SALONEN, Esa-Pekka 

(1958– ) 

Dirigent, tonsättare 

Esa-Pekka Salonen har gjort sin mest aktiva insats som orkesterdirigent, men hans tonsättarambitioner har så småningom blivit en allt viktigare del av musikerprofilen. Som chefsdirigent för Sveriges Radios symfoniorkester, för Los Angeles filharmoniker och senast för London Philharmonia Orchestra har han etablerat sig som en internationell musiker av rang samtidigt som han verkat som förmedlare av finsk kultur och finska musiker. Salonen hör till de stora dragplåstren på skivmarknaden. Han har också gjort en viktig insats både i hemlandet och utomlands som en musikpolitisk nytänkare när det gäller såväl utbildning, repertoar som kulturell öppenhet och miljöfrågor. 

Esa-Pekka Salonen inledde sina musikstudier som valthornist, men hans musikerskap omfattade från början både instrumentalistens, tonsättarens och mycket snart också dirigentens perspektiv, en läggning som vann stor förståelse hos hans lärare Holger Fransman. Salonen avlade diplom i valthorn 1977 vid Sibelius-Akademin och tre år senare var han också klar med sitt diplom i orkesterdirigering. Kompositionsstudier hade han bedrivit för Einojuhani Rautavaara, men sökte fortsatta intryck i Italien. Sommaren 1979 studerade han komposition för Franco Donatoni i Siena och 1980 för Niccolò Castiglioni i Milano. 

Salonens tidigaste kompositioner är från mitten av 1970-talet och kan hänföras till kategorin stiletyder; det stora flertalet av dem drabbades senare av sin upphovsmans totala spelförbud. En vändpunkt tog komponerandet i och med verket Goodbye för violin och gitarr 1979–1980, ett avsked till tidigare neoklassiska och neoromantiska stildrag. Som tonsättare var han nu redo för ett eget ställningstagande. År 1980 påbörjade han också komponerandet av det verk som länge skulle vara hans mest omfattande, saxofonkonserten med undertiteln …auf den ersten Blick und ohne zu wissen…, den liksom satsernas namn ett lån från Franz Kafka. 

De följande fem–sex åren skulle se rätt få kompositioner ta form. Sammanlagt fem verk nådde offentligheten: de tre versionerna av Yta (för altflöjt, piano och cello), Meeting för klarinett och cembalo och det radiofoniska bandverket Baalal, som Rundradion beställt för tävlingen Prix Italia. Två verk påbörjades, nämligen Giro för orkester och Floof för sopran och liten ensemble, men de låg ofullbordade och reviderades först på 1990-talet. Orsaken till den relativt knappa produktionstakten var att hans internationella karriär som orkesterdirigent tog fart med en sådan kraft att ambitionerna som tonsättare tvingades i bakgrunden. 

Startskottet för dirigentkarriären gick i London 1983, då Esa-Pekka Salonen gjorde ett inhopp för Philharmonia Orchestra i Mahlers tredje symfoni. Två år senare utnämndes han till chefsdirigent för Sveriges Radiosymfoniker, där han stannade tio år. Samtidigt verkade han som första gästdirigent i både Londons och Oslos filharmoniska orkestrar. År 1992 valdes han till chefsdirigent och konstnärlig ledare för Los Angeles filharmoniker, där han fram till sin avgång 2009 gjort en betydande insats för att förankra den klassiska musiken på ett brett och öppet sätt i den mångkulturella staden. Sedan 2008 är Salonen konstnärlig ledare och chefsdirigent för London Philharmonia Orchestra. 

Estetiskt hörde tonsättaren Salonen, när dirigenten Salonen etablerade sig i den internationella musikvärlden, till den modernistiska förtrupp som dominerade debatten i Finland på 1970- och 1980-talen. På senare tid har han med distans sett tillbaka på den tidens strama och akademiska synsätt. Flyttningen till Sverige och sedan Los Angeles gav kulturella impulser som löste upp tidigare ideologiska tabun och frigjorde uttrycksskalan. Verksamheten som orkesterdirigent och närkontakten med orkesterlitteraturens stora mästare såsom Mahler, Stravinsky, Debussy och Messiaen förde honom så småningom som tonsättare mot en stilistisk nyorientering. Det uppstod en diskrepans mellan den musik han ville dirigera och den musik han ville komponera. När han på 1990-talet återupptog komponerandet i större skala och då mestadels med verk för symfoniorkester var hans stilistiska bredd ett faktum. 

Friheten i uttrycket och hans suveräna orkestrering har tagits väl emot av musiker och publik och han har kommit att betraktas som en betydande tonsättarröst. Hans produktion omfattar en del mindre kammarmusikverk, några sångcykler och en växande skara stora orkesterverk, ofta nog komponerade för hans egen orkester. Kompositionsbeställningar får han också från annat håll. 

Esa-Pekka Salonens betydelse i musiklivet begränsar sig emellertid inte till hans suveräna musikerskap. Både i sitt hemland och i de länder där han verkat längre perioder, såsom Sverige och USA, har han varit en målmedveten förkämpe för en bred och ansvarsfull musikpolitik. Esa-Pekka Salonen har varit initiativtagare till många viktiga sedermera permanentade nysatsningar. Redan under studietiden grundade han tillsammans med bland annat tonsättarkollegerna Magnus Lindberg, Jukka Tiensuu, Eero Hämeenniemi, Herman Rechberger, Olli Kortekangas och Mikko Heiniö föreningen Korvat auki (Öppna öronen), som gjorde upp med stelbenta konventioner och nationell trångsynthet inom den seriösa musiken i Finland. Salonen blev föreningens första ordförande. Delvis samma musiker bildade också den experimentella Toimii-ensemblen. 

Tillsammans med dirigentkollegan Jukka-Pekka Saraste tog Esa-Pekka Salonen också initiativ till kammarorkestern Avanti! Målsättningen var att förnya orkesterinstitutionen. Avanti! skulle bestå av ett antal musiker som till numerären kunde växla beroende på vilken repertoar som spelades. Musiken blev utgångspunkten, inte antalet musiker. 

Esa-Pekka Salonens skickliga sätt att hantera medierna och hans distinkta ställningstaganden i frågor som gäller utbildning, musikens ställning i skolorna, konsertformen, repertoar och genretänkande, kulturell öppenhet och miljöfrågor har gjort honom till en viktig påverkare. År 2003 grundade han tillsammans med Marinskijteaterns konstnärlige ledare och chefsdirigent Valerij Gergijev Östersjöfestivalen, som samlar musiker från länderna kring Östersjön till ett gemensamt arbete för att bekämpa miljöförstörelsen i området. Salonen är även konstnärlig ledare och ständig ordförande i juryn för den internationella Sibelius dirigent-tävlingen. 

Lena von Bonsdorff 

Esa-Pekka Salonen, född 30.6.1958 i Helsingfors. Föräldrar verkställande direktör Raimo Kalevi Salonen och Pia Elli Häll. Gift 1991 med Elisabeth Jane Price. 

VERK. Ett trettiotal kompositioner bl.a. för orkester: Giro (1981, rev. 1997), LA Variations (1997), Gambit (1998), Foreign Bodies (2001), Insomnia (2002), Wing on Wing (2004), Stockholm Diary (2004), Helix (2005), Nyx (2010); för orkester och soloinstrument: konsert för altsaxofon och orkester …auf den ersten Blick und ohne zu wissen …(1980–1981, rev. 1983), oboekonserten Mimo II (1992), cellokonserten Mania (2000); kammarmusik Nachtlieder för klarinett och piano (1978), Meeting för klarinett och cembalo (1982), Floof för sopran och liten ensemble (1982, rev. 1990), Second meeting för oboe och piano (1992), Five Images after Sappho för sopran och 14 instrument (1999); för soloinstrument: Horn Music I (1976), Horn Music II (1979), Goodbye för violin och gitarr (1979, rev. 1980), Yta I för altflöjt (1982), Yta II för piano (1985), Dichotomie för piano (2000), Yta IIb för cembalo (1985/87), Yta III för cello (1987), Consert Étude för valthorn (2000); Radiofoniskt verk: Baalal (1982). 

PRODUKTION. E.-P. Salonen & L. Otonkoski, Kirja– puhetta musiikitta (1987); Stage or studio, Finnish Music Quartely (1989). 

KÄLLOR OCH LITTERATUR. A. Ross, Listen to this. New York (2010); V. Sirén, Suomalaiset kapellimestarit (2010); M. Heiniö, Suomen musiikin historia IV (1995). 

BILDKÄLLA. Salonen, Esa-Pekka. Foto: Eero Häyrinen, 1989. Uusi Suomis bildarkiv.

BLF original
Publicerad i Biografiskt lexikon för Finland 4. Republiken M–Ö (2011).
Första webbpublicering i december 2014.
Artikelns permanenta identifikator för hänvisning:
URN:NBN:fi:sls-5546-1416928958152

Upp