KEKKONEN, Sylvi 

(1900–1974) 

Presidenthustru, författare 

Bakom Sylvi Kekkonens bräckliga gestalt dolde sig en viljestark kvinna. Som rikets första dam såg hon det som sin plikt att stödja sin make Urho Kekkonen i hans krävande uppgift. Som författare var Sylvi Kekkonen speciellt intresserad av att skildra intryck och barnets föreställningsvärld.

Sylvi Uinos käraste barndomsminnen härrörde från Metsäpirtti på Karelska näset och från Puumala i S:t Michels län. Sin första undervisning erhöll hon i hemmet, eftersom modern var rädd att barnen skulle smittas av farsoter. Kyrkoherdens yrväder till dotter deltog ivrigt i hästskötseln hemmavid. Hon gick i läroverket i S:t Michel och avlade studentexamen våren 1918. Studierna i juridik gav inte mersmak, och Sylvi tog därför anställning först vid Finska handarbetets vänner och sedan som kanslist vid Detektiva centralpolisen. Där träffade hon studentpolitikern och juridikstuderanden Urho Kekkonen, som hon gifte sig med 1926. Två år senare föddes tvillingsönerna Taneli och Matti, och efter det återvände Sylvi Kekkonen inte till förvärvslivet. 

Under krigen var hon husmor på gården i Vahviala, som 1944 hamnade på den ryska sidan av gränsen. I stället köpte makarna en ny gård i Kajanaland, som de dock snart sålde till finländare som evakuerats från förlorade områden. Därefter kom Sylvi Kekkonen i närkontakt med den natur hon älskade på familjens sommarställe i Katerma i Suomusjärvi och på Gullranda i Nådendal. 

Urho Kekkonen blev republikens president efter en upprivande valstrid 1956. Sylvi Kekkonen såg som sin främsta plikt att stödja maken i hans krävande arbete. Hon mildrade de skarpa uttalandena i flera av hans tal. Urho Kekkonen skrev sina beryktade skarpa kvarnbrev först efter Sylvis död – när det inte längre fanns någon hemmacensur. Sylvi Kekkonen var en stark makthavare i familjen, och den närmaste kretsen kände inte alltid igen den offentliga bilden av henne som bräcklig och mild landsmoder. Förhållandet mellan makarna var speciellt, även om de stod varandra nära intellektuellt, eftersom det var halvofficiellt känt att presidenten hade andra väninnor. Efter Sylvi Kekkonens död var emellertid den åldrande presidenten mycket ensam. Förhållandet mellan det äkta paret blev föremål för allmän diskussion när Anne Mattsson och Aino Suhola 2000 utgav var sin biografie över presidenthustrun. 

Sylvi Kekkonens offentliga framträdanden begränsades av en svår reumatism. Hennes samhällsengagemang bestod närmast i att verka som beskyddare för utställningar och samhälleliga aktiviteter. Som privatperson var hon en flitig teater- och konstvän, och hon höll ganska regelbundet litterära salonger. Hon gav inte intervjuer, men den stora allmänheten förstod hennes behov av privatliv. 

Sylvi Kekkonens litterära produktion omfattar fyra miniatyrromaner. År 1955 utkom Käytävä (Korridoren), som berättar om författarens möte med poeten Eino Leino. Romanen Amalia, som utkom 1958, fick större upplagor och översattes till åtta andra språk. Speciellt omtyckt var den i Polen, där presidenten och fru Kekkonen var på statsbesök när boken utgavs. Amalia berättar om en viljestark bondekvinna. De andra verken handlar om barndomen i prästgården i Metsäpirtti och Puumala. De är fräscha skildringar av den svårbegripliga vuxenvärlden ur ett barns synvinkel. Lankkuaidan suojassa (I skydd av planket) är en delvis självbiografisk barndomsskildring, som utkom 1968. Det blev hennes sista verk och anses vara hennes konstnärligt bästa. 

Aura Korppi-Tommola 

Sylvia (Sylvi) Salome Uino, från 1926 Kekkonen, född 12.3.1900 i Pieksämäki, död 2.12.1974 i Helsingfors. Föräldrar kyrkoherden Kauno Edvard Uino och Salome Stenberg. Gift 1926 med juris kandidaten, sedermera republikens president Urho Kaleva Kekkonen. 

PRODUKTION. Kiteitä (1949); Kotikaivolla (1952); Käytävä (1955); Amalia (1958, svensk övers. Amalia 1963); Lankkuaidan suojassa (1968). 

KÄLLOR OCH LITTERATUR. L. Huhtala, Sylvi Kekkonen. Taustavaikuttaja ja tahtonainen. R. Väyrynen, Tasavallan presidentit. Tasavalta kasvaa ja kansainvälistyy 1956–1981 (1994); M. Linnankivi & T. Levonen, Kekkosten miniänä. Muistelmia Sylvi ja Urho Kekkosen perheestä 1950–1970-luvuilla (2010) A. Mattsson, Sylvi Kekkosen elämäkerta (2000); Rakas Häiskä. Urho ja Sylvi Kekkosen kirjeenvaihtoa vuosilta 1924–1945 (1997); S. Saure, Maan ensimmäiset naiset (1995); A. Suhola, Luja ja urhoollinen sydän. Sylvi Kekkosen elämä (2000); J. Suomi, Urho Kekkonen (1986–2000); A. Uino, Nuori Urho Kekkonen. Poliittisen ja yhteiskunnallisen kasvun vuodet 1900–1936 (1985); M.-L. Vartio & P. Haavikko, Sylvi Kekkosen muotokuva (2000). 

BILDKÄLLA. Kekkonen, Sylvi. Uusi Suomis bildarkiv.

Publicerad i Biografiskt lexikon för Finland 3. Republiken A–L (2011).
Första webbpublicering i december 2014.
Artikelns permanenta identifikator för hänvisning:
URN:NBN:fi:sls-5400-1416928958006

Upp