fler unga män började bege sig till Tyskland. Mot slutet av året fanns det också behov av sjuksköterskor. 

Friherrinnan Ruth Munck, godsägardotter från Erkylä gård i Hausjärvi, var utbildad till sjuksköterska när hon fick kännedom om att man i Tyskland hade börjat ge militär utbildning åt finländare i Lockstedter Lager nära Hamburg. Hon begav sig till Tyskland den 15 december 1915 och tjänstgjorde till en början vid kirurgiska sjukhuset vid universitetet i Berlin. Hon sökte sig dock tämligen snart till lägret i Lockstedt för att bekanta sig med de unga finländare som utbildades där och med deras chef major Maximilian Bayer. 

Jägarbataljon 27 överfördes sommaren 1916 till fronten som en del av ”Gruppe Mitau”, som var underställd åttonde armén, och i augusti förflyttades den till kustställningar i Dumbe vid Rigabukten. Ruth Munck kommenderades för sin del till åttonde arméns fältlasarett 55 i Mitau (sedermera Jelgava i Lettland). 

Den förste finländske jägaren hade redan i juni stupat vid floden Misse (Misa). Jägare stupade fortsättningsvis i kriget, och de sårade eller insjuknade vårdades ofta av Ruth Munck efter vistelsen på fältsjukhus. Mot slutet av 1916 anlände Saara Rampanen som den andra sjuksköterskan från Finland. Mången ung jägare fick moderlig omsorg och tröst av detta par. Munck var allmänt bekant under namnet Schwester Ruth. 

När ryssarna i januari 1917 inledde sitt sista genombrottsförsök nära floden Aa fick Ruth Munck och hennes kamrat på nära håll följa med en strid på liv och död. Flera jägare förfrös sig i de häftiga vinterstriderna och hamnade på sjukhus. Sommaren 1917 kommenderades Munck till fältlasarett 404 i Tukums, där hennes tunga plikt var att ge terminalvård åt den i tuberkulos insjuknade Oberzugführer Runar Appelberg, jägarnas ”andlige ledare”, som avled 22 juli 1917. I augusti 1917 förflyttades Munck till Libau (Liepāja), dit jägarbataljonen redan under vårvintern dragits tillbaka efter en besvärlig period vid fronten. Där verkade redan Saara Rampanen vid fältlasarett 124. 

Under kriget mottog Ruth Munck rikligt med korrespondens från jägarvänner och andra. Bland dem som skrev till henne märks Erik Heinrichs, Gunnar Melin, Kurt Bruncrona, Almar Fabritius och Runar Appelberg. Utifrån sina upplevelser skrev hon boken Bakom jägarnas front. 

Ruth Munck återvände till Finland med jägarnas huvudstyrka den 25 februari 1918 och tjänstgjorde under inbördeskriget som sjuksköterska på de vita styrkornas sida. Efter kriget återvände hon till Helsingfors och gifte sig samma år med den siste chefen för Jägarbataljon 27, överste Eduard Ausfeld. Det barnlösa äktenskapet upplöstes emellertid redan 1921. På 1920- och 1930-talen deltog Munck aktivt på ledande poster i Lotta Svärd-rörelsen. 

Ruth Muncks verksamhet vann uppskattning såväl bland jägare och aktivister som på tyskt håll, inte minst hos föreningen Nordische Gesellschaft, som skapats för att utveckla kulturutbytet mellan Tyskland och Finland. När det på hösten 1939 stod klart att Finland utrikespolitiskt räknades till Sovjetunionens intressesfär, sökte tysksinnade finländare stöd från tyskt håll. Ruth Munck besökte Berlin i november tillsammans med ordföranden för den finsk-tyska föreningen Bernhard Wuolle och kompositören Yrjö Kilpinen. Tack vare Ruth Muncks exmakes, överste Ausfelds, förmedling fick delegationen tillträde hos Hermann Göring. Men vädjandena om understöd misslyckades: Finland fick inget tyskt stöd. Under det påföljande vinterkriget var Munck sköterska på olika krigssjukhus. 

Trots att Finland nu var utlämnat åt Röda armén förlorade inte Ruth Munck sin tro på germanernas storhet. I december 1940 deltog hon i en delegation ledd av jägargenerallöjtnant Hugo Österman som lyckönskade befälhavaren för den tyska militärinsatsen i Finland 1918, greve Rüdiger von der Goltz, på dennes 75-årsdag. Då finländarna, efter att relationerna blivit varmare, försökte få till stånd ett finländskt förband i den tyska armén (Wehrmacht), vilket visserligen inte lyckades men ledde till upprättandet av en finländsk SS-bataljon, var Munck med i anden. När man den 20 april 1941 på Skatuddens Casino i Helsingfors anordnade en afton för jägarnas efterkommande vann tanken på en SS-trupp sammansatt av jägarnas söner bifall. Söner till jägare anslöt sig också sedermera till SS-bataljonen. Under krigsåren 1941–1943 besökte Ruth Munck fem gånger sårade finländska SS-män. Hon hörde också till den finsk-tyska föreningen. 

Efter kriget anklagades hon för landsförräderi då hon fortsatt sin verksamhet i Tyskland även efter vapenstilleståndet 1944. Trots att hovrätten frikände henne dömdes hon ändå under den fortsatta behandlingen av ärendet 1947 till fyra års tukthus. Hon var beredd att avtjäna sitt straff och internerades. Hon frigavs dock efter halva strafftiden. 

Ruth Munck deltog i alla slag av verksamheter för att hedra jägarnas minne. Bland annat var hon 1933–1948 ordförande för Jägarhemsstiftelsen. 

Matti Lackman 

Ruth Margaretha Munck, född 12.8.1886 i Lempäälä, död 30.9.1976 i Helsingfors. Föräldrar godsägaren friherre Alexander Carl Otto Munck och Nathalia Ruin. Gift 1918 med överste Ernst Wilhelm Eduard Ausfeld. 

PRODUKTION. Bakom jägarnas front (1934, till fi. 1935, 3 uppl. 1939); Mit den finnischen Jägern an der deutschen Ostfront 1916–1918. Leipzig (1939). 

KÄLLOR OCH LITTERATUR. Ruth Muncks arkiv, Riksarkivet. B. Hiedanniemi, Kulttuuriin verhottua politiikkaa. Kansallissosialistisen Saksan kulttuuripropaganda Suomessa 1933−1940 (1980); M. Jokipii, Panttipataljoona. Suomalaisen SS-pataljoonan historia (1969); M. Jokipii, Jatkosodan synty. Tutkimuksia Saksan ja Suomen sotilaallisesta yhteistyöstä 1940–1941 (1987); M. Lackman, Suomen vai Saksan puolesta? Jääkäreiden tuntematon historia (2000); M. Lauerma, Kuninkaallinen Preussin Jääkäripataljoona 27 (1966); R. O. Peltovuori, Saksa ja Suomen talvisota (1975); S. Rampanen, Jääkärien matkassa itärintamalla. Sairaanhoitajattaren muistelmia (1934); I. Rämä, Jääkäripapin pitkä marssi (1994); P. Voss, JP 27:n perinneyhdistys toiminut 30 vuotta. Parole 2/1996. 

BILDKÄLLA. Munck, Ruth. Uusi Suomis bildarkiv.

Publicerad i Biografiskt lexikon för Finland 4. Republiken M–Ö (2011).
Första webbpublicering i december 2014.
Artikelns permanenta identifikator för hänvisning:
URN:NBN:fi:sls-5377-1416928957983

Upp