HAAVIO-MANNILA, Elina 

(1933– ) 

Professor, kvinnoforskare 

Elina Haavio-Mannila är känd för sin banbrytande insats inom kvinnoforskningen i Finland. Hon har särskilt uppmärksammats för sina undersökningar av finländarnas sexuella beteenden. 

Elina Haavio-Mannilas studier i sociologi framskred i snabb takt. År 1958, vid 25 års ålder, disputerade hon för politices doktors grad. Samma år fick hon tillsammans med maken Olavi Mannila sitt första barn. Haavio-Mannilas doktorsavhandling Kylätappelut (Byaslagsmål) kom till i ett brytningsskede mellan en äldre etnologiskt och antropologiskt inriktad forskning och en modern sociologi enligt amerikansk modell. Den befinner sig följaktligen i en intressant skärningspunkt mellan gammalt och nytt. Underlaget utgörs av insamlade folklivsskildringar, men på ett teoretiskt plan utgår Haavio-Mannila från en antropologisk och funktionell analys som inspirerats av den amerikanske sociologen Robert K. Merton. I sin avhandling påvisar Haavio-Mannila att byaslagsmålen främjade den sociala sammanhållningen inom byasamhällena. 

Av Haavio-Mannilas arbeten är Suomalainen nainen ja mies (1968, Den finländska kvinnan och mannen) det som rönt störst uppskattning. Det är fråga om den första systematiska studien över finländska mäns och kvinnors ställning i samhället. Utöver mäns och kvinnors juridiska, ekonomiska, politiska och sociala ställning beaktar Haavio-Mannila även deras föreningsaktivitet. Dessutom ingår en grundlig undersökning av förändringar i könsroller och könsrelaterade attityder. Studien anses banbrytande för kvinnoforskningen i Finland. 

Elina Haavio-Mannila var biträdande och tf. professor i sociologi vid Helsingfors universitet från 1971 och ordinarie professor 1992–1998. Hennes styrka som forskare ligger framför allt i hennes kvantitativa analyser, som baserar sig på frågeformulär och intervjuer. Under hela hennes akademiska bana har journalister flitigt anlitat Haavio-Mannila som expert i olika frågor. 

Haavio-Mannilas intresse för sexualforskning väcktes, enligt hennes egen utsago, när en kollega anklagade de finländska kvinnorna och männen i hennes undersökning för att vara ”könlösa”. Den studie av det finländska fenomenet eftermiddagsdanser hon företog tillsammans med Raija Snickars, Päivätanssit (1980), antyder redan den inriktning Haavio-Mannilas forskning skulle ta under senare delen av 1980-talet. Den inleds med en kartläggning av arbetsplatsromanser (1988). År 1993 publicerade Haavio-Mannila och Osmo Kontula en brett upplagd undersökning av den finländska sexualiteten. I rapporten företas en grundlig undersökning av finländarnas sexliv. Haavio-Mannila har sedermera publicerat ett flertal motsvarande undersökningar. 

En annan frågeställning som Haavio-Mannila intresserat sig för är kvinnans ställning i ett föränderligt samhälle. Under 1990-talet riktade hon in sig på jämförande undersökningar av utvecklingen i Finland och landets närområden: de nordiska länderna, Baltikum och Ryssland. Haavio-Mannilas banbrytande insatser på området har uppmärksammats internationellt. 

Vid sidan av sin akademiska bana har Elina Haavio-Mannila under kortare perioder varit chefredaktör för tidskriften Sosiologia och redaktör för The Journal of Marriage and Family. Därutöver har hon haft förtroendeuppdrag i vetenskapliga sällskap i Finland och i utlandet. 

Elina Haavio-Mannilas forskning har prisbelönats vid ett flertal tillfällen; hon har bland annat erhållit Nordkalottens kulturpris 1969, Statens vetenskapliga informationspris 1985 och J. V. Snellman-priset 1995. 

Matti Alestalo 

Anna Elina Haavio, från 1956 Haavio-Mannila, född 3.8.1933 i Helsingfors. Föräldrar professorn i finsk och jämförande folklivsforskning, ledamoten av Finlands Akademi Martti Haavio och docenten i folkloristik Elsa Enäjärvi-Haavio. Gift 1956 med politices licentiaten Olavi Pellervo Mannila. 

PRODUKTION. Kylätappelut (1958); Kotona sairastavien hoidontarve Suomen maalaiskunnissa (1962); Lääkärit tutkittavina (1964); Suomalainen nainen ja mies (1968); Studier kring gränsen i Tornedalen (1971); Könsrollerna och samhällets förändring (1971); Päivätanssit (tills. med R. Snicker, 1980); Det uferdige demokratiet. Kvinder i nordisk politikk. Stockholm (1983); Perhe, työ ja tunteet (tills. med R. Jallinoja & H. Strandell, 1984); Unfinished Democracy. Women in Nordic Politics (1985); Äldre finländska invandrare i Sverige. Stockholm (1986); Työpaikan rakkaussuhteet (1988); Work, Family and Wellbeing (1992); Naisten aseet. Suomalaisena naisena talvi- ja jatkosodassa (tills. med R. Raitti, 1993); Suomalainen seksi (tills. med O. Kontula, 1993); Kerro vain totuus (1995); Women and Transition. The Case of Estonia (1996); Women’s Voices in Russia Today (tills. med A. Rotkirch, 1996); Intohimon hetkiä (tills. med O. Kontula, 1997); Seksin trendit meillä ja naapureissa (tills. med O. Kontula, 2001); Sexual Lifestyles in the Twentieth Century. A Research Study (tills. med O. Kontula & A. Rotkirch). Hampshire (2002); Sexual Trends in the Baltic Sea Area (tills. med O. Kontula, 2003). 

KÄLLOR OCH LITTERATUR. Suomalaisia vaikuttajanaisia. Kohti vuotta 2000 (1998); Vanhemmat ja lapset (1997). 

BILDKÄLLA. Haavio-Mannila, Elina. 1978. Uusi Suomis bildarkiv.

Publicerad i Biografiskt lexikon för Finland 3. Republiken A–L (2011).
Första webbpublicering i oktober 2007.
Artikelns permanenta identifikator för hänvisning:
URN:NBN:fi:sls-5419-1416928958025

Upp