BOMAN, Nicolai 

(1845–1923) 

Möbelfabrikör 

Nicolai Boman från Åbo var den mest betydande av de tidiga finska möbelfabrikörer som inledde sin verksamhet på 1800-talet. I hans företag fäste man speciell uppmärksamhet vid varornas estetiska kvalitet, och fabriken utnyttjade yrkeskonstruktörer. Även produkternas tekniska utformning var föredömlig, vilket Nicolai Boman borgade för genom att hålla sig med det senaste inom mekaniseringen. ”Bomans arbete” blev ett begrepp som garanterade god kvalitet.

Under flera generationer förknippades namnet Boman med möbelbranschen. De tidigaste uppgifterna om yrkesutövningen härstammar från Åland, där Nicolai Bomans förfäder var sockensnickare på 1700-talet. Den i Åbo födde Nicolai Boman fick uppenbarligen sin snickarutbildning i Vasa. Han fick börja bekanta sig med snickaryrket i sin fars verkstad och blev snickarmästare i Åbo 1871. I Åbo grundade han samma år en egen snickarverkstad. Under sina gesällvandringar i Sverige, Danmark, Tyskland och Österrike lärde sig Boman företagsorganisation. 

Den professionellt skötta snickarverkstaden åtnjöt från början kundernas uppskattning och förtroende. I och med mekaniseringen 1876 ändrades namnet till N. Bomans Ångsnickeri. Produktionen ökade snabbt i slutet av 1800-talet. År 1896 fanns det 23 olika ångdrivna maskiner i snickeriet och ett hundratal arbetare. År 1900 förstördes snickeriet för andra gången i en brand, och den nya produktionsanläggning som byggdes var modern, ljus, hygienisk, säker och trivsam. Fabriken elektrifierades och hela maskinparken förnyades. De specialiserade arbetstagarna – snickarna, träsnidarna, målarna, tapetserarna och finsmidestillverkarna – arbetade alla i egna salar. I närheten av fabriken fanns en butiks- och utställningslokal, och i våningen ovanför den fanns snickeriets ritkontor. 

Den ena efter den andra av Nicolai Bomans söner växte upp för att vid sin fars sida handha olika uppgifter inom företaget. Frithiof Boman var kontorschef och deltog i snickeriets tekniska ledning, men gjorde också skisser till några möbler. Sigurd Boman var till att börja med kassör i Åbo, men flyttade senare till Kuopiofabriken för att bli disponent där. Carl Johan Boman, som utbildat sig till inredningsarkitekt i Berlin, stod i ledningen för ritkontoret och Paul Boman skötte till att börja med fabriken i Kuopio, men grundade senare i sitt eget namn en fabrik också i Helsingfors. Nicolai Bomans syster Anna Boman ledde med framgång filialen i Helsingfors; det sades att butikslokalen var en av de vackraste i huvudstaden. 

Den fåordige Nicolai Boman blev även känd som en patriark som, stödd av sin moderliga maka Matilda Wilhelmina, drog försorg om sina anställdas arbets- och levnadsförhållanden. Alla anställda var t.ex. försäkrade på arbetsgivarens bekostnad. Det byggdes en egen möteslokal för gesällerna i anslutning till fabriken. Boman sörjde också för de anställdas skolning. Han såg till att de yngre arbetarna i fabriken kunde få nödvändig undervisning, antingen vid Åbo industriskola eller Konstföreningens ritskola. 

I Bomans kollektion fanns det under de första tjugo verksamhetsåren stiliga möblemang bestående av flera pjäser, som var avsedda för en viss typ av rum. I planeringen hade man utgått från olika historiska stilar. Fastän de eklektiska produkterna hade sitt ursprung i utländska modellböcker, var det i dessa produkter man kunde se det som bäst kännetecknade Boman: respekt för materialet och ett klanderfritt tekniskt utförande. 

Det var dock början av 1900-talet som var höjdpunkten för fabrikens produktion, framför allt det första årtiondet, under jugendstilens blomstringsperiod. Boman gav redan i mitten av 1890-talet utrymme i sin kollektion för de nya stilimpulserna från den engelska Arts and crafts-rörelsen. 

När konsthantverksföretaget Iris grundades i Borgå 1897, svarade Iris och Boman tillsammans för en modernisering av den finska möbelstilen. Iris upphörde redan 1902, varefter Bomans kollektion förändrades och blev mera mångsidig och elegantare. Nicolai Boman och hans söner jämte ritarna planerade produkterna, men även den finska arkitektkåren överlät sina mer krävande uppdrag för framställning hos Boman, och några deltog också i skapandet av en kollektion. Det mest anmärkningsvärda är samarbetet med arkitekterna Herman Gesellius, Armas Lindgren och Eliel Saarinen. Nämnas kan inredningar i privata hus vilka planerats av dem, såsom Hvitträsk samt några rum i Suur-Merijoki herrgård utanför Viborg och det så kallade Marmorpalatset i Brunnsparken i Helsingfors. 

Då den Bomanska fabrikens Rysslandsexport kommit igång på 1890-talet inrättade man utställningslokaler med finslipnings- och planeringsavdelningar i S:t Petersburg och Moskva. Efterfrågan nådde sin kulmen på 1910-talet, då Boman i S:t Petersburg ansvarade för inredningen i bl.a. lyxhotellet Astoria. Emellertid ledde revolutionen till att fabrikens Rysslandsprojekt gick med stor förlust. 

Boman etablerade betydelsefulla kontakter på andra håll i Europa och utanför Europa för att säkerställa tillgången på ädelträ. I produkterna användes t.ex. italiensk valnöt, amerikansk mahogny, ebenholts och rosenträ. Som ett speciellt tekniskt kännetecken fanns det hos de bästa möblerna dubbelt faner på både yttre och inre ytor. 

Storhetstiden för fabriken som Nicolai Boman skapat tog slut på 1920-talet, fastän verksamheten fortsatte under hans söners ledning. Fabriken i Åbo fusionerades med Wärtsilä Crichton och koncentrerade sig på att planera och tillverka luxuösa inredningar till fartyg. I Helsingfors fanns ett av fabrikens filialkontor ännu på 1980-talet, men det upphörde som en följd av lågkonjunkturen under det följande årtiondet. 

Anna-Liisa Amberg 

Nicolai Boman, även Nikolai, född 17.12.1845 i Åbo, död 14.5.1923 i Åbo. Föräldrar Johan Adolf Boman och Fredrika Höök. Gift med (1) Anna Karolina Lovisa Hellsten, (2) Matilda Wilhelmina Sundqvist 1876. 

VERK. Huvuddelen av Bomans produktion var möbler för privathem. Officiella inredningsarbeten: Imatra statshotell (delvis) (1903); Nordiska Föreningsbanken i Helsingfors (1904); Mikaelskyrkan i Åbo (1905); Helsingfors universitets tillbyggnad (1905); Fazers café i Helsingfors (delvis) (1908); folkskolorna i Kotka och Gamlakarleby (1909); expeditionssalen i försäkringsbolagets Kalevas hus i Helsingfors (1914). Inredningar i Ryssland: Hotell Astoria, S:t Petersburg; Kejserliga väntrummet, järnvägsstationen i Moskva; Emirens av Bokhara palats. 

KÄLLOR OCH LITTERATUR. Bomans ångsnickeri i Åbo (2002); H. Hyvönen, Laatu puhuu puolestaan. Nicolai Bomanin Höyrypuusepäntehdas. Glorian Antiikki 1999; N. Bomanin Höyrypuusepäntehdas – N. Bomans Ångsnickeri. Suomen kauppa, meriliikenne ja teollisuus sanoin ja kuvin II. Teollisuuslaitokset (1907); P. Susitaival, Suomen puusepänteollisuuden vaiheita (1950). 

BILDKÄLLA. Boman, Nicolai. Foto: Ateljé A. K. Saxelin. Museiverket.

Publicerad i Biografiskt lexikon för Finland 2. Ryska tiden (2009).
Första webbpublicering i december 2014.
Artikelns permanenta identifikator för hänvisning:
URN:NBN:fi:sls-5431-1416928958037

Upp