Arthur Reinhold Frenckell, uppvuxen i en boktryckarsläkt med traditioner, övertog 1885 ledningen för Hufvudstadsbladet, som snart nådde positionen som den största dagstidningen i Finland. Frenckell nedlade stor energi på den tekniska utvecklingen och anskaffningen av moderna tryckpressar. Genom sina framgångar blev han senare även Nya Pressens förläggare. Under 1900-talets första årtionden verkade han aktivt för att organisera arbetsgivarna inom den grafiska sektorn i Finland.
Arthur Reinhold Frenckell föddes, som son till bankdirektören, statsrådet Otto Reinhold Frenckell, till medlem i en gammal tidningsmanna- och boktryckarsläkt. Farfadern var boktryckaren J. C. Frenckell och fadern var Helsingfors Dagblads förste huvudredaktör. Hemmet i hörnet av Västra Kajen och Södra Magasinsgatan var förmöget och på somrarna flyttade man ut till ”landet”, d.v.s. Brunnsparken, där den Frenckellska villan var belägen strax intill Brunnshuset. I skolan, Helsingfors Lyceum, var han klasskamrat med bl.a. Hjalmar Linder och Edvard Fazer. Som en kuriositet kan nämnas att Frenckell våren 1869 under en resa som familjen gjorde till Nizza blev bjuden på karameller av ”sagofarbrorn” H. C. Andersen.
Efter studentexamen 1880 blev Frenckell filosofie kandidat 1882 och promoverades till magister tre år senare. Då hade han redan hunnit med att skriva bl.a. teaterkritik för tidningen Helsingfors 1881–1882, varefter han beslöt att slå sig på tidningsmannens yrke. Han bedrev i detta syfte fackliga studier i Sverige, där han medarbetade i Stockholms Dagblad 1883–1885 samt fungerade som korrespondent för flera finländska tidningar. Han vistades även en period i Paris samt i Wien där han studerade arbetet i olika tidningshus.
Hufvudstadsbladet meddelade den 1 oktober 1885 att August Schauman överlåtit sin tidning åt den unge magistern A. R. Frenckell för en köpesumma om 80 000 mark. Underhandlingar hade förts alltsedan 1884, men de hade hållits hemliga. En klausul i köpekontraktet bestämde att Hufvudstadsbladet ända till utgången av 1888 skulle tryckas på Schaumans tryckeri. Detta gjorde att en genomgripande förnyelse av tidningen var möjlig först efter detta.
Frenckell blev givetvis Hufvudstadsbladets ansvarige utgivare och chefredaktör. Han startade med att omorganisera redaktionsarbetet. Redaktionen var 1885 inhyst i ett enda rum vid Södra Esplanaden 18 medan tidningens kontor låg vid Fabiansgatan. Följande år erhöll redaktionen större lokaler i grannhuset vid Södra Esplanaden 10. Frenckell anställde 1888 Axel Söderlund som redaktionssekreterare och rekryterade senare också andra av Helsingfors Dagblads tidigare medarbetare, bl.a. Edvard Bergh, Rafael Hertzberg, Ragnar Hult och Gustaf Lönnbeck. I och med sistnämnda tidnings kräftgång och slutliga nedläggelse 1887 svingade sig Hufvudstadsbladet upp till positionen som landets mest spridda tidning, en ställning som den höll ända fram till början av 1920-talet.
Snart visade det sig att Schaumans officin inte hade tillräcklig kapacitet för att snabbt kunna trycka Hufvudstadsbladets växande upplaga. Hösten 1888 inrättade Frenckell därför ett eget tryckeri för sin tidning i lokaliteter vid Västra Henriksgatan i hörnet av Bulevarden och Skillnaden. Tryckeriet fick namnet Hufvudstadsbladets Nya Tryckeri och Frenckell lät inköpa en ny fransk dubbelpress, den största i landet, för tryckningen av tidningen. Det nya tryckeriet togs i bruk vid årsskiftet 1888–1889, då kontraktet med Schauman löpte ut. Samtidigt kunde också redaktionen flytta in i större lokaler vid Västra Henriksgatan 6.
Under Frenckells ledning utvecklades Hufvudstadsbladet och dess tryckeri till landets mest moderna tidningshus. Hösten 1896 installerades i Hufvudstadsbladets Nya Tryckeri landets första rotationspress av märket König & Bauer från Würzburg. Denna rotationspress som kunde trycka åttasidiga tidningsnummer följdes tio år senare av en ny press av samma märke som kunde trycka upp till 16-sidiga tidningsnummer i tvåfärgstryck. Vid samma tid togs de första radsättmaskinerna av märket Linotype i bruk, varefter tidningssättningen i allt högre grad blev maskinell. År 1898 förvärvade Frenckell grannfastigheten vid Västra Henriksgatan 8, där Hufvudstadsbladet jämte tryckeri efter omfattande reparationer kunde flytta in följande år. Tidningens upplaga hade 1900 stigit till ca 20 000 och vid första världskrigets utbrott, 1914, nådde den 30 000. Detta år anskaffade Frenckell en ny rotationspress, även den från König & Bauer, med en tryckkapacitet på 10 000 32-sidiga tidningsnummer i timmen. Hela Hufvudstadsbladets upplaga kunde därmed tryckas på 3–4 timmar.
Under ofärdsåren förde Hufvudstadsbladet under Frenckells ledning en kamp mot förryskningen. Efter indragningen av Nya Pressen 1900 kämpade tidningen ensam kvar på bastionerna i Helsingfors. I juli samma år indrogs den på en månad, men kunde därefter komma ut igen. Efter novembermanifestet 1905 kunde även Nya Pressen åter börja komma ut under Axel Lilles ledning. Den övertogs 1907 av Mercators utgivare Amos Anderson, men redan följande år övergick utgivningen till ett nytt bolag, där Frenckell var huvudägare. Därmed blev Hufvudstadsbladet också Nya Pressens förläggare. År 1909 anskaffades även en mindre rotationspress av s.k. Ponytyp för tryckningen av Nya Pressen. Nya Pressen hade 1914 en upplaga på ca 7 000 exemplar och sammanslogs detta år med Dagens Tidning och ändrade namn till Dagens Press. År 1921 fusionerades slutligen Dagens Press med Svenska Tidningen till Svenska Pressen, under vilket namn den började utkomma 1922.
Under första världskriget och de första åren av självständigheten drabbades också Hufvudstadsbladet, sedan 1892 Hufvudstadsbladets Aktiebolag, av de dåliga ekonomiska konjunkturerna. Under trycket av dessa, samt delvis p.g.a. sin något extravaganta livsstil, såg sig Frenckell tvungen att 1921 sälja aktiemajoriteten i tidnings- och tryckeribolaget till affärsmannen och förläggaren Amos Anderson. Ett nytt bolag, Hufvudstadsbladets Förlags och Tryckeri Ab, bildades, med Anderson som ny direktionsordförande. Frenckell kvarstod dock som chefredaktör och minoritetsägare till 1928, då han tvingades avstå från allt inflytande i Hufvudstadsbladet och dra sig tillbaka från det aktiva tidningsmannavärvet.
Som chefredaktör för Hufvudstadsbladet och ägare till dess officin hyste Frenckell även stort intresse för den organisering av arbetsgivarna som var ett svar på arbetstagarnas fackliga sammanslutningar. Han var ordförande i Boktryckarföreningen åren 1904–1906 och tillhörde grundarna av Finska Grafiska Industrins Arbetsgivarförbund år 1906. Likaså hörde han till grundarna av Finlands Tidningsförläggareförbund 1916 och var dess förste ordförande 1916–1925. Frenckell tillhörde även grundarna av Finlands Svenska Publicistförbund 1906 och verkade både som dess ordförande och dess viceordförande. Från 1907 företrädde Frenckell vårt land i den Internationella Pressunionen, IPU, med säte i Paris. Han deltog även i de nordiska pressmötena 1922, 1926 och 1930 och fungerade som ordförande för det första mötet som ägde rum i Helsingfors.
Frenckell var inte särdeles politiskt engagerad men invaldes dock som Nykarlebys representant i borgarståndet vid 1891 och 1897 års lantdagar. Vid båda lantdagarna petitionerade han för byggandet av bibanan Kovjoki–Nykarleby. Han tillhörde också Helsingfors stadsfullmäktige 1889–1900 och 1905–1908 och var åren 1907–1909 medlem av Svenska Folkpartiets centralstyrelse. Frenckell var en stor teaterälskare och ledamot av Svenska teaterns direktion åren 1891–1894 samt medlem av delegationen i dess garantiförening 1891–1916. Han var även medlem av Nya teaterhusbolagets direktion och förbehöll sig rätten att själv skriva en stor del av teaterrecensionerna i Hufvudstadsbladet. Därtill var han en tid vice ordförande i Helsingfors stads musiknämnd. Han var också en passionerad ryttare, en sport som han utövat allt sedan barnsben. Under flera år var han ordförande i Finska Fältrittklubben.
”Sir Arthur”, som han gemenligen kallades, intresserade sig även för tennis och cykling, två sporter som han med förkärlek utövade i Hangö, där han sommartid bodde i en flott villa. I Helsingfors bebodde familjen ett fashionabelt hus ritat av arkitekt Valter Jung och beläget vid Armfeltsvägen 10 intill Engelplatsen i Eira. Inredningen utfördes av möbelarkitekt Nils Wasastjerna och trapphuset dekorerades av konstnär Bruno Tuukkanen. Frenckell, som på sin 70-årsdag år 1931 blev föremål för stora hyllningar, kom inte över förlusten av Hufvudstadsbladet. Han avled som en bruten man senhösten 1933.
Lars-Folke Landgrén
Arthur Reinhold Frenckell, född 31.5.1861 i Helsingfors, död 24.11.1933 i Helsingfors. Föräldrar statsrådet Otto Reinhold Frenckell och Josephine Dobrowolsky. Gift med (1) Hedvig Rosina von Haartman 1883, (2) Anne Charlotte Resbeck 1892, (3) Agot Kerstin Athenaïse Stavenow 1918.
KÄLLOR OCH LITTERATUR. A. R. Frenckell – ett 100-årsminne. Hufvudstadsbladet 30.5.1961; E. Friman & R. Toiviainen, Från handavdragspress till offsetrotation. Hufvudstadsbladets tekniska utveckling och några minnesskildringar från åren 1864−1984 (1984); E. Ginström, Hufvudstadsbladet under 50 år 1864−1914 (1964); L.-F. Landgrén, Kieli ja aate. Politisoituva sanomalehdistö 1860−1889. Suomen lehdistön historia I (1988); G. Steinby, Journalister och publicister i svensk press i Finland under tvåhundra år (1981); T. Steinby, Amos Anderson (1979); T. Steinby, Amos Anderson. Press och kultur (1982).
BILDKÄLLA. Frenckell, Arthur Reinhold. SLS/Historiska och litteraturhistoriska arkivet.