HOLMGÅRD, Rainer 

(1944– ) 

Kyrkomusiker, musikpedagog, kompositör 

Director musices Rainer Holmgård är en av de ledande gestalterna i österbottniskt musikliv. Korsholm har tack vare honom profilerat sig som en kommun med ett ovanligt rikt musikutbud. Också som tonsättare har han haft framgång med verk för kör och orkester.

Som nybliven kantor tog Rainer Holmgård 1965 initiativ till en musikskola, som blev grogrund för flera framstående ensembler, bl.a. en kyrkokör, en oratoriekör, kammarkör och orkester, vilka skördat lagrar nationellt och internationellt. Han var också med och startade Musikfestspelen i Korsholm, en kammarmusikfestival som hör till de främsta bland landets festivaler, och han var en av initiativtagarna till den österbottniska kyrkomusikfestival som inledde sin verksamhet 1987 och som årligen givit ca 50 kyrkokonserter runtom i olika församlingar. 

Holmgård är en hängiven tonsättare. Verklistan upptar ett femtiotal kompositioner. Bland hans större verk kan nämnas sångsviten Ann-Charlotte (1998), Ars Botnica (2000), Ecumenica (2002), och Syrismer för stråkar (2003). Inte sällan har han hämtat inspiration ur folkmusiken, t.ex. i Korsholmiana (1998), som tillkom till Korsholms kommuns 650-års jubileum och som bygger på upptecknade folkmelodier från olika byar i Korsholm. Holmgård har komponerat en mängd stycken av tillfällighetskaraktär samt små bruksstycken till familjemedlemmar, familjefester, bröllop och församlingens högtider. Hans döttrar, diplomsångerskorna Camilla Brunell och Susanne Westerlund, har varit givna solister vid otaliga musikframföranden. Holmgårds musik karaktäriseras som klangligt skön med drag åt folkton. 

Rainer Holmgård föddes i Pedersöre som son till bonden Frans Holmgård och hans hustru Hilda Löfstedt. I barndomshemmet förekom mycket musik. Fadern spelade violin och ledde en sångkör. Två äldre bröder trakterade flera instrument och ryckte vid behov in som ersättare för kantorerna i närliggande församlingar. Hemmets lilla orgelharmonium var i flitig användning – inte minst av den unge Rainer – och vid sex års ålder lärde han sig spela efter noter. På samma sätt som sina bröder fick han till att börja med treva sig fram på egen hand eftersom någon musiklärare inte fanns att tillgå. 

Men Pedersöre församlings unge kantor Hans Sandell lade märke till den musikaliska ynglingen och erbjöd honom undervisning. I ur och skur cyklade Rainer därefter den en mil långa vägen till Sandell i Kyrkostrand ett par gånger i veckan. Redan som elvaåring fick han pröva på att spela psalmer på orgeln under en gudstjänst. När han var fjorton fick han träda in som kantorns sommarvikarie. Då hade han redan en tid spelat under högmässor och jordfästningar. 

Hans Sandell såg även till att hans unga adept fick möjlighet att delta i en av Martin Wegelius-institutets sommarmusikkurser. En av lärarna där, lektor Harald Andersén, uppmanade Holmgård att söka in till Sibelius-Akademin, och trots sin ringa ålder lyckades han få en studieplats och inledde sina studier för kantor-organistexamen endast femton år gammal. Sin utkomst drygade han ut genom att sköta kyrkomusiken och leda sångkören vid de svenska gudstjänsterna i Botby kapell 1963–1964. Andersén, som ansvarade för kyrkomusikavdelningen, gjorde Holmgård uppmärksam på möjligheten att avlägga de obligatoriska fyra årskurserna på tre år, en möjlighet som han utnyttjade. Redan vid nitton års ålder hade han kantor-organistkompetens och hyllades i pressen som ”Svenskfinlands yngste kantor”. Efter fullgjord värnplikt i Dragsvik fick han tjänst som kantor i Korsholms församling 1965. Vid sidan av tjänsten fortsatte han med påbyggnadsutbildning i kör- och orkesterdirigering, ett område som kommit att intressera honom mer och mer. 

Rainer Holmgård hade knappt börjat sitt arbete i Korsholms församling förrän han var i färd med att starta en musikskola i församlingens regi. Till en början gavs lektioner i blockflöjt, piano, mandolin och violin. Snart inledde också en musiklekskola sin verksamhet med 17 musikgrupper runtom i Korsholm. Inom musikskolan ledde Holmgård bl.a. en barnkör med över hundratalet barn. Det var ett pionjärarbete som banade väg för de kommunala musikskolor som senare växte fram runtom i bygderna. Som en direkt uppföljare till musikskolan tillkom Korsholms kammarorkester 1967 och, som en naturlig fortsättning på musikskolans ungdomskör, kammarkören Psallite 1976. 

Unikt för dessa och för andra musikgrupper, som under Holmgårds ledning verkat inom ramen för Korsholms församling, är att sångarna och orkestermusikerna till stor del framsprungit ur musikskolans led. Den musikaliska ambitionen har varit hög, och krävande kyrkomusikverk har funnits på repertoaren; bl.a. har Händels Messias uppförts minst ett tjugotal gånger och Bachs Matteuspassionen i det närmaste lika frekvent. Repertoaren har även upptagit Bachs mässa i h-moll, Magnificat och Johannespassionen, Beethovens mässa i C-dur, Mozarts Kröningsmässa, mässa i c-moll och Requiem, Faurés Requiem, Saint-Saëns Juloratorium, uruppförande av K.-E. Gustafssons och Lars Huldéns oratorium Tomas 1985, samt finländskt uruppförande av Andrew Lloyd Webbers Requiem 1988. I slutet av 1970-talet och i mitten av 1980-talet gjorde kören stora konsertturnéer i Sverige, Norge, Danmark, Tyskland och Holland. Körerna och orkestern har därtill medverkat i flera olika inspelningar för radio och tv och gjort flera skivinspelningar. 

Rainer Holmgård har ständigt varit aktiv i arbetet för musikutbildning och musikförkovran. Vid sidan av sin verksamhet inom Korsholms församling verkade han som timlärare i musik vid Korsholms högstadium, lektor i musik vid Vasa övningsskola 1982–1983 och därefter som timlärare. Han har blivit känd som en av skolmusikens förkämpar som hårt kritiserat reduktionen av musikundervisningen i skolschemat. Han var en av initiativtagarna till Musikutbildningen i Jakobstad, vars verksamhet till en början bedrevs inom ramen för Svenska konservatoriet (grundat 1985). År 1997 omvandlades konservatoriet till Svenska yrkesinstitutet (SYI); numera svarar Yrkesakademin i Österbotten för utbildningen på gymnasienivå och Yrkeshögskolan Novia för den postgymnasiala utbildningen. 

”Musiken är till för alla” är en av Rainer Holmgårds ledande teser. Ett uttryck för denna syn på musicerandet är den Kör för alla som tillkom 1998. Denna sångkör finns till för sådana som inte tror sig kunna sjunga; alla får sjunga med oberoende av talang. Konceptet blev en succé och liknande sångkörer har tillkommit på olika håll. 

Vid sidan av sina insatser för musiklivet i Korsholm har Rainer Holmgård lett flera körer och orkestrar på annat håll. Han ledde Bragekören i Vasa 1973, han var kapellmästare vid Jakobstads orkester 1974–1975, dirigent för Wasa sångargille 1971–1981, studentkören Pedavoces 1984 och förbundsdirigent för Finlands svenska kyrkosångsförbund 1982–1986. Han är förbundsdirigent för Finlands svenska körförbund sedan 1999. I drygt trettio år har han även skrivit musikrecensioner för Vasabladet. 

Han har haft många förtroendeuppdrag. Han var ordförande för Kyrkomusikerföreningen 1975–1979, medlem av Statens tonkonstkommission 1983–1989, ordförande för Österbottnisk kyrkomusikfestival 1990–1995 samt ordförande för musikutskottet i Finlands svenska sång- och musikförbund 2003. 

Rainer Holmgård har fått ta emot många hedersbetygelser och utmärkelser. År 1986 erhöll han titeln director musices. 

Ann-Mari Häggman 

Rainer Karl Helmer Holmgård f. 3.12.1944 i Pedersöre. Föräldrar bonden Frans Holmgård och Hilda Löfstedt. Gift 1966 med kanslisten Kerstin Smedlund. 

PRODUKTION. Bröderna Anderssén (1991). 

VERK. Korsholms församlings barn-, flick- och ungdomskör (1968); Musik från Korsholms kyrka (1974); Kärlekens hemlighet, Musik från Korsholms kyrka II (1977); Ett liv att leva (1982); Kammarkören Psallite (1985); Julhelg. Kammarkören Psallite (1991); Vinternatt för länge sen (1998); Spelmannens aftonbön (2004). 

KÄLLOR OCH LITTERATUR. Brages pressarkiv, Helsingfors; Familjen Holmgårds klippbok. 

BILDKÄLLA. Holmgård, Rainer. 1994. Hufvudstadsbladets arkiv.

BLF original
Publicerad i Biografiskt lexikon för Finland 3. Republiken A–L (2011).
Första webbpublicering i december 2014.
Artikelns permanenta identifikator för hänvisning:
URN:NBN:fi:sls-5547-1416928958153

Upp