Edvard Fazer var utbildad konsertpianist, men han är framför allt känd som mångsidig impressario och operachef. Fazer, som hade en avgörande betydelse för utvecklingen av finländsk opera- och danskonst, grundade tillsammans med Aino Ackté Finska operan och baletten. Han arrangerade också den ryska Kejserliga balettens första europaturné 1908.
Edvard Fazers far, Eduard Fazer, var född i Schweiz. Han erhöll borgarrättigheter i Helsingfors 1848 och grundade en egen affär 1856. Edvard Fazer var nummer fem av familjens åtta barn. Till de bäst kända i den musikaliska syskonskaran hör, utöver Edvard, Georg Fazer, som grundade Fazers musikhandel, samt Karl Fazer, som var framgångsrik inom konfektyr- och konditoribranschen.
Edvard Fazer studerade pianospel vid konservatoriet i S:t Petersburg. På 1880-talet verkade han som pianist och musikpedagog i Helsingfors och deltog aktivt i huvudstadens musikliv. Han vistades även mycket utomlands, närmast i Mellaneuropa, där han studerade pianospel för kända pedagoger. I Wien var Theodor Leschetizky hans lärare, i Weimar Bernhard Stavenhagen och i Berlin Xaver Scharwenka. Han studerade dessutom pianospel och verkade själv som pianolärare i England. På 1890-talet konserterade han i olika delar av Europa och uppträdde som ackompanjatör på Charles Gregorowitschs omfattande konsertturné.
Redan på 1890-talet bedrev Edvard Fazer en småskalig impressarioverksamhet, och 1902 grundade han tillsammans med Hjalmar Grönberg en byrå för uthyrning och försäljning av pianon. Den upphörde redan 1903, men han grundade omedelbart en ny byrå som fick namnet Edvard Fazers pianouthyrning och konsertbyrå. Senare, 1917, skänkte han företaget till sitt kontorsbiträde Helge Mörck (1888–1924).
Konsertbyrån arrangerade konserter med såväl inhemska som utländska artister i och utanför Helsingfors. Dessutom arrangerade Fazer framträdanden för finländska konstnärer utomlands. Till konsertbyråns kunder hörde många av tidens mest kända konstnärer, som Pablo Casals, Jacques Thibaud, Gustav Mahler, Pablo Sarasate, Fjodor Saljapin och finländarna Jean Sibelius, Armas Järnefelt, Robert Kajanus och Aino Ackté.
Sitt livsverk utförde Fazer som chef för Finska operan och baletten. Tillsammans med Aino Ackté grundade han 1911 Inhemska operan, som 1914 blev Finska operan och 1956 Finlands nationalopera. Innan detta hade Fazer, sedan 1904, arrangerat privata operaföreställningar. Detta skedde än tillsammans med Armas Järnefelt, än med Aino Ackté.
Fazer var chef för Finska operan från dess grundande fram till 1938 och styrelsemedlem ända fram till sin död 1943. I början arbetade Fazer utan lön och finansierade t.o.m. operans verksamhet med egna medel. Den mångkunnige chefen deltog också i det praktiska arbetet och fungerade vid behov som ackompanjatör vid övningarna, som regissör och som medhjälpare vid olika praktiska uppgifter.
Edvard Fazer hade också en viktig roll när det gällde att göra danskonsten känd. Vid sidan av den klassiska baletten följde han med den fria dansen, som fötts i början av 1900-talet, och arrangerade föreställningar för finländska dansare. Hans konsertbyrå arrangerade också Isadora Duncans besök i Helsingfors 1908. Duncan var en pionjär inom den fria dansen. I början av 1930-talet åsåg Fazer ett framträdande av Rudolf Laban, en banbrytare inom den expressionistiska dansen. Detta säger något om Fazers breda intresseområden. Han hade vissa reservationer mot föreställningen, men ville ändå se den koreografi som just då väckte sådan uppmärksamhet i Europa.
Som impressario är Fazer kanske mest känd som den som arrangerade Mariinskijbalettens turné från S:t Petersburg till Norden och Mellaneuropa 1908–1910. Ryssland var då centrum för baletten i Europa, men ryska balettgrupper hade aldrig tidigare uppträtt utanför landets gränser. Sammansättningen av sällskapet som Fazer ledde varierade från år till år, och i gruppen uppträdde bland andra Anna Pavlova, Adolf Bolm, Nikolai Legat och Alexander Shirajev. På Finska nationalteatern uppträdde gruppen 1908. Gruppen väckte uppmärksamhet framför allt i Berlin, där en stor publik följde föreställningarna, allt från medlemmar av kejsarfamiljen till representanter för intelligentian och konstnärer från olika områden.
Även efter 1910 förblev konsertbyråns kontakter med Ryssland aktiva och byrån arrangerade föreställningar med ryska dansare i Helsingfors. Fazer bidrog i avgörande grad till utvecklingen av den finländska baletten genom att anställa balettmästaren och koreografen George Gé vid operan och genom att 1922 bilda en balettgrupp i anslutning till Finska operan.
Fazer blev hedersmedlem av Finlands Danskonstnärsförbund. Därtill erhöll han en rad utländska utmärkelser för sina förtjänster, såsom kommendörstecknet av den lettiska orden Tre Stjärnor och den italienska Kronorden.
Johanna Laakkonen
Edvard Alexander Fazer, född 29.7.1861 i Helsingfors, död 26.6.1943 i Helsingfors. Föräldrar körsnären Eduard Peter Fazer och Anna Dorothea Hanhart.
KÄLLOR OCH LITTERATUR. George Gé’s arkiv, Teatermuseet; Ab Fazers musikhandels arkiv. J. Laakkonen, Edvard Fazer ja Keisarillinen venäläinen baletti historian sivupolulla. Tanssintutkimuksen vuosikirja 3/1999 (2000); H.-I. Lampila, Suomalainen ooppera (1997); E. Marvia, Ab Fazers musikhandel 1897−1947 (1948); S. Parmet, Edvard Fazer, Suomalaisia musiikin taitajia. Esittävien säveltaitelijoiden elämäkertoja (1958); V. Sola, Väinö Sola kertoo (1951); I. Vienola-Lindfors & R. af Hällström, Suomen Kansallisbaletti 1922−1972 (1981).
BILDKÄLLA. Fazer, Edvard. Uusi Suomis bildarkiv.