Ernst Mether-Borgström var tidigt erkänd som en av de främsta finländska grafikerna och mognade så småningom till konkretist. I likhet med de flesta konkretister gjorde han förutom målningar även grafik och skulpturer. Mether-Borgströms abstrakta konst är ovanligt levande och fantasifull. De geometriska formernas och färgernas variationer rör sig i ett öppet, rymdlikt utrymme som verkar vara oändligt även om målningarna ofta är av litet format.
Ernst Mether-Borgström avbröt sina läroverksstudier och skrev in sig vid Centralskolan för konstflit 1937. Han utexaminerades fyra år senare som reklamgrafiker och utövade sitt yrke till 1945, först hos Tilgmann Oy och från 1942 vid Erva-Latvala Oy. Han framträdde första gången som konstnär på De ungas utställning 1941. Uppmuntrad av utställningen började han studera vid Finlands konstakademis teckningslinje. Han hade sin första separatutställning i konsthandeln Taide ja kehys 1949, och samma år företog han sin första resa till Paris. På 1950-talet hade Mether-Borgström två separatutställningar på Galerie Artek. År 1958 representerade han Finland vid biennalen i Venedig, med fem målningar och sex grafiska arbeten. Följande år var hans arbeten utställda vid biennalen i São Paolo. Det var de första gångerna som en konstnär som företrädde det abstrakta valdes till representant för Finland till biennalerna.
Mether-Borgström förevisade sina abstrakta kompositioner på Arteks utställning redan 1953, men det var först vid sin följande utställning där som han fick sitt genombrott. I motsats till många av sina konkretistkolleger övergick Mether-Borgström långsamt till det nonfigurativa. Tiden mellan övergången från de första abstrakta övningarna i slutet av 1940-talet till 1960-talets fullständigt abstrakta uttryck använde han till att undersöka olika uttryckssätt – kubism, surrealism, konkretism och det lyriskt abstrakta. Mether-Borgströms konst utvecklades målmedvetet mot det nonfigurativa och konkretismen, både inom måleriet och grafiken.
Kännetecknande för Mether-Borgströms grafik på 1940-talet är cirkusmotiven. Hans etsningar, såsom ”Cirkusfolk” (1952) och ”Cirkusen repeterar” (1948), är minutiöst tecknade och gjorda med känsliga linjer. De präglas samtidigt av en drömlik stämning och en stark känsla av utrymme som påminner om den italienska pittura metafisica. Formerna liksom svävar i det öppna utrymmet. Till Mether-Borgströms etsningar hör också fastare eller plastiskt konkreta verk som ”Cirkusponnyn” (1948), ”Cirkuslejonet” (1949), ”Jordmodern” (1948) och ”Tre gracer” (1952). Både formens fasthet, rymden och luftigheten från de figurativa verken överförde han sedan till de abstrakta.
Mether-Borgströms steg i riktning mot det abstrakta skedde under en säregen övergångsperiod. Han kunde använda järnskrot och fallande stenar som motiv i sina etsningar. I allmänhet använde han sig av motiv som gav ett abstrakt intryck men som vid närmare påseende avslöjade sin figurativitet. Verk som ”Fåglar” (1955), ”Söndrig maskin” (1957) eller ”Häcken” (1957) påminner både om Paul Klees halvabstrakta kompositioner och om Fernand Légers maskinromantik. Även indiankonsten inspirerade Mether-Borgström till en känslig, romantiskt präglad grafik. Han övergick till konkretismen först i slutet av 1960-talet efter att ha funnit serigrafitekniken.
Mether-Borgström målade sin första abstrakta målning ”Drumsö” 1949. Med den deltog han i Finska Konstnärers årsutställning. Ett annat tidigt abstrakt experiment var etsningen ”Kosmos” (1945). Bertel Hintzes bok Modern konst: 1900-talet kan ha varit en av Mether-Borgströms inspirationskällor, men också konst- och kulturtidskrifter som utkom i Sverige och som han aktivt tog del av, inverkade på hans experiment. Efter sin resa till Paris 1949 började Mether-Borgström mera målmedvetet göra nonfigurativa verk. Resorna utomlands öppnade vägen för abstrakta experiment, men samtidigt höll de honom på en traditionell linje när han sökte impulser ur impressionistiska landskapsmålningar. Förebilderna till Mether-Borgströms abstrakta konst var representanterna för det lyriskt och surrealistiskt nonfigurativa: Paul Klee, Wassily Kandinsky och Joan Miró och bland konkretisterna Alberto Magnelli och Auguste Herbin. De olika strömningarna av kubism och surrealism intresserade den unge Mether-Borgström. Han baserade inte sin konstuppfattning på stränga teorier utan målade med intuition och inlevelseförmåga. Övergången till det abstrakta innebar för honom ingen radikal motsatsställning mellan det föreställande och icke föreställande: ”Jag har ingen programförklaring, och också om jag personligen tror på den abstrakta eller nonfigurativa konstens framtid, innebär det inte att jag skulle förkasta allt annat.”
Med konkretismen strävade Mether-Borgström efter objektivitet. Samtidigt bejakade han romantikern i sig och gestaltade olika känslotillstånd. Enligt honom fick konsten inte offras till förmån för det intellektuella eftersom ”ett konstverk blir till när ett känslotillstånd förtätas till färger och former.” För Mether-Borgström innebar konkretismen att konstverkets egen värld framhävdes. Konstnären kunde uppleva det som befriande eftersom det samtidigt befriade honom från det egna jaget.
Grunden för Mether-Borgströms abstrakta målningar på 1950-talet är de känsliga linjerna och sättet att använda färgerna. Bilderna är ofta små, intima och lyriska. Från och med 1950-talet eftersträvade han även det universella, som var betecknande för konkretismen. Han ansåg att konsten var en del av den samhälleliga och tekniska utvecklingen och ville skapa en förening mellan konst och teknik genom att använda sig av de möjligheter som vetenskapen och tekniken erbjöd konsten. Mether-Borgström var från början medlem av konstnärsguppen Dimensio, som bildats 1972 kring dessa värden och idéer. Konsten var för honom någonting som bearbetade de andliga värderingarna, vilka oupphörligt reagerade på omgivningens förändringar. Den moderna världen hade blivit mera teknisk, vilket drev Mether-Borgström att framhäva de abstrakta krafter som påverkar människans liv. Försöken att förena teknik med konst framgår kanske bäst i hans skulpturer, i semaforernas och reflektorernas grundfärger och former. De är ofta även motordrivna.
I några av sina arbeten från 1950-talet håller sig Mether-Borgström till konkretismen endast i bruket av några grundfärger och begräningen till parallellogrammets och kvadratens grundformer, men i allmänhet är hans konkretism rikare. I slutet av 1950-talet utgör en central grupp av figurer ofta basen för kompositionerna; de luftiga bollfigurerna blev då kännetecknande för honom. Dessutom accentuerades det kinetiska i slutet av decenniet. Intrycket av rörelse uppstår med hjälp av färgkontrasten positiv–negativ.
Mether-Borgström gjorde också monumentala verk i Bauhausskolans anda. ”Primavera” avtäcktes i Helsingfors aktiebanks kontor i Jakobstad 1965, och två verk ”Livets kraft” och ”Önskan för naturen” utförde han för Kuopio universitetsbibliotek 1982.
Ernst Mether-Borgström har inte sällan tillägnat sina arbeten förebilder som Kandinsky, Gris eller Kasimir Malevitj. Också de finländska förebilderna var viktiga för honom: Ole Kandelin och Otto Mäkiläs nonfigurativism med dess mystik och surrealism hade inflytande på hans konst. Mether-Borgström tillägnade sig konkretismen genom inspiration från Victor Vasarely, Alberto Magnelli, Edgard Pillet och Auguste Herbin. Också vänskapen med Lars-Gunnar Nordström uppmuntrade hans konkreta experimenterande. Birger Carlstedt och Sam Vannis konst sporrade honom att fortsätta som konkretist. I motsats till sina konstnärskolleger var Mether-Borgström ingen renlärig konkretist; han förverkligade parallellt olika visioner, allt från lyrisk abstraktion till konkretism. Det figurativa förverkligade han som porträttmålare.
Marja Sakari
Ernst Johan Mether-Borgström, född 2.8.1917 i Helsingfors, död 28.6.1996 i Esbo. Föräldrar godsägaren Ernst Johan Henrik Mether-Borgström och Bertha Henriette Sjöblom. Gift 1944 med Eila Mielikki Putro.
VERK. Representerad i Konstmuseet Ateneum, Helsingfors; Amos Andersons konstmuseum, Helsingfors; konstmuseerna i Björneborg, Tavastehus, Kajana, Jyväskylä, Lahtis, Rovaniemi, Tammerfors och Åbo; Kuntsi museum för modern konst, Vasa; Sara Hildéns konstmuseum, Tammerfors; Eremitaget, S:t Petersburg; Nationalmuseum, Stockholm; Nasjonalgalleriet, Oslo; Bergens Billedgalleri, Bergen; Nationalmuseet, Köpenhamn; Kunsthalle, Rostock; Museum of Modern Art, New York; Cincinnati Art Museum, USA. Offentliga verk: ”Primavera”, Helsingfors Aktiebanks kontor, Jakobstad (1965); ”Komposition”, Tavastehus lyceum (1963); ”Triptyk”, Riihimäki samskola (1967); Väggmålningarna i Esbo stadshus (1979); ”Elämän voima. Toivo luonnon puolesta”, Kuopio universitet (1982); ”Max”, Vasa (1985); ”Futura”, Esbo centrum (1986); ”Pirkko”, Penningautomatföreningen, Esbo (1987).
KÄLLOR OCH LITTERATUR. Urklippsarkivet, Centralarkivet för konst, Helsingfors; Dimension. Utställningskatalog. Amos Andersons konstmuseum 22.10–7.11.1976; Ernst Mether-Borgström – konstnär med färg och glädje (1996); Ernst Mether-Borgström (1997); T. Karjalainen, Uuden kuvan rakentajat (1990); Kymmenen taiteilijaa (1962); E. Kämäräinen, Ernst Mether-Borgström. Ars. Suomen taide 5/1985; E. Kämäräinen, Ernst Mether-Borgström, Ars. Suomen taide 6/1985; U. Pallasmaa, Graafikkojen kuvia ja mietteitä. Taide 1/1981.
BILDKÄLLA. Mether-Borgström, Ernst Johan. Foto: US-Kuvapalvelu. Uusi Suomis bildarkiv.