Olaus Magni bedrev studier vid universitetet i Paris och blev kallad att vara universitetets rektor. År 1438, då han återvänt för gott till Finland, tillträdde han ämbetet som domprost i Åbo. Under sin tid som biskop i Åbo drev han flera stora kyrkobyggnadsprojekt, såsom utvidgningen av Åbo domkyrka.
Olof Magnusson eller Olaus Magni var den mest lärde av Finlands medeltida biskopar. I sin biskopskrönika karakteriserar Paul Juusten honom som ”omni facultate doctissimus et agendis prudentissimus” (särdeles bevandrad i alla vetenskaper och synnerligen klok i praktiska ting). Enligt biskopskrönikan var Olof Magnusson sin företrädare Magnus Olais nepos (yngre släkting), ett släktskapsförhållande vars egentliga karaktär givit upphov till många teorier. Enligt ett välkänt påstående skulle Olof Magnusson ha varit Magnus Olais egen son, vilket inte är helt uteslutet. Olof var knappast ett utomäktenskapligt barn till Magnus Olai; på 1400-talet var det mycket svårt att dölja sin börd. Magnus Olai kan dock ha varit gift innan han prästvigdes, men för detta antagande saknas tillräckliga belägg.
Olof Magnusson kom från Rungo by i Pikis socken, där hans mor innehade ett jordagods. Om man utgår från hans studieår torde Olof Magnusson ha varit född omkring 1405. Hans far var uppenbarligen frälsemannen Magnus Dekn aff Rungo (Magnus Djäkn från Rungo), inte att förväxla med Magnus Torstensson Diekn, slottsfogde över Kastelholm. Olof Magnussons mor var sannolikt Magnus Olais kusin; hennes förnamn framgår inte av källorna.
Sedan Olof Magnussons mor avlidit tog Magnus Olai sin unge släkting till fosterbarn och lärjunge. Biskop Magnus bekostade sin fostersons studier och hjälpte honom avancera på den kyrkliga banan. Olof Magnusson inledde sina universitetsstudier i Paris omkring 1425 och blev magister i april 1428. Åtminstone under slutskedet av studierna fick han handledning av magistern jacobus Petri Röd från Finland.
Olof Magnusson eller Olaus Magni återvände till Finland 1428 och blev kyrkoherde i Kyrkslätt. Samtidigt blev han sannolikt även ledamot av domkapitlet i Åbo. År 1433 reste han till Paris för att fortsätta sina studier vid universitetets teologiska fakultet. Han sökte sig till kollegiet i Sorbonne, där undervisningen i teologi hade koncentrerats. I januari 1437 avlade han baccalaureusexamen i teologi.
Vid sidan av sina fortsatta studier var Olaus lärare för den engelsk-tyska nationen vid universitetets artes-fakultet, d.v.s. dess filosofiska fakultet. Under åren 1433–1436 verkade han i tre repriser som ordförande (procurator) i den engelsk-tyska nationen samt ett år som dess skattmästare (receptor). Som företrädare för sin nation innehade Olaus Magni tjänsten som rektor för Paris universitet från december 1435 till mars 1436; en uppgift om att han skulle ha varit rektor även en andra gång baserar sig på en otillförlitlig källa. Olaus utsågs också flera gånger till representant för sin nation och skickades bl.a. till kyrkomötet eller konciliet i Basel 1437.
Olaus Magni avancerade på sin ämbetsmannabana i hemlandet fastän han kontinuerligt vistades i Paris 1433–1438. År 1436 utsågs han först till ärkedjäkne vid domkapitlet i Åbo och sedan till domprost. Även universitetet i Paris noterade detta och sände tackbrev till biskop Magnus Olai och till domkapitlet i Åbo.
Olaus Magni tillträdde som domprost efter sin återkomst till Finland 1438. Under sin tid i ämbetet verkade Olaus som biskop Magnus Olais adjunkt och förtrogne. I egenskap av biskop Magnus sändebud företog han flera utrikesresor, och besökte 1445 påven i Rom. Vid detta tillfälle knöt domkapitlet i Åbo självständiga förbindelser med påven, trots att den svenska kyrkoprovinsen även fortsättningsvis stödde det påvekritiska konciliet i Basel. Olaus kunskaper om konciliet kan ha inverkat på detta beslut. År 1441 var domprosten Olaus av allt att döma under någon tid kapellan hos kung Kristofer av Bayern. Däremot torde biskopskrönikans uppgift att han som domprost skulle ha varit ledamot av Sveriges riksråd sakna grund.
Domkapitlet i Åbo valde Olaus Magni till biskop 1449, efter det att Magnus Olai hade beslutat att lämna sitt ämbete. Valförfarandet var exceptionellt: biskop Magnus sände sannolikt en ansökan till påven, i vilken han bad om avsked under förutsättning att Olaus utsågs till hans efterträdare. Olaus Magni reste till Rom med denna ansökan. I februari under jubelåret 1450 stadfäste påven Nicolaus V denna anhållan, och utnämnde Olaus till biskop i Åbo. Han erlade de sedvanliga avgifterna för utnämningen till påvens kammare, varefter han vigdes i Rom. Under Olaus Magnis episkopat återfick påven sitt inflytande över Åbo stift, vilket hade försvagats under biskop Magnus tid.
Olaus Magni övertog många av de stora kyrkobyggen som biskop Magnus hade inlett i Åbo stift. Uppförandet av stenkyrkor i Egentliga Finland och i Nyland fortsattes. I Åbo fortgick den byggnadsprocess som gav domkyrkan formen av en basilika. Olaus fängslades av helgonkulten, såsom den av den heliga Ursula, vilken han hade anammat under sin studietid. I domkyrkan införde han ett altare tillägnat Sankta Ursula och lät t.o.m. uppföra ett eget kapell för detta.
Under sitt episkopat råkade Olaus Magni i konflikt med birgittinklostret i Nådendal, trots att han som domprost hade deltagit i grundandet av klostret. En bidragande orsak kan ha varit att han inte tyckte om att stiftets präster övergick i klostrets tjänst. Meningsskiljaktigheterna utmynnade 1453 i en schism som gällde utnämningen av en föreståndare för klostret, vilken slutligen ledde till att biskop Olaus drog in klostrets rättigheter till inkomsterna från Masku församling.
Biskop Olaus deltog inte aktivt i den svenska rikspolitiken, till skillnad från biskop Magnus, men han stödde kung Karl Knutsson Bonde i hans kamp mot den danske kungen Kristian av Oldenburg. I likhet med de övriga ledande männen i Finland erkände Olaus Magni dock 1457 Kristian som Sveriges kung. Han förhöll sig dock i fortsättningen reserverad till kung Kristian.
Som biskop stod Olaus Magni klart i skuggan av sin företrädare Magnus Olai, och hans lärdom förefaller inte att ha förlänat honom någon särskild auktoritet. Olaus hade även svårigheter med sin egen hushållning; han var ordentligt skuldsatt vid sin död. Han begravdes i Helga Lekamens kapell i Åbo domkyrka, bredvid sin företrädare, i det nuvarande Tavastska koret. På deras grav finns numera ett gemensamt minnesmärke.
Ari-Pekka Palola
Olaus Magni, Olof Magnusson, född ca 1405 i Pikis, död 24.2. 1460 i Åbo. Far Magnus Dekn.
KÄLLOR OCH LITTERATUR. Auctarium Chartularii Universitatis Parisiensis II, VI. Paris (1897, 1964); Chartularium Universitatis Parisiensis IV. Paris 1897; Finlands medeltidsurkunder III–IV (1921−1924); P. Juusten, Suomen piispankroniikka (1988); Le Livre des prieurs de Sorbonne. Paris (1987); Registrum ecclesiae Aboensis (1890); Sverges traktater med främmande magter III. Stockholm (1895). S. Heininen, Suomalaisten opinkäynti keskiajan Pariisissa, Collegium Scientiae. Suomen oppihistorian kehityslinjoja keskiajalta Turun akatemian alkuaikoihin (1983); M. Hiekkanen, The Stone Churches of the medieval Diocese of Turku (1994); B. Klockars, I Nådens dal. Klosterfolk och andra c. 1440−1590 (1979); A.I. Lehtinen, Suomalaisia teologeja Sorbonnen kollegion kirjastossa 1400-luvulla. Opusculum 1987; A. Maliniemi, Piispa Olavi Maununpojan ja tuomiorovasti Henrik Wennen kuolinpäivät. Turun historiallinen arkisto 17 (1964); J. Nuorteva, Suomalaisten ulkomainen opinkäynti ennen Turun akatemian perustamista 1640 (1997); A.-P. Palola, Olavi Maununpoika Pariisissa. Finska Kyrkohistoriska Samfundets årsskrift 1996; A.-P. Palola, Maunu Olavinpoika Tavast ja Olavi Maununpoika. Turun piispat 1412−1460 (1997); A.-P. Palola, Piispa Olavi Maununpojan syntyperä. Genos 1997; K. Pirinen, Turun tuomiokapituli keskiajan lopulla (1956).
BILDKÄLLA. Olaus Magni. Sigill med inskriften ”Secretu. Olavi d.i gra. epi. abo” G.E. Bergroth, Suomen kirkko I (1902).