BLOMSTEDT, Kaarlo


(1880–1949)


Riksarkivarie, historiker


Vid sidan av Reinhold Hausen är Kaarlo Blomstedt den av cheferna för Riksarkivet som haft de största förtjänsterna för utvecklandet av arkivförhållandena i Finland och organiserandet av arkivväsendet. Som histo­riker var han en framstående kännare av Finlands 1500-talshistoria men utmärkte sig framför allt som initiativtagare och organisatör av stora utgivningsprojekt.

 

Efter avlagd filosofie kandidatexamen 1902 prövade Kaarlo Blomstedt på ett flertal yrken. Åren 1902–1903 meriterade han sig för arkivtjänster som praktikant vid Statsarkivet (från 1939 Riksarkivet) och auskulterade för lärarkompetens. Åren 1906–1909 tillhörde han redaktionen för tidningen Helsingin Sanomat, en tid som redaktionssekreterare. Det var dock som tjänsteman vid Statsarkivet och som historieforskare som han kom att göra sina tyngst vägande insatser, även om han från 1903 också verkade som läroverkslärare; den längsta tiden, 1908–1927, som lärare i finska vid Nya svenska läroverket.


 

Blomstedt valde slutligen arkivbanan och erhöll ordinarie tjänst vid Statsarkivet 1909. Tack vare sina organisatoriska talanger avancerade han snabbt och fick ansvarsfulla uppdrag. Efter att J. W. Ruuth utnämnts till statsarkivarie 1917 fick Blomstedt, som åtnjöt dennes förtroende, tjänsten som arkivarie och chef för Statsarkivets historiska avdelning. Från 1918 anlitades han i flera utredningar som gällde utvecklandet av arkivförhållandena i landet, och 1918 organiserade han på uppdrag av senatens ecklesiastik- och undervisningsexpedition insamlandet av arkivmaterial som dokumenterade inbördeskriget. Materialet bildar samlingen ”Frihetskrigets arkiv” i Riksarkivet. År 1921 disputerade han för doktorsgraden, vilken följdes av en docentur i Finlands historia.


 

När J. W. Ruuth avgick 1926 blev Blomstedt statsarkivarie (från 1939 riksarkivarie). Han inledde genast en moderniseringsprocess inom Statsarkivet. Å ena sidan hade han som målsättning att stärka arkivets ställning inom den offentliga förvaltningen, å andra sidan skulle verkets verksamhet effektiveras.


 

Alltsedan slutet av 1880-talet hade flera försök gjorts att få till stånd regionala arkiv, landsarkiv, men utan framgång. År 1924 tillsattes en delegation med Blomstedt som sekreterare för att planera inrättandet av landsarkiv. Det första inledde sin verksamhet i Tavastehus 1927, och före vinterkriget tillkom ytterligare fyra. Blomstedts insats vid tillkomsten av landsarkiven var av avgörande betydelse inte bara som en pådrivande kraft i förhållande till regeringen och undervisningsministeriet. Han var även i stånd att övertala de städer som var påtänkta som placeringsorter för landsarkiven att med betydande insatser delta i finansieringen av arkivens lokaler.


 

Den andra stora målsättningen för Blomstedt var att få till stånd en modern arkivlagstiftning. Den skulle stärka Statsarkivets och landsarkivens, d.v.s. arkivverkets, ställning och dess relationer till statliga, kommunala och kyrkliga myndigheter. Den ovannämnda delegationen, med Blomstedt som ordförande från 1928, utarbetade ett förslag till arkivlag. Delegationen avgav sitt betänkande 1934, och lagen om offentliga arkiv antogs i januari 1939. Blomstedt såg de flesta av sina målsättningar förverkligade i den nya lagstiftningen. Statsarkivet bytte namn till Riksarkivet och fick status som en central myndighet med landsarkiven som distriktsmyndigheter. Arkivverket fick bland annat rätt att inspektera statliga och kommunala myndigheters arkiv.


 

Blomstedts strävan att förnya Statsarkivets organisation och verksamhet ledde också till bestående resultat. Antalet tjänster kunde ökas och verksamhetsformerna moderniseras. Förebilderna hämtades främst från Sverige, som Blomstedt besökte flera gånger i studiesyfte. För att höja kvaliteten på ordnings- och förteckningsarbetet ville han höja tjänstemännens vetenskapliga och arkivfackliga nivå. För detta ändamål inrättades ett antal praktikantplatser vid Riksarkivet. För de vetenskapligt skolade tjänstemännen infördes 1936 en arkivexamen, som var unik i sitt slag i de nordiska länderna. Dessa strävanden gav resultat och kom till synes också vid universiteten, där ca en fjärdedel av professorerna i historia på 1960–1970-talen hade genomgått Riksarkivets arkivpraktik. Blomstedt försökte också, närmast efter svenska förebilder, utveckla Riksarkivets publikationsverksamhet, dock utan större framgång.


 

Som arkivfackman kan Kaarlo Blomstedt närmast karakteriseras som praktiker och empiriker. Han introducerade moderna metoder och lösningar på praktiska frågor. Däremot förefaller han ha saknat ett djupare intresse för arkivteoretiska frågor. Sålunda ställde han sig synbarligen oförstående för det arkivteoretiska nytänkande som Pentti Renvall representerade inom arkivverket på 1940-talet.


 

Som historiker var Blomstedt framför allt 1500-talsforskare med en biografisk framställning om Henrik Klasson Horn (1921) som huvudarbete, men han utmärkte sig framför allt som organisatör av flera finskspråkiga bokprojekt med historisk anknytning. Han var 1912–1920 redaktionssekreterare för den finskspråkiga världshistorien, Maailmanhistoria i sex band och från 1915 redaktionssekreterare och 1923–1934 huvudredaktör för det biografiska lexikonet Kansallinen elämäkerrasto i fem volymer. Han hörde även till initiativtagarna till den historiska tidskriften Historiallinen Aikakauskirja 1902 och var dess redaktionssekreterare 1903–1906.


 

I sin ungdom innehade Blomstedt förtroendeposter inom studentorganisationerna. Sålunda var han 1907–1908 ordförande för studentkåren och kurator för sydösterbottniska studentnationen. Från 1920-talet innehade han ledande positioner inom ett flertal vetenskapliga samfund och statliga organ för vetenskap.


 

Eljas Orrman


 

Kaarlo Viljanti Blomstedt, född 17.5.1880 i Tavastehus, död 27.2.1949 i Helsingfors. Föräldrar rektorn, filosofie magister Karl (Kaarlo) Johan Blomstedt och Alma Josefina Wegelius. Gift 1905 med Edith Wigren.


 

PRODUKTION. Finland, its Country and People. A Short Survey (1919); Henrik Klaunpoika Horn. Ajankuvaus I. Kustaa Vaasan ja Juhana-herttuan palveluksessa (1921); Kuninkaan käskyvalta ja sen käyttö Suomen herttuakunnassa Eerik XIV:n aika­na, Historiallisia tutkimuksia J. R. Danielson-Kalmarin kunniaksi hänen täyttäessään 70 vuotta (1923); Suomen Historiallinen Seura 1875–1925, Historiallinen Arkisto (1925); Aatelin maanhankinnasta 1500-luvulla, Historiallinen Arkisto (1932); Davidin kapina 1438, Historiallinen Aikakauskirja 1937; ett stort antal biografier i Kansallinen elämäkerrasto I–V (1927–1934).


 

KÄLLOR OCH LITTERATUR. Kaarlo Blomstedts ­arkiv och Riksarkivets ämbetsarkiv, Riksarkivet. Y. Blom­­stedt, Kaarlo Blomstedt, Suomalaisia historian­tutkijoita. Red P. Papunen (1965); J. Jaakkola, Kaarlo Blomstedt. Historiallinen Aikakauskirja 1949; E.W. Juva, Kaarlo Viljanti Blomstedt. Muistopuhe, Suomalainen Tiedeakatemia. Esitelmät ja pöytäkirjat 1950 (1951); E. Orrman, Riksarkivet, en forskarskola för historiker? Medströms – motströms. Individ och struktur i historien (2005); T. J. Paloposki & Y. Blomstedt, Kaarlo Blomstedtin syntymästä 100 vuotta. Historiallinen Aikakauskirja 1980; J.E. Roos, Kaarlo Blomstedt. Historisk Tidskrift för Finland 1949.


 

BILDKÄLLA. Blomstedt, Kaarlo. Foto: Ateljé Daniel Nyblin. Museiverket.

 

BLF original
Publicerad i Biografiskt lexikon för Finland 3. Republiken A–L (2011).
Första webbpublicering i december 2014.
Artikelns permanenta identifikator för hänvisning:
URN:NBN:fi:sls-5611-1416928958217

 

Upp