Georg Achates Gripenberg tjänstgjorde under nästan hela sitt verksamma liv vid finländska beskickningar utomlands. Det mest betydelsefulla skedet i hans karriär var den långa tiden som beskickningschef i Stockholm på 1940- och 1950-talet, då Sverige spelade en synnerligen viktig roll för Finland.
Georg Achates Gripenberg föddes 1890 i S:t Petersburg. Han gick i skola i Nya svenska läroverket i Helsingfors, där han avlade studentexamen 1907. Han erhöll en mångsidig utbildning både i Finland och utomlands, vilket var ovanligt vid denna tid. Gripenberg blev filosofie kandidat i Helsingfors 1911 och juris kandidat i Uppsala 1917; han studerade en tid vid universiteten i Oxford och i London (London School of Economics and Political Science).
Gripenbergs ålder, bakgrund och utbildning lämpade sig väl för en rekrytering till utrikesförvaltningen i det nyligen självständiga Finland. Gripenberg blev snart en synlig gestalt inom den finländska diplomatin. Han verkade i statens tjänst i drygt fyrtio år och tjänstgjorde nästan uteslutande utomlands. Detta präglade också hans arbete. Gripenberg profilerade sig inte som en politiskt inflytelserik person, trots att han utgjorde en viktig länk före och under andra världskriget i London samt under och efter kriget i Stockholm.
Sommaren 1918 fick Gripenberg sin första utnämning till andre sekreterare vid utrikesministeriet. Av en eller annan orsak tilltalade arbetet honom dock inte, ty han avgick i september 1919. Den unge mannen blev dock inte kvitt ministeriet, om han ens önskat det, för efter en kort tid på annat håll blev Gripenberg utnämnd till tjänstförrättande kanslichef våren 1920. Det rådde stor brist på lämpliga diplomater.
År 1921 begav Gripenberg sig ut på en utlandssejour som i praktiken fortsatte ända till utgången av 1958. Han började som tillförordnad chargé d’affaires i Bryssel, Haag och Luxemburg. Därifrån förflyttades han 1923 som chargé d’affaires till Madrid och Lissabon och utsågs vidare till sändebud i Buenos Aires och Rio de Janeiro 1929.
De för Gripenberg kännetecknande osedvanligt långa perioderna i ett och samma stationeringsland började ta form redan vid denna tid. Han tillbringade sex år på den iberiska halvön och fyra år i Sydamerika. Den sistnämnda perioden var visserligen inte särskilt lång; år 1933 utnämndes Gripenberg till sändebud i London, vilket vägde över andra intressen. London var såväl kommersiellt som politiskt en av Finlands viktigaste beskickningar på 1930-talet.
Gripenberg var sändebud i den brittiska huvudstaden i nästan ett decennium före och under andra världskriget, ända till den brittiska krigsförklaringen mot Finland mot slutet av 1941. Hans tid i London avslutades på sämsta möjliga sätt, med krig mellan Finland och Storbritannien. Situationen var förtvivlad: Finland var ju en betydelsefull handelspartner för Storbritannien, och Storbritannien åtnjöt stor uppskattning i Finland. Den finländska diplomatin lyckades inte upprätthålla just någon kontakt med Storbritannien för att trygga sina livsviktiga intressen under kriget.
Efter en kort tid i Finland och några månader som sändebud vid Heliga stolen i Vatikanen beordrades Gripenberg våren 1943 till Finlands viktigaste beskickning, Stockholm, genast efter att Henrik Ramsay utsetts till utrikesminister. Gripenberg kunde sålunda på nära håll följa med Finlands ansträngningar att ta sig ut ur kriget – och kom även att delta i dem.
En mycket livlig och till sin natur öppenhjärtig korrespondens uppstod från första början mellan Ramsay och Gripenberg. Gripenberg rapporterade privat till Ramsay om mycket sådant om vilket han annars inte ville informera ministeriet. Alla väsentliga uppgifter från Stockholm kom i fritt formulerade privatbrev från Gripenberg till Ramsay, som sedan efter egen prövning delgav dem till den övriga statsledningen.
Statsrådet J. K. Paasikivis besök i Stockholm i februari 1944 var synnerligen betydelsefullt, eftersom det var det första allvarliga försöket att få Finland ut ur kriget genom samtal mellan Sovjetunionens sändebud Aleksandra Kollontaj och Paasikivi. Gripenberg nödgades från sidan följa med denna viktiga händelse i Finlands historia. Paasikivi tog inte en enda gång Gripenberg med för att träffa Kollontaj, trots att han sammanträffade med henne tre gånger. Detta var naturligtvis exceptionellt. Gripenberg fick veta bara det som Paasikivi ville berätta för honom.
Gripenberg stannade emellertid länge i Sverige, som var det för Finland viktigaste landet under kriget, vid krigsslutet och i stor utsträckning också efter kriget. Sverige lånefinansierade den finländska krigföringen och möjliggjorde många andra vitala angelägenheter. Detta var synnerligen viktigt i september 1944, då den finländska utrikeshandeln till följd av vapenstilleståndet avstannade helt, frånsett med Sverige. Sverige ville bevara Finland som ett självständigt land mellan sig självt och Sovjetunionen. Gripenberg hade sålunda hela tiden händerna fulla med arbete också när fredstillståndet stabiliserats i norra Europa. Under hela Sovjetunionens existens var Sverige också säkerhetspolitiskt ett synnerligen viktigt land för Finland.
Gripenbergs ställning var stark, vilket bevisas av hans trettonåriga oavbrutna verksamhet som Finlands beskickningschef i Stockholm. Han var också på tal som sändebud i Washington 1945, då de diplomatiska relationerna återknöts med Förenta staterna. I regeringen stöddes Gripenberg av Paasikivi, Carl Enckell och Ralf Törngren, men de övriga ministrarna stödde den politiskt meriterade Kalle Jutila, som också utsågs till Finlands första efterkrigstida sändebud i Washington.
Finland blev efter åtta års väntan medlem av FN i december 1955. Detta föranledde inrättandet av en ny beskickning i New York. Gripenberg började som beskickningschef den första april 1956, men var tvungen att gå i pension efter drygt två år i slutet av 1958, vid nästan 69 års ålder. Han fick dock verka i den finländska regeringens tjänst något över den lagstadgade pensionsåldern.
Georg Gripenberg har författat omfattande memoarer över sin tid som diplomat. De utgör ett viktigt bidrag till skildringen av Finlands diplomatiska historia och är också ett stöd för forskningen.
Jukka Seppinen
Georg Achates Gripenberg, född 18.5.1890 i S:t Petersburg, död 31.5.1975 i Helsingfors. Föräldrar ministern, överdirektören vid fångvårdsstyrelsen, verkliga statsrådet Claes Alexis Konstantin Gripenberg och Agnes Maria Fredrika von Haartman. Gift med (1) Lily Badille Benedicte Bolette Uchermann 1921, (2) Marguerite Winifred Moseley-Williams 1927.
PRODUKTION. Generalmajor Hans Henrik Gripenberg. En biografisk konturteckning (1937); En beskickningschefs minnen I. Finland i världskriget 1939–40 (1959; på fi. 1960; på eng. 1965); En beskickningschefs minnen II. London – Vatikanen – Stockholm (1959; på fi. 1960; på eng. 1965); Neutralitetstanken i Finlands politik. Stockholm (1960); Diplomatisk vardag (1964; på fi. 1965).
KÄLLOR OCH LITTERATUR. Georg Achates Gripenbergs personalia, utrikesministeriets arkiv. J. Nevakivi, Ulkoasiainhallinnon historia 1918–1956 (1988); J. K. Paasikivi, J. K. Paasikivis dagböcker 1941–1944. Samtal i ond tid (1991).
BILDKÄLLA. Gripenberg, Georg. Utrikesministeriets arkiv.