FURUHJELM, Ragnar


(1879–1944)


Astronom, minister


Astronomen Ragnar Furuhjelm blev i offentligheten betydligt mer känd som politiker på riksplanet än som vetenskapsman och professor. I mer än ett kvarts sekel var han riksdagsledamot för Svenska folkpartiet och en kort tid även medlem av regeringen. Furuhjelm var av politikersläkt; hans farfar Victor Furuhjelm hade varit en långvarig och inflytelserik senator samt president för Viborgs hovrätt.

 

Ragnar Furuhjelm var född i Uleåborg. Han avlade studentexamen 1897 vid Nya svenska läroverket i Helsingfors, blev filosofie kandidat 1901 samt licentiat och doktor 1907. Furuhjelm forskade i och utvecklade astro­fotograferingen; hans specialområde var att med hjälp av omfotografering fastställa stjärnornas egenrörelser. Han tjänstgjorde i årtionden vid det astronomiska observatoriet i Helsingfors och kallades 1918 till extraordinarie professor i astronomi. Detta uppdrag innehade han till sin död 1944.


 

Man hade vid den internationella astro­fotografiska kongressen i Paris 1887 kommit överens om internationellt samarbete för att kartlägga himmelssfären, och tre år senare anskaffades till Helsingfors ett teleskop för astrofotografering. Stjärnzonen för Helsingfors hade fotograferats för första gången 1892–1896, och Furuhjelm fotograferade zonen på nytt 1909–1913 i egenskap av assistent vid observatoriet. Han jämförde fotografierna med den tidigare serien och lade då märke till stjärnor som förflyttat sig under tiden mellan fotograferingarna. Furuhjelm mätte lägesförändringarna eller de s.k. egenrörelserna och publicerade bland astronomer högt skattade uppgifter över egenrörelserna för mer än 4 000 stjärnor. Furuhjelm hade ett högt anseende i akademiska kretsar. Han var också inflytelserik inspektor för Nylands nation och en av instiftarna av dess hemliga herrsällskap Stella Nylandensis.


 

Ragnar Furuhjelm var som långvarig riksdagsledamot och ordförande för Svenska folkpartiets (SFP) riksdagsgrupp en viktig påverkare och förhandlare på 1920- och 1930-talet när man fattade beslut i stora politiska frågor, såsom vid regeringsbildningar. I bakgrunden till partiets ställningstaganden låg tämligen ofta språkpolitiska målsättningar. Det ledde på 1920-talet även till att SFP allierade sig med vänstern för att nå sina mål i vissa frågor. Detta var en orsak till att Furuhjelm inte alla gånger accepterades i finskspråkiga borgerliga kretsar.


 

När de så kallade kommunistlagarna, som syftade till att förbjuda yttervänsterns aktiviteter, behandlades i riksdagen hösten 1930, spelade den av Furuhjelm ledda svenska riksdagsgruppen en avgörande roll. Det rådde länge osäkerhet om gruppens ståndpunkt, och i de borgerliga kretsarna fruktade man att partiet skulle svika den i övrigt enade fronten. President L. K. Relander reagerade redan i detta skede häftigt och anklagade Furuhjelm för att vara en ynkrygg. Den borgerliga fronten höll emellertid och kommunistlagarna antogs. Furuhjelm hörde dock till de svenskspråkiga som nästan från första början agerade mot den högerpopulistiska Lapporörelsen.


 

Svenska folkpartiet hade under självständighetstidens första årtionden delat upp sig i interna fraktioner. Furuhjelm räknade sig till den borgerligt liberala urbana flygeln, vars åsikter inte alltid sammanföll med partiets lantbruksflygel och ännu mindre med höger- och vänsterflyglarna. Som riksdagsgruppens ordförande var Furuhjelm dock en ideologiskt samlande kraft inom partiet och lyckades i beslut om de stora linjerna i politiken oftast hålla de olika åsiktsriktningarna inom gruppen förhållandevis samstämmiga.


 

Furuhjelm var under sina 26 år som riksdagsman länge ordförande för finansutskottet och en period 1928 också riksdagens andre vice talman. En ministerpost tillföll honom i december 1932, då han blev andre finansminister i T. M. Kivimäkis regering. Furuhjelms tid som minister varade dock bara i fyra månader; han avgick redan i april 1933 och ersattes av professor Rolf Witting. Orsaken var partiets önskan att byta ut sina representanter i regeringen.


 

Under tvisterna på 1930-talet om språkpolitiken vid Helsingfors universitet hörde Furuhjelm till de mest energiska motståndarna till en förfinskning av universitetet. De radikala svensknationella tal han höll i Sverige förargade också språkligt moderata finska politiker som J. K. Paasikivi och Väinö Tanner. Relationerna förbättrades inte av att Furuhjelm vid samma tid lät förstå att massmedierna i Finland förhöll sig alltför kritiska till Sovjetunionen.


 

Under fortsättningskriget intog Furuhjelm en återhållsam attityd till de finländska krigsansträngningarna. Före krigsutbrottet i juni 1941 varnade han Finland för att gå med i ett anfallskrig på Tysklands sida, och i motsats till de andra riksdagsgruppernas ordförande understödde han inte i början av fortsättningskriget en anslutning av Östkarelen till Finland. Som ordförande för sin riksdagsgrupp förhöll han sig under hela kriget kritisk till regeringens krigspolitik.


 

Sedan den tyska krigslyckan vänt sig hörde Furuhjelm till de första och synligaste bland dem som drev på för en separatfred för Finland. I början av 1943 hade de svenska liberala kretsarna, där Furuhjelm innehade en central plats, varit beredda att stödja valet av Gustaf Mannerheim till republikens president i hopp om att Finland under marskalkens ledning skulle ha slagit in på separatfredens väg. Då detta inte lyckades utvecklades den liberala gruppen till kärntruppen inom den s.k. fredsoppositionen.


 

Furuhjelm hörde till de mest framträdande politikerna inom den fredsopposition som i augusti 1943 organiserade sig under namnet Grupp 33 och som krävde att presidenten och regeringen skulle vidta åtgärder för att lösgöra Finland från kriget. Han hörde vid sidan av socialisterna J. W. Keto och Mauno Pekkala till den delegation som informerade president Risto Ryti om fredsoppositionens krav. När innehållet i skrivelsen mot Furuhjelms önskan offentliggjordes via Sverige, svalnade relationerna mellan fredsoppositionen å ena sidan samt presidenten och regeringen å den andra.


 

Furuhjelms antityska krav på en separatfred blev allt mer markant mot slutet av kriget. Han försökte få den svenska regeringen att göra allt som stod i dess makt för att underlätta lösgörandet av Finland från kriget. Furuhjelm förolyckades, då han hamnade under en spårvagn i november 1944 några månader efter att vapenstilleståndet ingåtts.


 

Mikko Uola


 

Elis Ragnar Furuhjelm, född 12.10.1879 i Uleåborg, död 15.11.1944 i Helsingfors. Föräldrar protokollsekreteraren Elis Furuhjelm och Selma Gabriella Antell. Gift 1905 med filosofie magistern Estrid Runeberg.


 

PRODUKTION. Sur la précision des déterminations photographiques des positions des étoiles (1906); Quelques remarques concernant la précision des rattachements des clichés astrophotographiques et la détermination de mouvements propres des étoiles (1910); Über das Spectrum der Nova Geminorum n:o 2 (1912); Recherches sur les mouvements propres des étoiles dans la zone photographique de Helsingfors I, II (1916, 1926). Se även T. Carpelan & L. O. T. Tudeer, Helsingfors universitets lärare och tjänstemän från år 1828 I (1925); S. Sola & L. O. T. Tudeer, Helsingfors universitets lärare och tjänstemän från år 1828. Supplement till slutet av år 1938 (1940).


 

KÄLLOR OCH LITTERATUR. Finländska gestalter I (1961); S. Jägerskiöld, Marskalken av Finland Gustaf Mannerheim 1941–1944 (1979); G. Järnefelt & H. E. Pipping, Ragnar Furuhjelm. Minnestal vid Finska Vetenskaps-Societetens möte den 21 april 1947. Societas Scientiarum Fennica Årsbok-Vuosikirja XXV C n:o 5 (1947); T. Polvinen & H. Heikkilä & H. Immonen, J. K. Paasikivi. Valtiomiehen elämäntyö II (1992); T. Polvinen, J. K. Paasikivi. Valtiomiehen elämäntyö III (1995); L. K. Relander, Presidentin päiväkirja I–II. Lauri Kristian Relanderin muistiinpanot (1967, 1968); Suomen tieteen historia III (2000); Valtioneuvoston historia 1917–1961 I. Ministeristöjen historia 1917–1939 (1977).


 

BILDKÄLLA. Furuhjelm, Ragnar. Foto: Ateljé Helander, 1929. A. Lindfors: Min far. Kända män skildrade av sina barn (1948).

 

Publicerad i Biografiskt lexikon för Finland 3. Republiken A–L (2011).
Första webbpublicering i december 2014.
Artikelns permanenta identifikator för hänvisning:
URN:NBN:fi:sls-4219-1416928956825

 

Upp