WINQVIST, Lennart 

(1921–2016) 

Pedagog, skolråd 

Lennart Winqvist tjänstgjorde under fyra decennier inom den finländska utbildningssektorn, som lärare, lärarutbildare, inspektör, utbildningschef och slutligen som avdelningschef för Skolstyrelsens svenska avdelning. Han spelade en framträdande roll vid genomförandet och konsolideringen av den svenska delen av grundskolreformen i Finland.

Lennart Winqvist föddes och växte upp i en skärgårdsby i Esbo. På grund av faderns tidiga bortgång saknade han ekonomiska möjligheter att bedriva läroverksstudier. Han gick därför den så kallade långa utbildningsvägen: avlade studentexamen efter utbildningen till folkskollärare och fortsatte med akademiska studier. Under sin uppväxttid beskrevs han av omgivningen som en bokmal, och livet igenom har han bevarat ett starkt litteraturintresse. Den fasta punkten i tillvaron har förblivit sommarstugan i Nykarleby. Segling har varit ett annat betydelsefullt fritidsintresse och han har fungerat som kommodor för segelsällskapet Ägir i Nykarleby under många år. 

Lennart Winqvists omfattande livsverk spänner över tre verksamhetsfält: lärarens, chefstjänstemannens och folkbildarens. Efter att ha vunnit behörighet som folkskollärare tjänstgjorde Winqvist i skolor på olika håll i Svenskfinland, först som lärare och föreståndare i Finno folkskola i Esbo 1947–1958 och därefter som lärare och föreståndare vid Nykarleby seminariums övningsskola i Österbotten 1959–1966. Winqvist avlade filosofie kandidatexamen i pedagogik och didaktik 1966. 

Under tiden vid övningsskolan breddades och fördjupades hans erfarenhet genom engagemanget i lärarutbildningen och särskilt i den praktik som blivande folkskollärare utförde vid övningsskolan. Under denna tid skaffade han sig också erfarenhet av att arbeta som ämneslärare på högstadiet vid en försöksenhetsskola i Sverige under ett läsår. 

Vid sidan av lärararbetet ökade också hans samhällsorienterade uppgifter och han valdes till ordförande i Mellersta Nylands lärarförening och till medlem i styrelsen för Finlands folkskollärarförbund. Hans breda intresse för undervisning, utbildning och samhällsfrågor tog sig uttryck i den föreläsnings- och fortbildningsverksamhet som han engagerade sig i och i den läroboksproduktion han inledde. De läroböcker han skrev tillsammans med kolleger utgör en väsentlig del av hans skriftliga produktion. 

Den mest omfattande och händelserika fasen i hans karriär inföll under de år då han axlade olika ledaruppdrag. Perioden inleddes med utnämningen till folkskolinspektör i Jakobstad 1964. Därefter fortsatte hans karriär inom den statliga skolförvaltningen. En omorganisation av den regionala skolförvaltningen ledde till att han fick en ordinarie tjänst som skolinspektör vid Vasa läns skolavdelning 1970 samtidigt som han beviljades tjänstledighet och förordnades till Skolstyrelsen, först som överinspektör 1970–1971 vid försöks- och forskningsbyrån och därefter som chef för undervisningsbyrån vid Skolstyrelsens svenska avdelning 1972–1973. Tiden inom den statliga skolförvaltningen varvades med två perioder, sammanlagt ungefär fem år, som utbildningschef vid Ålands landskapsstyrelse. Hans karriär kröntes med utnämningen till chef för Skolstyrelsens svenska avdelning 1980. 

Sin mest framträdande insats gjorde Winqvist i samband med grundskolereformen. Winqvist hörde till enhetsskolans tidiga förespråkare och höll redan under 1950-talet föredrag kring teman som förebådade den kommande reformen. Under flera studiebesök stiftade han bekantskap med utbildningsförhållanden särskilt i Sverige men även i andra nordiska länder. Under hans tid som inspektör i Jakobstad blev teman i anslutning till den planerade grundskolreformen vanliga i hans föreläsningar, och 1969 var han med om att initiera försöksverksamhet med årskurserna 1–9 i stadens svenska och finska skolor. 

Ett av hans grundläggande intressen var en jämbördig grundskola för alla barn. Det primära kravet måste vara att alla elever, oavsett hemort, skulle erbjudas likvärdiga möjligheter till utbildning och samma kvalitet på den grundläggande undervisningen. I föredrag och tidningsreportage framhöll han hur skolreformen, särskilt bland ungdomar från landsbygden och skärgården, bidragit till att öka andelen elever som sökte sig vidare till andra stadiets utbildning. 

Grundskolans strukturella uppbyggnad och position inom skolsystemet var ett annat intresseområde för Winqvist. Han granskade grundskolans förhållande till yrkesskolorna, till gymnasierna och till specialundervisningen. Enligt honom borde grundskolreformen och den därpå följande reformen av andra stadiets utbildning ses som en helhet. Den ökade elevtillströmningen till andra stadiets utbildning innebar en större heterogenitet bland eleverna, vilket i sin tur ökade kraven på stödjande åtgärder. 

Grundskolereformens bärande tanke om en enhetsskola krävde en omorganisering av hela den grundläggande utbildningsstrukturen. Reformen var genomgripande och Winqvist insåg den kommunala skolplaneringens stora betydelse. Utgångspunkten för skolplaneringen måste enligt Winqvist vara att utveckla ett tillräckligt tätt nät av svenskspråkiga skolor. Han varnade för sådana strukturförändringar av skolan som skulle innebära längre skolresor för eleverna. Han inledde därför ett pionjärarbete för att dela upp centraliserade högstadier i mindre enheter. Resultatet av denna decentraliseringsprocess var att små skärgårdshögstadier inrättades. 

Ett tredje framträdande tema i Winqvists insats som ledare var betoningen av grundskolereformens pedagogiska betydelse. Eleven har genomgående en framträdande plats i Winqvists pedagogiska budskap. Även om reformen i administrativt hänseende kunde karakteriseras som en framgång, måste skolvardagen utvecklas vidare med siktet inställt på att öka elevernas arbetsvilja och arbetsglädje. Den pedagogiska nyinriktningen av skolarbetet skulle bidra till att minska den tidigare ensidiga lärarcentreringen och i stället ge mer utrymme för elevaktiva arbetssätt. Grupparbete och användningen av nya pedagogiska hjälpmedel betonades. Lärarna skulle dock även fortsättningsvis ha den centrala plats som tillkom dem utifrån det samhällsuppdrag lärararbetet är. 

Under sin tid vid Skolstyrelsens försöks- och forskningsbyrå deltog Winqvist i arbetet med att forma grundskolans innehåll. På hans ansvar föll att leda försöksverksamheten på svenskt håll och hans uppgift blev att med hjälp av en grupp översättare ge ut grundskolans första läroplaner på svenska. 

Winqvists föreläsningsverksamhet genomsyrades av rollen som folkbildare. Med sin specifika fallenhet för reflektion lockade han sina åhörare till eftertanke och diskussion. Han strävade efter att informera och bidra till att öka kunskapen om skol- och utbildningsfrågor. Bland målgrupperna fanns i första hand naturligt nog lärargrupper inom olika skolstadier, skolledare och skoladministratörer, men också politiker från olika partier på både riks- och lokalnivå, föräldrar och företrädare för varierande intresseorganisationer. Dessutom anlitades han också som talare vid nordiska utbildningskonferenser. Under de år grundskolan planerades och genomfördes ingick han i en planeringsgrupp som via ett antal radioprogram informerade allmänheten om reformarbetet. 

Winqvist såg grundskolereformen som en kontinuerlig utvecklingsprocess. Redan i början av 1980-talet framhöll han att även om grundskolan administrativt och tekniskt sett genomförts var tiden redan mogen för en totalgranskning av utfallet. Samtidigt varnade han för fortsatta reformer som inte var grundligt genomarbetade. Både i sina analyser av skolans aktuella läge och i sina framtidsvisioner poängterade han upprepade gånger nödvändigheten av en öppen och ärlig självkritik. Över hans personlighet och livsverk vilar ett drag av realistisk och nyanserad klarsyn som otvetydigt bidragit till att han som lärare, ledare och folkbildare satt bestående spår i den svenska skolan i Finland. För sina insatser tilldelades Winqvist hederstiteln skolråd. 

Sven-Erik Hansén 

Alfred Lennart Winqvist, född 18.5.1921 i Esbo, död 28.3.2016 i Helsingfors. Föräldrar fiskaren Alfred Ferdinand Winqvist och Elisabeth Sofia Sundberg. Gift 1947 med textilläraren Mildred Sofia Nylund. 

PRODUKTION: Försöksverksamheten med grundskolan. Folkskolan blir grundskola. Jakobstads svenska folkskolor under det avslutande kvartsseklet 1948–1973 (1973); Skriv och stava rätt I–III (tills. med K. V. Lundqvist, 1957–1959); Finlands karta med underlagskartor (1957); Vår värld I. Finland (1961); Vår värld II. Världsdelarna (tills. med H. Krogerius, 1965, revid. upplagor 1973–1995). 

LITTERATUR: Lennart Winqvists arkiv, Åbo Akademis bibliotek. B. Nyholm, Skolhistorisk översikt, 1948–1973. 

BILDKÄLLA. Winqvist, Lennart. 1986. Hufvudstadsbladets arkiv.

BLF original
Publicerad i Biografiskt lexikon för Finland 4. Republiken M–Ö (2011).
Första webbpublicering i december 2014.
17.1.2024
Artikelns permanenta identifikator för hänvisning:
URN:NBN:fi:sls-5597-1416928958203

Upp