Tua Forsström är en av de stora samtida poeterna på svenska; hennes produktion är sparsam men hennes dikt är formfulländad, personlig och förtrolig på ett sätt som har få motsvarigheter. Forsström har även skrivit texter till kantater, operor och sånger.
Tua Forsström växte upp i skolmiljö i Backgränd utanför Karis. Fadern Åke Forsström var forsttekniker och modern Eila folkskollärarinna. Tua var det första av familjens två barn. Modern lärde henne tidigt att läsa och uppmuntrade henne att också skriva och sjunga.
Forsström gick i skola i Ekenäs, där hon avlade studentexamen 1966. Efter det började hon studera psykologi, svensk litteratur och filosofi vid Helsingfors universitet. År 1972 blev hon kandidat i de humanistiska vetenskaperna. Detta år skulle också i övrigt bli ett betydelsefullt år för henne: hennes far dog, hon blev journalist vid Nya Pressen och vid radion, och dessutom blev hon förlagsredaktör på deltid vid Söderströms förlag, en tjänst hon hade i två decennier.
År 1972 utkom också Forsströms debutsamling, En dikt om kärlek och annat. Den är präglad av tidsklimatet efter 1960-talets allmänna radikalisering, då poesin skulle vara engagerad och samhällsinriktad, men utmärks trots det av ett personligt och förtroligt tilltal. I motsats till vad titeln ger vid handen handlar den mindre om kärlek än om bristen på kärlek i det moderna konsumtionssamhället; kärleksbristen skulle också bli det centrala temat i Forsströms författarskap. Dikterna i debuten är vardagsnära och tonfallet ofta svagt parodiskt, en kombination som är utmärkande för Forsströms poesi. Mottagandet var inte överväldigande men ändå övervägande positivt. Redan med sin fjärde diktsamling, Tallört, som gavs ut 1979, etablerade sig Forsström som ”en av finlandssvenskhetens allra främsta diktare idag”, som recensenten Tom Sandell uttryckte sig i Hufvudstadsbladet. För Tallört tilldelades Forsström statens litteraturpris 1980.
Det som slog an med Tua Forsströms poesi var dess förmåga att fånga nuet i dess komplexitet och mångtydighet. Från Där anteckningarna slutar (1974) – som kontrasterar dikttext med utdrag ur justitieministeriets fångvårdsavdelnings föreskrifter – anammar Forsström en teknik som i Finland först hade införts av Pentti Saarikoski och Claes Andersson, den ”dialektiska poesin”, d.v.s. en sorts collagemetod där egna och andras textfragment ställs bredvid varandra utan att författaren får sista ordet; läsaren får dra sina egna slutsatser.
År 1976 adopterade Forsström, som var ogift, dottern Linda från Thailand. När dottern var tio år gammal, 1986, köpte Forsström en gammal skola i Krokby i Tenala – där hon i sin barndom tillbringat somrarna – och lämnade Drumsö i Helsingfors för att flytta ut på landet tillsammans med dottern. Detta gav henne skrivro, och många av hennes bästa samlingar skrevs i Tenala, där hon bodde i ett kvartssekel innan hon flyttade tillbaka till Helsingfors.
I Snöleopard (1987), som blev Forsströms stora genombrott, utvidgade hon sin repertoar med rolldikter och kortdikter. Med denna samling tillkom en större strävan efter objektivering och en strävan att disciplinera dikten mot en större metrisk bundenhet. Här ingår också dialoger med diktare, ett grepp som skulle kulminera i Efter att ha tillbringat en natt bland hästar, i vilken hon för en dialog med filmregissören Andrej Tarkovskij.
Medan Forsströms tidigare poesi är mer konkret och ställvis samhällskritisk, rör hon sig senare mot det abstrakta och existentiella. Forsström har i ett flertal sammanhang betonat att hennes skrivande utgår från existentiella krissituationer. Diktandet är en process i vilken hon gång efter annan börjar från noll och återerövrar språket. De enskilda dikterna omarbetas sedan upp till femtio gånger. Forsström är också känd för sin skickliga hantering av överklivningar, där hon skapar en spänning i relationen mellan två diktrader. Som förebilder har hon utpekat Gunnar Ekelöf, Werner Aspenström och Rainer Maria Rilke.
Forsström har i olika sammanhang framhållit att det musikaliska elementet i dikten för henne är viktigare än det visuella. Utöver poesi har hon skrivit sångtexter, bl.a. ”Västnyländsk tango”, som framförts av Lill Lindfors. År 1989 tillkom oratoriet Marianergraven, tonsatt av Kaj Chydenius, ett episkt dramatiskt verk för solister, damkör, stråkkvartett och cembalo. Temat är övergivenhet och kärlekslöshet, och oratoriet framfördes i radio. Chydenius tonsatte också Forsströms ABC-ramsor, som framfördes av en barnkammarkör och gavs ut på kassett. År 2000 framfördes ”Du såg mig” av en kör bestående av 700 sångare, vid kyrkomusikfesten i Borgå. Samma år uppfördes i Eskilstuna i Sverige ”ungdomsoperan” Stjärndamm av Kerstin Nerbe med libretto av Forsström.
Förutom dikter och sångtexter har Forsström även i någon mån ägnat sig åt dramatik, från 1972 då hon tillsammans med Claes Andersson skrev pjäsen Diktonius, som sattes upp på Lilla teatern. På Klockriketeatern satte man upp hennes skådespel En klänning av snö 2007.
Forsström utsågs till konstnärsprofessor 1999. Hon har erhållit ett flertal priser, såsom Svenska Akademiens Finlandspris 1992, Längmanska kulturfondens pris 1988, Nordiska rådets litteraturpris 1998, Tollanderska priset 1998, Svenska Akademiens Bellmanpris 2003 och Samfundet De Nios stora pris 2007.
Fredrik Hertzberg
Tua Birgitta Forsström, född 2.4.1947 i Borgå. Föräldrar forstteknikern Åke Forsström och läraren Eila Lindroos.
PRODUKTION. En dikt om kärlek och annat (1972); Där anteckningarna slutar (1974); Egentligen är vi mycket lyckliga (1976); Tallört (1979); September (1983); Snöleopard (1987); Parkerna (1992); Efter att ha tillbringat en natt bland hästar (1997); Jag studerade en gång vid en underbar fakultet (2003); Sånger (2006). Oratorietexter: Marianergraven (1989, musik K. Chydenius, utg. som bok 1990); Du såg mig (2000, musik E. Hovland). Operalibretto: Stjärndamm (2000, musik K. Nerbe). Kantattexten Där en mild vind från väster blåser (2004, musik C. Holmgren). Skådespel: Diktonius (tills. med C. Andersson, 1974); Ekenäs (tills. med V. Lindqvist, 1988); En klänning av snö (2007).
KÄLLOR OCH LITTERATUR. Brages pressarkiv, Helsingfors. Miten kirjani ovat syntyneet. Virikkeet ainekset, rakenteet 4 (2000).
BILDKÄLLA. Forsström, Tua. Foto: Vidar Lindqvist. Söderström förlag.
BLF original
Publicerad i Biografiskt lexikon för Finland 3. Republiken A–L (2011).
Första webbpublicering i december 2014.
Artikelns permanenta identifikator för hänvisning:
URN:NBN:fi:sls-5518-1416928958124